Trixi 7 år

Och lilla pissen fyllde 7 år i söndags, det är mycket nu :)



7 månader

Nu är äntligen hela familjen på plats igen. Tyckte att barnen såg helt annorlunda ut förut när de kom hem. Ska aldrig vara ifrån dem såhär lång tid igen, de hinner ju glömma bort vem som är deras föräldrar. 
     I lördags blev mina killar 7 månader, glömde skriva det förut. 7 månader, fattar ni eller? Jag är lite nyfiken på hur mycket de väger nu, men det är inte dags för BVC förrän om en månad, så det blir till att vänta en stund till. Egentligen ska de kunna sitta nu, men inte mina inte. De har tydligen fullt upp med annat. Morten gillar ju att stå upp och Vidar börjar också kunna stå lite bättre nu, i övrigt är Vidars favoritsysselsättning just nu att hasa sig bakåt eller ta sig runt i cirklar och att göra massa höga ljud. Känns som att de tar det i lite fel ordning, men de får väl göra det som roar dem mest. I övrigt verkar de inte ligga efter så mycket. Jag har insett att mina barn inte är speciellt tidiga med något, men det gör mig ingenting. Så länge de inte stannar i utvecklingen så är jag nöjd :)
     Märkte att jag inte hade så många bilder på dem från de senaste veckorna, så det blir till att ta fram kameran snart igen.




Det finns mycket som roar barn, påsar från Gekås till exempel.


Nattens dröm

Jag hade en sån otrevlig dröm i natt!
     Av någon anledning hade jag råkat ha ihjäl en tjej i min soffa. Det var lite halvt med vilje som detta hade skett, men jag försökte såklart dölja att det var så. Hon hade på något sätt fått halsen avskuren med en skalpell och denna plus några andra grejer hade jag gömt i en påse i min byrå. Jag hade även arrangerat om mordplatsen för att det skulle se mer ut som en olycka. Jag minns inte riktigt varför hon hade hamnat hemma hos mig, eller varför jag ville ha ihjäl henne, men det hade i vilket fall blivit så. Sen var jag ute och åkte polisbil för jag skulle visa något för polisen. Då kom jag tänka på den här påsen som jag hade gömt undan och insåg att de andra poliserna just nu gjorde husrannsakan hemma hos mig och självklart skulle jag åka dit för detta. Det fanns inte en chans att jag skulle klara mig undan. Hur ska man förklara att man har gömt undan mordvapnet lixom? Och min första tanke var att jag inte skulle få se mina barn mer. Att de skulle få växa upp utan mig, att jag skulle missa hela deras barndom. Det var verkligen en fruktansvärd känsla! Och just att jag i drömmen tänkte; "Detta är verkligen på riktigt, jag kommer aldrig få se dem igen." Jag ska försöka att inte ha ihjäl någon, jag lovar.

Mora tur och retur

Den här helgen har tillbringats mestadels i en bil fram och tillbaka till Mora - men inte vilken bil som helst, en vit limousine, det ni! Tanken med att åka till Mora var att fira Robins kusin som fyller 30 år idag. Han hade ingen aning om att hans tjej skulle dra ihop 60 pers för att fira honom, så det var roligt. Han blev glatt överraskad kan man väl säga. 

Åkte hemifrån vid nio-tiden på lördag morgon. Kom upp till Långed och åkte därifrån strax efter 12 om jag inte minns helt fel. Var framme i Mora vid 19. Då hade vi visserligen stannat i Karlstad för att hämta upp en annan av Robins kusiner med respektive och för att äta, men det var en ganska lång resa ändå. Och så fort vi kom in i Dalarna var det mest bara skog att titta på.
     Vi var sist på plats och kom fram lagom till att maten ställdes på bordet. Jag och Robin hamnade mitt emot varann och runt oss satt bara idioter. Jättekonstiga var de. Verkade inte ens som att de kände Tobbe särskilt väl, så det var lite konstigt att hon hade bjudit dem. Först försökte jag vara lite trevlig, men det kändes som att vad jag än sa eller frågade om så fick jag ett konstigt svar tillbaka som jag inte visste hur jag skulle tolka, så tillslut gav jag upp. Orka vara trevlig när man inte får något för det! Hans tjej hade fixat med tipspromenad (som vi visserligen inte hann vara med på), bildspel och trubadur/underhållning och jag tycker att hon hade fått till det riktigt bra. Framåt halv elva var de planerade aktiviteterna slut och hade jag varit på hemmaplan så hade jag gått hem. Det jobbiga var att vi skulle sova på samma ställe som festen hölls, så det var bara till att bita ihop i fyra timmar till, stå ut med fulla och äckliga människor tills resten av sällskapet behagade gå och lägga sig. Det är få saker jag hatar så jävla mycket som fulla människor, och enligt Robin skulle det inte bli något fyllekalas. Hade jag vetat det så hade jag inte följt med. Men men, halv tre gick vi äntligen och la oss.
     Morgonen efter bjöds det på frukost hemma hos Tobbe och hans tjej innan färden gick hemåt igen. Innanför våra dörrar var vi vid nio på kvällen, så det var en lång resa för att "bara" gå på kalas. Men jag måste säga att de bor i ett väldigt mysigt område. Kändes nästan som att komma till Bullerbyn. Hela Mora kändes visserligen så.

Det har varit många dagar utan barnen nu. Vi förstår ju att det inte hade funkat att ha med sig dem upp dit, men det är klart att vi har saknat dem! Igår som det var mors dag och allt. Min första mors dag tillbringades i en limousine, haha! Linda skrev och grattade i alla fall, tur att någon tänker på en ;)

Bjuder på några bilder från helgen:




Området där Tobbe bor, visst ser det rätt trevligt ut.




Folksamling vid bilen.




Robin fick sig en hund.. fast bara tillfälligt som tur var.




Vi hade bar och grejer inne i bilen.
Rätt fullpackat med påsar blev det också.




Robin och Tobbe


Se inte Ironman!

Vaknade vid halv tio idag och konstigt nog kändes det inte alls skönt att sova så länge, haha! Man är då aldrig nöjd. Inte för att jag ska göra så mycket idag direkt, men ibland känns det när man har sovit för länge - nästan som att man tvångssover. Då är det ändå inte skönt att sova. Behöver inte klaga, imorrn får jag inte sova lika länge.

Vi var ju på bio igår, Ironman 2. Fy fan, vilken dålig film. Det hände absolut ingenting i 1,5 timme, sen trodde jag att det kanske skulle komma igång. Men nej då, då var det lite meningslös och tafatt fighting i en kvart och sen var det slut. Total antiklimax verkligen. Skitdålig film, skittråkig, kände nästan för att gå därifrån ett tag, men hade ingenstans att gå ändå så jag blev sittande. Och inte nog med att filmen sög så var det skitkallt i salongen. Det kändes som att vi satt utomhus men att dom hade satt upp väggar runt om för att vara lite snälla. Hade på mig jacka hela tiden, men frös ändå. Och så var jag tät i näsan också. Kunde det bli värre?

Idag ska jag göra minsta möjliga. Tänkte lägga mig i soffan och läsa en bra stund nu. Sen får jag väl leta mig in i duschen kanske.  

Då var man barnfri då..

Vad tomt det blev. Mamma åkte hem och med henne följde barnen. Än så länge har jag väl egentligen inte hunnit känna efter hur det känns, det är mest bara tyst. Det kommer nog kännas mer imorrn när jag kan sova precis hur länge jag vill. Hoppas bara att de inte får något ryck att bli väldigt hemkära när de väl är hemma hos sin mormor och morfar.

Nu ska vi snart åka iväg för att se på bio. Ska göra mig klar nu.

Ännu en lista

Hittade en lista hos Sarah.

1. Har du någongång tjuvläst någons dagbok?
Ja

2. Du har en dag på dig att spendera en miljon. Vad köper du?
En bil, betalar av studielånet (och Robins lån om han är snäll), köper mig ett par tuttar och passar på att fixa till magen när jag ändå är igång, tar en ordentlig shoppingrunda.. ja, det var väl det.

3. Har du råkat skicka ett pinsamt felsms?
Nja, skickade ett fel en gång men om det var så pinsamt vet jag inte. Skulle skicka till min dåvarande pojkvän och skrev väl typ "fan vad jag saknar dig" eller något åt det hållet. Detta kom till hans ex som fortfarande var kär i honom och som jag fick veta i efterhand hatade mig ganska mycket. Trots detta hade jag henne i min telefonlista.

4. Om en familjemedlem begått ett grovt brott, hade du anmält denne?
Om det var något som någon annan drabbades hårt av så hade jag förmodligen gjort det. Typ misshandel, våldtäkt, mord eller liknande.. eller nja.. det beror ju på vem och varför denne hade blivit dödad. Beror helt på vad personen hade gjort med andra ord. Bedrägeri eller något sånt hade jag inte brytt mig ett dugg om så länge jag själv inte blev drabbad.

5. Vad är skönast; Ryggkli eller massage?
Ryggkli, men det är inte så skönt ändå.

6. Tänker du se Sex and the city 2?
Kommer nog inte se den på bio, men vill se den sen när den kommer ut på DVD.

7. Vad är det bästa i ditt liv just nu?
Det mesta.

8. Hur såg du ut på högstadiet?
Ganska samma som nu, men jag är bra mycket snyggare nu. Stilen var samma; svart, svart och svart. Lite fetare i ansiktet.

9. När skrattade du sist så att du fick ont i magen?
Vet att jag skrattade när vi låg på BB för att Robin rapade jättehögt och gjorde en rolig grej samtidigt och så pratade vi på hur det hade sett ut om BB-tanterna hade öppnat dörren just då. Skrattade väl mest för att jag inte fick och ont gjorde det såklart också. Att skratta efter att ha fått magen uppskuren är inte att rekommendera ;) Om det var senast vet jag inte, men kul var det.

10. Ska du på någon studentfest i sommar?
Nej, verkligen inte!

11. Vad är det konstigaste du har sjukat dig för? (Utan att nödvändigtvis ha talat om det egentliga skälet)
Hmm.. det var ett tag sen, på den tiden jag inte ville arbeta. Konstigt och konstigt.. jag ville väl helt enkelt inte gå till jobbet. Sket visserligen i skolan en gång för att jag suttit uppe och pratat med killar på msn hela natten, men det var väl inte heller så konstigt.

12. Om du bara fått följa en blogg, vilken hade du valt?
Usch vad elakt..

13. Vem är den mest kända person du har träffat?
Mest kända.. Dogge? Spenderade en natt på ett hotell med Crashdiet (ja, det lät ju bra, haha!), har pratat med sångerskan i My Ruin <3 Jag är väldigt kändiskåt!

14. Hur brukar du reagera om internet ligger nere?
Blir förbannad och just precis då är det ju alltid något extremt viktigt jag ska göra.

15. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Kött

16. Stannar du för mobilförsäljare och liknande på gatan?
Nej, hatar såna! Går omvägar om jag kan. Det var en som ville bjuda mig på lunch en gång, det borde jag kanske ha tackat ja till.

17. Om du vart tvungen att ha ett temabröllop; Vad för tema hade du valt?
Tim Burton-tema kanske..

18. Du måste tatuera in ett namn, men inte ditt. Vems väljer du?
Morten och Vidar såklart.

19. Tittar du på Bella & Tyra show?
Nej, vet inte ens vad det är.

20. Slutligen, en uppgift. Lägg upp din somrigaste bild!



Robin matar ändor vid sommarstugan.


Nyfriserad!

Äntligen fick jag kommit iväg och klippt mig! Det blev ingen dramatisk förändring direkt, men det sa jag inte heller att det skulle bli. Känns i alla fall skönt att ha tunnat ur det lite. Det skulle ju såklart ha varit nyfärgat också, det hade varit ännu trevligare, men se vad platt hår jag kan få med lite ansträngning.



Har det funkat nu?

Idag blev det en sväng till en av mina arbetsplatser för att hälsa på. Det är säkert ett år sen jag var där senast, så det kändes kul att komma dit och träffa alla igen. Att killarna charmade för fullt gjorde ju inte saken sämre :) 
     Ikväll kunde vi lägga barnen utan att det var något gnäll överhuvudtaget. Vidar hade visserligen somnat i babysittern, men i vanliga fall brukar han vakna till och bli vansinnig när vi lägger honom i sängen. Morten var det bara till att lägga och tio minuter senare sov han. Inte ett ljud. Har det verkligen funkat det här alltså?
    
Imorrn ska jag äntligen klippa mig! Har inte klippt mig sen i augusti så det är verkligen på tiden. Det kommer inte bli någon dramatisk förändring, men det behövs verkligen göras något åt det nu. Försökte även få dit Robin, men han är så vrång så. Tror inte att han har klippt sig på sex år ungefär och ändå blir inte håret längre. Märkligt. Lockade med att jag kunde betala klippning och skäggtrimning för honom, men det gick han inte med på. Finns kanske viktigare saker att lägga pengarna på, men ibland så..
     Under tiden jag är hos frissan ska min mamma komma hit och passa barnen. Sen tar hon med sig dem hem. Och de kommer inte tillbaka förrän på måndag! Fan, vad jag ska ha sovmorgon!

Linda <3 Robin 5 år!

Har ju helt glömt bort att skriva att jag och Robin firade 5 år nu i helgen. Eller firade var väl att ta i, men det är fem år sen vi träffades första gången. Ifall någon vill läsa historien om hur vi träffades så skrev jag ner den förra året. Jag behöver ju inte dra den varje år.


This is the man I fell in love with!




And this is the one who made him stay..




Fast vi är allt rätt snygga ihop ändå!


Planer för dagen

Igår kväll tog det ungefär en kvart innan barnen somnade, Morten skrek väl nästan inte alls tror jag. Hittills har de kört varannan dag, ena dagen skrika länge för att nästa dag bara skrika en kort stund. Jag hoppas ju att vi snart bara kan gå in och lägga dem och så somnar de inom kort, utan skrik och ångest. Jag tycker ju att det verkar gå framåt i alla fall. Ska inte säga för mycket, för då blir det bara en skitdålig kväll idag.

Tanken var att jag och Zara skulle gått en sväng idag, men det verkar som att Vidar håller på att bli lite sjuk. Han snorar och har sig så vi får nog hoppa över detta. Ska egentligen iväg och hälsa på ett av mina jobb imorrn, men vi får se hur han mår. Så nu har jag inga planer idag längre. Regnar gör det också. Ska iväg på sjukgymnastik sen i eftermiddag, det är väl det.


Juckarn

Morten kallas inte juckarn utan anledning ;)
Det kommer igång efter 50 sekunder ungefär..



Det magiska ljudet

Robin gjorde en spännande upptäckt här om dan, Vidar reagerar på ljudet från en av deras leksaker på ett ytterst märkligt sätt, haha!



5-minutersmetoden del 3

Det sägs att andra kvällen man försöker sig på 5-minutersmetoden ska tiden halveras. Första kvällen tog det 50 minuter, igår vet jag inte om vi kan räkna eftersom det inte var "som vanligt". Idag har det skrikits 45 minuter hittills, så det där med att halvera tiden är jag tveksam till. Sist jag kollade hade faktiskt Vidar somnat, men Morten var fortfarande igång. Får väl se om han ger mig sig snart också.

Tänkte att jag skulle ta tag i ett av köksskåpen innan det börjar något på tv. Har funderat på detta i flera veckor och nu kanske tummen ska lossna.

Sugen på hus

En månad utan godis resulterade i ett tappat kilo, det har kommit tillbaka efter en vecka med godis, haha! Så mycket för det. Varför går det så långsamt att gå ner i vikt, men upp är då inga problem?

Robin skulle ha varit iväg till sommarstugan idag, men jag vet inte vad som hände.. han ångrade sig väl eller nåt. Skönt det, för då slapp jag vara ensam med ungarna. Min hemlängtan igår gjorde att jag gick in och tittade på hus till salu i Ljungskile och hittade såklart det perfekta huset. Eller ja, helt perfekt var det kanske inte, men jag hade definitivt kunnat tänka mig att bo där. Det ligger i Kärr, vilket är området som jag skulle vilja bo i och såg lagom stort ut. Hade vi haft råd och varit i färd med att flytta hade vi förmodligen varit med och lagt bud.. vi hade åtminstone gått och tittat på det. Någon annan får bli den lyckliga ägaren istället.




http://www.hemnet.se/beskrivning/685899?r=3


5-minutersmetoden del 2

Jag vet inte om det beror på att vi har varit på kalas hela eftermiddagen, så att ungarna var trötta på riktigt, eller att 5-minutersmetoden redan har börjat fungera, men idag somnade killarna efter ca 10-15 minuters skrik - och då var det ändå inte så hysteriskt skrik som igår. Morten skrek väl inte alls i stort sett, utan låg och pillade med täcket. Vidar skrek lite, sen blev det tyst och så skrek han lite igen, men han somnade rätt snart. Kan hoppas att de bara behövde en sån hemsk kväll som igår för att förstå att det inte är så farligt att somna.
     Vi har som sagt varit på kalas. Min fader fyllde år i onsdags så idag var det grillning hemma hos dem som stod på schemat. När vi åkte därifrån blev jag nästan lite sugen på att flytta tillbaka till Ljungskile. Tänk att köpa ett fint hus där nånstans och bo i Uddevalla kommun (= vårdnadsbidrag tills ungarna är 3 år), låta ungarna växa upp i Ljungskile, få gå på Ljungskileskolan som jag gjorde (bästa skolan enligt mig), låta dem härja runt i byn när de blir tonåringar. Robin hade kunnat börja jobba på Stena på riktigt och så skulle han haft lite närmre till jobbet i alla fall. Vet inte vad det var för infall jag fick, men tanken var inte så avskräckande. Jag kanske fick hemlängtan..

13 frågor om läsning

Boknörd som jag är kunde jag inte låta bli den här listan som flashade förbi mina ögon:


Som läsare är jag: i behov av att det ska hända något ganska snart, annars tröttnar jag. Men å andra sidan väldigt envis och det tar emot väldigt mycket att faktiskt avsluta en bok innan jag är klar med den. Jag får lixom dåligt samvete över att jag inte ger den den tid den förtjänar - vilket faktiskt inte alla böcker gör.

Som bloggare är jag: ganska vardaglig skulle jag tro. Skriver ju mest om mitt liv och det är inte spännande alla gånger, men det är lika mycket som en dagbok för mig (ja, jag sparar ner allting och skriver ut det) som det är till för andra att läsa.

Senast lästa bok: "En förjusande man" av Marian Keyes.

Senast påbörjade bok: "Karriär och köksbesvär" av Sophie Kinsella.

Senast köpta bok/böcker: Båda ovanstående, samt "Sirila gentlemän sökes" av Karin Brunk Holmqvist. Har för mig att det var någon mer bok, men kan verkligen inte komma på vilken i så fall.

Favoritdeckarförfattare: Camilla Läckberg

Jag läser allt av:
Johanna Nilsson, Marian Keyes, Sophie Kinsella, Linda Skugge, Jane Green, Christina Herrström, Katarina von Bredow, Inger Edelfeldt, Mian Lodalen, Emma Hamberg, Camilla Läckberg.. finns säkert fler som jag inte kommer på såhär i skrivande stund.

Jag läser helst inte (genre/författare): SciFi & fantasy eller något av Jan Gillou (avstår helst från manliga författare i största allmänhet vid närmare eftertanke).

Vid hyllan för fackböcker letar jag:
biografier om folk jag beundrar eller är nyfiken på. Eller det kanske inte räknas som fackböcker.. Feminism får jag väl säga då.

Förutom svenska läser jag gärna: helst inget annat. Måste jag så kan jag väl läsa en bok på engelska, men jag gillar det svenska språket och tycker att folk som "föredrar att läsa på engelska" bara försöker göra sig märkvärdiga.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: böcker som jag redan har läst, men som jag gärna vill läsa igen. Bland annat böcker av Johanna Nilsson.

Högst upp på min bok-önskelista-just nu står: senaste boken av Marian Keyes. Såg att den kommit i inbunden version, men väntar på en storpocket.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Har aldrig varit på något..

Okej, nu sover dom

Okej, tror att det tog ungefär 50 minuter innan det blev tyst. Dom somnade väl av ren utmattning misstänker jag. När jag gick in för att kolla läget hade Vidar somnat inknödd i övre hörnet med ena armen ut mellan spjälorna. Nej, han har nog inte försökt krafsa sig ut ur sängen i ren panik. Morten låg åtminstone rätt normalt, men med täcket över ansiktet. Även där hade nog en viss strid utkämpats. Får se hur det går imorrn.

5-minutersmetoden

Våra barn har helt flippat ur på kvällarna vad gäller att vilja somna. Robin kom hem från jobbet en dag med en jättebra idé - 5-minutersmetoden. Han hade tydligen aldrig hört talas om detta innan, men jag måste erkänna att jag är emot tanken på att lämna mina barn helt hysteriskt skrikande för att de ska "lära sig att somna själva". Men visst, jag är inte omöjlig, så just nu har våra barn skrikit konstant i 45 minuter, Morten har dock lugnat sig lite och ligger bara och snyftar - ja ni hör ju hur hemskt det låter! Man behöver hålla på såhär några dagar för att dom ska "lära sig", men det känns då inte bra. Grannarna undrar väl om vi har åkt hemifrån och lämnat barnen ensamma. Andra tips mottages gärna. Vi kan inte sitta med dom på oss hela kvällarna, all så kallad egentid försvinner och vi behöver den. Plus att dom måste lära sig att somna tidigare. Det har ju funkat så bra hittills.

Bilder från helgen

Trots att humöret var skit i helgen tog jag lite kort på mina goa ungar när dom satt och åt. Det är väl inte mat överallt.. Titta och njut!






Kampen mot spindeln

Kan ni tänka er, jag vågade gå ner och hämta vagnen, trots den stora äckliga spindeln. Det värsta var att den var borta när jag kom ner, och då kan den ju vara var som helst! Försökte verkligen gå ut genom dörren, men det tog bara emot så jag tog mig ut genom den andra ingången istället. Efter att ha kämpat mig ut med vagnen (vid den vanliga dörren finns det en träkloss man kan sätta så att dörren hålls öppen, det hade inte den här) träffade jag på vaktmästaren som frågade om det var bökigt. Tro fan det. Sanera källaren för fan! Jag var helt nojjig när jag kom upp med vagnen, var tvungen att kolla igenom den innan jag la i några ungar, skakade filtar och slog lite i sufletten. Kul att börja greja med barnen, gå iväg och sen märka att det sitter en stor jävel inne i vagnen och tittar på en.. *ryser*
     Så igår blev det en heldag på stan med Hanna. Tog en sväng inne på Oden, fikade, gick en promenad runt Spikön och sen var klockan dags för Robin att komma hem så jag passade på att få skjuts hem. Vad varmt det var! Herregud, nu är det sommar eller?
     Idag blir det en vända bort till Öppna förskolan. Den här gången har jag vagnen hemma ;)

Jag tror att det dåliga humöret har gått över nu. Det känns så i alla fall.

En snodd utmaning

Tio första  
Första bästa kompis: Anna
Första bil: Har inte haft någon egen bil än.
Första husdjur: En stor svart kanin som hette Snutte. Hade han varit en tjej hade jag döpt honom till Pullan, tack gode gud att han var en hane, haha!
Första semester: Jugoslavien 1990, bilade ner med familjen och en annan familj som var vänner med oss.
Första jobb: Göfab tian 2002-2003, började på Backaplan, fortsatte vidare till Uddevalla centrum och sist Torp.
Första köpta skiva: Jag köpte den inte själv, men jag skulle tro att "Adrenalin" var min första, en samlingsplatta med olika eurodisco som var inne då. Det var nog 1993 eller något åt det hållet.
Första riktiga kärlek: Herregud, har varit kär i killar sen jag var typ fyra år eller nåt. Innebär första riktiga att det ska ha varit besvarat? Isåfall skulle ju Adam ligga bra till, men det känns inte som att jag vill kalla honom för riktig kärlek direkt. Låter den frågan vara obesvarad.
Första piercing: Räknas hål i öronen, isåfall när jag var 11, annars i pluppen i örat när jag var 15. Dagen efter fyllde jag 16, vilket var åldern då man egentligen fick pierca sig. Killen i affären ringde hem till mamma för att höra om det var okej. Lite löjligt när jag fyllde dan efter kan jag tycka.
Första konsert: Offspring på Liseberg kanske? Minns inte när detta var.. -98? Såg visserligen Tommy Nilsson i Ljungskile när jag var liten, men vet inte riktigt om det räknas ;)

Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Passoã och apelsinjuice för några veckor sen. Innan det minns jag inte ens när senaste gången var.
Senaste bilfärd: Hem från stan igår, Robin kom och hämtade upp mig och barnen.
Senaste filmen du såg: Avatar, kanske?
Senaste ringda telefonsamtal: Farsan, han fyllde år igår så jag grattade honom.
Senaste bubbelbadet: Usch, gillar inte sånt så det har inte hänt på många år.
Senaste spelade cd: Beyonce ^^
Senaste kyss: Robin
Senaste gången du grät: I helgen, eftersom livet kändes helt hopplöst just då.
Senaste måltiden: Om inte frukost räknas in så var det symöteslåda igår kväll.


Åtta har du nånsin

Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej
Blivit arresterad: Nej
Blivit kär vid första ögonkastet: Ja, flera gånger. Jag är inte så svårflörtad ;)
Fastnat med blicken i någons urringning: Haha, ja.
Fått ditt hjärta krossat: Vem har inte det?
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Ja, ibland känner man sig tvungen.
Tre val
Blått eller rött? Rött
Sommar eller vinter? Vår 
Choklad eller chips? Choklad



Andra som läser min blogg får gärna göra utmaningen också!

Föräldraträff och trädplantering

Igår hade Robin tagit ledigt eftersom vi var hembjudna till en i föräldrautbildningsgruppen för att titta på varandras bebisar. Det kändes bra att jag inte behövde åka iväg med båda killarna själv. Visst, det funkar oftast men det är då väldigt mycket lättare när man är två. Sju av åtta familjer var där och det var roligt att se hur mycket alla barn hade växt och hur de såg ut och vad de kunde nu. Vissa av dom kunde sitta jättebra, och jag hoppas att mina barn snart lär sig att sitta. Det ser så mysigt ut :)
     På kvällen var det en trädplanteringsceremoni. Trollhättans kommun har så att dom planterar träd för alla barn som föds under ett år i Trollhättan, så nu har mina barn ett (eller om det var flera, fattade inte riktigt) träd som de kan följa hur det växer. Innan detta var jag nere i källaren för att hämta barnvagnen och när jag skulle gå ut genom dörren satt det en stor jävla spindel alldeles i dörröppningen. Och nu snackar vi en stor jävel! Ni vet en sån som är ca 10 cm lång och skitäcklig! Både jag och Robin är ju rätt rädda för spindlar om man säger så, så det var ingen tröst i att gå upp och hämta honom direkt, men vi fick bära upp vagnen för trappen istället så att vi slapp gå förbi äckelspindeln. Idag hade jag egentligen planer på att gå ner till stan, men jag är så rädd att spindeln ska sitta kvar så jag tror att jag låter bli det, haha!  

I väntan på tackkort

Ifall någon som var på namnkalaset undrar. Ja, jag vet att man ska skicka tackkort efter dop och liknande. Beställde faktiskt tackkort för snart två månader sen, men så har det rört till sig någonstans på vägen och efter ett antal vändor av kontakt med dom jag hade beställt från har jag nu tröttnat och skrev att jag inte vill ha beställningen längre. Nu har jag lixom tappat lusten, men jag ska ta tag i det.. snart.

Måndag - ny vecka, nu glömmer vi skiten som var!

Jag vet inte vad som hände med humöret den här helgen egentligen, får skylla på en grav form av PMS eller något. Jag hade i alla fall tur att ungarna sov hela natten när de väl somnat. Och igår kväll när Robin hade kommit hem igen, så somnade Morten när Robin matade honom och Vidar somnade väl inom en kvart eller nåt liknande.. rättvist? 
     Verkar som att jag har återfått lite energi idag. Efter att killarna hade fått gröt badade jag dom, eller duschade snarare (syster: jag testade att duscha dom i matstolen och det funkade väl sådär, tror att dom tyckte att det var lite kallt). Efter det bytte jag lakan i deras sängar och bytte tillbaka till deras små täcken som de hade i början, såna som egentligen är till för barnvagnen. Det känns som att dom håller på att svettas ihjäl i de andra täckena som de har. Ska försöka få tag i några sommartäcken om det finns.
     Några andra planer för dagen har jag inte.

Idag har jag haft mitt godis/bull/glass-uppehåll i fyra veckor, alltså är målet uppnått. Okej, en glass och ett glas dricka slank ner under dessa veckor, men glassen var fullt medveten och drickan råkade jag hälla upp utan att tänka mig för. Tycker inte att det är någon katastrof. Igår gav jag mig min belöning - B&J-glass och Marabous polkachoklad. Chokladen försvann nästan innan jag hann öppna den, verkar som att även Robin har saknat godis i vårt hem, och glassen delade vi på. Kände att jag var värd detta efter skithelgen som varit. Vad blir det av detta nu då? Ska jag fortsätta en månad till utan godis? Nej, det hade jag nog inte tänkt, men ska försöka hålla det till en dag i veckan, helst inte det heller men det lär det ju bli.

Det är något skumt med mitt Internet. Vi har någon typ av trådlöst bredband och den där dosan som är kopplad till min dator blir jättevarm och förut pep den lite lågt och under gårdagen höll den på att stänga av hela tiden. Vet inte om den har blivit överhettad eller nåt - inte otroligt med tanke på hur mycket jag sitter vid datorn.

Äntligen!

Tre timmar tog det för dom att komma till ro och somna. Och vet ni vad, det är verkligen skitkul att behöva ha två såna gnällungar när man är ensam, jätteroligt är det. Om dom vaknar igen tänker jag stänga dörren och låtsas att jag inte hör, för nu orkar jag fan inte mer ikväll. Hela dan har bara varit ren skit.

Nej..

Det händer fortfarande inget här, så tro inte att jag ska komma med något spännande inlägg.
     Killarna somnade innan klockan sju förut, blev jätteglad och tänkte att jag skulle få en lugn kväll. Kvart över sju vaknade Vidar och ville upp igen och tio i åtta vaknade Morten. Ja, då sitter vi här alla tre igen, samlade runt datorn. Hoppas att dom inser själva att dom är trötta snart och somnar. Det var nog lite väl optimistiskt att tro att dom skulle somna så tidigt.


Där ser ni!


Så ligger det till, bara så ni vet!
     Utöver att göra meningslösa grejer på Internet så har jag roat mig med att koka nappar och lite annat som jag köpte igår, bland annat en leksak. Den skulle man tydligen inte koka. Det var en ring med grejer på som dom kan tugga på. De här frukterna var tydligen gjorda av gummi eller något och var inte gjorda för att koka. Dom krympte ihop och blev helt kletiga. Man lär sig något varje dag.

 


Det händer ingenting!

Klockan är snart fyra och jag har fortfarande inte muntrats upp. Det är nog en skitdag med andra ord. Jag är inte arg eller något alltså, utan det är bara.. deppigt. Vet inte vad jag hade önskat istället - eller jo, att Robin var hemma såklart, men utöver det vet jag inte. Funderar på om jag ska gå en sväng till Willys imorrn och köpa lite juice till mina barn. Såg att den var slut nu. Något ska man ju göra. På måndag har jag klarat av fyra godisfria veckor - bortsett från en glass som jag åt medvetet efter att ha gått i över två timmar den dan och ett glas dricka som jag drack utan att tänka mig för. Frågan är ju om den godisfria månaden är över på måndag då det gått fyra veckor, eller på onsdag då det är den 19:e eftersom det var den 19:e april jag bestämde mig för att göra ett uppehåll. Vad säger ni? Ska man räkna veckor eller gå efter datum? I vilket fall hade jag tänkt att fira detta med att äta Ben & Jerrys kladdkaksglass. Det var det sista jag åt innan den godisfria månaden började, och är det första jag tänker äta när den tar slut. Riktigt sugen på detta nu kan jag lova!

Och så är man ensam igen

Som tack för att jag fick en heldag utan familjen igår stack Robin iväg nu på morgonen för att greja med sommarstugan hela helgen. Så av fyra lediga dagar fick vi umgås en. Ja, men det är väl en bra utdelning, eller?
     Jag känner mig faktiskt lite ledsen idag, vet inte riktigt varför. Visst att vädret inte är så kul, men det känns inte som att det beror på det. Det är inte som att vi hade massa planer för helgen som gick åt helvete bara för att Robin åkte iväg, så det tror jag inte heller att det är. Har tvättat två maskiner redan och klockan är bara tio. Grannarna älskar mig nog.

Det låter som att det är dags för gröt här nu.

Shopping på Gekås

Klockan 04:00 imorse ringde min klocka.. usch! Som tur var skulle vi iväg på något roligt, så det kändes inte så jättetungt att gå upp. Resan bar av till Ullared. Det var faktiskt rätt mycket folk, men eftersom vi inte är dumma i huvudet var vi där strax efter att de hade öppnat och då brukar det inte vara några problem att komma in. Märkte allt av att det var en del folk där, och vissa har ju verkligen inget hyfs alls. Det är ganska uppenbart att det blir trångt om många vagnar försöker komma fram på samma ställe på samma gång, då hjälper det inte hur mycket man knör, man kommer inte fram ändå! Det var nån jävla kärring som bara körde rakt på och knödde sig fram bredvid mig, blir så trött på sånt. Eller de som ställer sin vagn rätt ut i gången och hindrar alla andra från att komma förbi. Har ni varit på Gekås tidigare, så fattar ni att det inte funkar att bete sig så.
     Fick köpt mig en del saker, mest till mina barn men även lite annat också. Har såklart tagit kort på det i vanlig ordning. Det här var nog rekort i att knö in saker i bilen tror jag. Visst, vi har haft mycket saker förr, men idag var det väldigt fullt. Nästan på gränsen till hur mycket som går att få in.




Lagom trångt, plus att hela bagagen var full såklart.




Barngrejer




Prylar




Mer prylar




Och så lite kläder


Celebrities!

Nu har vi varit med i alla tidningar vi skickat in vår bild till; Bohusläningen, Dalsläningen och Ttela. Den sistnämnda godkände tydligen inte att jag skrev namnet på den som tagit bilden, utan valde istället att skriva "privatbild", tråkmånsar.



Försök till att krypa

Måste bara notera att Morten gjorde ett försök till att ta sig framåt alldeles nyss. Han ligger på en filt på golvet och höll på med en boll, men så råkade bollen rulla lite för långt ifrån honom, så han tog i med benen och tog sig fram till bollen igen. Det ni! Jag förstår bara inte varför de måste hålla på att peta varandra i ögonen så fort de kommer nära varann.

Ändrade planer

Planen för dagen var att ta mig och killarna till Öppna förskolan och träffa Hanna, men när jag började förbereda oss, packade skötväska osv kom jag på; "Fan, barnvagnen ligger i bilen.. och bilen har Robin.. i Uddevalla!" Det blev lite jobbigt där. Tyckte ett tag att han kunde komma hem med barnvagnen på sin lunchrast, men sen fick jag dåligt samvete när jag pratade med honom, så det blev att Hanna och Varg kom hem till mig istället. Nu har jag barnvagnen i säkert förvar igen, så nu kan jag ta mig utanför dörren när jag vill. Det var då för väl att det inte var något "viktigare" som var på schemat idag. Visst, jag ville gå dit, men det hade varit värre om det hade varit något som man inte fick missa. Öppna förskolan kan vi ta nästa vecka istället, hoppas jag. Å andra sidan var det kanske tur att vi inte kom dit, alla våra barn var lite kinkiga och konstiga idag. Vet inte om det är något som går såhär runt 6 månader kanske. Äter oftare, sover mer (förutom på kvällen då de vill vara väldigt vakna) och när de blir trötta blir de gnälliga. Ingen rolig ålder just nu.

Resultatet på tipspromenaden

Precis när jag lagt in det förra inlägget såg jag att de rätta svaren på tipspromenaden hade kommit ut på deras hemsida. Robin fick 7/13 och jag 10/13, så jag var bäst i vanlig ordning, moahahaha!

Tipspromenad på Hunneberg

Idag var det som bekant söndag och tipspromenaden som vi brukar gå har slutat för säsongen. Istället blev vi tipsade om en annan runda uppe på Hunneberg som vi tog oss till istället. När vi kom dit blev vi nästan chockade, det var helt fullt med bilar! Hela parkeringen och längs hela vägen. Det var nästan så att vi funderade på att vända, men hittade oss en plats så långt bort det gick att komma i stort sett. När vi kom fram till Bergagården såg vi att de hade någon hundutställning eller liknande, så det var därför det var så mycket bilar. Gick den längsta rundan och det var roligt att gå en annan sväng än vad vi brukar. Däremot rättade de inte raderna direkt efteråt som de brukar göra här hos oss, så jag har ingen aning om hur det gick. Det stod att de rätta svaren skulle komma ut på deras hemsida, men jag har inte sett något än. Återkommer med detta senare (eftersom det är så jätteintressant menar jag). Sen tog vi oss Sveriges dyraste fika; kaffe, Loka och varsin macka för 140 spänn. Det ni!

Våra barn har kommit in i en väldigt vaken period. Morten har ju oftast varit rätt enkel att lägga på kvällen; mata, byta till pyjamas, lägga i sängen och sen har han legat och grejat lite tills han somnat. Nu vill han också vara med i vardagsrummet tills han somnar, vilket han gjorde för ett par timmar sen. Han hade en sån här period för ett tag sen också, så jag hoppas att det går över igen. Vidar däremot är fortfarande vaken. Han ska verkligen sova nu! Tror nog att han deckar av snart, gnuggar sig i ögonen och har sig, men han är envis som synden.

Ser fram emot den kommande veckan. Måndag och onsdag får jag besök av mina föräldrar, eftersom jag ska iväg på tidig sjukgymnastik. Alltså får jag barnvakt en stund på dagen. Tisdag blir jag ensam hemma, men ska antagligen iväg till Öppna förskolan och sen är Robin ledig torsdag och fredag, så på fredag ska jag till Ullared!




Min stiliga man uppe vid Bergagården




Jag och en väldigt glad Morten!




Vidar sov mest hela tiden han.


Ikea, när det är som allra bäst!

Den här dagen har bara varit.. konstig. Ni vet, en sån där dag som lika gärna hade kunnat vara en dröm. Det började med att vi skulle till Ikea, höll på att packa in barn och vagn och sånt i bilen när en moppe närmade sig. Vi höll på att sätta fast takräcket, men jag såg i ögonvrån att människan saktade in. Trodde kanske att det var någon som Robin kände. Han körde långsamt förbi oss, log jättestort och pekade ner mellan benen - ja det lät ju jävligt bra - och där satt en stor hund. Hela grejen kändes bara så absurd.
     Kom oss i vilket fall ner till Ikea, började med att äta och sen gick vi runt en vända. Skulle bland annat ha ett soffbord eftersom det vi hade "råkade" gå sönder och när vi ändå var där passade vi på att köpa gröna backar till killarnas hyllgrej inne på deras rum, matbrickor till deras stolar, några skålar, en leksak, ett par hyllor att sätta cd-skivor i, en rullgardin och säkert något mer som jag har glömt bort. Snurrade fast bordet på taket, eftersom det inte fick plats i bilen, och begav oss hemåt. Som synd var hade det börjat regna lite grann och då är det ingen höjdare att låta pappersgrejer vara utanför bilen, men vad skulle vi göra? När vi hade kommit till Nol ungefär hörde vi hur det brakade till och såg hur något försvann bakom oss. Jaha, det var det bordet tänkte jag, så vi stannade för att kolla. Bordet låg visserligen kvar, men paketet hade blivit blött och öppnat sig så ben och skruvar hade flugit av och låg några hundra meter bakom oss. Jag började knalla iväg för att se om något fanns kvar. Såg att ett ben låg mitt på vägen och när jag var nästan framme var det någon idiot som körde över det, så där var det inte mycket kvar. De andra tre benen hade hamnat i diket, något skamfilade, och påsen med skruvar låg mitt i vägen, men den fick jag tag på. Kändes lite skumt att smyga runt där vid vägen och plocka saker. Sen vände jag för att gå tillbaka och då var Robin borta! Jag fortsatte gå i tron att han kanske bara hade kört längre fram, men jag såg då ingen Robin. Efter en stund stannade en tjej och frågade om jag behövde hjälp. Kan tänka mig att det såg aningen konstigt ut att gå i regnet bredvid vägen (vet inte ens om man får gå där) med tre ben under armen. Jag fick i alla fall hoppat in i hennes bil och lånat hennes mobil så jag ringde Robin och frågade vart fan han hade tagit vägen. Då hade han tydligen vänt tillbaka och kört förbi mig och vinkat utan att jag hade sett det, men eftersom han trodde att jag såg stod han alltså en bit bort åt andra hållet. Tjejen som plockat upp mig körde mig tillbaka så att jag slapp gå. När jag satte mig i bilen förklarade jag såklart varför jag var där jag var och hon trodde säkert att Robin bara hade dumpat mig vid vägen eller nåt. Inte för att du läser detta, men tack så jättemycket! Nu var det väl inte otroligt det som hände, men det kändes bara så fel allting. Knalla runt där och leta saker för att sedan märka att bilen var försvunnen och bli upplockad av en främmande människa som måste ha trott att det var något fel på mig, haha! Eftersom benen inte längre låg i paketet blev lådan lite kortare, vilket gjorde att vi kunde få in bordet i bilen istället. Vi slapp åtminstone ha det på taket resten av vägen, ifall det var till någon tröst. När vi var nästan hemma stannade vi till vid Granngården för att köpa lite grejer. På väg tillbaka till bilen mötte jag några små skitungar som tittade på mig och frågade om jag var emo. Ja, eller hur. Det är jag allt för gammal för. 
     Väl hemma gav sig Robin på att montera ihop soffbordet och då visade det sig vara en lite annan modell, trots att det heter precis samma. Det är ett sånt där "Lack"-bord med skiva under, men upphängningen var helt olika på dessa. På det nya bordet skulle man göra egna hål och då skulle det medfölja en mall så att man visste vart hålen skulle vara. Ja, den ligger bredvid vägen någonstans i Nol. Han fick allt ihop det tillslut, dock tror jag att skivan är något sned, men det skiter vi i just nu. Så efter att ha pusslat med lite gamla och nya delar så har vi åtminstone ett bord som hänger ihop.


Filmpremiär!

Jag har lagt ut mitt första klipp på YouTube, det ni! Tycker visserligen att det är lite kass kvalitet om jag får säga det själv, det ser bättre ut när jag ser det på min dator och inte genom YouTube, men men.. Självklart är det mina barn som får vara försökskaniner. Såhär hade vi det nu på eftermiddagen när Robin kom hem. Observera när Vidar hälsar på sin pappa :)



Jaha, då var det en sån dag igen

Jag känner mig helt färdig mentalt. Orkar ingenting just nu och känner mig mest bara förbannad och grinig. Det ser ut som ett jävla helvete här hemma, men jag orkar inte göra något åt det. Förmodligen kommer det dyka upp några gubbar för att kolla ventilationen idag också, men jag skiter i att jag inte har duschat. Dörren är låst och reglad så dom kan inte komma in här hur som helst ändå. Det är mitt hem där jag bestämmer vem som ska komma in och när. Ville bara att Robin skulle stanna hemma från jobbet idag, men det funkar ju inte så. Visst, barnen är snälla men jag orkar inte just nu. Finns ingen mental ork kvar. Imorrn är det tänkt att vi ska åka till Ikea. Hoppas att det laddar upp batterierna lite.

Trillingar - tre gånger så mycket glädje, eller?

Som ni kanske vet är jag ett stort fan av programmet Familjen Annorlunda och är såklart jätteglad över att det går i repris på dagarna nu. Jag var inte så engagerad första säsongen, eftersom jag tittade på något annat program som gick samtidigt, så jag får chansen att ta igen det jag missat. Tittade lite i reklampauserna så jag hängde med lite grann i alla fall, men hade glömt bort och rört ihop familjerna märker jag.
     Det finns bland annat en familj där som hade två barn och sen fick trillingar. Eftersom jag inte vet hur det är att ha trillingar - kan bara tänka mig hur det känns att vara hemma båda två och ändå inte ha armar så att det räcker - så kanske jag inte ska uttala mig, men jag tycker att de verkar vara så negativa. På deras sätt att prata låter det som att trillingar var det värsta som kunde hända dem. De har "verkligen kämpat för att få en stödfamilj", eftersom deras kommun inte har någon skyldighet att hjälpa trillingföräldrar. Nej, varför skulle de ha det? Har aldrig hört talas om att man skulle få hjälp bara för att man får tre barn på en gång. Det är skillnad om man skulle få uppåt 6-8 barn på samma gång, då kan jag förstå om man tycker att det borde finnas något stöd. Det är nog bara till att bita ihop och hoppas på att barnen växer upp snart - om man nu tycker att det är så jobbigt som de verkar tycka. De lyckades få en stödfamilj tillslut som de kan lämna bort sina trillingar till emellanåt så att de får tid för sina två äldre barn. Wh00t?! Tänk på familjen i Älvdalen (som visserligen råkar vara min favoritfamilj). De har 10 barn som är födda tätt, men inte fan har jag hört något om att föräldrarna lämnar bort några barn för att kunna umgås med några av de andra. Ja, jag vet att det är skillnad på trillingar och barn som är födda tätt, men det handlar ändå om många barn. Älvdalsfamiljen har dubbelt så många barn, men fixar det ändå. Det är bara att inse att man tänker olika.
     Visst, jag kan ha förståelse för ett par som har två barn, bestämmer sig för att skaffa ett barn till och råkar få tre på samma gång. Självklart måste det ha kommit som en chock och självklart är det jobbigt, men jag förstår inte deras negativa attityd många gånger. De verkar tycka väldigt synd om sig själva. Och så verkar de vara väldigt pedanta också - bland annat låter de inte sina tvååringar äta själva, eftersom det blir så kladdigt; "Kan ni sitta i stolen själva och äta utan att spilla och kladda?" Haha, vad tror de egentligen! Förstår inte hur man lyckas vara pedant med fem barn, men där ligger väl snarare problemet hos mig.
     Men som sagt, vem är jag att döma? Jag har inte trillingar, så jag vet inte hur det är att ha trillingar och två barn till utöver det. Trots detta tycker jag att föräldrarna har en lite för negativ attityd; när de pratar om sin familj är det som att det hela tiden undermedvetet lyser igenom "Vad har vi gjort för ont för att straffas med trillingar?". Så vitt jag vet är tvillingar dubbel glädje, borde inte trillingar vara tre gånger så mycket glädje då? 

Walking to Strömslund

Herrejävlar vad vi har gått idag! Jag och Hanna gav oss ut på en promenad, jag hade kollat upp hur Hälsans stig går här i stan så vi traskade bort mot Oskarsbron eller vad den heter och ser en jobbig backe uppför. Suckar lite och puttar på våra barnvagnar, svänger in i skogen och inser att det som förmodligen är Hälsans stig inte är till för barnvagnar. Istället väljer vi en annan väg (läs stig) som åtminstone är asfalterad, men den lutar såhär mycket (ni ser ju såklart inte vad jag gör, men jag håller handen nästan rakt upp) och inte nog med det, i slutet på den här stigen är det en trappa, haha! Som tur var fanns det även en alternativ väg som lutade ännu mer - och som bestod av lösgrus - men med lite fart och vilja gick det allt att ta sig uppför även där med en 50-kilosvagn. Det ni! Sen lutade det inte så mycket uppför längre, men bort till Strömslund lär jag aldrig gå frivilligt igen i alla fall.
     Vi kom oss ner till stan igen, tog en runda över Spikön och sen hamnade vi på Odencafét, surprise surprise! Testade även att mata killarna ensam ute på stan, vilket jag inte har vågat mig på innan, och det funkade. Nu kan man ju sätta dom upp i vagnen och eftersom dom håller flaskorna själv, oftast i alla fall, så gick det allt bra. Nu vet jag att jag inte behöver skynda mig hem för att dom ska äta, nu kan dom också äta ute. Detta gjorde att vi kunde fördriva ännu en stund med att gå runt inne på Oden och kolla i affärer. När vi skulle gå ut igen hade det börjat regna, så jag fick invigt regnskyddet också. Det hela slutade med att jag har gått fram och tillbaka till stan, plus den vändan som jag och Hanna gjorde, så 2,5 timmes promenad idag. Imorrn ska jag bara ta det lugnt. Och tvätta och ringa samtal och städa undan eftersom det kommer gubbar hit på torsdag och byta lakan och posta paket och simma.

Walking walking..

Igår var det måndag och dags för sista sagostunden. Tanten fick även för sig att vi skulle sjunga, men det gick jag inte med på. På en sagostund läser man sagor - vilket vi inte har gjort visserligen men.. - annars hade jag gått på en sångstund. Det märks att det har hänt en del med barnen sen vi var där första gången i mitten på mars eller när det nu var. Vissa barn hade börjat krypa och det var mycket mer aktivitet överlag. Rätt vad det var var det någon unge framme och petade någon annan i ögonen :)
     Jag var hurtig igår och gick både till och från stan. På vägen dit tog det 35 minuter och på vägen hem 50 minuter. Lutar det verkligen så mycket uppför på vägen hem, eller vad hände? Jag var ännu mer hurtig på kvällen. Vi skulle hem till Robins jobbarkompis och grilla. Dom bor i Uddevalla, uppe vid I17 ungefär. Barnen tyckte inte att det var så roligt att grilla, så när det var dags för oss att äta började det kinkas lite. Inte så konstigt kanske eftersom dom skulle ha sovit då egentligen. Det blev till att ta vagnen och gå en sväng istället. Svängen slutade 50 minuter senare borta vid Mona Lisa - ni som känner till Uddevalla vet vad det är för ställen jag pratar om. Robin ringde och frågade vart jag hade tagit vägen och när jag sa att jag var ute vid Mona Lisa undrade han vad jag gjorde ända där borta, haha! Jag behövde inte gå tillbaka i alla fall, utan han kom och hämtade mig. Sen blev det faktiskt en glass, så mitt månadsuppehåll från godis fick sig en törn, men jag har inget dåligt samvete över det. Tyckte att jag kunde få mig en glass.
     Hade tänkt att ta mig en promenad idag också, men nu när jag tittar ut ser vädret lite opålitligt ut. Himlen är rätt svart bortigenom. Det är några timmar kvar så jag hoppas att det försvinner. Hanna är tillbaka i stan, så nu får jag ut och rasta henne lite. Just nu känner jag mest för att gå och lägga mig igen, men det går inte.

Fick papper igår om att dom vill ha tillträde till vår lägenhet 6-12 maj 07-16.. jejj.. suck. Vi ska alltså tillåta att dom springer här i vår lägenhet hur som helst under en veckas tid, samtidigt som vi är hemma. Jag ska finna mig i att det kanske står ett gäng med gubbar i min hall när jag kommer ut från duschen, att det är några och rotar i min klädkammare innan jag ens har vaknat, att det ränner folk i köket samtidigt som jag matar barnen där ute. Gillar faktiskt inte detta. Jag må låta gammal och bitter, men det är jag också.

Det var den helgen det

Det har varit lite dålig aktivitet på Internet från min sida det senaste dygnet. För en gång skull har jag haft fullt upp, tro det eller ej. 

Igår var vi iväg till Långed för att grilla med Robins släkt. Robins kusin hade med sig ett lamm som mamman hade stött bort, så de var tvungna att mata det med jämna mellanrum. Det var väldigt litet och gulligt. Killarna charmade som vanligt och skötte sig bara fint. Trodde nästan att de skulle hålla oss vakna när vi kom hem på kvällen, men de somnade allt när vi la dem.
     Trots att vi inte var hemma speciellt sent, gick väl och la oss halv tolv kanske, så kände vi oss helt slut när ungarna började skrika i morse - fan vad gammal man börjar bli. Varken jag eller Robin var direkt sugna på att gå upp kan jag lova. Som tur var lät de oss sova några timmar till efter att de fått käk, så jag ska inte klaga. När frukost och allt var avklarat gick vi en sväng runt Lextorp. Tipspromenaden är slut men vi kände att vi ville gå ut ändå. När vi har gått tipspromenadrundan har jag sett ett område som jag blivit lite nyfiken på, så idag tog vi oss dit för att se hur det ser ut. Det var lite läskig stämning där måste jag säga, lite sektvarning som Robin sa. Alla hus såg likadana ut, bortsett från att det var olika färger, och låg väldigt nära varann. Skulle tro att man kan sitta och titta på vad grannen äter till frukost om man känner för det, så nära låg husen. Trots den läskiga stämningen kändes det samtidigt mysigt, svårt att förklara. 
     När promenaden var avklarad var vi bara hem en snabb sväng för att äta allihop och sen åkte vi ut till Överby. Stackars killar, ingen lugn och ro alls idag. Så fort de somnat till var det dags att ta upp dem igen. Men de var glada ändå som tur var. Och nu på kvällen fick vi besök av familjen Mellqvist. Tittade på Avatar och kan ärligt talat inte förstå vad alla hetsar upp sig över, faktiskt.
     Hade planer på att åka till Ikea, men det får vänta till nästa helg. Robin har gjort sönder vårt soffbord så vi behöver ett nytt. Och när vi ändå är där finns det alltid andra saker som man "behöver".

Att vara småbarnsförälder

Tidigare idag satt jag och bet på naglarna, när jag kände en mystisk lukt på mina fingrar. Efter lite funderande kom jag på att jag kanske inte hade tvättat händerna efter att jag bytt blöja på killarna. Det är mycket man ska tänka på ;)

Man tager vad man haver

Allt går att ligga i, bara så ni vet.



Välkommen till Morten och Vidar

Jag sa ju att jag skulle ta lite bilder på killarnas rum, och kan ni tänka er.. det har jag gjort också! Orkar dock inte klippa ihop dom med bilder på hur det såg ut när vi flyttade in här, men tänk er strukturtapet som i stort sett hade lossnat helt från väggen, beigegrå plastmatta och möbler á la 95-årig gubbe så har ni förmodligen en rätt bra bild framför er. Det ser lite annorlunda ut nu. Detta är rummet som ligger bredvid köket, alltså var det den dörren som gick mellan det här rummet och köket som vi satte för, vilket gjorde att vi kunde få plats att sätta in en garderob i killarnas rum istället. Det var inte galet gott om garderober här när vi flyttade in om man säger så. Och den enda som fanns den tog vi bort, eftersom vi ville öppna upp i köket mer. Så kan det gå.
     Det ska upp mer hyllor och grejer på väggarna, men vi vet inte riktigt vad som behövs än, så då får det vänta. Vi har en liten början till en lekhörna i alla fall, men rummet är ju inte överdrivet stort, så vi får se hur länge vi står ut. Robins första reaktion när vi fick veta att det antagligen var två pojkar som bodde i min mage var; "Nu måste vi ju måla om". Jag förstår inte riktigt vad han menade men ;)









RSS 2.0