Utvärdering 2010

Jag brukar alltid göra någon form av utvärdering när det närmar sig nyår. Hade för mig att jag gjorde den här förra året också, men när jag tittar bakåt i bloggen hittar jag den inte. Kan även vara så att jag har gjort den på någon annan sida. Istället för att leta mig halvt fördärvad snor jag den som Sandra hade på sin blogg.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag anordnade en klädbytardag. Kan fortfarande vara imponerad av mig själv att jag fick igenom den idén. Kommer göra om det igen också, men inte till våren som jag sa i höstas att jag skulle göra - det känns som att jag har annat för mig då.

Har testat pulverdiet, vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. Kommer göra det igen om behovet infinner sig.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Kollade igenom bloggen eftersom jag inte minns vilka löften jag avgav. Hittade bara något halvhjärtat om att bara äta godis på helgen, och det gick väl sådär. Men jag gick ner 10 kg i somras så det får jag väl vara nöjd med tycker jag.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Syrran fick en liten kotte för några månader sen. Har jag glömt någon annan..

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, och tur är väl det. Fortsätt så!

5. Vilka länder besökte du?
Underbara landet Ullared! Tre gånger till och med.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha 2011?
Ett annat boende. Det står högt på önskelistan just nu. Ett fast arbete hade suttit fint också.

7. Vilket/vilka datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
13 februari - mina barns namngivningsdag.
12 oktober - fick veta att jag är gravid igen.
10 september - Viggo föddes.

8. Vilken var din största framgång år 2010?
10 kilos viktminskning kanske. Någon annan framgång kan jag inte minnas att jag har haft. Har väl fått några skills i moderskap också iofs.

9. Största misstaget?
Jag gör aldrig misstag.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Hade faktiskt magsjuka för ett par veckor sedan, det har jag inte haft på 13 år. Några förkylningar har jag haft, men det tillhör det vanliga.

11. Bästa köpet?
Bästa och bästa, men jag köpte en bil som vi behövde. Dock har den frusit igen just nu så vi kan inte köra med den.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Det var nog bilen då, fast den var inte så dyr.

13. Gjorde någon dig riktigt glad?
Robin som råkade göra mig gravid igen, hehe.

14. Vilka låtar kommer påminna dig om 2010?
Det är sånt jag kommer veta om ett par år när jag hör en låt och blir nostalgisk utan att veta varför. Just nu vet jag inte vilken låt jag kopplar ihop med det här året.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare skulle jag tro. Har två små underverk som gör mig glad varje dag. Hade en svacka innan sommaren, men den gick över ganska snart igen som tur var.  

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Engagerat mig, inom alla områden.

Umgåtts mer med folk, men så är det alltid. Jag är inte mer social än såhär.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Suttit vid datorn kanske, haha. Tillbringar alldeles för mycket tid här.

18. Hur tillbringade du julen?
Dels på jobbet och sedan hos både Robins släkt och min egen.

19. Blev du kär i år?
I mina barn då kanske.

20. Hur många one night stands?
Haha, men snälla nån. Sånt håller vi inte på med här.

21. Favoritprogram på tv?
Desperate housewives, Arga snickaren, Familjen Annorlunda.

22. Bästa filmen du såg?
"Twilight" måste jag väl säga. Känns väldigt fjortis och löjligt, men så är det.

23. Bästa boken du läste i år?
Jättesvårt, läser ofta bra böcker. Kan rekommendera "Rensa i röran med feng shui" om ni saknar inspiration.

24. Största musikaliska upptäckten?
Att My Ruin hade släppt en ny skiva utan min vetskap. Nu står den dock i min samling.

25. Fick du något du önskade dig?
En till graviditet kanske. Kom lite tidigare än väntat, men ack så önskad.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Ett arbete då kanske. Gjorde ett försök efter sommaren, men det var väl inte tillräckligt.

27. Har du ätit något i år som du aldrig ätit innan?
Frozen cheesecake - i alldeles för stora mängder.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Firades a la pensionär med kaffe och kakor.

29. Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
Tjat, tjat men större bostad och ett fast arbete. Jag är alldeles för gammal nu. Det märks på mina önskningar.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Väldigt bekväm med leggings och långa luvtröjor.

31. Vad fick dig att må bra?
Barnen, Robin, folk runt mig - och ja, mina 10 tappade kilon.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Brolle såklart ;)

33. Vem saknade du?
Ingen

34. Ditt bästa minne?
Att se barnen utvecklas månad för månad. När jag tänker tillbaka på sommaren har jag en väldigt positiv känsla, även om jag inte kan säga precis vad det beror på.

Att Flavia kom tillbaka efter att ha varit bortsprungen i ett år, en riktig solskenshistoria!  

35. De bästa nya människorna du träffade?
Har jag träffat nya människor i år, hojta till i så fall.

Husvisning nr 3

Vi har ju faktiskt haft annat för oss idag, inte bara tittat på nya bebisen. På eftermiddagen mötte vi upp farsan för att åka till Frändefors och kolla hus. Jag blev egentligen kär bara jag gick in genom ytterdörren, men ibland får man sansa sig lite. Med lite färg och tapeter hade detta kunnat vara vårt drömhus, helt klart! Källaren var skitläskig dock, nästan så läskig att jag aldrig hade vågat gå ner dit ensam, men den hade man också kunnat fixa till. Det var precis så många rum vi behöver, mycket möjlighet till förvaring, hela huset hade charm! Men så är det ju det här med att det är enskilt vatten och avlopp, uppvärmning med ved och olja, plus att det ligger mellan stora vägen och järnvägen - fast just det med vägen störde mig inte så jättemycket faktiskt. Vi har väl viss kunskap själva, och det finns förmodligen folk i vår närhet som skulle kunna hjälpa oss att fixa till huset, men vi inser även våra begränsningar. Skulle det hända något oväntat med avlopp eller liknande så skulle vi inte ha råd eller möjlighet att fixa till det. Så nej, tyvärr får vi lämna över det här huset åt någon annan. Jag gråter lite i själen, men så får det bli. Vi gör ett nytt försök nästa vecka - och det där radhuset som jag har pratat om det blir det inget med, vi kommer inte vilja bo där ändå.



Nu är ni allt bra nyfikna va!

Då har vi varit på ultraljud nu då. Jag var jättenervös i morse, hade fått för mig att jag inte ens är gravid och om jag var det så skulle läkaren hitta massa konstiga fel som gjorde att vi ändå inte skulle få några fler barn just nu. I bilen på väg till NÄL funderade jag på hur jag skulle formulera mig här i bloggen när jag fick se på skärmen att det inte alls var någon bebis där inne. Känslan hade ju varit hemsk, gå här och vara skengravid i flera månader, pinsamt. Men så var inte fallet. Det var faktiskt en bebis där inne - och bara en den här gången. Det var snålt tycker jag. Förmodligen är jag störd som känner mig besviken över att det inte var två den här gången också. Om det känns så mycket mer verkligt nu vet jag inte, men det känns definitivt mer verkligt än vad det gjorde förra gången. Då hade vi väldigt svårt för att ta in vad vi hade sett. Den här gången var det liksom "Jaha, en bebis, ja det får väl bli bra det." En livlig en var det också, lite svår att fånga på kort. Den vred sig med ryggen åt oss när läkaren försökte få en bild. Fick samma tanke den här gången som förra; det är konstigt att man inte känner mer än vad man gör med tanke på hur mycket det rör sig där inne. Den här gången har jag visserligen placenta i framvägg och det kan göra att man känner av sparkar senare. Jag tänker automatiskt "hon" när jag tänker på den nya. Förra gången tänkte jag "han" och det visade sig ju stämma. Undra hur mycket intuition man har egentligen. Jag hade rätt i att tiden för beräknat datum skulle ändras, hela 17 dagar flyttades vi så jag är åter i vecka 17. Nytt "bäst före-datum" blev 9 juni. Låter bra tycker jag. Allt hon kunde se såg bra ut; hjärta, hjärna, magsäck, urinblåsa, alla armar och ben och allt var på sin plats. Mer kan man väl inte önska!




Lite smått ihopkrupen, men man ser att det är en bebis i alla fall!




Knän åt vänster, sen händerna på mitten skulle jag tro
och huvudet tittandes hitåt åt höger.


Imorrn är det dags

I flera veckor har jag gått och väntat på morgondagen, imorrn är det dags för ultraljud. Precis som förra gången blir det värre ju närmare vi kommer. Förra gången hade jag inställningen att så länge jag inte får veta något annat så utgår jag ifrån att allting är bra, men den här gången tänker jag: "Det gick så bra förra gången, varför skulle det få gå lika bra en gång till?" Kanske en vanlig tanke för en omföderska, vad vet jag. Den här gången har jag å andra sidan inte hunnit tänka lika mycket som förra gången. Huvudet är redan fullt upp med annat. Det jag funderar mest över är hur långt gången jag är. Någonstans mellan vecka 16-20 borde jag befinna mig i alla fall, annars får jag inte riktigt ihop det. Det här är nog den mest spännande julklapp jag har fått skulle jag tro, återstår att se om det blir en bra eller dålig. Usch, jobbigt.

Julfirande än en gång

Nu är julen över för oss också. Känns alltid lika skönt. När jag var yngre brukade juldagen kännas så bra; spänningarna från julafton var över och den här dagen kunde jag koncentrera mig på det jag hade fått. Riktigt så är det kanske inte nu för tiden, men det är alltid en lättnad när julen är över. Tänk att det var den bästa dagen på hela året förr, herregud vilka förväntningar jag brukade bygga upp inför julklappsutdelningen. Helt sjukt. Men samtidigt kan jag sakna det nu, den där nervösa spänningen, att inte kunna somna kvällen innan eftersom jag var så adrenalinfylld, att vakna upp på julaftonsmorgon och springa ner till granen för att se vad tomten hade varit där med (ja, vi konstaterade igår att jag förmodligen trodde på tomten ganska länge). Var tog all spänning och adrenalinfyllda glädje vägen? Kommer det komma tillbaka sen när jag ser att mina barn laddar upp inför jul? Jag hoppas nästan det, för som det är nu känns det väldigt sorgligt att det är som vilken annan dag som helst på året.

Julfirandet var väl som det brukar vara. Vi är inte så många som firar ihop i min släkt, så det blir ingen jättetillställning direkt, men det är vad jag är van vid. Barnen fick testa att äta både julmat och tomtegröt, så vi får se om deras magar orkade med detta. Just nu är det inte mitt problem eftersom vi lämnade kvar dem hos morsan, haha! Tomten fick komma ganska tidigt då vi ville att barnen också skulle orka vara med. Om några år blir det förmodligen roligare med innehållet i paketen än vad det var i år, nu var ju papper och kartonger en riktig höjdare. Men de fick en bil som jag tror att de tyckte var ganska rolig. Massa knappar och grejer som de kunde pilla på, sånt brukar vara roligt. Annars var det som det brukar; syrran blev sur och åkte hem, mormor skällde på morfar och kallade honom för träbock, vi andra hamnade i soffan och tittade på tv.
Ja, en helt vanlig jul!




Tomten kommer!

 




Att vi inte har köpt en tidigare!

I stort sett varje morgon det senaste året har vi vaknat av ett högt och irriterande fräsande från vår babyvakt. Ljudet gör mig så jävla arg - nej, inte att barnen låter utan det där äckliga fräsandet som helvetesmaskinen ger ifrån sig innan man hör barnen. Ljudet är även så högt att man bara någonstans avlägset i bakgrunden hör att barnen låter. Innan jul här fick Robin uppdraget att köpa en ny, den bästa och dyraste han kunde hitta, för att slippa det där hemska ljudet. Testade den första gången igår och herregud vilken ljuv dröm! Nu kan man skratta lite när man hör att barnen ligger där inne och pratar, för nu låter det gulligt. Riktigt high tech är den också. Den kan spela melodier för barnen och dessa kan man sätta igång via enheten som vi har i vårt sovrum, om man trycker in en knapp kan man prata med barnen genom deras maskin (jätteroligt, vi var ju såklart tvungna att testa i morse. Robin när barnen började prata: "Sov! Det är gött att sova". Det hjälpte inte så mycket dock), den går på ström så vi slipper avverka ett ton batterier i månaden, vi ser hur många grader det är i barnens rum, nattlampa som även den går att tända via vår enhet, men det bästa av allt är ju att ljudet är helt superbra. Man kan förmodligen ställa in känsligheten på något sätt, får kolla upp detta för i natt hörde man när de vände sig i sängarna och riktigt så mycket koll på dem behöver vi inte ha.

Fuck Ikeas babyvakt, den här äger!



God jul då - lite sådär i efterhand

När ni alla andra har börjat släppa det här med jul så drar min julafton igång. Jag har jobbat torsdag-lördag så jag kan inte påstå att så mycket julkänsla har infunnit sig, men idag ska vi till mina föräldrar och fira jul. I fredags åkte vi upp till Robins släkt efter att jag hade slutat jobba, så lite julafton blev det allt, men för min del blir det lite svårt att slappna av när jag vet att jag har ett 12-timmarspass att ta mig igenom dagen efter.
     Det var nästan så att jag inte trodde att vi skulle komma fram. När vi började åka från Trollhättan var det så jävla halt, så fort Robin skulle starta från stillastående spann hjulen och så fort han svängde lite släppte det. Men när vi kommit ovanför Vänersborg blev det bättre och tur var väl det. Ett mycket stort minus dock var att vi inte har någon värme i bilen för tillfället. Jätteskönt att åka 8 mil i en iskall bil, till och från blåste det även kalluft på oss. Ju högre upp vi kom desto kallare blev det såklart. Ungarna hade vi packat in i filtar, men det skulle ju ut och vevas med de små händerna, så kalla blev de ändå. På hemvägen blev det vantar. Hade hoppats på att de skulle passa på att sova i bilen, men de somnade inte förrän fem minuter innan vi kom fram så det hjälpte väl inte så mycket. Tycker allt att de var pigga och goa ändå för att inte ha sovit. De var med nästan hela julklappsutdelningen och tomten var de inte rädda för. Det roligaste på hela kvällen måste ha varit fruktfatet, de var där och kastade ut innehållet om och om igen.


Mina juliga små pojkar :)

 






Bananfighten!

Vi sa ju att vi hade en apa i magen redan på ultraljudet, och visst stämmer det. Vidar låter som en apa, ser ut lite som en apa och älskar banan. Aningen missunnsam är han också. Ni får väl titta och avgöra själva.




Stora julbadet!

Morgonen startade med att bada barn. Lika bra att göra det idag, eftersom det kan bli lite stressigt imorrn. Jag jobbar natten, så Robin kommer få sköta ruljansen här hemma helt själv imorrn förmiddag. Skönt att ha en sak mindre att fundera på. Och så är det allt lite roligare när man är med båda två. Det blir en helt annan sak när man kan engagera sig i ett barn åt gången, utan att den andre känner sig lämnad utanför.


Jätteroligt att bada!

   



Prosit!


Monday update

Det blev en kort sväng till dagis för barnen idag. Jag jobbade natten så Robin fick ta lämningen själv i morse. Efter ett par timmar ringer de och säger att Morten har bajsat upp till armhålorna, så de tyckte inte att han skulle vara kvar. Tänkte sagt att så har vi det varje dag, men jag kan förstå dem. När jag kom dit visade det sig att det var Vidar som var den store bajsaren, förmodligen hade de tagit fel på barnen och satt dem på varandras avdelningar, haha! Nu ska de antagligen inte behöva vara på dagis på ett par veckor, så jag hoppas att de inte hann dra med sig några andra sjukdomar hem den korta stund de var där. När vi kom hem var det dags för barnen att vila en stund - en stund ja, jag fick väcka dem efter fyra timmar! Och nu vilar de igen.

Nästa vecka ska vi kolla på hus igen, två stycken till och med. Dels radhuset som jag skrev om i ett tidigare inlägg och dels ett hus i Frändefors. Förstår ni att vi börjar bli desperata, jag har till och med börjat titta på hus i Lilla Edet. Kan det bli värre (skulle vara Mellerud då, men så långt upp hamnar vi inte). Lilla Edet har väl fördelen att det blir närmre till mina föräldrar i så fall, men ändå. Självrespekten måste ha försvunnit med malen i plånboken.

Ikväll ska jag ut och äta med the ladies at work. Kan ju bli kul att träffa dem utanför jobbet, för det gör jag inte så jätteofta.

Robin 25 år!

Ja, då har även min karl blivit vuxen. Igår fyllde han 25. Vet att det tog hårt på mig när han fyllde 20, då var jag ju inte tillsammans med en tonåring längre, tantsjuk som jag är, hehe. I sista stund kom jag på en alldeles briljant presentidé (eller det kan ha varit så att jag fick lite inspiration av någon annan, det kan ha varit så), så jag fixade en upplevelsepresent åt honom; folkrace. Han pratar ofta om massa konstiga grejer som han vill testa på, så detta passade väl alldeles ypperligt. Kändes sådär lagom taskigt att vakna på söndag morgon, ta hand om ungarna, ge present och sen lämna allt åt honom och åka till jobbet. Så är det tydligen att bli vuxen. Om tre veckor är det min tur och då blir det i stort sett samma sak - men jag vill inte ha folkrace i present.

Det är bara fördomarna som hindrar mig nu

Jag hade gett upp tanken på att flytta, eftersom vi ändå inte har råd att flytta dit vi vill. Det vi skulle ha råd med var helt uteslutet, "för dit tänker jag verkligen inte flytta". Den lösning vi har nu är att knö in fem personer i vår trea, och det är en väldigt dålig och kortsiktig lösning. Men så började jag tänka om igår; vi bor liksom i "värsta" området i stan redan, hur kan det bli värre? Jag har nämligen spanat in ett radhus som ligger inte jättelångt härifrån (ja, det tar väl också emot att bara flytta ett par hundra meter från där man bor nu, ska man flytta ska man flytta på riktigt), och hade det legat i en annan stadsdel så hade jag inte tvekat en sekund, det är jättefint - efter att man satt egen prägel på det såklart. Varför inte då flytta dit, även om ett bara handlar om ett par år. Så som vi bor nu är ohållbart. Flyttar man dit så behöver man inte bråka med att dra barnvagnar upp och ner till barnvagnsrummet, utan då har man den alldeles utanför dörren när man ska iväg. Barnen kommer få varsitt rum, vi kommer få 35 kvm större att husera på, inglasat uterum, helkaklade toaletter. Dags att släppa på fördomarna tror jag. Som Robin sa; vi byter varken upp oss eller ner oss utan vi flyttar i sidled.

Resultatet av besök på Vårdcentralen

Igår var vi till Vårdcentralen i hopp om att få reda på var allt detta bajs kommer ifrån - men det fick vi ju såklart inte veta. Det var mest en upprepning och bekräftelse av det jag hade sagt när jag ringde till dem för att boka tid. Varför kan de inte bara skicka en direkt till NÄL, det är ju ändå dit man ska? Läkaren skulle skriva en remiss för att få göra ett pricktest, det blir på båda två även om det bara är Vidar som har visat tecken på allergi, och när jag frågade hur lång tid det kan ta innan man får en tid blev svaret att det brukar gå rätt fort. Skönt, tänkte jag då, men med snabbt menade hon 2-3 månader. I deras värld kanske det är snabbt, men jag vill ju ha ett svar på detta nu! När jag själv ifrågasatte om det kan vara laktosintolerans började hon prata om att det kan det ju vara och om vi ville kan vi börja utesluta olika mjölkprodukter för att se om det blir någon skillnad. Ska man själv behöva komma med förslag till sina problem, eller är det hon som har en läkarutbildning?

Kändes ganska meningslöst att både jag och Robin hade tagit ledigt från jobbet för detta, men efter Vårdcentralen åkte vi ner till stan och handlade julklappar. Eventuellt att jag är klar nu. Har inte riktigt gått igenom vad det är jag har köpt, men det börjar kännas färdigt i alla fall. All stress jag kände härom dan är nu borta. Som sagt; det löser sig.

Good enough

Nu är jag på bättre humör igen. Jag har fått leva efter mitt motto; det löser sig. Den som inte får några julklappar har väl inte varit snäll nog helt enkelt.
     Det har varit en ganska bajsig dag, i ordets rätta bemärkelse. I vanliga fall brukar man mötas av a stench of death när man öppnar dörren till killarna på morgonen, men inte idag. Ingen som hade bajsat, helt otroligt. Detta tog de igen efter lunch istället, då båda hade bajsat så fullt att det runnit över så att alla kläder fick bytas. De tyckte väl inte att jag hade något bättre för mig. Detta upprepades även efter eftermiddagsvilan, fast då var det bara Vidar, och precis när jag var färdig med att bokstavligt talat stå med skit upp till armbågarna kom Robin hem. Han kunde ha kommit aningen tidigare kan jag tycka, men jag är glad att han inte fick för sig att göra massa ärenden efter jobbet i alla fall. Vidar var väldigt kinkig under kvällen. Trots att de hade sovit två timmar innan Robin kom hem höll han på att gnugga sig i ögonen och grinade för minsta lilla grej. Tvingade dem att vara uppe en stund så att de skulle hinna bli trötta igen, men det var då inga problem att lägga dem sen ändå.

Imorrn ska vi till Vårdcentralen för att se vad det kan vara för fel. Ska bli intressant att se vad de säger och jag tänker inte gå därifrån med orden "Har ni testat med majsvälling?"


Jag vill ha ett slut på den här skiten nu!

Jag känner mig riktigt irriterad idag. Det finns inte en chans att jag kommer hinna bli färdig till jul med det som ska handlas, för när ska jag hinna det? Jag jobbar! Har alla som jobbar det såhär? Visst, man kan planera bättre och vara ute i god tid med julklappshandlandet. Jag började i början på månaden, vilket jag tycker borde räcka, men det jag ville ha det fanns inte och sen går tiden jävligt fort. Sen hade vi planerat in den efterlängtade julklappsshoppingen nu i lördags, men vad hände då? Jo, då hade vi magsjuka! Till helgen jobbar jag och sen jobbar jag och sen jobbar jag och sen är jag ledig en dag - dagen innan julafton. Fuck you! Skulle ha gjort en hel del ärenden efter jobbet igår, men vad hände då? Jo, då är folk sjuka på jobbet och istället för att få hjälp utav vår bemanningsstyrka så får jag förlänga mitt arbetspass lagom till att affärerna stänger. Jag hatar det här just nu faktiskt. Hatar det hatar det hatar det! De som blir mest lidande är våra barn, eftersom vi inte har köpt några julklappar till dem än, och det vi hade tänkt att köpa finns inte här, utan uppenbarligen i Uddevalla. För min del är det inte bara till att åka dit (ja, jag är ledig både idag och på fredag), svinga ut barnvagnen ur bilen och strutta runt där ute innan det är dags att svinga in vagnen i bilen igen och åka hem. Det funkar inte så, eftersom jag inte orkar lyfta vagnen varken i eller ur bilen.

Inte nog med det, på söndag fyller Robin 25 år, vilket man kanske borde uppmärksamma lite. Men när ska jag hinna det? Jag jobbar!

Magsjuka i huset

I fredags skrev jag ju ett inlägg om att Robin kände sig konstig och var på väg hem från jobbet. Ett par timmar efter detta brakade magsjukan lös, och i min enfald tänkte jag att jag skulle rädda barnen från detta genom att köra ner dem till mina föräldrar. Jag kom dit och fick satt ner barnen på golvet och ungefär då spydde väl Morten skulle jag tro. Två gånger rätt över benen på mig. Sedan en gång till när morsan höll i honom, så att det träffade Vidar som glatt lekte vidare, haha. Jag erbjöd mig att ta med barnen hem igen, men det var tur att morsan sa att det var okej att lämna kvar dem. Vet inte riktigt hur vi hade orkat med två spyende barn medan vi själva låg och vred oss i kramper. Jag skyndade mig hem, beställde en pizza så att jag skulle ha något att spy upp och när jag sedan vaknade efter att ha sovit på soffan en stund drog det igång på mig också. På Robin gick det över rätt fort, men jag spydde hela natten. Vaknade varje timme och spydde upp, ingenting. Jättejobbigt när magen gärna vill göra sig av med något som inte finns. Tillslut spydde jag blod, det är säkert hälsosamt.
     Pratade med min mor igår och då hade Vidar ännu inte spytt, så man kan ju hoppas att han klarar sig. Morten hade spytt ett par gånger på fredagskvällen, men sen hade det varit bra. Skönt om det gick över så fort på honom. När jag vaknade i morse kände jag mig väldigt mycket bättre. Var hungrig till och med och det verkar som att jag fick behålla frukosten. Har även lite energi idag, vilket jag absolut inte hade igår. Orkade knappt ta mig från soffan till köket. Vad fort det går att bli helt utslagen. Vi vägde oss förut här och på dessa två dagar hade jag gått ner nästan 2 kg (bra diet det här) och Robin hade gått ner 6 kg(!).

Nu är det dags för en välbehövlig dusch. Ska byta lakan, tvätta och städa vår ytterst osanitära toalett. Robin är iväg och handlar, för vi ska laga mat. Det var väldigt frustrerande igår att inte ha något i skåpen och inte heller kunna ge sig iväg och handla, men idag så!

Bajsinferno

Det här är vansinne! Man tror inte att en så liten människa kan bajsa så in i helvete mycket. Lukten kändes ut till vardagsrummet i morse och hela framsidan på Vidar var helt täckt. Det blev till att bada honom, det fanns ingen annan möjlighet. Morten fick också bada såklart, annars blir det ju orättvist. Det är väl inte riktigt så man vill starta dagen, men nu sover de igen så jag kan andas ut. Robin är på väg hem från jobbet, han kände sig också konstig idag sa han. Det är ju synd att han måste vara sjuk för att man ska få umgås med honom. Nu blir det till att fixa en tid på Vårdcentralen, det är snart sjunde veckan med ränneskita här. Så ska det inte vara!
     De ringde från dagis igår och sa att Vidar förmodligen hade reagerat på ägget till frukost. Antar att det blir till att göra ett allergitest på honom snarast möjligt. Det var samma förra torsdagen och då hade det också varit ägg till frukost. Det konstiga är ju att jag gjorde ugnspannkaka härom dan som gick ner utan problem.

Bilden är kanske inte så jättetydlig, men han har bajs upp till armhålan - och nej, det är inte bajs han har in ansiktet. Det är snor. Lämpligt att välja en vit pyjamas i ett sånt här läge.


 



Inte undra på att det luktade, om man säger så.


Ett år sedan

I tisdags var det ett år sedan Vidar opererades. Har för mig att vi kom hem från sjukhuset som idag. Roligare saker har man ju varit med om, men nu gick ju allting bra. Det blir säkert en spännande sak att berätta för honom när han blir äldre. Ett häftigt ärr fick han ju också.



Min lilla daredevil

Morten har börjat få en hel del hyss för sig. De senaste dagarna har både han och Vidar lärt sig att klättra upp i soffan och på tv-bänken, så ni kan ju tänka er vilken lycka det är så fort man kommer upp dit. En kväll höll Vidar på att kasta sig runt i soffan i över en halvtimme, konstant. Inte undra på att de blir trötta! Det känns som att det är Mortens "fel" att de har börjat; han drog sig upp, Vidar stod bredvid och tittade på och sekunden efter var även han uppe. Precis som att "Aha, så kan man ju göra!".
     Men Morten slår nog rekorden hittills, och det var inte ens kul. Jag höll på att fixa mat till dem och de satt i varsin matstol. Hörde hur någon av dem höll på att stånka och ha sig, men de brukar låta så jag tänkte inte så mycket på det, förrän jag såg i ögonvrån hur något inte riktigt stämde. Morten hade lyckats ta sig ur sin stol och var på väg över till Vidars, benen på sin stol och armarna på Vidars, med ca 30 cm mellanrum.

The heroin diaries

Läste precis ut boken "The heroin diaries" av Nikki Sixx från Mötley Crüe. Han knarkade rätt mycket ett tag kan man väl lugnt påstå, och han skrev en kommentar som var jävligt rolig, ville bara dela med mig av den.

"Vet ni vad som inte är speciellt glamoröst? Att spy och skita samtidigt när knarket går ur kroppen. Någotdera kommer inte att hamna i toan. Kan ni föreställa er uttrycket i de där söta små japanska städerskornas ansikten?"



(Han nämner även flera gånger ett ställa i LA som heter Catclub, där har jag också varit!)

Julshopping

Dagen har spenderats på Överby. Tanken var att vi skulle julshoppa och i stort sett bli klara med julklapparna, men tror ni att vi blev det eller? Jag hade skrivit en fin lista med allt som jag hade tänkt att kolla på, men grejerna fanns då fan inte. Fick åtminstone köpt mig Eclipse, så den har vi tittat på ikväll. Skulle även ha köpt mig en ny deo, eftersom jag av någon konstig anledning har glömt att fylla på förrådet - märkte detta i morse när jag tappade ner den gamla på golvet, så att själva sticket ramlade ur och hållaren studsade in i kattlådan. Det var bara till att pussla ihop den igen, eftersom jag inte hade något alternativ. Men så blev jag snål när jag såg att den kostade 45 spänn inne på H&M. Ville att Robin skulle stanna till så att jag kunde gå in på Rusta, men då hade han tröttnat och ville åka hem. Får väl se om jag kan skrapa ur resterna av den jag har kvar och så får jag åka och handla en imorrn istället.

En sväng till Vårdcentralen

När Vidar vaknade igår var han ännu mer prickig än kvällen innan. Han var pigg och glad, men väldigt prickig och rödflammig. På kvällen kände vi väl att det kanske var läge att ta tag i detta ifall det nu var något ohälsosamt, så jag åkte till Vårdcentralen för att kolla upp honom. De kunde inte riktigt svara på vad det var, men läkaren tyckte att det såg ut som nässelutslag. Man kan få det av något man ätit som man inte tål, men hon kunde inte svara på om det var så. Han fick i vilket fall Tavegyl utskrivet och i morse när han vaknade var prickarna nästan helt borta. Får se hur han ser ut imorrn.


Vecka 16

I tisdags gick jag in i vecka 16 - förmodligen kanske ska tilläggas, det kan vara så att jag är i vecka 12 också. Vet att jag sist gång skrev i "Vecka 15"-inlägget att illamåendet och tröttheten hade lagt sig vid det laget. Det känns som att jag inte är riktigt lika trött längre i alla fall, men lite illamående kan jag faktiskt vara fortfarande. Inte så att jag måste smygäta druvsocker hela tiden, men framåt kvällarna ligger jag gärna i soffan och gör ingenting för att hålla magen lugn. Och på tal om att äta så känns det som att jag äter hela tiden. Eller kanske inte som att jag gör, men jag hade gärna velat. Minns inte att jag hade sånt ätbegär sist, och absolut inte efter massa götta hela tiden. Ser fram emot ultraljudet efter jul. Är väldigt intresserad av om det kan vara fler än en igen och i vilken vecka jag egentligen är.
     Förra gången började jag få synlig mage nu, vet att jag köpte mammabyxor runt den här tiden och det kändes skönt att kunna släppa ut magen och få vara stolt över den. Den här gången känns det mest bara som att jag är fet, med andra ord inget att vara stolt över och försöker därmed mest gömma magen. Tittar mig i spegeln och suckar över att jag flyter ut. Vad är det för fel på mig?
     Kan även tillägga att jag är tät i näsan även denna gång. Började graviditeten med att vara förkyld, och förkylning i mitt fall innebär stor konsumtion av nässpray. Denna konsumtion har inte slutat än, tyvärr. Försöker vänja in mig på Rhinocort aqua även denna gång, eftersom det funkade så bra sist. Kan trösta mig med att jag inte är lika tät som sist i alla fall, den här gången kan jag andas på dagtid.

Vad är det nu då?

Idag var det dags att lämna barnen på dagis igen, och kan ni tänka er; de ringde inte efter ett par timmar och bad mig hämta dem igen! Kvart över fem i morse fick vi dra upp ungarna (jättekul, när de i vanliga fall sover tre-fyra timmar till), Robin körde dem till dagis och sedan hämtade jag dem vid tre. Det hade gått så bra så, vilket känns skönt att höra. Kanske kan bero på att det var lite känt folk där idag - inte bara massa okända surkärringar. När jag skulle bära ut barnen i bilen den här gången träffade jag på en av dagistanterna där ute som sa att de kunde hjälpa till att bära ut barnen i fortsättningen. Tack, det sa då fan inte tanten sist gång.
     Nu på kvällen reagerade jag på att Vidar hade några märken på kinden och ju senare det blev desto rödare tyckte jag att han blev, plus att det blev mer. Såg även att han hade röda prickar på benen och lite på armarna. Självklart undrar man vad det är. Robin ringde 1177 för att höra om de kunde luska ut vad det var, men det är ju svårt att ställa diagnos över telefon när man inte ser hur det ser ut. Ringde även dagis för att se om de hade ätit något konstigt, men det verkar de inte ha gjort. Vi ska hålla lite koll på honom ikväll så att han inte slutar andas. Ja, men det känns ju tryggt.


Mmm.. dagis, underbart.

RSS 2.0