Goa pissar

Katter kan göra att man blir väldigt glad ibland,
speciellt när dom har så söta saker för sig :)


Denna charmiga tös hittade jag en natt när jag var uppe på toa.
Att hon river ner allt som redan finns på hyllan skiter hon ju fullständigt i.




Även Bettan gillar den hyllan.
Hon har en förmåga att se väldigt avslappnad ut när hon ligger ner.




Trixi har förstått vad man har barnsängen till.
Bara hon delar med sig sen när de rätta innehavarna av den kommer till världen.


Ultraljud nr 7

Idag var vi iväg på det sjunde ultraljudet, och eventuellt det sista. Bebisarna hade växt en bit till, trots att det bara var två veckor sedan jag var där senast. Den ena vägde nu 2500 g och den andra 2900 g, vilket fortfarande är på plussidan. Alla verkar så förvånade över att dom är stora och mår bra, det är som att tvillingar alltid måste vara små och undernärda.. inte mina inte. Huvudmåttet var 9 cm och har jag inte rätt när jag säger att det brukar vara typ 10 cm när dom är "färdiga"? Båda ligger fortfarande med huvudet neråt, vilket innebär att kejsarsnitt inte är aktuellt i dagsläget, och enligt läkaren kommer dom förmodligen inte vända på sig heller. Hoppas att dom håller sig där dom är. Det verkade som att det såg bra ut, eventuellt att den ena har lite mindre magmått än den andra och även lite mindre fostervatten, men det lät inte som att det var någon fara. Ja, det är inte så mycket mer att rapportera om det här. Jag fick en tid om tre veckor igen, men på henne lät det snarare som att nästa anhalt är förlossningen *haha*

Min syster hade inte rätt i sin gissning på bebisankomsten, som tur var. Nästa som står på tur är Camilla som gissar på imorrn. Hoppas att även hon har fel :)

Tidsfördriv

Jag har lite tråkigt idag måste jag erkänna. Snor en lista av Mia bara för att ha något att göra ^^

Vad heter ni? - Linda och Robin
Hur träffades ni? - På en festival genom en gemensam vän.
Hur länge har ni varit tillsammans? - 4 år lite drygt.
Är ni förlovade? - Nej, inte än och det verkar inte vara på gång heller.
Bor ni ihop? - Ja, han flyttade in hos mig typ ett halvår efter att vi hade träffats första gången.
Har ni barn? - Snart är vi tvåbarnsföräldrar :)
Har båda körkort? - Ja, tack och lov för det!
Kommer du ihåg er första kyss? - Ja *haha* Det var väl den som fick mig intresserad av honom.
Vem sa "Jag älskar dig" först? - Jag, men vi håller inte på med sånt längre.
Vem är äldst? - Jag, nästan tre år äldre så jag är väl lite tantsjuk skulle jag tro.
Vilka stjärntecken är ni? - Stenbock och Skytt
Vem fyller först på året? - Jag.. och sen fyller han nästan sist på året.
Vem är längst? - Robin, skulle inte fixa en kortare kille tror jag.
Vem sjunger bäst? - Vi sjunger nog lika illa tror jag, fast på olika sätt.
Håller ni handen på stan? - Jag försöker ibland, men det funkar inte så bra.
Har ni haft sex? - Nej, usch vad äckligt ;)
Kände ni varann innan ni blev ihop? - Nej, eller ja.. eller det beror på hur man räknar när vi blev tillsammans. Nej, vi kände inte varann säger vi.
Vad har ni gemensamt? - Mer än vad vi själva tror, skulle jag tro. Vi har samma humor och tycker om varann helt enkelt.
Blev du kär i första ögonkastet? - Ja, i stort sett.. sen fick jag tvinga honom att tycka om mig ;)
Har ni någon speciell låt? - Inte direkt.. jag kan höra låtar som får mig att tänka på honom men tror inte att vi har någon gemensam låt.
Har ni några "frikort"? - Sånt tycker jag inte att ett seriöst förhållande ska hålla på med.
Har ni stora framtidsplaner? - Robin planerar inte, men han skulle gärna vilja ha ett hus. Jag håller med, hus står högt på listan. Annars vet jag inte.. orkar inte fundera över sånt just nu.
Har ni gråtit i varandras armar? - Nej, har aldrig sett honom gråta. Här är det jag som står för bölandet. Kanske att jag får se honom gråta när bebisarna kommer ;)
Har ni varit utomlands tillsammans? - Ja, Paris, London och Budapest.
Vilket är ert bästa minne? - Jag hoppas att jag inte har upplevt det än.
Vem lagar bäst mat? - Jag såklart! Fast Robins mat smakar nog mer.
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? - Antingen sitter vi vid varsin dator, eller så sover Robin i mitt knä i soffan.
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? - Nej, det är faktiskt dåligt med det. Borde skärpa oss. 
Bodde ni långt från varandra när ni träffades första gången? - Typ 8 mil eller vad det kan vara. 
Blir du lätt svartsjuk? - Ja, men det har blivit bättre det senaste. Fast man behöver ju inte utmana ödet lixom.
Brukar ni bråka? - Mindre nu än för ett tag sen.. det är mest jag som bråkar. Får väl se hur mycket två små tillskott i familjen kan bidra med.. 
Ringer eller SMS:ar ni mest? - Beror på ärendet. 
Vilken är hans finaste kroppsdel? - Gillar det mesta hos honom, men ögonen och armarna gillar jag kanske lite mer då.  
Vad använder ni för preventivmedel? - Graviditet.. räknas det *haha*
Brukar någon av er prata i sömnen? - Robin pratar typ jämt.. jag tror inte att jag gör det så ofta.  

Vart tog grispesten vägen?

Det är lustigt vad påverkad man (jag?) blir av media ändå. Nu var det ett tag sedan jag läste något om svininfluensan. Det senaste jag läste var i vår lokala tidning där det stod att spridningen hade avtagit lite, men att det eventuellt skulle bli en topp sen i oktober. Men förutom det har det varit väldigt tyst. Detta gör att iallafall jag inte tänker på att den finns längre. All oro och allt snack kring att vaccinera sig eller inte har stannat upp. Jag tänker då inte vaccinera mig kan jag säga nu, trots att även min barnmorska har sagt att dom rekommenderar oss gravida att vaccinera oss. No way! Tydligen är det aktuellt att dra igång vaccinationerna framåt vecka 43 och jag hoppas att mina bebisar har kommit då. Sen om det är lämpligt att vaccinera sig när man ammar får jag väl besluta sen isåfall. Just nu är det inte något jag kommer utsätta mig för. Men där märker jag vad lättpåverkad jag är.. blir helt stissig för att tidningarna skriver att man typ kommer dö om man åker på influensan som gravid och så fort dom inte skriver något om den längre, så finns den inte. Sen är jag givetvis noga med handhygienen ändå, men det brukar jag vara annars också så det är lixom ingen skillnad.

Söndag

Idag blev en av bebissängarna ihopmonterad, äntligen! Erik och Robin tog sig an detta projekt i förmiddags och det gick utan några större utbrott, trots att det är Ikea vi snackar om. Den är för tillfället placerad i vardagsrummet så vi inte behöver hålla på att stänga in till blivande barnrummet än. Vi har ju en liten pisse här som inte riktigt klarar av nya saker, utan gärna sätter sig och kissar i dom. Har vi sängen i vardagsrummet har vi lite bättre koll på vad som händer. Trixi har redan varit uppe och inspekterat det nya tillskottet, men det verkade inte så jätteintressant. Barnvagnen är desto roligare tydligen.

Imorrn tror min syster att mina bebisar ska komma. Jag håller inte riktigt med henne, men man vet aldrig. Det kan gå fortare än man tror. Nu börjar det närma sig datum som ni har gissat på, för även på onsdag har vi en gissning. Får väl se om någon har rätt, men jag hoppas ju att det åtminstone dröjer till på torsdag, då vi har gått in i oktober. Av någon anledning låter det inte bra med de datum som är kvar nu i september. Och på tisdag är det dags för ultraljud igen, ska bli intressant att se vad dom säger då. Dom kanske säger att det är dags för skruttarna att komma ut ;)


Vecka 35

Idag går jag in i vecka 35 och imorrn är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning.. herregud.
     På familjeliv.se står det att man nu får vara beredd på att vakna ett par gånger på natten för att behöva kissa eller vända sig i sängen.. ofan, det har jag inte märkt. Men inatt fick jag sova tre timmar på raken, det kändes riktigt lyxigt faktiskt. Och det lustiga var att i vanliga fall "sover" jag ungefär 12 timmar och i morse vaknade jag till vid nio efter att ha sovit kanske åtta timmar. Det gör skillnad när Robin är hemma tydligen. Känner mig väldigt harmonisk och tillfreds idag. Det kanske är dom där tre timmarna som gör det.




Tjockisen den här veckan.


Barnmorskebesök 8

Idag var jag hos barnmorskan igen.
     Började med att ställa mig på vågen, har gått upp 15 kg nu, vilket är ungefär så mycket man minst går upp med tvillingar (sen är ju allting individuellt som vi vet). Det låter mycket, men det är "bara" två kilo sen sist jag var där. Tog även lite prover, HB bland annat. Det var ju lite lågt för ett tag sedan, men nu hade det gått upp till 140 igen och jag blev väldigt förvånad, speciellt med tanke på att jag inte är sådär jättenoga med mina järntabletter. Det är helt enkelt messmör och blåbärssoppa som gäller :) Annars var alla värden bra och det känns skönt att höra. Mätte magen och SF-måttet var på 41 cm nu, vilket är någon cm över kurvan, men jag tror inte att det gör något. Hon hade lite svårt för att få till hjärtljuden idag och jag minns inte riktigt vilka siffror hon kom fram till, men det var 130-140 nånting. Ungefär som det brukar vara.
     Hon var lite rolig. När jag hade kommit in och satt mig sa hon att hon tyckte att jag var så fin idag och att det riktigt lyste om mig. Och så tyckte hon att jag var så fin i min mage *hihi* Ja, jag känner mig rätt nöjd faktiskt. Dock börjar jag känna mig lite konstig i största allmänhet. Lite illamående emellanåt och har en konstig känsla i magen, vilket kan vara ett tecken på att något är på gång. Fick en tid till barnmorskan om två veckor igen, men frågan är om jag kommer komma dit igen. Något gör att jag tvivlar..

Innan besöket var det föräldrautbildning. Den här gången tittade vi bland annat på en förlossningsfilm, men den var inte så hemsk som jag trodde. Eller ja, det beror på vad man menar med hemsk iofs. Det var inte filmat upp i mumindalen på dom, men den fick mig att få den där hemska utlämnade känslan som jag får ibland när jag tänker på att förlossningen närmar sig. Jag är inte ett dugg sugen på att föda barn kan jag lova. Ligga där och svettas och stöna och vara ful inför folk.. usch. Det hade varit skönt om någon bara kunde klubba ner mig när jag kommer dit och så vaknar jag upp när mina bebisar är ute och avtorkade.

Såhär kan det vara

Min dag:

- vaknade till på riktigt kl 13.00
- åt lunch (hade varit uppe vid halv sju-tiden och ätit frukost halvsovande)
- tittade på tv
- läste bok
- Robin kom hem vid 16.30
- tjatade tills han åkte och köpte mat
- tittade på tv från 18.30-23.00

Ja ni ser.. det är jävligt jobbigt att vara gravid ;)


Men kom igen nu då..

Det här blir ju bara värre och värre! I vanliga fall brukar jag vakna varannan timme, men inatt vaknade jag varje timme för att jag var tvungen att gå på toa. Det är ju helt stört ärligt talat. Kan jag inte bara få sova nu den sista tiden? Jag kommer ju inte få sova sen lixom. När Robin hade åkt till jobbet somnade jag om igen och efter två timmar ringde han och väckte mig.. typiskt *haha* Jag kan trösta mig med att jag kan sova precis när jag känner för det under dagen och att jag inte har något som jag behöver göra eller passa tiden till idag. Även imorrn är det en helt slapp dag.

Som ni kanske förstått så tillbringar jag mycket tid på familjeliv.se och häromdan läste jag ett inlägg från en annan blivande tvillingmamma som har stora bebisar i magen. Hon hade fått frågan om hon ville bli igångsatt/snittad eftersom dom redan var så stora och hon är i vecka 35-nånting. Jag blev genast lite avundsjuk och tänkte att jag gärna också skulle vilja få ett sånt erbjudande, men sånt håller väl inte min inkompetenta kommun på med. Så fick jag veta att hon också tillhörde NÄL! Va fan, lixom? Jag ska på ultraljud på tisdag nästa gång och hoppas att dom frågar mig också så att man får ett slut på det här snart. Det hade varit väldigt skönt för nu tar magen emot vad jag än gör känns det som. Jag kan inte sitta och äta normalt, dels kommer jag inte fram till bordet och dels måste jag sitta vid bordet för annars blir jag helt ihoptryckt och kan inte andas ordentligt. Fast om jag tänker efter så är det inte så lång tid kvar heller.. sex veckor ungefär om det skulle gå hela vägen ut. Fast sex veckor är ändå sex veckor och jag blir ju inte mindre och smidigare direkt.

Vad händer?

Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag vet att jag har påpekat förut att jag har börjat känna mig väldigt gravid, men när jag nu säger det så menar jag det på allvar. Jag känner mig verkligen jättegravid! Igår var mina föräldrar här en sväng och till och med dom påpekade att jag var svullen och stor nu. Jag och Robin skulle på bio på kvällen och jag fick inte på mig mina byxor som jag hade i fredags! Som tur var har jag en sambo som är större än mig så jag fick låna ett par jeans av honom (fast jag fick inte knäppt alla knappar ens i dessa). Jag funderar lite på om det har med kortisonsprutorna att göra att jag har svällt upp så, för det känns orimligt att det skulle gå så fort annars. Har inte fått någon klarhet i detta än, men ska höra med min barnmorska på fredag. Känner mig helt uppblåst i ansiktet och om jag tittar på bilder från bröllopet så ser jag helt fet ut *haha* Får väl tro att allt är som det ska och att det försvinner snart igen. 

Jag har även en annan känsla i kroppen.. vet inte om man kan känna på sig att det börjar bli dags att föda barn, men finns det en sådan känsla så skulle den kunna kännas såhär. 10 dagar till vill jag att dom ska vara inne.. hör ni det bebisar, 10 dagar. På ett sätt hade det varit skönt om dom kom nu, men för deras eget bästa bör dom väl stanna lite till. På nätterna sover jag verkligen skitdåligt och dom rör sig så mycket i magen att det är otrevligt. Nu ska man väl inte klaga på att man faktiskt känner sina barn, för jag vet hur nojjig jag blir om det går för lång tid mellan gångerna. Jag måste springa på toa varannan timme, oavsett om det är dag eller natt, och samtidigt är jag så jävla törstig så jag håller på att torka bort. Jag känner hur dom håller på att sparka på kisseblåsan i stort sett hela tiden och det är faktiskt jävligt irriterande. Sen i lördags har jag även haft någon typ av värk i ena rövhalvan.. skulle inte tro att det är foglossning, för jag får för mig att det inte känns där, utan att det snarare är en ichiasliknande smärta koncentrerad till en enda punkt. Svårt att förklara, men jobbigt att ha. Men det är klart.. krämpor ska man väl ha som gravid. Det är bara jag som har klarat mig undan hittills som blir lite bortskämd med att må bra.

Jonas & Angelica äntligen äkta makar!

På lördagseftermiddagen bar det av till Odd Fellow nere på Strandgatan för att bevittna bröllop. Har bara varit på ett enda bröllop tidigare så det var roligt. Tror att många var av åsikten att det var på tiden att dom gifte sig, med tanke på att dom varit tillsammans i 9,5 år och förlovade i.. vad blir det.. fyra år? Men när man tänker på att dom inte är äldre än 24 och 25 så är det inte så konstigt att dom har väntat *hehe*
     Vädret var på deras sida för själva vigseln kunde hållas utomhus. När tanten som vigde dom skulle säga Angelicas namn, fick hon för sig att hon hette Kristina så hon frågade Jonas om han ville ta "denna X X Kristina till sin fru" (eller vad dom nu säger). Det var ju riktigt lyckat! 

Det är bara till att gratulera brudparet och hoppas på att dom hade en trevlig bröllopsnatt :)


 

Vecka 34

Idag går jag in i vecka 34. Den magiska veckan beroende på hur man räknar. Enligt familjeliv.se ska bebisarna utan vidare kunna klara sig om dom skulle födas nu, men om jag frågar min barnmorska så är det inte förrän nästa vecka då jag har gått 34 fulla veckor. Tror nog att det närmar sig oavsett hur man räknar. Har ju även fått en kortisonbehandling ifall att, så jag känner mig rätt lugn faktiskt. Det står även om att man kan få svårt att andas för att bebisarna trycker på lungorna och det känner jag allt av, och har gjort de senaste månaderna. Ibland blir jag helt andfådd bara av att ligga i soffan och då kan man ju misstänka att det är något sådant. Det blir ju inte heller lättare av att jag har den här jävla nästäppan att dras med. Men men.. det är en kort period i mitt liv. Det står även om att bebisarna kan skilja på olika röster och att de kan reagera olika på olika röster. Dom kanske blir glada när dom hör Robin för ibland börjar dom röra på sig när han pratar :)

Snart ska vi iväg på bröllop. Frågade barnmorskan senast igår vad hon ansåg om detta med tanke på vilket tillstånd jag befinner mig i, men hon menade att jag lika gärna kan sitta där som att sitta hemma, så jag hoppas att det går bra. Ingen som säger att jag klarar av hela kvällen, men en stund ska jag allt orka. Jag hade inte tänkt att slå klackarna i taket direkt. Nu är det allt dags att göra sig iordning. Helt förfallen behöver man inte bli bara för att man är gravid :)




Händer det något eller?


Ultraljud nr 6 + föräldrautbildning

Nu har jag varit dålig på att uppdatera mig här så det blir mycket på en gång.
     Igår var vi på sjätte ultraljudet och det visade sig att mina bebisar är enorma *haha* Den ena väger 2300 g och den andra 2500 g. Om man går efter kurvan på en normal bebis så bör dom tydligen ligga på ungefär 2000 g nu, så mina är rätt mycket större. Så som mina väger nu väger en vanlig bebis i vecka 36 ungefär och jag går in i vecka 34 imorrn. Jaja, det är väl bra ifall dom nu skulle få för sig att komma ut. Läkaren pratade även på att tvillingar kan växa på rätt bra för att sedan avstanna eller plana ut i kurvan efter vecka 30-32 nånting. Fick en kortisonspruta för att förbättra lungmognaden på bebisarna också eftersom läkaren verkade oroa sig för att dom skulle komma rätt snart. Egentligen ville hon att jag skulle läggas in över natten så att jag fick vila ordentligt, men det kände inte jag för. Ville ju inte missa Idol lixom *hrm* Jag hoppas ju att dom väntar i två veckor till, vill gärna komma in i oktober i alla fall. Vet inte varför, men det är det målet jag har nu. Nästa ultraljud blir om två veckor för att se om det har hänt något mer.

Idag var första föräldrautbildningsdagen. Det är fyra träffar, varje fredag framöver ska vi dit och träffa andra blivande föräldrar och jag får ju för mig att vi inte kommer hinna gå klart alla gånger innan vi får våra bebisar. Det kändes okej efter första träffen. Vi var väl sju par tror jag, varav ett par till också väntade tvillingar. Rätt varierande ålder får jag säga. Tror att jag och en till hörde till den yngre varianten, om jag nu fortfarande räknas till den skaran. De andra var väl minst 30+, men det är svårt att avgöra. Den här gången fick vi först dela in oss i kill- och tjejgrupper och prata lite om våra funderingar kring förlossning och att bli föräldrar bland annat och sedan tog vår barnmorska upp några frågor vi hade. Vet inte om jag lärde mig så mycket nytt, men det känns ändå kul att träffa lite annat folk. Har man tur kanske man får sig en fikakompis sen när bebisarna har kommit ;) 

Se där, det blev inte något mastodontinlägg ändå. Tydligen var det inte så mycket att informera om :)

Men för fan..

I morse var jag uppe med Robin en stund när klockan var halv sex/sex-nånting. Då hörde vi att ett billarm drog igång. Som tur var är det inte ett sånt som håller på tills man stänger av det, utan det gör uppehåll emellanåt, men det låter med jämna mellanrum. Nu när klockan är strax efter tre så låter det fortfarande! För helvete, stäng av eller sno den där jävla bilen! Riktigt, riktigt irriterande.

Igår ringde dom från Beginners - barnaffären på Överby - och berättade att vår vagn har kommit och är redo att hämtas. Känns jättekul *hihi* På torsdag åker vi förmodligen och hämtar den efter att vi har varit på ultraljudet. Kommer saker kännas mer verkligt då kanske? För tillfället känns det som att jag mest går här och väntar på att det ska komma bebisar. Dom kan ju faktiskt komma när som helst om man tänker så.. det behöver inte alls vara sju veckor kvar som det egentligen är. Men sju veckor är ju inte heller någonting om man tänker på hur länge jag ändå har varit gravid. Nu har jag gått in i åttonde månaden och har avklarat ungefär 80% av graviditeten.. shit.


Ensam på en lördag.. igen.

Ja, det är väl inget ovanligt. Sitter ensam hemma ännu en lördagkväll och tycker synd om mig själv. Haha, nej det gör jag ju såklart inte, men det blir lite tråkigt i längden.
     Idag är min kära sambo på svensexa för en kompis som ska gifta sig nästa helg. Det är Robin som har anordnat hela grejen så jag hoppas att det har blivit som det var tänkt. Han har haft prestationsångest inför detta, men med lite tjat från sin planerande fru så blev det allt av tillslut ändå. Just nu sitter dom nog och super på nån krog nånstans så han lär väl inte komma hem än på flera timmar. Nästa helg är det som sagt bröllop, vilket jag också hade tänkt att vara med på om det inte blir så att jag inte kan, sen blir det nog till att stanna hemma för Robins del. Man vet aldrig om bebisarna hade tänkt att komma och det hade varit väldigt illa om han befinner sig 10 mil härifrån eller om han är drängfull när vi kommer in till förlossningen. Sånt kan jag klara mig utan i det läget. Det lovar jag.

Jag har verkligen tråkigt! Kom igen folk.. uppdatera era bloggar eller något så jag får något att göra en stund! Ska lägga mig och läsa lite, men jag lär väl snart återkomma till datorn skulle jag tro.

Vecka 33

Dags för veckobyte igen då (är det bara jag eller låter det väldigt tjatigt.. tycker inte att jag skriver annat).
     Det står på Familjeliv att man gärna ska hålla igång, trots att man börjar bli stor. Jo tjena, det hade jag gärna gjort men det går lixom inte. Eller går och går.. vill jag föda barn så kan jag väl ta och börja promenera och allt jag längtar efter, men jag tror inte att det är så lämpligt. Det står även att fötter och ben kan svullna och det har jag allt märkt. Tårna ser ut som lilafärgade korvar emellanåt. Jättesexigt *haha* Har även lite smått börjat få en sån där ful utåtnavel. Trodde inte ens det var möjligt att min navel skulle kunna vända sig utåt, med tanke på hur djup den är i vanliga fall, men tydligen är ingenting omöjligt.
     Enligt Familjeliv ska bebisarna väga ungefär två kilo, Nu utgår dom ifrån att man bara väntar en bebis, så jag är inte riktigt säker på det där, men hittills har ju mina bebisar legat lite över kurvan mot vad en bebis väger, så frågan är hur stora dom är nu. Ska på ultraljud på torsdag så jag lär väl få veta då. Känns inte troligt att dom skulle väga två kilo styck, men vad vet jag? Jag hoppas även att båda fortfarande ligger med huvudet neråt, för det står att bebisarna gör sig redo för den slutgiltiga positionen, då det börjar bli trångt och de inte kan vända sig lika mycket längre. Hoppas hoppas att dom inte har vänt sig *håller tummarna*




Veckans kanonkula


Upp å ner, upp å ner..

Så.. nu känner jag mig inte lika irriterad längre. Ibland slår det bara till, så är det. Jag som har varit så lugn och harmonisk under i stort sett hela graviditeten hittills. Fast det är klart, det behöver ju inte ha med det att göra. I vanliga fall brukar jag få ännu värre utbrott än det här, och oftare. Tror nästan att graviditeten har varit bra för mitt humör. Men jag håller fast vid att jag börjar tröttna på att vara gravid, det gör jag faktiskt. Jag ser fram emot det som komma skall och jag längtar efter att bli av med magen. Så som jag gick och önskade att det skulle börja synas i våras och nu vill jag bara att det ska ta slut *haha* Samtidigt känns det som att jag har blivit snuvad på konfekten som det heter. Jag hade sett framför mig hur jag skulle gå på mammagympa/yoga/simning, ja såna grejer, men det har jag inte kunnat. Dels hade jag inte tid eftersom jag jobbade i somras och nu får jag inte. Det är som att jag har missat något. Och det är inte bara träning, utan i största allmänhet känns det som att allting har gått så fort att jag inte har hunnit med. Inte för att jag vet vad det är jag har velat hinna med, utan det är mest en känsla jag har. Snart börjar föräldrautbildningen i alla fall, kanske att den kan få mig att tycka att det händer något, vad vet jag.

Bara åt helvete!

Alltså, det är ju känt att Försäkringskassan inte är så jävla smarta och nu fick även jag känna på detta (eller ja, det var inte första gången iofs). Det spelar ingen roll hur man gör, jag tror fan att dom lurar en ändå. Jävla skitställe! Ska ringa till dom på måndag och skälla för jag tror fan inte på deras jävla beräkningar.
     Jag känner mig allmänt förbannad på det mesta just nu. Jag är jävligt trött på att vara gravid om inte annat; att inte kunna röra mig som folk, att inte kunna sitta upp som normala människor utan att det gör ont efter en stund, att inte kunna andas normalt eller göra det jag känner för. Just nu känns det som att ungarna lika gärna kan komma för dom lär ändå komma för tidigt. Kan ge mig fan på att det blir nån skit med förlossningen så att dom får hjärnskador eller nåt också. Eller att den otroligt kompetenta personalen som brukar finnas i min närhet ger råd som är helt åt helvete så att ungarna dör. Just nu känns det inte ett dugg otroligt att det skulle hända något sånt.
     Jag är även jävligt trött på allt som har med jobb att göra. Inte för att det är så jävla aktuellt just nu alltså, och egentligen är det onödigt att fundera över vad som kommer hända om ett år, men när tankarna går dit så blir jag också irriterad. Jag har en jävla pissutbildning som inte ger mig ett skit! Tagit massa studielån åt helvete. Vad fan fick jag för det lixom? Jo, anställningsstopp. Ja, men det var väl ändå jävligt lyckat! Funderar på om jag skulle leta mig in på något annat spår, men vad fan vill jag då? Inte ett skit. Ibland får jag för mig att något skulle kunna vara kul att testa, men när jag kollar upp det lite mer noga så funkar det inte. Det finns fan inte en enda utbildning som ger jobb, för överallt är det bara skit. Tyvärr, det finns inga jobb längre. Det är ingen idé att ens anstränga sig.
     Nej, just nu är det ingen bra dag. Så är det bara.

Pepsi och negerbollar!

Idag vaknade jag halv ett.. jaja, har inget bättre för mig ändå.
     Känner mig väldigt sugen på onyttiga saker idag. Speciellt Pepsi och negerbollar. Har inte ätit så mycket onyttigt den här veckan så jag kanske kan "unna" mig det idag ^^ Unna är ett sånt där ord som feta människor med dåligt samvete använder, och i nuläget så stämmer det väl. Får se till att Robin handlar på vägen hem från jobbet. Negerbollar kan jag göra själv, men Pepsi är lite svårare. Faaaan, vad sugen jag blev nu då!

Min systers pisse sprang hemifrån för snart två veckor sedan och nu i morse drömde jag att jag hittade henne och fick med henne in. Tycker att det ska vara ett tecken på att hon är på väg hem. Precis när jag satte mig för att skriva det här fick jag ett mess från syrran och tänkte att hon skulle skriva att pissen var hemma igen, men så var det tyvärr inte. Men det hade ju passat bra :)

Dagens projekt: duscha, vika tvätten från igår, köra igång en ny tvätt.. och baka negerbollar. Ja, det är väl det :)

Trååååkigt

Idag är en sån där dag som är hur seg som helst.
     Vaknade vid strax innan elva (så det är ju inte det att jag gick upp jättetidigt heller) och klockan är bara fyra. Tycker det känns som att den borde vara mycket mer. Från halv sju och framåt kan jag kolla på tv så då kommer väl tiden rulla på lite fortare och förhoppningsvis får jag sällskap av Robin om han inte ska träna. Det är faktiskt massa bra på tv idag:

18.30 Unga mödrar
19.00 Vem vet mest
20.00 Idol!
21.00 Criminal minds
22.00 Nöjespokalen

Detta har jag gjort idag; gick upp, åt frukost, ringde och fixade en sak för Robin, tvättade lite grejer som jag fick på posten igår och sen kollat på en film. Det är ju massa saker *hrm* så jag tycker ändå att tiden borde ha gått lite fortare. Tydligen är det inte bara för mig som tiden står still - ser att andra folk på Familjeliv också har tråkigt, så det kanske är något speciellt med just den här dagen.

Tröttattack

Igår kväll var jag verkligen hur trött som helst! Under tiden jag låg i soffan och tittade på Idol kändes det som att en feberattack smög sig på mig och jag blev yr och helt enkelt jättetrött. Min första tanke var såklart "Nej, jag har varit ute bland folk, nu har jag fått svininfluensa". Ja, jag vet att jag är nojjig, men i det här läget så är det inte så konstigt. Vid minsta lilla åkomma tänker jag svininfluensa. I vilket fall blev jag tvungen att gå och lägga mig för jag orkade bara inte vara uppe. Tänkte att jag skulle väntat in Robin som var på bio, men det gick inte. Jag vaknade när han kom hem mitt i natten och kände mig redan lite bättre, efter att ha sovit ett par timmar. Insåg att jag nästan inte hade ätit något på hela dan och att min dagliga middagslur inte heller hade blivit av, så det kan väl ha varit någon kombination av dessa två saker som gjorde att jag kände mig helt röten på kvällen. Att det tar så mycket på kroppen att vara gravid, det är fan otroligt.
     Just nu är det tidigt på morgonen (för mig i alla fall) men jag antar att jag kommer gå och lägga mig igen om en stund. Idag har jag inga planer alls, så det blir till att ta igen sig efter gårdagens hårda utflykt *haha* Har några ärenden att ringa men annars inget. Känns bra. Ska äta lite mer idag så det inte blir som igår.


Nyfriserad

Idag kom jag mig iväg till frissan. Har inte klippt mig sedan nån gång i april, så det var verkligen på tiden! Som jag skrev i ett annat inlägg brukar jag gå till en frisör i Vänersborg, men nu hade hon som jag brukar klippa mig hos slutat där, så det fick bli till att leta upp en annan frisör här i stan. Rätt skönt att inte åka till Vänersborg för att klippa sig iofs. Nu kommer ju inte jag hålla på att platta håret så som frisören gjorde, så förmodligen kommer jag aldrig se ut som på kortet som är taget idag, men just nu ser jag ut sådär iallafall. Känns alltid lite konstigt att komma direkt från frissan tycker jag, dom stylar håret så konstigt *haha* När jag har fått blåsa och fixa till det själv så kommer det kännas mer som jag. Men det kändes verkligen som att hon klippte bort ett par kilo hår på mig och nu är det jättetunt. Och ja.. jag är lika trött som jag ser ut att vara *haha*




Såhär såg jag ut i morse..




..och såhär ser jag ut nu.


60 dagar kvar!

Idag är det 60 dagar kvar till beräknad förlossning.. fast som vi alla vet vid det här laget är det ju förmodligen kortare tid än så. (Jag kan ge mig fan på att jag går tiden ut och blir tvungen att bli igångsatt bara för att jag är så säker på att bebisarna ska komma tidigare *hehe*) 60 dagar, två månader.. shit! I mina öron låter det hur lite som helst. 

Är det någon som vill gissa på ett datum kanske? Själv har jag två datum, fast det är bara för att jag tycker att dom låter så bra att få barn på *hehe* Så.. gissa på nu! Jag uppdaterar listan medan ni gissar :)

28 september - Susanne (min syster)
30 september - Camilla
5 oktober - Robin & morsan
9/10 oktober - Annika
13 oktober - jag & Martina
18 oktober - Linda
19 oktober - Sarah & Ellinore
20 oktober - Sandie
21 oktober - jag
22 oktober - Robin (en jobbarkompis)
26 oktober - Martina & Linda


Ensam mamma söker

Har inte tittat på detta innan, men började kika lite. Dock tröttnade jag ganska snart eftersom jag egentligen inte är så förtjust i dejtingprogram. Tycker att det är lite löjligt faktiskt. Däremot väcktes tanken på hur det skulle gå om man själv hade ställt upp i ett sådant program och jag kom fram till att jag förmodligen inte hade fått så många svar *haha* Mina krav skulle vara alltför konstiga så det skulle inte finnas några killar som passade in på beskrivningen. Utseende och insida passar lixom inte ihop i mina kriterier.. dom som ser ut som jag vill ha dom brukar inte utstråla trygghet och båda fötterna på jorden om man säger så ^^
     Robin skiljer sig väldigt mycket från vad jag tidigare har dragits till och det visade sig ju vara bra. Det där med rockstjärnor funkar inte i längden *haha* Detta innebär inte att Robins utseende inte är något som inte tilltalar mig, för det gör det definitivt. I stort sett varje kväll brukar jag ligga och titta på honom när han sover och känna hur jävla glad jag är över att jag har träffat just honom och att det är just han som ska bli pappa till mina barn. Han är verkligen grymt söt och charmig (han hatar när jag kallar honom söt, eftersom han är så jättemanlig och enligt sig själv är hård och farlig *hehe*) och har några av de finaste ögon jag har sett. Han har även något i sig som gör att jag känner mig trygg. Skulle någon göra något emot mig så vet jag att han skulle leta upp den personen och döda den. Det låter kanske inte så hälsosamt, men i min värld behöver jag känna så. Robin brukar säga att vi passar bra ihop eftersom vi är lika störda båda två och det ligger säkert något i det. Klart att jag blir arg på honom ibland, men vilket förhållande har det inte så?  


En bild från nån gång i början :)


Jävla idiot!

Känner mig på sådär härligt dåligt humör. Hade bestämt med Robin att han skulle handla grejer så att vi kunde äta tacos och titta på film sen, men så ringer han och säger att han är hungrig och att han och några till ska äta pizza. Vadå, jag vill inte ha nån jävla pizza! Vi äter pizza hur ofta som helst så det är fan inte konstigt om man blir FET! Nu kanske inte tacos är nån jävla hälsomat, men det är nog fan bättre än äcklig pizza i alla fall. Då kan vi ju lika gärna skita i filmen också om det ska vara så. Man håller inte på att jävlas med någon som är gravid såhär, så är det bara.

Vecka 32

Idag går jag in i vecka 32.
     Enligt informationen på familjeliv.se så skulle bebisarnas lungor vara färdiga nu, men jag har ju hört att dom inte är det förrän vecka 34. I vilket fall så kan man väl konstatera att det går framåt. Emellanåt hör jag knäppningar från okänt håll och det verkar som att det skulle kunna vara bebisarnas leder, snacka om att dom växer så det knakar isåfall ;) Häromdan låg Robin och kände på min mage och blev nästan lite rädd när han kände hur vilda dom är där inne. Han frågade om det inte är äckligt när dom håller på sådär och visst, det känns ju lite mystiskt även om det inte gör ont. Lite obehagligt är det allt när dom grejar så att hela magen skakar till och man ser hur något putar ut. Jag tror att jag kände en ryggrad igår, för det var något långt och knöligt som strök emot handen när jag kände efter. Tror även att jag känner fötter och knän emellanåt, men det är svårt att avgöra. Det känns som att man retar dom ibland när man ligger och petar på det som sticker ut. Precis som att dom inte vill att man ska känna efter *haha* 
     Det står även på familjeliv.se att man som mamma kan börja bli andfådd nu eftersom man börjar bli rätt stor.. eeh, jag har varit andfådd sen vecka 7. Vad säger det om mig *haha* Men det är klart, jag har ju inte stånkat som en valross varje gång jag ska ur bilen/sängen/så fort jag böjer mig ner tidigare. Det irriterar mig att min näsa har börjat bråka igen. Jag har ju använt Rhinocort aqua sen vecka 17 eller något sådant och det har funkat jättebra. Jag har kunnat andas som en normal människa. Men helt plötsligt har effekten avtagit och jag känner mig helt svullen i näsan igen och det enda som är riktigt bra är Otrivin (och det ska man ju helst inte använda så länge). Och som sagt.. det är fan något av det värsta jag vet att inte kunna andas obehindrat. Vakna av att jag andas genom munnen.. fy fan!

När jag ser på bilden jag tog för bara en liten stund sedan, så tycker även jag att jag börjar få en jättemage.. vart ska detta sluta som sagt :)



Nattprat

Får sitta uppe en stund till känner jag.. tydligen var jag inte så trött som jag trodde. Snart blir jag säkert hungrig också så det är lika bra att vara vaken. Vi har något grönt flygande otyg inne i sovrummet som surrar och har sig, vilket är lite störande. Och så hade Robin lagt sin arm på min kudde så varje gång han får såna där nattspasmer viftar han till mig i huvudet, också lite störande :) 
    
(Hittade bullar på köksbänken.. nyttig nattmat)

Robin ska till något ställe utanför Skövde imorrn och åka bil i skogen. Han får väl passa på att vara borta medan han kan, för vi har kommit överens om att han förmodligen behöver hålla sig hemma i fortsättningen. Vi har tur att han jobbar i Uddevalla i alla fall, så han har ganska nära hem ifall han skulle behöva komma hit fort. Man vet ju aldrig vad dom små busarna kan få för sig. Imorrn kommer jag gå in i vecka 32, vilket det kommer komma ett inlägg om, men det tar vi imorrn. Känner inte för att posera för några magbilder nu, även om jag inte visar ansiktet på dom. Är inte riktigt klädd för det om man säger så *haha*

Jag har förresten beställt tid för klippning. Kom fram till att jag inte klippt mig sedan april, så det var verkligen på tiden nu. Känner att håret har blivit helt vildvuxet och uppför sig inte alls så som jag vill. Först ringde jag till det stället jag brukar klippa mig på, men då visade det sig att hon som jag brukar gå till hade slutat, så det fick bli till att leta upp ett annat ställe här i stan. Kan bli intressant att se hur det blir.. dyrt var det i alla fall, så jag hoppas att det är ett bra ställe då.

Nu blir det en stund på Familjeliv och sedan ska jag försöka sova igen. Om inte annat får jag väl lägga mig och läsa ett par timmar.

Barnmorskebesök 7

Plötsligt har min blogg skärpt sig igen.. vet inte vad som hände riktigt och det kanske bara var jag som såg att hela min sida såg kollapsad ut en stund. Whatever! Men är det alltså bara jag som inte har sett att man har reklam på blogg.se tidigare? Jag blev jätteförvånad när det helt plötsligt dök upp ful reklam under inläggen, men som sagt.. whatever.



Igår var jag hos barnmorskan för mitt sjunde besök. Inga otäcka prover eller så, men den här gången fick jag ställa mig på vågen. 13 hela kilon har jag lagt på mig *haha* Alltså, jag vet att jag är gravid och det är logiskt att man går upp, men det känns i hela psyket att se dessa hemska siffror på vågen :) Iofs är inte vikten så jätteviktig nu, det är mer intressant sen efter att ungarna är ute.. det är det är dags för ångest. Mätte magen och mitt SF-mått låg på 37 cm den här gången och verkar följa kurvan som det ska. En liten parentes: Jag och Robin roade oss med att mäta magen runt om häromdan.. 108 cm *haha* Undra vad Anna Skipper skulle säga om det. Men det allra lustigaste var väl ändå att jag bara var någon cm fetare än Robin och vad jag vet så har han inga bebisar där inne ;) Lyssnade även på bebisarnas hjärtljud och den här gången låg dom på 138 & 143 ungefär. Kommer inte ihåg om det var exakt dom siffrorna hon sa, men någonstans där i närheten. Det ser helt enkelt ut som att det rullar på som det ska.
     Verkar som att vaccineringen mot svininfluensan ska komma igång ganska snart och jag är väldigt ambivalent.. vet verkligen inte hur jag ska göra. Enligt min barnmorska verkar dom ha kommit fram till att nyttan är större än riskerna med vaccinet, så det lät väl på henne som att hon tycker att man borde vaccinera sig som gravid. Sen hör man ju från alla möjliga håll all skit som händer och sådär, men jag vet inte.. jag försöker att inte lyssna på vad som sägs så mycket. Hon skulle återkomma med information till nästa besök om tre veckor.

Dagens projekt: Ingenting! Var tillräckligt aktiv igår så jag känner att dagen får bli enbart slappande. Har en film som jag gärna vill se på, men jag får vänta på att Robin ska komma hem först.  

...

Ja, jag vet inte riktigt vad som har hänt med min blogg.. ska forska i saken och återkomma.

Uppe med tuppen

Herrejävlar.. jag kommer somna när som helst, men det får jag inte.
     Jag sover väldigt varierat märker jag. Igår vaknade jag inte förrän klockan ett och idag har jag varit vaken sen fem. Trodde att jag skulle somna om en stund innan jag var tvungen att gå upp, men tydligen hade jag vaknat till alldeles för mycket för att kunna somna. Det blir lätt så att jag går upp när Robin går upp, för jag brukar vara ganska hungrig då, men om jag väntar för länge med att gå och lägga mig så vaknar jag till.. ganska logiskt. Igår morse var jag redan uppe när Robins klocka ringde och direkt han stängt av klockan såg jag honom komma utstapplande helt yrvaken - han brukar inte gå upp efter första signalen direkt. Det visade sig att han trodde att jag hade däckat av någonstans när han såg att jag inte låg bredvid honom. Det är man får honom att gå upp i tid alltså *hehe* 
     Idag kommer min kära mor på besök, eller ja besök kanske var att ta i, hon ska vara min tvätthjälp idag *haha* Det kan låta löjligt, men den som inte varit gravid vet inte hur det är att gå i trappor och att släpa på tunga tvättpåsar samtidigt. I mitt fall får jag inte ens hålla på så. Eller ja, får och får, det är väl upp till mig, men som sagt.. jag vill att bebisarna stannar inne ett tag till.

Ska till barnmorskan senare idag.. återkommer med rapport därifrån.

Men va fan..

Vad är det för skit på min blogg.. reklam?!

Infomöte på NÄL

Igår eftermiddag åkte jag och Robin till NÄL för att gå på ett informationsmöte som barnmorskorna höll i. Tänkte att det kunde vara bra att veta vad som gäller den dagen det är dags och att man kanske skulle få svar på sina frågor som man inte ens visste att man hade. När jag gick därifrån var min känsla; "jag vill inte föda barn längre, nu slutar vi med det här" *haha* Inte för att det var dålig information eller att dom visade äckliga bilder eller något sådant, utan jag tror att det blev för verkligt alltihop. Det kan ju inte stämma att jag ska föda barn om en inte alltför avlägsen framtid. Ska jag verkligen behöva gå igenom den tortyren? Nä usch, inte lockande! 
     Idag har jag väl hunnit smälta detta lite grann så det känns inte lika fruktansvärt längre, men det är klart.. det är inte så att jag längtar till just det ögonblicket. Jag har börjat finna mig i tanken på bebisar nu, så det går framåt, men så kom ett litet bakslag nu då när jag fick den hemska förlossningen att tänka på. Det är som att det är en stor svart vägg där framme som skiljer nu från sen. Jag vet ju att det inte är något att göra åt det, jag måste gå igenom det, hur illa det än känns. Alla som har barn måste göra detta.. så är det bara! Men jag ljuger om jag säger att jag inte börjar bli nervös.

RSS 2.0