Morten & Vidar 18 månader!

Idag blir mina små kottar 18 månader, 1,5 år med andra ord! Vid den här tiden har man ett BVC-besök, så jag ringde min BVC-tant för att höra om det är dags snart. Nej, nu skulle hon vara borta hela maj månad och någon annan kunde inte ta hand om dem istället, så vi får vänta en hel månad (eller kanske längre, beroende på hur gravid jag är då) innan vi ska dit. Sånt gör ju att man känner sig väldigt högt prioriterad, verkligen. Whatever, det är ju inte som att jag längtar efter att gå dit direkt.
     Dagen har spenderats i latmaskens tecken. Det har inte hänt något utöver det vanliga, vi har bara tagit det lugnt. Kan upplysa om att jag inte ens har duschat, och då är det riktigt slappt. Morgondagen kanske har mer att erbjuda.




Finbesök

Igår hade vi besök här hemma. Kändes bra att ha något som distraherade barnen lite. I onsdags var de totalt uppstissade, så det märktes en stor skillnad i beteendet bara man släppte in lite annat folk här. Hade hoppats på att de skulle leka lite mer med Rut kanske, men Vera var ju rätt spännande. Bortsett från att Vidar gjorde något utfall som skrämde henne lite så tycker jag nog att de skötte sig rätt bra ändå. De tittade och pekade, men höll sig från att peta ut ögonen på henne. När de leker själva så är de ganska våldsamma, men det är då tur att de inte är likadana mot andra barn. Rut fick sig visserligen en knuff framåt slutet, men det var nog det enda. Är det mina barn som är dåligt uppfostrade eller är barn såna - eller ska jag skylla på dåliga gener?


Vidar & Rut



Söta Morten



Vera - som dock verkar ha lite attitydproblem ;)



Småbusar!


Några fler namnförslag

Det har kommit in några fler namn som jag tänkte gå igenom innan jag glömmer bort det. Vissa förslag har jag fått fler än en gång så det kan hända att jag upprepar mig.

Helge - associerar till en gammal klasskompis och det funkar inte, haha.
Frank - ville ha en råtta som hette det när jag var yngre, men inte på ett barn.
Love - nej.
Thor - syrrans barn heter det, så nej. Plus att Vidar heter Tore.
Tord - ett av mina favoritnamn så ja tack, men Robin tycker att det är hemskt.
Lennart - nej, min gudfar heter så.
Ingmar - nej, har en i Robins släkt som heter så.
Bo - Robins chef heter så, så det blir konstigt.
Lars - Morten heter redan Lars.
Roar - det låter mer som ett ljud.. "Roaaar" (ni vet, typ en tiger).
Erling - nja.
Erlend - inte mitt barn.
Einar - nja.
Terje - lite roligt, men inte mitt barn.
Trond - föreslog det för Robin men han sa nej. Jag hade eventuellt kunnat tänka mig en Trond.
Frode - tänker mer Frodo, så nej.
Espen - låter inte som mitt barn.
Eivind - nej.
Marius - nej.
Arild - föreslog för Robin för längesen, men det gick inte hem - och egentligen vill jag inte heller att mitt barn ska heta det.
Arve - nej.
Runar - haha, tänker på Carola jag.

Är era 1,5-åringar också såhär?

Fy fan vilka odjur jag har här hemma emellanåt! Det känns som att det kinkas och skriks mer än vad det är glatt vissa dagar. Var och varann minut ska det grinas och hållas på. Om det inte blir som de hade tänkt så börjar de grina och dunka huvudet i golvet/bordet/väggen/stolen och det känns väl inte så jättenormalt ärligt talat. De ska alltid slåss om samma saker och ibland tycker man att de leker fint ihop för att i nästa stund vända till att båda sitter och gallskriker. Eller när de petar på varann och ska in med fingrar i munnen och ögonen. En stund tycker de att det är jättekul, men det slutar alltid med att någon blir ledsen. Eller när den ena får för sig att stå på den andra, inte uppskattat. Som förälder ser man ju vart det är på väg, men man får väl låta dem lära sig det på egen hand också, men det känns elakt att medvetet få någon att gråta (eller det är ju inte jag som får dem att gråta, men jag vet ju att det är så det slutar så jag skulle kunna förhindra det). Hoppas att det är en period som går över snart.

Vecka 34

I fredags gick jag in i vecka 34. Det är en milstolpe när det gäller graviditeter eftersom barnets lungor ska vara färdiga då och barnet har väldigt stor chans att klara sig om det skulle födas. För min del får han gärna stanna i några veckor till, typ fyra-fem veckor. Helt galet hur snart det är dags!
     Den senaste veckan har det blivit rätt tungt att andas emellanåt. Det har det varit till och från innan också, men nu är det på ett annat sätt. Dels är jag ju tät i näsan, men det är inte bara det som gör det tungt. Lite svårt att förklara, men det är som att det suger tag i hela magen och ger en illamående känsla med hjärtklappning som följd samtidigt som jag får anstränga mig för att andas. Jättejobbigt, faktiskt. Det brukar släppa efter ett tag, men det är jobbigt när det kommer. Och så har jag svullnat upp lite mer; fingrar, ansikte och även låren. Feeling hot hot hot! Känner inte riktigt för att visa mig ute bland folk längre.



Och så tar vi några namn till

Balder - hette syrrans hamster, fast det är inget som skulle hindra mig från att döpa mitt barn till det om jag hade velat. Det vill jag dock inte.
Ebbot - det är väl han i Soundtrack of our lives.. nja.
Eldar - för mycket fantasy.
Elion - för mycket fantasy.
Assar - nja.
Konrad - det föreslog jag för Robin, men det ratades.
Elias - heter min kusins barn.
Cesar - nej.
Tor - heter syrrans barn.
Amadeus - nej.
Milo - det är ju en hund.
Frans - inte illa, men inte mitt barn.
Brand - nej, känns som att dra olycka över familjen.
Tengel - har ju Tengil som favoritnamn, men det känns inte som att det passar så bra ihop med Morten och Vidar.

Min topp tre innehåller följande namn (utan inbördes ordning): Tord, Knut och Egil. Robin säger starkt nej till två av dessa och det tredje är det som vi har som namnförslag för tillfället. Vi får se om det dyker upp något namn som går förbi detta.

Vad gör man på påskdagen - shoppar såklart!

Tanken var att vi skulle ha åkt upp till Långed idag, men kände att det hade blivit lite mycket de senaste dagarna så vi ville ha en dag att låta barnen sova ikapp. Vad gör vi istället? Jo, vi åker till Ikea! (Ja, det var min idé, vems annars?) Vi fick faktiskt sova ända till tio idag så vi ska inte klaga - och jag kände för att åka dit. Hade spanat in en byrå som jag tänkte att vi kunde ha i hallen, men när vi kom dit tyckte inte Robin att den var fin nog. Köpte lite annat smått istället. Bland annat glas. Vi har en tendens att slå sönder glas så att vi aldrig har en komplett uppsättning, så det kändes som att det var dags att köpa nya. Dessa hann inte ens innanför lägenheten innan jag slog sönder ett, haha! Jaja, vi får väl köpa nya nästa gång vi åker ner. Vi köpte rätt tråkiga grejer annars, men sånt vi behövde; lite förvaringsbackar och liknande.
     Nu ikväll har jag haft ovanligt mycket energi, så nu har bokhyllan städats och rensats, hallgarderoben har fått sig en genomkörare, samt att lilla toaletten har fått sig en ordentlig städning vilket inte har hänt det senaste året (Nej, vi använder inte den så tro inte att vi har använt och låtit bli att städa en toalett på ett år, riktigt så ofräscha är vi inte - även om man kan tro det ibland). Får se om det händer något i feng shuin nu när det har blivit lite ordning där. Minns dock inte vilken bagua som är i det området.

Ännu fler namnförslag

Fick in en radda med fler namnförslag som jag tänkte gå igenom.

Paul - verkligen inte! Haha!
Ebbe - känns bara inte rätt (och så heter syrrans ex det, så det blir väl fel).
Vile - nja.
Elis - har en i den ingifta släkten som heter det, men tror inte att det hade varit ett alternativ ändå.
Kian - nej, usch!
Hilmer - då tar jag hellre Helmer och det är ju ganska likt.
Vide - för likt Vidar.
Elliot - för modernt.
Edgar - finns som namnförslag.
Edling - har aldrig hört förut och det hamnar inte på listan.
Edor - låter för fantasy-aktigt.
Edvin/Elvin/Elwin - lite allergisk mot "-in"-namn (Kevin, Alvin, Melvin osv)
Enok - tror att jag har föreslagit det för Robin på skoj, men det ratades.
Esse - för konstigt (betyder väl typ äta på tyska).
Elof - hade varit lite roligt eftersom Robin kallades Lord Elof förr i tiden, men nej. Har även en gammal kärlek som hette så, så det känns väl lite fel.  
Elton - känns för modernt.
Loke - syrrans barn heter det, så nej.
Frode - det blir för mycket.
Aske - nja.
Alve -nja.
Are - för konstigt.
Atle - dåliga associationer och så låter det för hårt.
Odin - nej, det blir för mycket.
Assar - nja.
Atli - för konstigt.
Arild - föreslog det för Robin, men han sa nej och egentligen kändes det väl inte som ett alternativ.
Arvid - min morfar heter det i andranamn och vi ska redan ta ett av hans namn så det blir lite väl mycket kanske.
Mode - för konstigt.
Ymer - det hade vi som namnförslag till mina andra killar eftersom det tydligen betyder tvilling.
Odd - ett namn vi har skojat om, men inget som jag vill att mitt barn ska heta.
Alvar - finns som namnförslag, men jag vet inte om Robin gillar det.
Emrik - nja.
Andor - låter också för fantasy-aktigt.
Isar - har Ivar med på listan, men känner att det blir konstigt när man ska säga alla barnens namn; Morten, Vidar och Ivar. Det flyter liksom inte på, och det blir samma med Isar.
Halvar - nästan lite halvt med på listan, men det känns inte riktigt rätt.
Hemming - nej, det låter inte som mitt barn.
Algot - inte omöjligt, men jag tror inte det.
Eivar - låter som Eivor, så nej.
Joar - en jobbarkompis döpte sin son till detta för inte så längesen - hade nog inte haft det som förslag ändå.
Gaston - haha, jätteroligt namn, men jag tror inte att det går hem hos min karl.
Enok - ännu ett namn vi har skojat om.
Evert - min gamla träslöjdslärare, nej.
Edmund - inget fel egentligen, men nej.
Sune - nej.
Emil - för mycket "min generation".
Ernst - också ett namn vi har skojat om, men inget jag vill att mitt barn ska heta.
Esias - låter alldeles för religiöst.

Är jag för kräsen? Namn på A låter lätt hårt tycker jag, förutom Algot, Alvar och Arvid. Känns inte rätt att starta med ett A, men vi får se. Det är verkligen skitsvårt. Visst, jag har en hel del namn som jag kan tänka mig till vårt barn, men det gäller ju att Robin är med på det också. Ni är ofta inne på rätt typ av namn med era förslag i alla fall :)


Jag har skojat om namnet Peo med Robin, och det värsta är att jag har börjat vänja mig vid det, haha!

En genomgång av era förslag

Så vi fick in lite namnförslag ändå.

Eston - nja, känns för "internationellt".
Ludvig - en gammal kompis/ungdomskärlek heter så, så njaa.
Viking - syrrans barn heter det i andranamn, så nej.
Valter - står högt upp på min lista, men inte på Robins.
Melker - lite roligt, men känns inte som vårt barn.
Hjalmar - står med lite halvt på min lista, men inte på Robins.
Folke - en gammal släkting heter så, men jag tror inte att jag vill ha ett barn som heter så.
Axel - ett av de värsta namn jag vet, haha!
Albert - inget fel egentligen, men nej.
Gustav - för vanligt och för mycket "min generation".
Erik - för vanligt och för mycket "min generation".
Sigge - låter mer som en hund, nej.
Charlie - nej.
Eir - för jobbigt att säga, känns som att reaktionen kommer bli "va?" varje gång man säger vad han heter. Är redan van vid den reaktionen när det gäller mitt efternamn, behöver inte ha ett barn som det blir likadant med, haha!
Enar - lite roligt, men det känns inte riktigt som mitt barn.
Elmer - låter som att man har glömt H:et (Helmer), men egentligen inget fel på namnet i sig.
Eskil - jag har föreslagit det för Robin men fick avslag och det känns inte riktigt rätt.
Egir - Egil har jag haft som förslag sen sist vi väntade barn, men Robin säger nej. Skulle tro att detta är för likt.

Min första känsla var att jag ville ha ett namn som börjar på E. Hade Egil som tanke då och Elsa om det skulle blivit en tjej. Gillar fortfarande tanken på ett namn på E och har även H som en favorit, men det är svårt alltså. Snöar in på namn som börjar på V och vill av någon anledning inte ha det egentligen, tänker väl att Vidar har den bokstaven redan, likaså att bokstaven M är upptagen (men det finns inte lika många namn på M som är tänkbara). På V har jag: Viggo (fast nu heter ju syrrans unge det), Valter, Valle, Ville, Valdemar och säkert något mer namn - kan inte kolla upp det nu eftersom jag inte sitter vid min egen dator. Vill helst hitta ett namn som börjar på en annan bokstav, eller tänker jag fel?

Kom gärna med fler förslag!

Hjälp oss med namn!

Är det förresten någon som har något fiffigt namnförslag på lager? Vi kommer ha samma upplägg på namn som sist, alltså Släktnamn Tilltalsnamn Släktnamn/Roligt namn. Det första släktnamnet är vi båda överens om redan (om inte Robin har ändrat sig vill säga), tilltalsnamn har vi ett som står högst på listan och som vi båda tycker om, men ändå känns det som att vi kanske ska ha något mer alternativ men det står verkligen still (och så är det enstavigt, vilket jag egentligen tycker är lite jobbigt eftersom det är lättare att säga ett tvåstavigt namn). Till det tredje namnet har jag ett förslag, men Robin tycker att det är pinsamt. Tredje namnet är inga problem egentligen, utan det är tilltalsnamn vi vill ha förslag på. Vi gillar rätt gamla och inte alltför populära namn, men samtidigt får det inte vara något jättekonstigt. Tänk Morten och Vidar.


Barnmorskebesök nr 4

Nästan en månad sedan sist, och idag var det dags igen.

Dagens resultat:
Vikt: + 13 kg
Blodsocker: 6,4
HB: togs inget den här gången heller
Blodtryck: 125/60
SF-mått: 30 cm
Hjärtljud: 153

Hon kände även på magen för att få en uppfattning om hur lillskrutt ligger och det verkar som att han fortfarande ligger i säte. Hon sa att det inte är någon fara än, men till nästa besök om två veckor så får han gärna ha vänt sig rätt för annars kommer det bli ett vändningsförsök inbokat. Känner väl att jag gärna kan hoppa över det, så jag vill tro att han har vänt sig med huvudet nedåt till dess. Det finns inte en chans att jag försöker föda ett barn i säte och som jag har nämnt tidigare så har jag börjat tänka mig en vanlig förlossning. Vill faktiskt försöka slippa snitt den här gången. Allra helst hade jag bara velat vakna upp en dag och ha en till liten bebis hos mig, utan att vare sig ha snittats eller vridit mig i plågor i flera timmar, men så funkar det ju inte tyvärr. Det är den där lilla detaljen man ska gå igenom för att få sina barn.


Vettig arkitekt efterlyses!

Varför är det så svårt att hitta ett hus där det finns tillräckligt många sovrum? Standard verkar vara tre sovrum, precis som att folk inte har fler barn eller något behov av fler rum än så. Inte ens när man kommer upp till hus i 5-miljonersklassen är det tillräckligt med sovrum, jättekonstigt! Det får en ju att känna sig smått onormal. I min värld så är det inget konstigt att ha fler barn än två. Och om det finns fler rum så är de helt fel placerade i huset. Typ "master bedroom" och två sovrum på ena våningen och så ligger det ett litet ensamt sovrum långt ner i källaren, gömt bakom alla spindelbon. Alla kanske inte har kravet att barnen ska ha varsitt rum, men då får det ju vara rum som räcker till för fler än ett barn också.

En sån där jävla skitdag(vecka) igen

Jag har en allmän irritation i kroppen nu känner jag. Förra veckan var hur jävla lång och seg som helst och jag längtade till den här veckan, för då skulle Robin minsann vara hemma lite grann. För tillfället tycker jag nämligen att det är rätt jobbigt att vara ensam med barnen. Det är "nej", "sluta", "akta", "låt bli" var och varannan sekund och det blir rätt jävla tjatigt efter en stund. Trots att jag plockar bort saker för att minska på alla "nej" så är det ändå saker som inte går att flytta på som man hela tiden måste vakta. Plus då att de ska klättra på allting och jag måste lyfta dem och det gör ont i ryggen efter att ha lyft ner dem från samma sak tio gånger på raken och så vidare. Tanken är att Robin ska börja vara hemma från jobbet en dag i veckan fram till att nästa lilla kotte kommer, dels för min skull och dels för att barnen ska få aktiveras lite mer. Jag orkar inte ta ut båda barnen själv längre, det finns ingen energi kvar.
     I vilket fall! Förra veckan var segare än helvete, men jag tänkte att den här veckan skulle bli bättre eftersom Robin skulle vara ledig både torsdag och fredag. Igår skulle han ha kommit hem senare än vanligt, vilket innebär att jag får ta barnen själv hela dagen; ända från morgon till läggning. Nu hade jag tur att det inte blev så, utan han kom hem och kunde bidra med en timme på kvällen. Idag däremot ska han iväg efter jobbet så nu får jag klara mig själv, imorrn blir det väl en vanlig dag igen skulle jag tro, torsdag skulle han visst jobba och sen ska han och några kompisar ha LAN från torsdag kväll tills på fredag kväll. Med andra ord blev den här veckan inte alls så som jag hade hoppats på. Istället för att ha Robin hemma i fyra dagar och kunna slappna av lite grann blev det att jag får ta barnen helt själv i tre dagar (helt själv som i att han inte ens är hemma). På torsdag är det jag som flyr ner till Ljungskile för att slippa vara själv.

Det finns väldigt mycket irritation i mig just nu, väldigt mycket.



(Till råga på allt; Igår hade jag gjort korvstroganoff till middag och det blev över tills idag, två lådor med vanlig korv och en låda med min mat. Vilken tror ni att Robin tog med sig till jobbet idag?)

Baby- & barnmässa i Göteborg

Dagen har tillbringats på Baby- & barnmässan i Göteborg. Har inte varit där tidigare. Funderade på att åka dit förra året, men det blev aldrig så. Vet inte riktigt om vi hade någon större behållning av det om jag ska vara ärlig, men vi fick oss en familjeutflykt i alla fall. Kände mig mest förvirrad när vi gick runt där och försökte slå oss fram bland alla barnvagnar. Jag hade visserligen förväntat mig väldigt mycket mer folk, så det ska jag kanske inte klaga på. Eller jag tänker inte klaga på någonting, konstaterar bara att det där med mässor kanske inte är min grej. Hittade ett ställe där jag faktiskt kände mig intresserad av att titta, men då började Robin dampa så jag fick skita i det och gå därifrån. Det enda jag ville titta på. Fick lite gratisgrejer, men missade säkert massor eftersom vi bara gick förbi det mesta. Vi brukar inte köpa märkeskläder till våra barn i vanliga fall och då känns det rätt löjligt att lägga ut massa pengar på något som man ändå inte skulle ha köpt annars. Det är väl en sak om man har spanat in något och sedan kan göra ett fynd på mässan, men så var inte läget för oss - för jag tycker inte att det är billigt med en tröja för 250 spänn, oavsett om det är mässpris.
     Måste berömma mina barn än en gång. De sov förmodligen på vägen ner till Göteborg, och sedan var de lugna och fina hela tiden tills vi skulle lägga dem för kvällen. Det är klart att det blir skillnad på att ha massa saker att titta på, jämfört med att gå och knö i samma vardagsrum hela dagarna. Och en lite rolig grej som hände på vägen hem; vi hörde hur det prasslade i en påse i baksätet och tänkte väl mest att Vidar bara kollade läget. Sen blev det tyst och efter en liten stund spred sig en doft av banan. Han hade lyckats få upp en banan och smaska i sig halva innan vi förstod vad han höll på med. Han var säkert skitnöjd över sin fångst, haha! Morten däremot satt bredvid och skrek förtvivlat eftersom inte han fick något. Och när vi kom hem fick barnen vara ute och gräva i sandlådan en stund, så de var glada och nöjda trots att det började närma sig kvällen. Själv däckade jag av i soffan när de väl hade lagt sig, det tar på en gravid kvinna att hålla på såhär.

Dansande skruttar

Mina killar har lärt sig redan från start vilken musik det är som gäller!


Ge mig!

Om någon känner sig lite extra givmild såhär inför påsk så kan du gärna få köpa det här huset till oss, det är helt okej. Underbarare hus får man nog leta efter. Det ligger till och med där jag vill bo! Varför är det inte mina trisslotter som säger "plötsligt händer det"?




(Så länge huset ligger ute till försäljning
kan du trycka på bilden för att se fler bilder.)


Husvisning nr 10 & 11

Nu var det ett tag sedan vi var och tittade på hus, men idag slog vi på stort och gick på två visningar. Först ett hus i Färgelanda och sedan ett i Uddevalla.
     Huset i Färgelanda var väl fint på sitt sätt, men det kändes inte som "vårt hus". De hade påbörjat en helrenovering; med andra ord halvfärdig toalett, fattades lite lister och sånt lite här och var, nån öppen spis var inte klar och godkänd, det behövde dräneras färdigt och allt vad det nu var. Jämfört med att köpa ett hus och totalrenovera själv så skulle det här ha blivit billigt (billigare i alla fall) antar jag, men när man inte känner att huset är det rätta så är det väl onödigt att lägga ner pengar och energi på det. Det var charmlöst kan man väl säga. Fint, men det saknades "själ" i huset. Dock kändes området rätt mysigt.
     Huset i Uddevalla hade väl mer själ kanske, men det blir inte det huset för vår del heller. Vad var felet? Vet inte, för mycket pengar för något som vi ändå måste helrenovera. Och så låg det väl inte jätteroligt heller, typ två meter till grannarna. Nästan så att man kunde se vad de äter till frukost. Annars var det ett stort hus, fyra våningar i stort sett, och det fanns potential. Men nej.




Färgelanda



Uddevalla


Förbrytare på väg(en)

Vi har varit lite lata när det gäller min Renault. När den besiktigades fick vi ombesiktning eftersom vi behöver byta ut ena lampan, och det har vi ju inte gjort än såklart. Nu bestämde vi oss för att köra ner den till mina föräldrar i tron att den blir fixad så att vi kan använda den igen. Morsan har varit barnvakt idag så hon körde efter mig ner, ifall jag mot all förmodan skulle bli stannad av polisen. Jag har aldrig blivit stannad av polisen tidigare, men tro på fan, självklart blir jag det idag! Vi mötte dem när vi hade lämnat Trollhättan och såg att de svängde runt och la sig efter oss. Det var morsans bil och en till som låg mellan mig och polisen så jag hoppades på att de bara skulle ner mot Göteborgshållet, men så såg jag efter ett tag att de började köra om de andra bilarna och då förstod jag att jag låg lite taskigt till. När de hade hamnat bakom mig började de blinka så det var bara till att svänga in till kanten och stanna. Poliskillen började lite lugnt med att "Jaha, då var det körkorts- och nykterhetskontroll" (tänkte att jag skulle gått ur bilen och visat upp min stora mage och frågat hur full han trodde att jag var). Sen frågade han om bilen var min och vart jag var på väg. När jag sa att jag skulle ner till mina föräldrar för att fixa ena lampan sa han "Ja, du tänkte så", så det var liksom inte så mycket mer med det. Men visst, jag blev lite skitnödig när jag såg att de la sig efter mig. Det är ju bara så typiskt, haha!



Och på vägen hem mötte vi dem i Lilla Edet och då vinkade de åt oss, haha!

Och en dag i Långed

Det har varit en social helg. Först Ljungskile i lördags och sedan Långed i söndags. Det var fint väder även i Dalsland, så vi fick passa på att ha barnen ute. Robins morsa har en liten backe i trädgården och den var ju rolig. Morten åkte kana helt på eget initiativ, men när kameran väl kom fram så höll han ju inte på lika intensivt såklart. Jag är rätt imponerad av mina små barn, de som i vanliga fall sover middag i typ fyra timmar klarade av att hålla sig vakna i stort sett hela dagen. De sov säkert på vägen upp, men sedan var det inget mer förrän vi åkte hem framåt kvällen. Klart att de var lite kinkiga till och från, men det gick ändå. Duktiga killar.







En dag i Ljungskile

Min sista dag på jobbet är gjord! Igår tog jag med mina saker och gick hem i ovetskap om när eller om jag kommer tillbaka igen. Jag hade väl i alla fall inte tänkt att jobba det kommande året. Sist började jag jobba när barnen var 8 månader - i tron att det bara skulle vara över sommaren, vilket visade sig bli fram tills nu. Kanske ska ta och vara hemma lite längre den här gången. Vi får väl se hur det blir och vad som passar bäst. 

Den här dagen har spenderats till största del i Ljungskile. Vi sov över där tills idag, åkte ner till Ale för att gå på klädbytardag, för att därefter åka till Ljungskiles barnmarknad. Gjorde väl några fynd, men shoppade inte så hysteriskt som jag kan göra ibland. Det är bra, för vi är inte i jättebehov av kläder direkt.
     Eftersom det var så fint väder idag (herregud, det var ju i stort sett sommarvärme) tog vi ut barnen på mina föräldrars gräsmatta så att de fick härja loss. Vi hade sån tur att det dök upp en helt främmande katt och det var såklart uppskattat. Mina föräldrars katt hatar barn, så honom får de inte pilla på. Barnen var framme och klappade på nykomlingen och tyckte att det var jättekul. Blommor och gräs och pinnar och allt möjligt är ju hur spännande som helst. Tog lite kort, men de var så upptagna med sitt så kameran ville de inte titta in i såklart. Morsan fyllde år i veckan så jag tvingade henne att bjuda på tårta också.


Och så tror jag mig ha kommit till insikten att jag väldigt gärna vill bo i Ljungskile.


 






Vecka 32

Nu var det många veckor sedan jag bidrog med en magbild, och tro mig när jag säger att jag verkligen har tänkt att jag skulle ha gjort det varje vecka, men så har det bara inte blivit av. Nu har jag i alla fall kommit in i vecka 32 - med andra ord max 10 veckor kvar innan lillskrutt är ute! De senaste veckorna har rörelserna blivit mycket större, känns mycket mer och ibland undrar man ju vad som händer där inne. Har även hört de där knäppningarna, vilket vissa hävdar är bebisens leder som låter. Jag har varit väldigt sugen på kaviar det senaste och idag föll jag dit. Är vegetarian sedan 12 år tillbaka och har inte ätit kaviar på lika lång tid, det var en märklig smak. Fick för mig att det smakade på ett annat sätt. Får se om jag tillåter mig att äta det igen, det behöver ju inte bli en vana liksom.
     Tror även att jag har kommit in i andra tankar kring förlossningen. Hittills har jag mest känt lite smått panik när jag har tänkt på att den här lille ska ut också, men det senaste har även tanken att "det här ska gå" dykt upp. Det tog lång tid tycker jag, sist hade jag intalat mig redan innan vecka 18 att jag skulle lyckas. Det har till och med gått så långt att jag faktiskt helst inte vill att det slutar med snitt den här gången. Det är ju mest den där förnedringen jag inte gillar; att ligga där helt blottad och skita ner sig inför andra - och så får jag ju för mig att alla barn som föds vanligt fastnar och får hjärnskador. Jag har lite kvar att bearbeta innan jag är helt framme.



Sånt som är uppskattat på morgonen

Allvarligt?! Klockan åtta i morse väcktes jag av att det lät som att någon borrade i vårt vardagsrum. Trodde först att det var grannarna under, eftersom jag har sett att de har grejat med lägenheten nu det senaste, men förstod sedan att det var grannen mittemot som höll på att sätta in en ny dörr. Mycket uppskattat att borra i betong vid den tiden på morgonen >.< Och det var ju inte bara jag som vaknade såklart, även barnen, så det var bara till att gå upp. När morgonsysslorna med barnen var klara och de hade fått äta lite till så kröp Vidar upp i soffan och la sig, så det kändes som att det var läge att lägga dem igen. Tio minuter efter att jag hade stängt dörren till deras rum sätter borrandet igång igen! Jag som trodde att de var klara. Som tur var verkade inte barnen störas av att det borrades alldeles utanför deras rum för det har varit tyst där inne, trots att det låter som att väggen ska rasa in. Katterna tycker däremot att det är jobbigt. Hittade Bettan intryckt bakom bajslådan inne på toaletten när jag skulle duscha, stackarn.

Efter en helg på jobbet..

Vad blir resultatet av att jobba hela helgen? Jo, fyra maskiner med tvätt som väntar på en när man kommer hem. Eller egentligen var det fem tvättar, men nu får jag inte plats att hänga mer så den sista får faktiskt vänta. Men nu har jag gjort det, är ledig i tre dagar och behöver inte kasta mig på tvätten det första jag gör imorgon morgon.


Missförstå mig inte, jag gillar att tvätta men inte när det blir ett tvång. Och så förstår jag fortfarande inte hur vi har kunnat samla på oss så mycket tvätt med tanke på att jag körde tre maskiner i torsdags.


Och så är jag otroligt tacksam över att vi har en egen tvättmaskin!




(Robin: "Skriver du om mig nu?" Paranoid, nej då, hehe.)

Nu närmar det sig slutet

Tre arbetspass kvar att jobba. Det känns lite märkligt ändå måste jag erkänna. Även om jag inte alltid är jättesugen på att gå till jobbet (vem är det liksom?) så är det alltid lite vemodigt när det är dags att sluta. Det är samma sak varje gång mina sommarvikariat närmar sig slutet och jag inte vet när jag ska jobba nästa gång - hittills har det inte dröjt så länge innan jag har varit på jobbet igen, men man vet ju aldrig. I morgon kan det exempelvis vara sista gången någonsin som jag sover på jobbet. Jag tvivlar, men det kan vara så.

RSS 2.0