Barnmorskebesök 2

Skulle ju berätta hur besöket hos barnmorskan blev. Det var ju som sagt inte det första besöket, men första besöket då det togs prover och sånt där läskigt. Hatar verkligen att bli stucken i armen, för det känns så jävla otrevligt! Man ska INTE ha nålar inuti armen på det sättet.. hålla på och gräva inne i ådrorna *ryser* Det var som tur var snart över, men otrevligt ändå. Alla prover som de kunde ge svar på direkt var bra iallafall, det är ju alltid något. Bara hoppas på att man inte har HIV eller nåt annat i den stilen.

Pratade lite med min barnmorska åxå, men eftersom jag tydligen är en väldigt frisk och hälsosam människa, så hade vi inte så mycket att prata om. Hon skulle skriva nån sjukdomsjournal eller liknande, men den blev nog rätt kort. Tydligen har hon inte träffat på någon gravid människa som är vegetarian hittills, så jag får väl känna mig lite unik. När jag sa det blev hon lite rolig och typ.. "okej, jag får ta och kolla upp det", som att det var världens konstigaste *haha*

Nästa gång det är dags för besök står ultraljud på schemat :) Det ska bli riktigt roligt faktiskt.. kanske kan få sig en skymt av vad det är för något som stökar runt där inne. Det är några veckor kvar, men tiden går ju så jävla fort. Bara ett halvår kvar snart..

Efter klassfesten

Att gå på klassfest eller klassåterträff eller vad de nu kallade det var en.. konstig upplevelse. Att blanda den jag är nu med människor från förr var som att göra en liten resa i tiden på något sätt.

Det var jävligt dålig uppslutning. Från hela vår skola kom det sju personer på middagen. Jättedåligt! Det var ju trevligt och sådär, men det kunde allt ha kommit fler tycker jag. Har för mig att mitt högstadie var det största i hela Uddevalla, men jag kan ha fel. Senare under kvällen dök det upp några till, men det var ändå alldeles för dåligt. Kul att träffa folk och höra vad de gör nu och vad de har för planer för framtiden. En gammal klasskompis kände jag inte ens igen om jag inte hade fått talat om för mig att det var han. Det var åxå en skum grej.. vissa tyckte att man såg ut precis som förr medan andra var tvungna att titta ett par gånger innan de såg att det var jag. Vad är skillnaden då lixom? Att folk säger att jag ser ut precis som förr tar jag nästan som en förolämning. Jag är inte fet och ful längre.. jag tycker faktiskt att jag är rätt snygg nuförtiden. Jag får det bekräftat från andra människor (även främlingar) alldeles för många gånger för att jag bara skulle vara en ful människa med ett stort ego. Det kanske hade varit bättre om jag hade kunnat supa mig asfull som alla andra, men för det första så är jag inte sådan och för det andra hade det varit ytterst olämpligt med tanke på min inneboende.

Jag gav mig hemåt vid halv ett och kände att jag hade gjort mitt för kvällen. Jag hade visat att jag fortfarande levde iallafall. Att komma hem kändes underbart! Det kändes lite som att dåtiden hade kletat sig fast på mig genom att jag gick på klassfesten, men ju närmre Trollhättan jag kom desto bättre kändes det. Trollhättan och Uddevalla ligger inte så långt ifrån varandra, men jag kände en tydlig skillnad när jag satt i bilen. Mitt hem stod kvar och Robin satt i soffan och spelade, medan katterna låg och sov bredvid honom. Allt var precis som vanligt! Jag är så glad över mitt liv jag lever nu och jag skulle inte byta bort det för allt i världen!

Klassfest

Ikväll är det dags för klassfest för oss som gick ur nian 1999.
Det är fan 10 år sedan.. känns både som en evighet sen samtidigt som det inte alls känns länge sedan. Jag menar, det har ju hänt väldigt mycket sedan dess, men att det skulle vara 10 år sedan låter helt otroligt. Fast om man räknar lite så har ju hela gymnasiet gått och jag har gått på högskolan och hunnit jobba ett par år, så de där 10 åren är egentligen inte så otroliga. Herregud.. jag måste vara gammal!

Verkar inte som att det kommer bli så bra uppslutning, men vi får väl se. Jag hade ju velat att alla kommer, men så lär det inte bli. Vet iallafall att Anna kommer och det ska bli kul att träffa henne. Många minnen med den tösen :)

Robins reaktion

Flera av er var tydligen nyfikna på hur Robin tog hela den här gravidgrejen..

Jag hade gjort middag, ugnspannkaka om jag inte minns helt fel. Min plan var att vänta med att berätta tills vi hade ätit så att han åtminstone kunde få komma hem och slappna av en stund innan bomben släpptes. Han hann väl att duscha och komma ut i köket innan jag berättade. Det är fan inte lätt att hålla något sådant för sig själv kan jag säga. Hans första ord var "Du skojar eller.. du måste ju skoja!" Jag fick något smärre psykbryt vilket gjorde att jag bara stod och fnissade samtidigt som jag försökte vara allvarlig, vilket kanske gjorde att det jag sa var svårt att ta seriöst. Sen kom harangen med "Men jag orkar inte, inte nu, det går ju inte, du måste skoja.." osv. Jag visade testet för att han skulle fatta att jag faktiskt menade allvar och han blev ju inte jättenöjd. Han gjorde ett försök att äta, men tillslut var han tvungen att åka hemifrån för att träna bort värsta ilskan tror jag. Han var inte borta så jättelänge, så jag vette fan om han fick tränat så mycket men.. Han behövde väl samla tankarna lite.

När han kom tillbaka efter en liten stund trodde han väl att han hade kommit på lösningen, eftersom han kom med den eminenta idén att man faktiskt kan ta bort den.. jejj eller hur. Som att det skulle vara ett alternativ lixom. Han var väl lite sur för att jag tyckte mig ha ensamrätt om att bestämma i den här frågan, men så är det. Jag må vara egoistisk och dominant, men aldrig i helvete att jag skulle göra abort i onödan. Vi har varit tillsammans i fyra år snart, äger vårt hem, har inkomst båda två (även om min är lite varierande i storlek) och hade planerat att fortsätta vara tillsammans. Jag ser inga andra hinder än att Robin försöker stanna upp vår relations utveckling med ett sådant påstående. Jag är även relativt övertygad om att han kommer tycka det är lika spännande med en unge som jag när den dagen väl är framme.  

Har märkt att han har ändrat attityd i barnfrågan de senaste veckorna åxå. Från att ha varit sur och helt omedgörlig till att fråga saker och peta på min mage och sådant. Det går framåt iallafall, så jag har hopp även om honom :)


Imorgon är det dags för besök hos barnmorskan. Har varit på inskrivningen redan, men imorrn är det dags för provtagning och sådant läskigt. Hade hoppats på att Robin skulle följt med, men han känner att han hellre vill jobba. Kan iofs hålla med om att det känns onödigt att han ska gå miste om en dagslön bara för att jag är rädd för nålar i armen. Återkommer med hur besöket blev. Min barnmorska heter Linda förresten.. det är ju passande.

Första reaktionen

Innan jag blev gravid så trodde jag att utebliven mens och illamående var det som symboliserade att man var gravid.. eller att det var det som gjorde att man fattade att man var gravid iallafall. Verkligheten visade sig ju vara en annan. Visst, utebliven mens var väl första grejen som gjorde att jag faktiskt började fundera över vad som var på gång, men samtidigt hade jag ju mensvärk, så jag gick mest och väntade på att det skulle hända något. Värken började väl ett par dagar innan det var tänkt att jag skulle ha mens, så jag tänkte inte så mycket mer på det.. förrän det hade gått ett par dagar till och ett par dagar till. Det lustiga är att jag tänkte "hade jag inte haft mensvärk så hade jag ju iallafall kunnat fundera över om jag kanske var gravid". Efter att ha slutat med p-piller vid midsommar och sedan dess gått och hoppats på ett "misstag", så får jag väl erkänna att jag både en och två gånger haft minimala förhoppningar de månader då det gått ett par dagar extra innan mensen kom. Men den här gången tyckte jag att det gick lite väl många dagar.. och jag som i stort sett hade gett upp att få barn när jag var 26. I min planering skulle jag egentligen ha varit 25 när jag fick första ungen, men när jag insåg att det aldrig skulle gå hem hos Robin så sköt jag på det ett år.. (Nu ska vi inte ta ut segern i förskott här, eftersom vi fortfarande inte vet vad som händer och bla bla, men som läget är just nu så är jag faktiskt gravid.)

I vilket fall så började jag ana att någonting inte riktigt var som det skulle.. eller att något var precis som det skulle, beroende på hur man ser det. Jag kollade upp lite gravidsymtom och insåg ganska snart att den här mensvärken faktiskt kunde vara ett tecken på att jag var gravid. Dagen efter åkte jag ner till Apoteket och inhandlade ett gravtest. Jag tänkte att jag skulle hållt mig till dagen efter, eftersom det var fredag den 13:e och det hade vart lite häftigt och sådär, men det gick ju såklart inte. Väl hemma kliade det i fingrarna alldeles för mycket för att låta testet vara och ett par minuter senare stod jag och stirrade på en ruta där det klart och tydligt stod "gravid". I bruksanvisningen stod det att det kunde ta upp till tre minuter innan det visades något resultat, men så fort testlampan slutade blinka stod det gravid. Jag väntade ett par minuter till med tanken att det kanske alltid stod så direkt och att det där "intet" framför ordet gravid dök upp allt eftersom tiden gick. Men nej då. Gravid stod det och gravid var jag! Min första reaktion var att gå fram och tillbaka i lägenheten och mumla "herregud, herregud, herregud" för mig själv med ett nerkissat gravtest i handen. Andra tanken var hur fan jag skulle säga detta till Robin med tanke på att han har sagt att han absolut inte vill ha barn nu.



Ny tid, ny design

Ja.. det är väl kanske dags att designa om bloggen nu.
Jag tror inte att det är någon som läser min blogg som inte även har koll på mig på bilddagboken, så alla borde nu veta om att jag ska ha en bebis till hösten. Förmodligen kommer min blogg bli en av alla tusentals gravidbloggar som finns där ute på nätet, men men.. JAG har ju aldrig varit med om det tidigare lixom :)

Får se när jag orkar ta tag i omskapandet här.. måste ner en sväng på stan och köpa nässpray. Har så mycket snor i huvudet att det slog lock för örat på mig igår. Det hade släppt lite när jag vaknade imorse, men det är lite dovt i det örat och susar. Blev erbjuden att jobba ett par timmar idag, men kände att jag behövde vara hemma och vara sjuk. Har jobbat hela helgen, så det fixar sig nog ändå.


Återkommer senare..

Dåligt samvete.. nää

Usch.. jag borde verkligen ha dammsugit idag. Det ser ut som fan här.. tussar med katthår överallt och massa annat äckligt, men jag orkade bara inte. All min energi gick åt till att springa upp och ner till tvättstugan. Får väl vara glad över att någonting blev gjort iallafall. Imorrn ska jag hinna med att städa toaletten och dammsuga innan morsan kommer och hämtar mig. Jag ska till Ljungskile och äta påskmiddag var det tänkt. Kollade upp bussar för att kunna ta mig dit. De två alternativ som passade bäst var helt otänkbara. Ena alternativet var att åka buss och tåg via Munkedal (eeh.. det är ju ingen omväg eller så) för att sedan kunna ta tåget till Ljungskile. Andra alternativet var att åka via Göteborg, vilket hade tagit mig tre timmar. Kände inte riktigt för detta, så morsan kommer hit och plockar upp mig istället. Snäll mamma.

På söndag ska jag åka till Långed och grilla med mina kära vänner. Hoppas på fint väder :)


Jag gick inte vidare i Bok-SM förresten.. surprise surprise *haha*

Kronofogden mm

Det kan ju hända att jag är paranoid och att alla människor inte är lika nyfikna som jag.. men jag har börjat fundera över vad vår brevbärare egentligen tror om mig. Eftersom jag har sökt jobb ett ganska bra tag, så har det gått iväg ett antal ansökningar till Socialtjänsten, vilket leder till att man emellanåt får svar från dom adresserade från Socialtjänsten. Senaste månaden har jag varit inskriven på Arbetsförmedligen, så även dom har jag fått post ifrån och nu senast idag så fick jag papper från Kronofogden eftersom jag skickat in en anmälan till dom. Det känns jävligt illa *haha* Jag vet ju hur det ligger till lixom, men för en utomstående kan det inte se bra ut ;)

På tal om Kronofogden så skickade jag in en anmälan i förra veckan, idag fick jag svar om att jag behövde komplettera anmälan med svarandens personnummer.. eeh, ja för det vet jag ju. Det känns som att det är deras jobb att kolla upp sånt. Dom vet ju vart man ska vända sig och det känns som att det väger liiite tyngre om det ringer någon och frågar ifrån Kronofogden än om lilla jag ska ringa nånstans och kräva någons personnummer. Fy fan, vilka lata jävlar säger jag bara!

Ny mobil

Efter fem och ett halvt år beslutade sig min mobil för att ge upp. Eller den har inte helt dött, men vissa knappar fungerar lite när de vill och så orkar jag inte ha det, så nu fick jag inhandlat mig en ny mobil. Det har varit på gång iallafall det senaste året, men så har den mobilen jag har velat ha aldrig funnits inne (oavsett vilken jag har velat ha). I måndags var jag och Robin en sväng till Elgiganten för att leta upp någon som jag kunde tänkas köpa och tro på fan att den var slut! Den skulle komma in som idag fick jag berättat för mig, så idag tog jag en sväng till Överby efter jobbet, men tror ni att den fanns inne. Nej! Så nu tröttnade jag på detta och valde en annan, som hade varit slut men som faktiskt hade kommit in just idag. Det var inte ens den modellen jag har varit ute efter, men det kändes rätt när jag väl stod där i affären.

Känns väldigt kul med en ny mobil med tanke på att jag har haft den andra i så många år. En Samsung.. det har jag aldrig haft innan. Siemens har tydligen slutat göra mobiler verkar det som så det fick bli såhär. Nöjd är jag iallafall : )



RSS 2.0