Vecka 26 & läkarundersökning

I fredags gick jag in i vecka 26. Är lite sen med att uppdatera, men har inte orkat ta kort förrän idag. Tillbringade en liten stund nere på barnmorskemottagningen nu i eftermiddag. Skulle på ett läkarbesök för att se så att jag inte har börjat öppna mig som jag gjorde sist. Trodde i min enfald att det skulle gå lätt och smidigt med ett ultraljud, men nej då. Här skulle det in och rotas och ha sig, bara för att konstatera att ett ultraljud behöver göras för att veta säkert. No shit?! Det hade ju till och med jag räknat ut. Kändes med andra ord ganska meningslöst att gå dit överhuvudtaget. Hoppas på att få en tid ganska snart, för den här undersökningen gjorde mig inte mycket klokare. Det verkar inte som att det är något akut läge just nu i alla fall, men har med lite efterforskning förstått att något eventuellt kan vara på gång ändå. Läkaren rekommenderade att jag skulle vila så mycket som möjligt, men det är inte riktigt lika lätt den här gången. Sist sov jag typ halva dagarna (om inte mer) och resten av tiden spenderades i sängen eller soffan. Nu har jag liksom två små troll att ta hand om också, men jag vilar allt så mycket jag kan även om det inte blir riktigt så mycket som kroppen kanske vill. Hoppas att min barnmorska ringer mig imorrn och säger att jag har fått en tid väldigt snart.



Hur många bor vi här egentligen?

Igår körde jag en full maskin med mörk tvätt. Idag kunde jag köra en lika full maskin med mörk tvätt. Ibland undrar jag om det kommer hit annat folk som slänger ner sina kläder i vår tvättkorg, men när jag ska vika ihop så är det ju bara våra grejer. Väldigt märkligt. Undra hur det blir sen när vi får ännu fler barn!

En sväng till Torp

I mitt horoskop för den kommande veckan stod det att jag skulle ta det lugnt och vila i helgen. Det gick väl sådär med det idag och imorrn ska jag jobba hela dan.
     Idag blev det en tur till Torp. Har inte varit där på hur länge som helst. Anledningen till att jag ville åka dit var att jag köpte jackor till mina killar nu i veckan, men när jag kom hem så kändes det inte riktigt bra. Hade köpt två liknande (men olika) jackor till dem och det kändes bara väldigt fel. Eftersom jag hade tagit den enda storleken som fanns ute på Överby så blev det till att åka till Torp för att se om den fanns där, och det gjorde den! Jag fick bytt bort den ena jackan till en likadan som jag redan hade, så nu känns det bra igen. Nej, jag är inget fan av att klä mina tvillingar precis likadant, men vissa saker vill jag ha samma; jackor, skor och ofta byxor. Och på tal om skor fick vi köpt dem vårskor också; ett par svarta Converse-liknande tygskor. De hatar verkligen att ha på sig skor, så det var en liten kamp en stund i affären. Vidar blev försökskanin den här gången och han gillade det inte. Köpte även t-shirtar till dem och varsitt par shorts. Får vara ute i god tid, sen när man vill ha shorts så finns det inga. Jackan finns det tydligen ingen bild av på H&M's hemsida, en svart tunn tygjacka med fickor framtill i lite arméstuk eller vad man ska kalla det, men kan ju visa hur det andra såg ut som vi köpte.


 









Robin köpte en bok på bokrean om pansarvagnar som han ligger och läser ur just nu. Det är väl sådär måttligt intressant måste jag erkänna.

Ja, jag är en elak mamma

Tänk er följande syn: Ett barn kryper omkring i soffan och lyckas ramla över kanten. Allting går väldigt långsamt, som i slow motion och slutar med att han landar helt på huvudet och står kvar så med benen rakt upp i ett par sekunder innan han välter vidare ner på golvet. Ja, jag skrattade - trots att han grät. Tror att han blev mest rädd, för han blev lugn så fort jag tog upp honom igen, men fan vad roligt det såg ut en stund!

Eller så tänker man på ett annat sätt

Ett uttalande från en av dagistanterna igår:

"På ett sätt kan man ju hoppas att nästa barn också blir en kille, så att han kan ärva deras kläder."

Det känns bra att personalen som arbetar där mina barn tillbringar sina dagar har en sån öppen och tillåtande inställning. Eller, hur var det nu igen?

Husvisning nr 7

Idag var det dags för ännu en husvisning. Den här gången bar resan av till Lilla Edet, ett ställe som jag sagt att jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att bo i. Tänk vad plånboken styr mycket. Det är ju inget ställe som jag med glädje skulle flytta till, men ibland har nöden ingen lag. En fördel är ju att vi i så fall kommer närmre mina föräldrar - för något Ljungskile kommer vi aldrig ha råd att flytta till ändå. 
     Det här huset var väl sådär. Själva upplägget och standarden på huset var helt okej. Det fanns rum som vi inte hade behövt göra någonting med, köket var något man kunde leva med, stora sovrum och alla samlade på samma våning (ett till varje barn och ett till oss). Nackdelarna med huset var bland annat trädgården; en liten trädgård som lutade. Tänk att gå upp och ner med gräsklipparen i en backe flera gånger, roligt. Det var även rätt långt mellan parkeringen och själva huset. Fördelen med det är ju att det inte är någon trafik utanför huset, men å andra sidan är det långt att gå om man har handlat eller har massa barn med sig. Vi vill ju helst ha ett eventuellt garage nära ytterdörren, gärna inne i huset. 
     Som en sammanfattning kan man väl säga att det var ett "random" hus, för att använda ett fult uttryck. Ganska intetsägande jämfört med de charmiga 1800-talshusen som vi har tittat på det senaste. Jag hade kunnat tänka mig att bo där, men det känns lite som en nödlösning. Å andra sidan har det allt som vi behöver, gillade väldigt mycket att det var så stora sovrum till allihop. Det känns lite som en bostadsrätt, inte alls som att köpa ett hus. Mjaa, idag var det faktiskt svårt. Det tål att diskuteras ett par gånger till.



Husvisning nr 6

Eller hus kanske är att ta i. Den här gången var det en bostadsrätt här i stan som vi var och kollade på. Det var en jättefin "lägenhet" (vet inte vad man ska kalla det; parhus kanske, eftersom det var två våningar i ett hus som man delade med en annan familj); fräsch, vi skulle inte behöva göra så jättemycket med den, förutom lite nya tapeter kanske, inhägnad baksida så att barnen hålls på plats, fint område och det kändes mysigt när man svängde in på gatan, men nej. Haha, det är alltid något! Eftersom det är en bostadsrätt blir det ju en avgift varje månad, och utöver den här avgiften så betalar man all el och värme själv, plus avbetalning på lånet, så det känns som att det blir för mycket pengar för det lilla extra utrymme vi skulle få. Det blir till att leta vidare. Vem vet, vi kanske hittar vårt boende redan imorrn.



Har vi en så hemsk bil?

När jag var hos barnmorskan i torsdags följde hela familjen med. Efter besöket hos henne tog vi oss en sväng på stan och när vi kom tillbaka till bilen bad Robin om nyckeln. Jag kände efter i fickorna men där låg den inte så vi började fundera på vart den hade tagit vägen. Då tittar jag i låset på förarsidan och där sitter den. Vi har alltså gått ifrån bilen i ett par timmar, olåst och med nyckeln i låset, och den står ändå kvar. Det måste vara ett dåligt betyg, haha! Vi får skylla på mig, för det var jag som körde. Totalt hjärnsläpp!

Vecka 25

I fredags var det dags för veckobyte igen. Har inget direkt att rapportera, mer än att jag börjar känna mig ännu lite mer gravid. Fick smått andnöd nu i veckan utan någon direkt anledning. Märker ju att de flesta symptom har kommit mycket senare den här gången jämfört med sist. Andfådd var jag innan jag ens visste om att jag var gravid sist, den här gången har det kommit först nu. Vissa symptom har jag inte ens känt av; kramp i vaderna, att det kliar på magen, pigmentförändringar eller vad man kallar det, har inte alls haft lika ont av ligamenten där här gången och lite annat sånt. Om det beror på att det var två skruttar där inne sist eller om det är på grund av något annat vet jag inte, men jag antar att man påverkas mer av två bebisar än en. Det låter logiskt i alla fall.



En liten promenad

När jag kom hem från jobbet tog hela familjen sig en liten promenad ner till OKQ8. Det är ingen jättepromenad, men jag tror att det räckte för allihop. Robin hade glömt hur det är att vara ute och gå med en gravid kvinna; "Kan vi gå lite långsammare?" (ett par minuter senare) "Kan vi gå lite långsammare?". Ja, jättefort går det inte trots att jag inte är så jättegravid än. På vägen tillbaka började barnen vända sig i vagnen också, det var väl inte så jättekul att titta bakåt när de väl hade fått syn på framåt. Och så blev de arga när de inte fick stå upp i vagnen. Så kan det vara. Nästa gång vi ska ut får vi nog se till att vända sittdelen framåt så att de har något att titta på.



Barnmorskebesök nr 2

Idag var det äntligen dags att gå till barnmorskan igen. Har inte varit där sen inskrivningen den 5 november, och sen efter ultraljudet blev jag ju flyttad 17 dagar, så jag fick bokat om tiden hos barnmorskan för att det skulle stämma bättre med veckorna. Men idag så!

Dagens resultat:
Vikt: + 4 kg
Blodsocker: 4,4
HB: 119
Blodtryck: 120/70
SF-mått: 20-21 cm
Hjärtljud: 125-158

Kan väl notera att SF-måttet (man mäter alltså magen för er som inte vet) låg på 29 cm förra gången vid ungefär samma tid, så lite skillnad är det allt. Hjärtljuden var väldigt varierande, så det var lite svårt att fånga en mer exakt siffra. Tror att hon skrev 140 i sina papper, men är inte säker. Det har känts som en väldigt lång tid mellan första besöket och det här, men nu blir det lite tätare framöver. Har fått en tid för undersökning den 28 februari redan. Eftersom jag blev sjukskriven för påverkad cervix förra gången så vill vi kolla så att det inte är några såna dumheter nu också. Sen är det köns-ultraljud den 11 mars och 25 mars är det dags för barnmorskan igen. Känns bra att det händer lite, jag känner mig lite mer gravid då. 


En eländig liten skrutt

I söndags var Vidar inte mycket att hänga i granen, en sån sjuk liten skrutt. Känns bra att energin verkar ha återvänt nu i alla fall. Idag har han lekt hela tiden han har varit vaken, även om han är väldigt mycket drama queen emellanåt. Robin hade tagit fram en glass ur frysen (hur tänker karln?) och den ville ju Vidar ha, så han ställde sig på alla fyra och dunkade huvudet i golvet och skrek. Ja, så kan det gå. Undra hur han blir som tonåring! Morten är lite mer sansad när det gäller sånt, men han kan allt han också.




Vi tittade på Barnkanalen i förra veckan och fick ett tips om att göra egen "glass". Man fryser in bananer som man sedan mixar ihop, bara banan alltså, och då skulle det smaka som glass. Det vet jag väl inte om det gjorde, men det var populärt hos barnen i alla fall. Lite väl populärt kanske.



Ibland har man allt bra tur!

Mmm.. har tre semlor som ligger och ropar efter mig i kylen. Det bästa är att Robin inte gillar semlor så de kommer finnas kvar tills jag har ätit upp dem - vilket inte kommer dröja så lång tid visserligen. Orkade inte ge mig iväg själv förut, så jag fick förhandlat till mig att min karl åkte. (Nej, här förhandlas det inte med snuskiga saker, jag tog disken i utbyte mot att han åkte iväg. Bara så ni inte tror att jag horar till mig semlor.) Han sa att han såg ut som ett svettigt rövhål i håret, så vi fick letat fram en mössa åt honom. Han är så charmig min karl så!



Ynklig sjukling

Jag trodde nästan att mitt ansikte skulle spricka lite smått när jag vaknade i morse. Värken hade spridit sig så nu var det i tänderna, kindbenet, tinningen och uppåt pannan. Var tvungen att ringa 1177 för att höra så det var normalt att det gjorde så ont och det var det tydligen. Hon tyckte säkert att jag var kinkig som ringde för en sån sak, men då fick hon tycka det. Vill ju inte sitta här med början till någon annan läskig åkomma direkt. Lyckades somna en stund till, sittandes i soffan, och nu känns det lite bättre åtminstone. Det kan gå flera minuter utan att jag tänker på att det gör ont och det måste ju vara ett steg framåt. Nej, smärtstillande hjälper inte heller. Skitdåligt! Kom igen nu penicillin, ge effekt!

Familjen Penicillin

Det verkar som att sjukdomarna bara ökar på. Först magsjuka, följt av hosta/feber/snuva och nu igår fick Robin veta att han har öroninflammation och nån skit med halsen, så han fick penicillin och sjukskrivning veckan ut. Idag var jag hos läkaren och fick diagnosen bihåleinflammation, så jag äter också penicillin. Härligt, men ska det kanske få ta slut med sjukdomar nu? Har aldrig haft bihåleinflammation innan, men när jag kände att det började trycka i kinden och ner mot tänderna när jag böjde mig ner anade jag att något sånt var på gång. I natt sov jag på jobbet och hade svårt för att somna eftersom det värkte så i tänderna. Ringde till vårdcentralen och hade sån tur att jag kunde komma in direkt. Läkaren frågade lite om feber och sånt, men den har ju som tur är gått över. Hon knackade mig lite i ansiktet och lät väldigt skeptisk till att det skulle vara bihåleinflammation (de gillar väl inte att en amatör ställer diagnos själv). Hon sa att jag säkert bara var svullen i bihålorna, men vi kunde ju ta ett prov när jag ändå var där, typ den tonen. Stacks i fingret och några minuter senare lät det snarare "Jaha, du hade visst lite förhöjda värden". Jo, jag sa ju det! Hoppas att penicillinet börjar verka snart, för det är faktiskt inte jätteskönt om jag ska vara ärlig. Då kan jag lägga till även detta på meritlistan över sjukdomar.

Vecka 24

Ännu en vecka har passerat, men jag tycker att det börjar gå lite långsamt nu. Det har gått rätt fort fram till för ett par veckor sedan, då var det som att det saktade ner. Kanske att jag börjar se fram emot saker, tiden har en tendens att gå långsammare då. Läser på familjeliv.se att man vid den här tiden har gått upp 5-7 kg, eller ännu mer. Nej, faktiskt inte. Vägde mig härom dan och hade gått upp 3 kg - men jag behöver nog inte oroa mig, vikten lär rasa iväg snart och innan jag hinner blinka är jag väl uppe i +30 kg den här gången med. Det står även att man kan börja känna av ryggproblem och ja, det gör jag faktiskt. Kan få ont i svanken emellanåt, men hoppas på att det inte är foglossning. Hade inget problem med det förra gången och hoppas att jag slipper nu med. Annars är det väl det gamla vanliga; nästäppa från helvetet. Nej, så farligt är det faktiskt inte, men det missbrukas en hel del nässpray, som vanligt. Känner mig lite gravid när jag ska röra mig också, hjälper gärna till med armarna när jag ska resa mig ur soffan och sådär. Hade nästan glömt bort hur det känns att vara gravid.
     Ända från start i stort sett har jag ju fått för mig att det är en tös som gömmer sig där inne, men nu när magen börjar ta form så är det nästan så att jag tvivlar. Tycker att den är misstänkt lik hur den såg ut förra gången. Men jag tänker hålla fast vid magkänslan, inte hålla på att ändra sig!



Dagens miss

Det är lika spännande varje gång jag skickar iväg Robin till affären, man vet aldrig vad han kommer hem med. Brukar göra en ganska detaljerad lista, men ändå dyker det upp oväntade saker. Den här gången hade jag exempelvis skrivit tomatpuré och krossade tomater på listan. Vad kom han hem med? Fyra rätt stora burkar tomatpuré!

Nu får det väl ändå gå över snart va?

Nu är hela familjen sjuk, och har varit i ett par dagar. Jätteroligt, verkligen. Som tur är verkar det inte vara magsjuka hos någon annan än mig, men det var bara en dag för mig - även om jag känner mig smått illamående emellanåt så att jag måste lägga mig ner. Vi hostar, snorar och har feber. Robin vaknade med 40 graders feber igår, men konstigt nog kan han hålla sig upprätt ändå. Om jag har över 38 grader ligger jag helt avdäckad! Jag trodde faktiskt att jag hade kunnat gå och jobba imorrn, för igår kände jag mig nästan helt okej. Bara lite sådär småfebrig emellanåt, men jag orkade mig ut på stan för att göra ärenden som kommit på villovägar. Men när jag vaknade imorse kände jag mig röten än en gång och har förmodligen haft lite mer feber idag igen. Sov inte så jättebra i natt visserligen, så det kan ha berott på det. Drömde massa konstigt, som vanligt. Det är ganska roligt att vara gravid för man får väldigt intressanta drömmar, haha! Tänkte att vi skulle bli friska snart här nu.
     Vi har kunnat se på barnen att de så gärna har velat leka och hålla på som vanligt, men de orkar inte. Vidar var jätteledsen mellan frukost och middagsvilan, grät nästan hela tiden. Somnade direkt vi la honom, och när vi gick in efter tre timmar för att väcka dem låg han kvar precis så som vi hade lagt honom - genomsvett. Men nu framåt kvällen piggade han på sig, så han fick lekt lite ändå. Inte roligt att vara sjuk när man inte förstår vad som händer kan jag tänka mig.





Har haft spekulationer om jag blev matförgiftad i helgen, eftersom det bara är jag som har spytt (Ja, vi såg dig allt i kön till Max, Maj. Vi stod några bilar bakom dig ;) Men nu fick jag höra att även morsan hade spytt så vi kanske inte kan skylla på maten ändå.


Grattis till Familjen Mellqvist!

Då kom hon tillslut i fredags, på beräknad dag och allt!

Lilla Vera, välkommen till världen!
En stor liten skrutt var hon, 4110 g stor och 52 cm lång.




(Lånar bilden av Zara)


Och så kör vi en vända till

Ja, då har vi magsjuka i huset igen. Konstigt nog verkar det bara vara jag som är sjuk, men det ska vi väl vara tacksamma för. Natten till igår spydde jag från halv två till åtta, med 15-30 minuters mellanrum, det var en härlig natt. Bosatte mig i soffan så att jag inte skulle ha så långt till toaletten. På morgonen blev jag riktigt orolig eftersom jag hade regelbundna sammandragningar som sög ihop hela magen på mig. Ringde förlossningen för att höra så det inte var barn på gång. Hon jag pratade med konstaterade att det förmodligen var förvärkar, men att jag skulle vila och "så länge det inte gör ont är det ingen fara". Nej, det gjorde inte ont förra gången heller, men då blev jag ändå sjukskriven för att jag hade börjat öppna mig. Det lugnade sig efter ett tag i alla fall, så nu är jag inte så orolig för det längre. Känner inte för att föda barn nu direkt.
     Robin fick ta barnen under dagen, så att jag kunde gömma mig i sovrummet. Ville inte att de också skulle bli sjuka. Det är ju så typiskt. Vi skulle ha varit på dop för syrrans nya skrutt igår - egentligen var det tänkt som förra helgen, men då hade dom magsjuka i huset så det blev inställt - men det kändes väl sådär att behöva sitta med spyhink i kyrkan. Lite för bra akustik där inne. När dopet var över körde Robin ner barnen till mina föräldrar i ett försök att rädda dem från spysjukan - verkar ha funkat än så länge, även om Morten har åkt på något. Han hostar och snorar. Här hemma hostar vi också. Förstår inte vad det är vi har drabbats av faktiskt. Vaknade med sån hemsk rygg- och huvudvärk i morse. Huvudvärken beror säkert på vätskebrist, inte lätt att få i sig tillräckligt att dricka när man är rädd för att spy upp allt man häller i sig. Ryggvärken skulle kunna bero på träningsvärk, vi hoppas på det. Jag har inte mått illa idag, det är ju alltid något. Tänkte bosätta mig i soffan och titta på "Eclipse" snart. Robin ska bara se klart på sin konstiga film först.

Husvisning nr 5

Idag var det dags för ännu en husvisning, och än en gång blir det inget av det. Den här gången var det inte huset det var fel på. Visst, det fanns vissa saker man hade velat ändra på, men några av rummen var faktiskt inflyttningsbara. Det var hur mycket förvaringsmöjligheter som helst, små skrubbar intill alla rum i stort sett, plus att källaren hade massa bra ytor. Gillade upplägget på huset och som vanligt är första tanken "här vill jag bo". Sen tänker man lite till och så sansar man sig. Den här gången var det väl läget och trädgården som det föll på. Det ligger alldeles intill "stora" vägen, där trafiken mellan Vänersborg och Grästorp går - ungefär så nära att man blir av med benet när man sticker det utanför dörren. Och så var hela tomten var en backe i stort sett. Kanske svårt att se helheten nu när det var snö, men det kändes inte lockande ändå. Avloppet behövde göras om också, och när det ändå handlade om såpass mycket pengar för huset känns det som att det blir för mycket att lägga till utgifter för ett avlopp. Vi får väl ta oss en funderare till, men jag tvivlar på att det blir något med det. Synd.



Vecka 23

Missade att ta kort förra veckan, och när jag kom på det så kändes det som att jag lika gärna kunde vänta till det här veckobytet. Går alltså in i vecka 23 nu och mitt barn räknas som ett barn, inte ett foster. Förra gången hade jag några delmål på vägen, varav detta var ett mål, men den här gången känns det som att det bara är vecka 34 som gäller, eftersom det är då det är störst chans att barnet överlever om det skulle komma - sen vet jag att det finns de som fått sina barn (mycket) tidigare än det som det har gått bra för. Men vi hoppas såklart på att den här stannar kvar i mååånga veckor till.



Så det blev en tur ändå

Jag kom mig allt iväg till Överby ändå den här veckan. Skulle ju ha varit där i onsdags, men eftersom det blev krångel med bilen blev det inte så. Det började lite jobbigt idag också, så jag trodde nästan att vi skulle bli kvar hemma, men det löste sig.
     Jag hade lagt upp planen så bra inför idag; vi vaknar, barnen äter och härjar en stund och sedan när de sover så passar jag på att duscha och göra mig klar. När de sedan har sovit färdigt så gör vi oss klara och åker iväg. Problemet var bara att de inte ville sova - och de sover alltid på förmiddagen! Det tog en timme innan det blev tyst i deras rum. De var inte arga eller så, men jag hörde att de låg och pratade och slog med nappar och grejer. När jag äntligen trodde att de hade somnat så började de igen. Tillslut tänkte jag att jag lika gärna kunde ta upp dem, och hoppas på att de kunde somna efter att ha ätit, så jag gjorde gröt och skulle gå in och hämta dem, men hade de somnat. Man ska aldrig tro att man kan planera när man har barn!
     Fick med andra ord invigt den nya vagnen idag. Fick testat att köra ut barnen till bilen, packa in dem och att lyfta in vagnen i bilen. Herregud, är det såhär vanligt folk har det? På ett sätt är det väl smidigare att åka buss, eftersom jag bara behöver lasta barnen i och ur vagnen två gånger. Nu blev det ju lite mer eftersom de skulle i och ur bilen också, men det var mindre stressigt att kunna ta bilen och själv bestämma när man kommer och går. Slipper även stressen att inte veta om man får plats på bussen och kanske bli tvungen att vänta på nästa.
     Däremot blev det inte så mycket shoppat. Hade tänkt köpa lite grejer till killarna, men när jag kom till affären var det jag ville haft slut (eller jag hittade det inte i alla fall). Tänkte att jag skulle beställt det över deras hemsida nu ikväll, men då var det slut där också. Se, jag skulle ha åkt i onsdags! Jaja, det var väl inte meningen att jag skulle ha just dessa då. Hittade även en jacka till barnen som jag tyckte var snygg, men den fanns inte i deras storlek i affären och på hemsidan hittar jag den inte. Vad är detta?! Var även på jakt efter skor till dem, men hittade bara ett par som var snygga - och jag kan ju inte köpa skor till bara den ena. Det som blev handlat var lite smink till mig (passade på när de hade sänkt priset), en mammatröja och en giraff till killarna. Gjorde misstaget att ge giraffen till Morten och sedan skulle ju Vidar ta den från honom (såklart!) och när jag skulle ta giraffen för att slippa fighten, så blev ju såklart båda jättearga. Så kan det gå.
     Stannade till på Max drive in på vägen hem, kände på mig att jag skulle svälta ihjäl lite smått annars, så vi satt i baksätet allihop och mumsade. Killarna åt ju inte hamburgare såklart, men de fick smaka ett par frittar och så hade jag med mat till dem. Lite mysigt hade vi det allt, trots väder och misslyckade inköp. När jag lyfte Vidar ur bilen hade han bajs på hela ryggen - ännu en bra sak med att köra själv och inte behöva ta bussen, haha!

Sitter här och väntar på att Robin ska komma hem. Skickade bud med honom att han skulle köpa lite götta på väg hem. Någon råkade äta upp det som jag köpte igår.

Vi får väl göra såhär då..

Jag förstår inte varför det inte går att fixa in en film för tillfället, jättekonstigt.
Ni får helt enkelt klicka vidare på länken:

http://www.youtube.com/watch?v=ZBbSJZ4ebTQ&feature=feedu



Morten går!

Jajjemän, nu går han! Inte hela tiden, men ofta väljer han att gå istället för att krypa - det beror på hur bråttom han har. Det går ju fortfarande snabbare att krypa såklart. Vidar är i stadiet att han ställer sig upp på golvet, men när han ska iväg så kryper han. Från det till att Morten började gå tog det väl två månader, så vi får se hur lång tid det tar innan Vidar hänger på sin bror.

Tycker att det ser så gulligt ut när han med mycket koncentrerad min tar sig fram, haha!




(Jaha, varför kan man inte lägga till en film nu då?)

Det var den dagen det..

Det är väl ändå jävligt typiskt! Jag är ledig idag och hade planerat att jag skulle inviga den nya vagnen; tänkte åka ut till Överby helt själv och kunna gå där med killarna och njuta av att jag kan ta mig ut. Vad händer då? Jo, då ringer Robin vid halv sju och säger att jag ska slänga ner nycklarna till Volvon eftersom han hade fått bensinstopp. Som tur var hade han inte hunnit så långt med bilen, utan bara bort till korsningen på vår väg. Han fick nycklarna och en reservdunk, åkte iväg och tankade, fyllde på bilen och gav tillbaka nycklarna. Sen ringde han strax igen efter detta och sa att han var tvungen att ta Volvon ändå, eftersom den andra bilen inte hade velat starta riktigt efter att han hade varit på macken och tankat, så han vågade inte riskera att bli ståendes någonstans på väg till jobbet. Det kan man ju förstå, men är det inte typiskt?! Det blir ingen shopping med andra ord. Får se om Renaulten skärper sig, för då kan jag göra ett nytt försök senare i veckan. Men ändå, det som är så fint väder idag >.<

RSS 2.0