Grattis mina små älsklingar!

Som sagt, dagen har vandrat i nostalgins spår.
Några av tiderna som jag har haft i huvudet under dagen:

4.20 - inskrivning på förlossningen
8.35 - vattnet gick
11.00 - härifrån räknas aktiv förlossning
18.00 - beslutades om snitt
19.11 - snitt påbörjades
19.17 - Morten föddes
19.18 - Vidar föddes
20.05 - operation avslutades

Efter att snittet var klart låg vi kvar på förlossningen för lite påfyllnad av blod. Jag låg och skakade under ett par täcken, medan jag helst av allt ville ringa till min familj och berätta om vad som hade hänt - fast de hade nog gissat att något var på gång eftersom de inte hade hört något från mig på hela dagen. Fick snällt vänta ett par timmar tills skakningarna hade lagt sig. Och känslan av att se sina barn för första gången, det är faktiskt en helt otrolig känsla.

1 år är mina skruttar idag och en konstig dag har det varit.
     Vidar var på inskolning idag med, så Morten var kvar hemma med mormor även idag. Stannade lite längre än igår och idag skulle Vidar testa att vara ensam med dagistanten en stund, så jag fick sitta i personalrummet och vänta medan han var på rast. Han hade varit så duktig så, tittat lugnt på de andra barnen och inte gjort något direkt väsen av sig. Känns ju ändå bra att han fixar att vara hos någon annan utan att han blir helt vansinnig. Han hade även fått ett kort av sig själv på sin korg och en egen pärm hade han fått också. Tror att jag på något sätt har förnekat att de faktiskt ska börja på dagis. Jag har sagt det, men det är som att innebörden inte har sjunkit in förrän nu.
     Min moder har varit här hela dan och hjälpt till med förberedelser inför kalaset imorrn. Vi har bakat och ställt i ordning i kalasrummet. Vi fick ta oss en sista sväng till kalasrummet och lämnade Robin med barnen. Han har ju inte träffat dem på hela veckan, så han ville hellre vara hemma med dem. När vi kom tillbaka låg Robin och sov på soffan, och barnen hade fått sova ända till halv sex! Det är då de vanligtvis brukar gå och lägga sig för natten. Det var ju bara till att ta upp dem och låta dem bli lite trötta, vilket slutade med att Morten blev helt jävla galen; vägrade äta och bara skrek helt hysteriskt. Efter en stunds kämpande fick Robin allt i honom vällingen och han somnade väl innan han la sig på kudden skulle jag tro. Det blir så tokigt ibland.

Det har hänt så mycket det senaste året och det är sant som det sägs, barn berikar livet. Ifall någon skulle tvivla på att skaffa barn; det finns inget att fundera över, ett liv utan barn måste vara jävligt fattigt.



 


Inskolning på dagis

Igår var det dags att skola in Vidar på dagis. Morten fick vara hemma med mormor under tiden, och nästa vecka är det dags för honom också. Kändes hur konstigt som helst att bara ta med sig Vidar och rulla iväg. Han satt så lugnt och fint och tittade sig runt, nu när han inte hade någon att stjäla nappen av och att peta i ögonen eller liknande. Han var så snäll och fin på dagis, kröp runt och pillade lite och undrade väl vart han hade hamnat. Det var inte så många barn där just då, kanske sju stycken eller något åt det hållet. Både han och Morten kommer vara minst på sina avdelningar, och de kan ju inte gå än så de är lite "extra utsatta" som dagistanten uttryckte sig. Barnen kastade saker på honom, slog honom i huvudet och försökte lyfta honom i halsen. Äckliga ungar! Inte fan känner jag för att lämna mina barn där. Man kan väl knappast begära att de ska hålla honom borta från de andra heller. Usch, nej tacka vet jag vårdnadsbidrag men såna grejer har vi inte i den här kommunen. Jävla sossefasoner!

"Och för ett år sen så.." - nu börjar det

Vid den här tiden för ett år sedan hade vi ganska nyligen skrivit in oss på förlossningen. Hade haft en rätt orolig natt och jag anade att något var på gång, men förstår fortfarande inte hur jag kunde veta det. Några värkar hade jag inte. Halv fem skrevs vi in, så vid den här tiden satt vi nog ensamma på rummet och undrade vad fan vi hade gett oss in på. Minns den där känslan när jag tittade på förlossningssängen och insåg att "nu fan är det dags, nu ska det bli barn, nu är det på riktigt". Och jag ville bara att de skulle snitta mig så att allt var över. Men det skulle ta ytterligare 14 timmar innan detta blev aktuellt. Lite synd är det allt att man inte kan se in i framtiden, för då hade jag besparat oss ett antal timmars "lidande". Men å andra sidan var det väl något jag skulle gå igenom. När de väl satte nålen i ryggen på mig var jag inte så rädd ändå, vilket jag förmodligen hade varit om de hade gjort det direkt vi kom in. I slutet var jag så trött på att ha så jävla ont i ryggen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, så till och med en stor nål i ryggen var välkommen. Kan jag minnas det till nästa gång, så kanske jag vågar ta ryggbedövning i ett tidigare skede.

Fy fan vilken natt!

Jag har sovit lite dåligt de senaste nätterna, men den här är värst hittills. Gick och la mig hungrig, tyckte inte att det var lämpligt att äta vid den tiden, men det borde jag ha gjort för jag hade svårt för att somna. Sen har jag vaknat till och från hela natten känns det som - det kan ju hända att det inte är så ofta som jag får för mig, men tillräckligt för att det ska störa uppenbarligen. Barnen har också varit vakna till och från, så babyvakten har dragit igång och den vet vi redan vad jag har för åsikt om. Vid kvart över tre vaknade jag och kunde inte somna om igen. Sen skulle Robin upp strax efter det - snälla, låt honom få ett jobb här i Trollhättan! Försökte somna om men hörde hur grannens unge skrek helt hysteriskt och trodde först att det var våra barn, men det var det inte. Nu äntligen har det blivit tyst där nere, men nu var jag så hungrig och obekväm att jag inte kunde ligga kvar. Börjar bli trött igen, men det är bara 45 minuter kvar tills jag egentligen skulle ha gått upp så det är ingen idé att lägga sig.  
     Ska bli jätteroligt med inskolning och att jobba till tio ikväll, jätteskoj.


Och nu hör jag att barnen är vakna. Vad är detta?

En såndär onsdag

För ett år sedan vid den här tiden hade jag legat inne på antenatal då de misstänkte havandeskapsförgiftning. Tiden blir mer påtaglig när jag tänker "för ett år sedan". Hela fredagen kommer vara en sådan dag, kommer ju bli helt knäpp.
     Pratade med dagis härom dan. Det blev inte alls som vi hade planerat. Vi hade fått till oss att inskolningen skulle börja 1 november, men när jag pratade med dem så ska vi dit redan imorrn. Det är ju kul, Robin som har tagit ledigt från jobbet nästa vecka - och den här veckan funkar inte alls att han är ledig. Och ännu konstigare är det att de ska inskolas på olika dagar. Vidar ska dit nu på torsdag och fredag och Morten ska dit på tisdag nästa vecka. På ett sätt är det ju bra då eftersom inte Robin kan följa med så att vi kan dela på oss till olika avdelningar, men det var inte så jag trodde att det skulle vara.

Just nu håller Vidar på att "klappa" Trixi som ligger i mitt knä. Hon är ganska tålig och jävligt enveten. Vägrar gå från mitt knä, trots att det står en liten unge och drar henne i svansen. Nu kommer Morten också.


Livet som ensamstående

Jag är otroligt tacksam över att jag har en karl i mitt liv. Idag har jag varit ensam med barnen hela dagen och det är fan inte alltid roligt. De sover bra och de är oftast glada och trevliga när de är vakna, men den där timmen på kvällen som Robin är med gör väldigt mycket. De har en tendens att flippa ur på kvällen, vilket de även gjorde idag. Morten var helt hopplös när jag skulle byta till pyjamas på honom, han skrek och snurrade runt och skulle stå upp och jag vet inte vad. Samtidigt hade jag Vidar krypandes runt fötterna på mig som pillade på allting. De fick faktiskt välling i sängen för första gången och det funkade bra. Sen var det lite gnäll när jag stängde dörren, men inte så att det var jobbigt. Annars är det ju typiskt om de har sånt där helveteshumör bara för att man är ensam.
     Robin kommer inte träffa barnen nånting på hela veckan i stort sett. Han jobbar i Göteborg några dagar, så han åker hemifrån tidigt och kommer hem framåt åtta kanske. Idag blir det så i alla fall. Jag hade inte velat byta med honom. Och på fredag blir barnen ett år.

Filmade barnen lite idag. Märkte att det var ett tag sen jag la ut något på dem.



Barnmarknad i Ljungskile

Det har varit lite dålig uppdatering här på bloggen ser jag, men vi har faktiskt inte varit hemma. I fredags jobbade vi och direkt Robin kom hem åkte vi ner till Ljungskile och sov över. Skönt att få träffa barnen igen som har varit där sen i onsdags. Anledningen till att vi åkte ner var för barnmarknaden som var på lördagen och jag tyckte att det kändes onödigt att hålla på att åka fram och tillbaka flera gånger när vi lika väl kunde sova över. På fredagskvällen lämnade jag in saker till försäljning och på lördagen åkte vi dit för att shoppa loss. Hittade väl en del saker, även om jag inte shoppade som i Ale. Köpte lite kläder och några tavlor. Fick sålt saker för dryga tusenlappen så jag är definitivt nöjd.
     Ikväll fick vi besök av familjen Mellqvist. Det var väldigt längesen vi träffade dem nu känner jag. Robin träffar Johan emellanåt, eftersom de tränar ihop, och på något sätt får jag för mig att jag träffar Zara också då, men det gör jag ju inte.

Dagens citat

Jag: Jag hittade en tallrik med gammal yoghurt på bordet förut.
Robin: (skrattar elakt)
Jag: Det är du som har disken idag.
Robin: Faaan!

Morgonstund har.. bajsspån i mun

En vanlig morgon hemma hos oss:
     Går in till barnen som står och hoppar i sina sängar, tar med dem ut till soffan där de får sin morgonvälling. Efter vällingen är det dags att byta till vanliga kläder, vilket innebär att den ena ligger på skötbordet medan den andre härjar fritt på golvet. Har man riktig tur så är det en sån morgon som idag då de inte alls vill ligga snällt och fint medan man byter på dem, utan det ska ålas och snurras och pillas på allt de kommer åt. Samtidigt som jag då håller fast den ena med ena handen, grejar med blöjor, servetter och kläder med andra handen, har jag en fot på locket till golvbrunnen som de envisas med att dra upp - och alla vet ju vad som bor i golvbrunnar - och det andra knät får jag jaga bort det härjande barnet från tvättmaskinen med så att det inte trycks på alla knappar. När den som är lös inte kryper runt fötterna på mig får jag ha ena ögat på vad han håller på med så att det inte pillas i kattlådan, öppnas bajshink eller tuggas på toaborsten som jag alltid glömmer att ställa upp. Trots att det blir mycket att hålla koll på så föredrar jag detta, då alternativet är att stänga in den andre bakom grinden i vardagsrummet, vilket gör att jag istället får ha en gallskrikande unge några meter bort. På det här sättet är i alla fall båda glada. God morgon!

Han har gjort det igen

Lilla Vidar är otroligt bra på att slå sig. Nu ikväll gick han runt soffbordet medan vi andra grejade lite och rätt vad det var hörde vi hur det dunkade till och så hade han ramlat. Han började störtgrina såklart och vi trodde först att han hade slagit i munnen i bordet eller något liknande, men det såg inte ut som att han hade gjort det. Satt med honom i knät en stund tills han slutade gråta och då märkte jag att ett trekantigt märke började synas i pannan på honom. Då hade han lyckats landa på en sån där kloss som tillhör en "stoppa en kloss i rätt form"-leksak. Stackars lilla skrutt, han lyckas då med allt.

Late dinner

Idag blir det verkligen en sen middag. Först var jag inte hungrig och sen skulle Robin iväg och träna och passa på att handla på vägen hem. När jag då blev hungrig så hade vi inte det som behövdes hemma och när han kom hem så hade han inte handlat, så det var bara till att åka iväg och stresshandla innan de stängde och nu äntligen står det en ostpaj i ugnen. Visst, middag klockan 10 på kvällen. Funkar väl, men det är inte så vi vill ha det här, haha. Hoppas bara att det finns något att titta på på tv.

Klädbytardag i Ale

Trots att jag var ledig idag släpade jag mig ur sängen klockan sex i morse för att åka ner till Ale. Först blev det en sväng till Ljungskile för att hämta upp min moder - och så fick jag sagt gomorron till mina skruttar som har varit där sen i onsdags kväll - och sen bar det av till Ale. Folk är ju som tokiga, nästan så att de tar saker ur händerna på varann, haha! Fick faktiskt tag i en hel del kläder, som vi var i väldigt stort behov av *hrm*, och lite leksaker. Bland annat fick jag syn på ett dockhus med tillhörande möbler när vi skulle ställa oss i kö och detta skulle jag såklart ha. Huset med möbler gick bara på 40 spänn så det var inget att fundera över. Några dockor var det inte med tyvärr, men det kan jag säkert få tag i nån annanstans. På vägen hem tog jag med mig barnen, så nu är allt som det ska igen.
     Just nu ägnar jag lördagskvällen åt att tvätta alla kläder som jag köpte idag, så nu är min kväll räddad :)

Ja, jag är en vänlig själ

Dagen blev inte alls som jag hade tänkt idag. För det första hade jag tänkt mig en härlig sovmorgon till klockan tio, minst. Eftersom vi lämnade barnen hos mina föräldrar igår är det lika bra att passa på när man kan. Sovmorgon i vanliga fall är till klockan nio - vilket iofs inte är att förakta med två ettåringar i hemmet.
     I vilket fall, vaknade av Robins klocka och alla andra mornar brukar det inte vara ett dugg svårt att bara vända sig om och somna igen. Idag gick inte det och rätt vad det var kom jag på att Morten förmodligen inte är försäkrad eftersom det inte dras några pengar från mitt konto - hur fan jag nu kunde komma på det klockan fem på morgonen. Låg och funderade på detta en stund tills jag insåg att jag inte skulle kunna somna om jag inte tog reda på hur det låg till. Fick logga in på banken och kolla läget och visst fan hade jag rätt. Kunde åtminstone släppa det en stund eftersom det inte var någon idé att ringa vid den tiden ändå. La mig och läste en stund tills jag kunde somna igen framåt åtta. Vid nio vaknade jag igen och då ringer de från jobbet och frågar om jag kan börja tidigare eftersom det hade dykt upp något oväntat. Visst, det var ju inga problem så sett. Det var bara till att ta sig ur sängen och göra sig klar, ringa banken och lite andra viktiga samtal och sedan gå till jobbet. Har jobbat sen klockan 11 och nu är jag hemma igen. Hade lite andra planer för dagen när jag gick och la mig igår, men det blir så ibland. Ingen skada skedd.

Dagens citat

Jag: Kan inte du göra en macka till mig?
Robin: Men allvarligt?!
Jag: You like me..
Robin: Du, lägg av!


Vi har en så kärleksfull stämning här hemma ;)

Där har vi lösningen!

Nu vet jag varför jag alltid har varit lite småfet! Läste precis på Aftonbladet att man blir fet av att sova med lampan tänd, följdaktligen ska man släcka den för att gå ner i vikt - och det lär ju inte hända så jag får fortsätta vara lite smygfet.

Mina små snorungar

Jaha, då var vi sjuka här hemma. Barnen började bli sjuka härom dan och idag känner även jag mig lite småröten. När jag öppnade dörren in till barnen i morse möttes jag av två barn som strålade emot mig, helt gröna i ansiktet, haha! Mysigt med snoriga barn. Som tur är så är de ju glada ändå, bara lite slöare än vanligt. Hoppas att det ger med sig snart. Båda är sjuka samtidigt i alla fall, om det är till någon tröst. Skulle varit iväg till Öppna förskolan idag, men det blev det inget med. Imorrn får vi se, känner vi oss bättre kanske det blir en sväng på stan.

Still young

Efter jobbet idag fick jag i uppdrag att köpa snus åt Robin innan jag kom hem. När jag skulle betala fick jag visa leg minsann. Hon i kassan skrattade lite och sa att jag fick ta det som en komplimang. Det gjorde jag också!


För er som inte vet kan jag tillägga att jag är 27 år.

The evil mom

Jag måste bara berätta om en lite lustig grej som hände igår. Vi lekte på golvet med våra barn och Robin fick för sig att gömma mig under en filt så att Morten skulle leta fram mig. Ja visst, men så kunde jag ju inte låta bli att göra en jävligt ful min just när Morten ryckte av mig filten, så han blev ju skiträdd rent ut sagt och började grina. Även om det var lite elakt så var det rätt roligt. (Nej, jag är inte mognare än såhär.)

Snart hemma igen

Fy fan, vad trött jag är! Natten till igår sov jag kanske 4 timmar, sover inte alls bra på jobbet av förklarliga skäl. Somnade efter Idol igår kväll, men någon gång i natt vaknade barnen och låg och pratade inne hos sig. Det var inte så att jag behövde gå upp, men det är ändå svårt att somna om när man hör att dom pratar. Hatar verkligen ljudet av den där babyvakten vi har, det fräser och har sig så fort den ska ge ljud ifrån sig. Det bästa hade varit om vi hade kunnat sova utan den, men då hade vi inte vaknat om de började skrika. Somnade om och alldeles för snart efter det ringde klockan och då var det bara till att gå upp. Har ingen aning om hur länge jag har sovit i natt, det kan hända att barnen inte alls var vakna så länge som det kändes, men just nu vill jag helst bara gå och lägga mig igen. Och så har jag 12 timmar framför mig på jobbet....    ....     ..




Hör att barnen har vaknat. Ska gå in och klappa på dem innan jag går till jobbet.

Ibland tar det bara emot

Nej, jag är faktiskt inte ett dugg sugen på att jobba imorrn. Ska göra 9-21 (en lite lagom lång tur sådär), vilket jag även gjorde förra lördagen. Det är väl det som känns fel. Jag jobbade natten mellan torsdag och fredag, och gör man fredag förmiddag på mitt jobb så brukar det innebära att man är ledig helgen, men icke! Kan trösta mig med att jag är ledig i tre helger framöver. Det är inte det att jag är anti mot själva jobbet, utan att jag helt enkelt hellre hade varit ledig den här helgen. Men som sagt, tre helger framöver.

Sitter just nu och käkar godis och tittar på Idol. Gjorde "pizza" till oss förut, så vi har haft en riktig sån där fettokväll här. Ibland behövs det, men det har väl blivit lite väl mycket sånt nu det senaste. Fast veckan som gått har jag faktiskt hållt mig undan från godis - förutom ikväll då.



Saknar redan mina barn som jag inte kommer träffa på hela dagen imorrn. Måste lägga ut en liten film ifall jag skulle få alltför mycket abstinens. Ingen action, bara hur vi har det på dagarna.



Det var väl på tiden!

Vidar har börjat krypa, tro det eller ej. Det tog bara nästan ett år, haha! Han har ju tagit sig fram genom att åla sen han var typ sju månader, eller hur länge sen var det? Nu äntligen har jag sett honom krypa flera dagar i rad, och mer än bara några "steg" innan han har lagt sig ner igen. Jag trodde faktiskt att han tillhörde barnen som inte kryper, men han kanske har sett Morten och förstått att det går lite fortare att ta sig fram på det sättet. Bra, då slits inte tröjorna lika mycket ;)

Men lilla Vidar då!

Vidar råkade ut för en liten incident här förut. Vi bytte lakan för dem och då kröp de omkring på golvet i sitt rum och utforskade under tiden. Det är nog första gången de får härja fritt i sitt eget rum kom jag på nu, ska vi skämmas? I vilket fall. Vi har en möbel med backar i från Ikea, och dessa backar går på skenor. På något sätt lyckades Vidar ramla och slå upp ett jack i pannan för dessa skenor är ganska vassa. Som tur var började det faktiskt inte blöda något direkt, men han blev helt svullen runt det jack som blev. Får se hur det blir imorrn, för det såg då inte jätteskönt ut.
     Och inte nog med det. Tidigare idag var vi iväg ner till stan och träffade på Zara och Rut. Zara skulle vara snäll och klappa på Vidar lite och ger honom värsta stöten på kinden. Han tittade lite chockat på henne och sedan tog han sig på kinden och började störtgrina, haha! (Ja, där får man faktiskt skratta eftersom sånt inte är något farligt.) Det har helt enkelt inte varit hans dag idag.

Vad är personlighet?

För ett tag sedan fick vi reklam från Medborgarskolan där de erbjöd en kurs som hette typ "Finn din personlighet" eller något åt det hållet. Jag skrattade lite först, men tanken har dröjt kvar vid den här kursen. Nu handlade just den här kursen om att hitta sina rätta färger och sin klädstil, och det var väl inte riktigt det jag syftade på med personlighet. Eller är det det yttre som är personlighet nu för tiden? Vad tänker ni? Att klä sig i vissa färger eller på ett visst sätt, hur mycket säger det om någons personlighet? När jag själv tänker personlighet syftar jag på en persons åsikter, attityd och sätt att vara, men hur visar man det med det yttre egentligen? Man är inte tonåring hela livet, så det passar sig inte att gå runt med pins där det står diverse egenskaper på som jag gjorde förr i tiden. 

Jag är ganska ytlig av mig och dömer folk direkt, vilket leder till att jag ibland kan bli riktigt överraskad av att någon som ser ut som en liten grå och torr människa kan ryta ifrån och visa sig vara rolig. Medan någon annan som kanske kan se lite häftig ut avslöjas som en riktigt lame människa. Ibland kan nog mitt utseende ge signaler till min omgivning som inte stämmer överens med hur jag egentligen är. Med andra ord tillhör jag väl tyvärr den andra kategorin, då jag inser att jag själv är en relativt anonym person. Egentligen borde min garderob ha bestått av kläder i grått och beige för att framhäva min personlighet, det är så jag känner mig. Det är sällan jag säger vad jag faktiskt tycker om saker - dels för att jag många gånger verkligen inte har en åsikt, och andra gånger för att jag inte vågar säga vad jag tycker, eftersom jag tror att jag alltid har fel. Det är jag som är undantaget, det brukar vara så, och det behöver man ju inte skryta med. Jag försöker helt enkelt väga upp min brist på personlighet med yttre attribut. Fick en kommentar i förra veckan om att jag skulle passa att jobba med ungdomar, eftersom jag ser ut att kunna ryta ifrån. Hahahahaha! Ja, eller hur. Jag drömmer ofta om att ryta ifrån till folk, men det händer liksom inte. 

Det jag egentligen skulle vilja tala om med mitt utseende är kanske att jag anser mig själv vara rolig, allmänbildad (inom vissa områden i alla fall), generös, snäll, kan bjuda på mig själv om man kommer mig så nära och lätt att umgås med. Usch, det där sved nästan att skriva. Det är mycket lättare att skriva dåliga saker om sig själv - att jag är svartsjuk, kontrollerande, girig (går bra ihop med generös va), egoistisk, anpassar mig efter min omgivning, dominant, har skitsvårt för att fatta beslut, inte värd att lyssnas på, folkskygg, osocial, sur för det mesta, riktigt barnslig då jag inte får min vilja igenom, besserwisser - ja, jag skulle kunna fortsätta flera rader till, men jag kanske skrämmer bort någon. Mina vänner går att räkna på en hand, så dessa vill jag inte skrämma bort genom att vara ärlig.  

Ni kanske kan fråga mig om vad jag har för åsikt i någon fråga så får vi se om jag kan öva på att framhäva min personlighet, för jag vet fan inte själv vem jag är.


Älsklingar!

Måste bara lägga ut en liten go film på mina barn.



Ni ville kanske veta..

Fick en förfrågan om jag skulle svara på vad jag jobbar med. Självklart hade jag tänkt att göra det, jag har bara inte riktigt.. haft tid. Eller så har jag glömt bort det, välj själv.
     De förslag som kom upp; arbetslös, hemmafru, soc-fall, personlig assistent, arbete med psykiskt sjuka människor, butiksbiträde - och den bästa av alla, svetsare! Min följdfråga blir ju såklart vad ni baserar detta på? Vissa av er var faktiskt inne och nosade på rätt område i alla fall. Jag är anställd som habiliteringsassistent, men har en högskoleutbildning som socialpedagog. Det ni!

Men va faaaaan!

Det blev då fan inte bättre idag! Trodde att jobbet skulle rädda mig, men icke! Åt chokladpudding på jobbet förut och sen stack jag till ICA på väg hem och köpte en påse godis - precis som att det inte räckte med den påsen som Robin kom hem med igår. Vad är det för jävla fel på mig? Kan någon svara på det?

Är det fredag så är det!

Herre min je, jag är så godissugen! Problemet är väl att jag har ätit godis varje dag i två veckor nu ungefär. Måste bli en ändring på det här, annars är snart de här veckornas dietande åt helvete.

RSS 2.0