Husvisning nr 4

Har ju inte ens hintat om att vi skulle kolla på hus idag, men det har vi. Färden gick till Färgelanda (ja, världens ände jag vet) och vi möttes av ett hus i stort behov av en ommålning och mossröjning av taket. Så kan det ju vara, men tyvärr var insidan ännu värre. Tyckte inte att det såg så illa ut när man tittade på bilderna, men de hade allt lyckats gömma skavankerna (läs: det fallfärdiga) väldigt bra. Golvet låg löst på vissa ställen eller hade djupa repor, kökstapeten var helt fettfläckig och skåpen hängde väl inte riktigt som de skulle på vissa ställen, väggarna var spruckna, tapeterna hade någon ritat på och på flera ställen fattades det stora bitar tapet, alla trädetaljer (dörrar, karmar, trösklar, lister osv) behövde målas, vissa fönster var trasiga - you name it. Det var ett väldigt charmigt hus dock, med stor potential, men frågan är om vi har den energin det krävs att lägga på all renovering? Har vi kunskapen och framförallt pengarna? Och som en liten parentes; vill man verkligen flytta från stan?



Ny vagn till killarna!

Åh, jag känner mig så lycklig! När Robin kom hem från jobbet drog jag med honom ut till Överby för att shoppa. Hade laddat upp hela eftermiddagen med allt jag behövde köpa, så det var nästan bara för honom att vända i dörren. Skulle bland annat köpa en ny vagn till killarna. Eller vagn kanske man inte kallar det, en sulky skulle vi ha. Behöver någonting som är lite mindre och smidigare när vi ska trycka in två vagnar i bilen. Har blivit tipsad om Babytravels "Hong kong" så den tog vi oss en kik på. Den var slut på deras lager, men hon i kassan skulle beställa en åt oss. Då visade det sig att den egentligen skulle kosta 400 kr mer än vad som stod på lappen - och visst, är det så så är det så. Men sen sa hon att vi kunde få den som stod i affären för det priset som stod på lappen, och det är ju klart att man nappar på det! Dum är man väl annars. Så nu fick vi köpt oss en sulky och gjort ett riktigt klipp. Jätteglad! Lyckan i att ha köpt en ny vagn ligger väl mest i att jag nu kan ta mig ut själv med barn och bil samtidigt, för nu orkar jag lyfta vagnen i och ur bilen, vilket jag inte har kunnat förut. Herregud, det blir ju inget kvar av vagnen när man har fällt ihop den. Skrattretande liten verkligen. Plus att den väger halva vikten av vår vanliga vagn. Jag är fri!



Jobbigt när man inte vet om man är sjuk eller inte

Det har varit lite dött här nu de senaste dagarna.
     I onsdags sov jag så fort tillfälle gavs. Robin var hemma från jobbet och var sjuk, så jag passade på att sova när barnen sov. Hade vaknat natten till onsdagen med ett akut illamående som gick över rätt fort, men under hela onsdagen kände jag mig smått illamående och visste inte om jag skulle spy eller inte. Natten till torsdagen låg jag vaken och illamående en timme innan jag gick upp och nästan tvångsspydde lite för att få det att gå över. Det hjälpte rätt bra i alla fall, men kände mig skitröten. Hela gårdagen gick åt till att sova. Skulle ha jobbat egentligen, men efter att Robin hade kört barnen till dagis och jag hade duschat och ätit frukost kände jag hur det bara körde runt i magen på mig, så jag vågade faktiskt inte gå och jobba. Tur var väl det, sov verkligen hela dan. Framåt två-halv tre nångång fick jag dra mig ur sängen för att hämta barnen på dagis. Den här gången tog jag vagnen, och vilken skillnad! Det var ju nästan roligt att hämta dem med den. Ska definitivt fortsättas med! Slapp den stress och ångest som jag får när jag tar bilen. På kvällen körde vi ner barnen till deras mormor och morfar, eftersom jag inte visste hur jag skulle må idag, men det har faktiskt varit bättre. Vaknade vid elva eller något åt det hållet, men sen har jag hållt mig vaken. Har tvättat, diskat och röjt lite, så någon nytta gjorde det säkert att få sova hela dagen igår. Har inte alls mått lika illa idag, även om jag inte är helt okej än. Har ingen aning om vad det är för åkomma jag har drabbats av, för magsjuka är nog synd att kalla det. Jag kanske bara är förstoppad.  

Ack detta morgonhumör

"Var fan är min nässpray?! Du kan ju inte hålla på att flytta på mina grejer bara sådär. Köp en egen jävla nässpray för fan!" Ja, det var det min kära karl vaknade av kvart i sex i morse. Där ligger han snorig och förkyld, helt yrvaken och så står hans bitska fru och skäller på honom. Fick även jagat upp honom för att leta efter den försvunna nässprayen - som visade sig stå på mitt sängbord, där jag själv hade ställt den för att han inte skulle slarva bort den. Stackarn.


Va, beroende? Vem? Jag?

Vecka 21

Ännu en vecka har passerat. Vet inte om jag har skrivit detta redan, men nu den senaste veckan har jag börjat inse att jag faktiskt är gravid. Det tog ett tag, men nu så! Förra gången var jag gravid mentalt redan när jag fick veta att jag var gravid. Den här gången har det tydligen varit svårare att ta in på något sätt. Nu när magen börjat komma på riktigt kan jag inte förneka det längre - och det är inget jag vill förneka heller.
     Jag köpte ju ett par tröjor nu i veckan. Hade på mig den ena idag och det är då tur att jag är gravid, annars hade jag nog inte velat ha den. Det finns kläder som man ser mindre gravid ut i om man säger så, haha!
    



Does this make me look fat?!




Iofs är jag lite fet utan tröja också..


Det är fortfarande en hel djungel

Trots att det är andra gången vi ska köpa barnvagn känns det fortfarande som att man har noll koll på läget. Visst att vi kanske vet ungefär vad man är ute efter den här gången, men ändå förvirrande - det allra mest förvirrande är nog att vi inte riktigt vet hur vi ska lösa det med antalet vagnar. Tog en sväng till Överby idag för att kolla vagnar. Vi pratade med en i affären som föreslog att man kunde köpa en ståbräda (till vagnen vi har nu antar jag att hon menade) och att nya bebisen får ligga i vagnen, medan Morten och Vidar får turas om att stå. Vill gärna ha möjligheten för alla att sitta om de behöver det, så den lösningen går nog bort. Trillingvagn är ett alternativ, dock inte alls lockande; dels för att den kostar snuskmycket pengar och dels för att jag ibland har svårt att komma fram med den vagnen jag har nu, tänk då en ännu bredare vagn. Min hjärna har orkat tänka så långt som till att köpa en sulkyvagn till killarna och en vanlig enkelvagn till den nya. Inbillar mig att en sulky tar mindre plats i bilen (sånt måste man också tänka på), så att båda vagnarna kan få plats. Men det förutsätter ju att både jag och Robin är med och kan köra varsin vagn. Om jag vill ut själv så har jag ingen lösning än. Får hoppas att mina skruttar tycker att det är skitkul att gå snällt och fint bredvid mamma när vi ska ut allihop helt enkelt - och det kommer ju att hända, eller inte(!). 

Jag fastnade för en Teutonia den här gången också, Teutonia mistral. Även Brio sing finns kvar som alternativ (det var ju den vagnen jag så gärna ville ha sist gång, innan vi fick veta att det var tvillingar vi väntade). Har inte tittat så mycket mer på annat. Det var väldigt många som var ute efter barnvagn idag tydligen, så vi fick inte riktigt pratat med någon som jobbade där. Det blir till att ta en tur till när det inte är så mycket folk.




Teutonia mistral
- skitful insats, självklart väljer vi en svart även där.




Brio sing




Ni förstår varför det inte är så jättelockande va?!


Vad ska vi med dagis till?

Barnen var tydligen inte redo för dagis idag heller, men idag fick Robin stanna hemma. Jag kan ju inte vara borta från jobbet varje gång. Magarna har varit rätt bra ganska länge nu, men igår kväll rasade Vidars mage igen. Vet inte om det var något jag hade gett honom under dagen, men illa luktade det i alla fall. Robin kom hem sent på kvällen och då hade de sovit en bra stund redan, men den stanken som slog emot Robin när han öppnade dörren gick inte att ignorera. Själv satt jag här vid datorn så jag hade inte märkt nånting. Det var bara till att plocka upp Vidar så att han inte behövde ligga med äckelblöja hela natten, men det var inte populärt alls. Han blev jättearg. Kanske därför han låg och pratade så lång tid efteråt.
     Eftersom Robin är hemma och vabbar idag passade jag på att sova igen ett par timmar medan han skötte morgonsysslorna - hur skönt som helst att gå och lägga sig igen, hehe. Tror nog att det behövdes med tanke på att jag inte kommer sova så mycket på jobbet i natt. Under tiden som jag låg och sov hade tydligen Morten gått flera steg. De hade varit ute i köket och då hade Morten släppt och gått mellan möblerna, flera gånger. Duktig kille! Hoppas att han sätter igång med gåendet nu och att Vidar hänger efter.

Trevligare kan man ju ha det

Helvete, vad dåligt jag har sovit i natt. Verkar som att hela familjen har haft svårt för att sova - eller ja, Robin påstår sig ha haft det, men han har då sovit varje gång jag har varit vaken. Hade först jättesvårt för att somna, var inte direkt trött när jag la mig och sedan låg jag bara och vred mig. Hörde hur något av barnen, förmodligen Vidar, låg inne hos sig och pratade ända tills jag själv somnade. När jag väl somnade vaknade jag igen av att jag drömde massa konstigt, flera gånger. När Robins klocka ringde vid halv sex var det bara till att inse att jag inte skulle somna om, och fortfarande hörde jag att något av barnen låg och pratade, men nu vet jag inte vem av dem det var. Kommer att bli en härlig dag det här. Ska jobba natten till råga på allt.

Bara för att jag är ensam och inte har något annat att göra

Tidigare idag började jag fundera över det här med att det känns som att tiden går så fort. Att det känns som att allting gick långsammare förr. Visst, att tiden var en evighet när man var liten och inte hade någon tidsuppfattning kan man ju förstå (ett sommarlov var ju som ett helt liv), men när man blev lite äldre så hade man ju en annan uppfattning, så varför känns det ändå som att dagarna räckte längre då? Om jag bara tänker lite snabbt känns det som att de senaste tio åren bara har försvunnit förbi, så jag var tvungen att tänka efter vad jag egentligen har gjort sen studenten.


2002 - Tog studenten och efter en månads arbetslöshet började jag jobba på Göfab tian i Göteborg. Hade lite ångest över att skolan var slut och bestämde mig ganska snart för att plugga vidare, men visste inte vad jag skulle bli. Hösten gick åt till jobb och framtidsplaner.

2003 - Jobbade fortfarande i Göteborg, men flyttade hemifrån till Uddevalla på vårkanten och insåg att det började bli ohållbart att vara hemifrån 7-21 för en tjänst på 75 %, och hade turen att en tjänst på Göfab tian i Uddevalla blev ledig. Flyttade över dit och hade istället 10 minuter till jobbet. Fick sparken i början på sommaren (låter dramatiskt, men anledning var att affären skulle stängas ner), blev glad över det eftersom jag hade kommit in på lärarprogrammet och fick lite extra ledighet innan skolan började. Hösten började och livet som högskolestudent. På hösten flyttade jag till Vänersborg eftersom jag inte orkade pendla längre. Insåg ganska snart att jag inte alls passade som lärare och visste väl redan innan året var slut att jag skulle söka något annat.

2004 - Sökte till socialpedagog och kom in. Började nytt program och nytt liv på hösten, skaffade även en katt. Gjorde mitt livs resa; min första flygresa någonsin gjordes helt ensam till Hollywood, USA. Spännande som fan och något jag kommer bära med mig hela livet! 10 dagar i paradiset kan man väl säga. Träffade massa kul folk och utan att ha vetat om det när jag åkte skulle mitt favoritband, My Ruin, spela på en lokal klubb, eller ja "Whiskey a go go" (ett kultställe har jag förstått såhär i efterhand). Fick träffat min största idol och förebild någonsin, och hon pratade med mig! Först i kön utanför, då hon stod och pratade med folket framför mig. Vet inte vad de sa riktigt, men rätt vad det var puttade hon undan den som stod framför mig, pekar rakt på mig och säger "She is much prettier!" eller något åt det hållet. Sedan sprang jag på henne inne på klubben och frågade om jag kunde få ta ett kort på oss ihop. Det fick jag och hon säger till mig "Your eyes are fucking amazing". Ja, jag lever fortfarande på detta, haha! Hela resan var bara så underbar. Det gjorde ont att komma hem igen.

Jag och Tairrie inne på Whiskey a go go

2005 - Hela våren var helt galen! Det var nog precis vad jag behövde, även om det kan ha verkat lite konstigt för andra. Träffade massa nytt folk och gjorde saker jag aldrig trodde att jag skulle göra. Framåt våren gick jag och såg ett relativt nytt band på Roccad i Vänersborg; Crashdïet. Råkade bli lite väl förtjust i gitarristen och påbörjade min jakt, haha! Och ja, jag lyckades få tag i honom och började prata med honom. I början på sommaren träffade jag även Robin. Har skrivit historien om hur vi träffades redan, så det tänker jag inte gå in på igen. Resten av det året var väldigt mycket Robin. Han flyttade in hos mig på hösten och vi skaffade en katt ihop.




2006 - Det här året är en ganska bortglömd del av mitt liv. Det hände inte speciellt mycket. Handlade mest om jobb och skola. Under nästan hela våren hade jag praktik, sen var det jobb på sommaren och till hösten var det praktik igen.

2007 - Minns ärligt talat inte så mycket av den första delen av året. I början på sommaren åkte jag och Robin till Paris med ett par kompisar. Ett tag efter detta tog det slut mellan oss av många skäl. Väldigt lämpligt dök gitarristen från Crashdïet upp igen och började prata med mig när jag var som mest nere. Ja, jag tror på ödet - det var meningen att vi skulle träffas tillslut, vilket vi också gjorde. Helt galet! Allt det där är väl "en annan historia" och inget jag tänker ta upp här. Efter detta kanske Robin fick sig en tankeställare, ännu en sak jag inte tänker ta upp här, men vi bestämde oss för att försöka igen.

Jag och Martin i Karlstad


2008 - Tog examen från högskolan. Åkte till London tillsammans med en ny bekantskap för att se på My Ruin igen. En väldigt snabb tripp; åkte dit dagen som spelningen var och åkte hem dagen efter. Kände att London var en plats jag ville tillbaka till. Åkte även till Budapest på våren tillsammans med Robin och de som vi åkte till Paris med. Flyttade ihop med Robin igen i en ny lägenhet i Trollhättan (här vi bor nu) nästan direkt vi kom hem från Ungern. Jobbade som timvikarie och fick det att gå runt. Trodde aldrig att jag tre år senare fortfarande skulle vara arbetslös. Året handlade ganska mycket om att vänta; vänta på jobb, på stabilitet osv, men även mycket om att resa. På hösten åkte jag och Robin till London för att se My Ruin spela än en gång. De är från USA, så jag ville passa på att se dem när de ändå var "i närheten". På den här spelningen kom Tairrie ut mot publiken där jag stod, klättrade upp på kravallstaketet och la sig ner mot mig! Utav alla människor som stod där valde hon att landa på just mig! Vi tillbringade några fler dagar i London så jag fick se lite mer av stan än vad jag hade fått gången innan.  

   

Första och andra gången jag ser My Ruin i London


2009 - I början på året fick jag en glad överraskning, jag var gravid! Sedan kom överraskning på överraskning; jag var inte bara gravid, vi skulle ha tvillingar! Behöver kanske inte säga så mycket mer. Året handlade om min mage och sedan barn, väldigt mycket om barn.

2010 - Hela året har i stort sett handlat om mina barns utveckling och saker som har hänt runt dem. På hösten fick vi ännu en överraskning; jag var gravid igen!



När jag tänker igenom vad som har hänt så känns det som att jag inte har någon som helst anledning att klaga. Jag har varit med om mer än vad många är under hela sitt liv (ja, jag vill intala mig det). Allting beror såklart på vad man prioriterar i sitt liv, men jag är så otroligt glad över allt som har hänt. Även sånt som till en början inte alls kändes bra har visat sig ha en stor betydelse för det som har kommit sedan, men det vet jag ju egentligen redan från början. Det är liksom så det funkar.





(Eftersom blogg.se suger så jävla stenhårt ser inlägget helt pissigt ut. Uppenbarligen ska man inte kunna lägga in centrerade bilder och skriva text.)


Dagens citat

Ett samtal mellan mor och son:

Jag: Morten, slicka inte på tv:n!
Morten: Bla bla bla! (med en trotsig uppsyn).


Det är väl bara början antar jag.

Dags för kvällsvälling

Mina killar har blivit så ompiga när de ska äta välling på kvällen. Det ska inte alls liggas och mysas längre, utan nu ska det ålas runt, pillas på allting och grejas med flaskan - gärna hälla ut lite av innehållet i soffan också. Idag gick det rätt bra visserligen, men fångade en light-version av det på film.


Duktigt!

Robin utförde en märklig prestation tidigare ikväll. När han hade duschat hörde jag hur det brakade till inne på toaletten, vilket följdes av en rad svordomar. Han hade lyckats sätta foten i kattlådan och skära upp sig mellan tårna(!).

Isoleringen är bruten!

Äntligen fick jag kommit mig ut. Trodde nästan att vädret skulle hindra mig, men icke. Var inte alls sugen på att sitta inne med barnen ännu en dag. Det blev inget överväldigande äventyr, men vi tog bussen ner till stan (bara det var väl spännande iofs, eftersom jag inte varit ute ensam med barnen sen jag vet inte när) och gick en runda i affärerna. Tog en sväng till biblioteket också och lånade ett antal ytterst PK barnböcker, sen fick Robin hämta upp oss när han var på väg hem från jobbet. Snälla och goa barn hela tiden - eller ja, det funkar att muta även små barn med nya gosedjur. Fick även köpt mig två tröjor. Gina tricot är väldigt bra på mammakläder utan att förmodligen vara medvetna om det.


 


Leklandet, here we come!

Idag har mina killar varit riktigt rediga tycker jag. Efter lunch åkte vi iväg till Leklandet och träffade familjen Mellqvist. Möttes av ett oväsen utan dess like när vi öppnade dörrarna. Herregud, stackars folk som jobbar där och måste spendera hela dagarna i det ojudet! Barnen fick busa runt bland bollarna en stund (vi höll oss på avdelningen för småttingar) och sedan tog vi oss en fika. Kan tänka mig att det kan vara riktigt populärt sen när barnen blir lite äldre och kan vara i den större avdelningen. Själv hade jag säkert tyckt att det var himmelriket när jag var liten. Efter fikan var det någon som nämnde en affär med billigt godis alldeles i närheten, så nu har vi satt i oss nästan ett kilo godis - och det behövde vi ju verkligen.
     Direkt vi kom hem lagades det mat till barnen och de satt och gnuggade och gnuggade i ögonen och var helt rosa i ansiktet, men de höll sig vakna. När de väl blev distraherade av maten orkade de hålla sig uppe en stund till. När maten var avklarad var det alldeles för sent att lägga dem, så vi fick hålla dem vakna och de höll på att härja in i det sista. Jag och Robin låg utslagna i soffan och hade barnen klängades runt oss, nästan så jag tror att de hade mer energi kvar än vad vi hade. Att så små barn kan vara så hårdhänta! Tillslut fick de äntligen gått och lagt sig och de somnade nog innan vi ens hade stängt dörren. Helt tyst blev det. De höll sig alltså vakna i sex timmar i sträck, vilket är ytterst ovanligt för att vara mina killar.




Bollarna var allt det bästa,
även om Vidar blev rädd när jag satte honom i bollhavet först.



Fick även lurat in Robin bland bollarna.

 

Mumma med korvstroganoff!


Ränneskita såhär på fredagskvällen

Herregud, vad hände med min mage?! Tänkte mysa till det med nyponsoppa och glass till Let's dance förut, men det tog inte lång tid förrän jag kände hur det började köra runt i magen på mig. Snabbt in på toa och jag trodde fan att jag skulle explodera. Fick sitta där och hyperventilera medan svetten (och skiten) rann - misstänker att det kan vara så det känns att föda barn. Det blev bara värre och värre och som tur var hade jag förberett mig med en hink i knät, för rätt vad det var började jag spy rätt ut. Verkar som att det bara var den attacken i alla fall, för nu mår jag bra igen. Sist jag åt nyponsoppa var när vi hade magsjuka här hemma. Kanske att kroppen kommer ihåg smaken.

Vecka 20 - halvtid

Nu har halva graviditeten passerat. Känns helt sjukt att det går så fort! Förra gången jag var i vecka 20 så började magen växa jättemycket, på två veckor hade jag svällt upp tyckte jag - och tittar jag på kort så ser jag att det stämmer. Undra om det blir samma den här gången. Jag väntar fortfarande på att magen ska bli sådär fint utspänd som den var sist, men det får jag nog vänta på. För tillfället är den sådär sexigt degig och det är bara om jag trycker på den som jag märker att det finns något hårt långt där innanför, hehe. Men det börjar faktiskt att bli lite obehagligt att ligga på mage, så jag märker ju att det växer.
     Jag har funderat en del över det här med att få ett barn till. Det finns något som kallas tvåbarnschock; de flesta får ju ett barn till en början och detta kan man ägna all sin tid och uppmärksamhet åt. När man sedan får ett barn till som också kräver sitt, och man inser att man inte räcker åt till båda på en gång, kommer det som kallas för tvåbarnschock. Nu har vi visserligen värmt upp lite med att få tvillingar som första barn, men frågan är om det inte blir en trebarnschock för oss. Mina skruttar som jag har nu har ju alltid haft samma behov. Det blir skillnad sen när det kommer en tredje som man börjar om från början med. Någon som ska äta samtidigt som Morten och Vidar vill att jag ska leka med dem. Någon som vaknar och är arg samtidigt som jag inte kan släppa det jag gör med mina killar. Det kommer att bli väldigt konstigt tror jag.



Predators

Tro det eller ej, men det blev faktiskt film idag också - och nej, jag lät honom inte "försova" sig så att han missade träningen, han valde det helt själv. Mycket bättre film idag än igår, mycket! Ville väl inte så mycket till att slå den skitfilmen å andra sidan, haha.

Dör av tristess snart!

Jag börjar känna mig smått isolerad. Nästan så att jag funderade på att gå ner på stan imorrn bara för att, men det är inte så lämpligt. Får nog stanna inne ett par dagar till. Jag vill verkligen att snön ska försvinna nu! Minns den härliga känslan förra året när snön försvann; helt plötsligt kunde man röra sig fritt igen. Hade ungefär samma instängda känsla som nu.
     Barnen har varit jättegoa idag. Ovanligt lugna och lekt fint. Vidar satt i soffan en lång stund (lång för att vara han i alla fall) och tittade på tv förut. Har även sovit ovanligt lite, vilket jag ser som något bra just nu. Är van vid att se dem tre-fyra timmar sådär varje dag, men idag har jag sett dem mer. Känns bra.

Vet inte ens vad jag ska skriva. Har inget att rapportera om, men är så uttråkad. Ville se den andra filmen vi har hemma just nu; "Predators", men Robin skulle iväg och träna så han trodde inte att han skulle hinna se någon film. Istället sover han på soffan. Ska man väcka honom så att han kommer iväg till träningen, eller ska man låta bli att väcka och förmodligen få se på film? Svårt val ;)

Thundercrack

Det var en helt värdelös film, tro mig! Men sockerkakan var god.

Helt onödigt inlägg

Nu har vi dansat ut julen här hemma. Ovanligt sent i år för att vara oss. Dansat är väl kanske att ta i, men nu är alla tomtar och julgardiner borta. Som tur var hade jag min moder här som hjälpte mig, annars hade det säkert blivit kvar ett tag till. Känns skönt att julen är borta faktiskt. Nu kan bara snön försvinna också så blir allting bra.

Har haft ett sånt sug efter sockerkaka idag, så nu håller jag på att baka. Fick ett ryck att slänga i lite sylt på slutet, så jag hoppas att jag inte förstörde hela kakan nu. Har fått hem filmer från Lovefilm också, så jag tänkte lura Robin till att stanna hemma från träningen och frossa sockerkaka och kolla film istället. Han brukar ju inte vara så svårövertalad när det gäller sånt.


Är rätt sugen på att ändra blogg-layout också, men vi får se. Själv är jag inte så haj på det och sen kanske jag ska vänta tills nästa familjemedlem anländer. Då kommer jag ändå att vilja ändra. Eller så gör jag något så länge. Får fundera över detta.

Jag hatar när jag inte vet vad jag vill!

Jag hade en sån härlig dröm i natt. Jag drömde att jag och Robin åkte till Vänersborg, men de hade byggt om stan så den såg inte alls ut som Vänersborg gör på riktigt, tänk er snarare ett Göteborg i miniatyr. De hade spårvagnar istället för bussar, massa mysiga caféer och roliga affärer. Direkt när vi kom dit så kände jag "Här vill jag bo!" En sån känsla skulle jag vilja få på riktigt. Just nu har jag ingen aning om vart jag vill ta vägen. Ska vi bo kvar här i Trollhättan? Ska vi försöka ta oss någon annanstans? På ett sätt är det lockande att ge sig av åt något annat håll, men samtidigt vill jag inte komma alltför långt bort från mina föräldrar. Jag har två städer som lockar; Karlstad och Västerås, men det är lite väl långt bort. Jag vill kunna träffa mina föräldrar oftare än en gång i halvåret liksom. Sån är jag. Även om det låter löjligt så har jag trots allt byggt upp något eget här i stan. Att bara flytta ifrån allting känns lite vemodigt. Jag vill inte flytta till någon storstad, men egentligen inte heller till någon liten håla ute på bygden. Trollhättan är lagom i storlek, men jag känner att vi inte kommer någonstans här. Vi kanske behöver flytta för att det ska hända något. Tanten på aurafotot sa det ju rakt ut till mig. Just den där känslan i drömmen; "nu vet jag!" Härligt.




(Var tvungen att kolla in utbudet av hus i Karlstad, men det var väl bara till att glömma.)

Någon fyller år idag..

..vem kan det va? Men det är ju jag! Känns som att skamgränsen börjar nås nu. Jag har inte tänkt på att jag fyller år sådär överdrivet mycket idag direkt, men någonstans i bakhuvudet är det någon som säger åt mig att jag börjar bli gammal. Ska man lyssna på det eller?
     Vaknade upp på jobbet idag och kände mig smått röten, både ögonen och näsan bara rann. Hade knappt sovit något alls under natten; nyst och snorat större delen av tiden, så när det dök upp annat folk på plats valde jag att gå hem. Det gjorde mig väl inte så jättemycket att inte jobba, men det var ju inte så det var tänkt. Kom hem lagom till att barnen vaknade, så Robin blev nog glad över att slippa ta hand om allt själv idag. Vi har startat ett litet projekt här hemma; försöka att få i barnen mer mat under dagen. Inte för att de har svårt för att äta, utan för att de sover så mycket att det blir svårt att ge dem så mycket mat som de ska ha. Känns som att vi inte gjort annat än att mata dem idag. Först välling direkt de kom upp, sen gröt ganska snart efter det (bildbevis på detta i nedanstående inlägg), lunch började tillagas efter att de hade sovit middag (hemgjort potatismos med korv, kan ni tänka er, vi har lagat egen mat till dem), efter lunchen var de trötta igen och direkt efter att de hade sovit en stund till blev det macka och strax efter det välling igen och dags för natten. Låter väldigt intensivt, men vad ska vi göra? Försöker även hålla dem vakna lite mer, men det är inte lätt. Absolut inte när man är ensam hemma. Robin busade med dem i soffan och det är så härligt att höra hur de skrattar. 
     Den senaste veckan har det hänt massor med barnen. Morten har gått flera steg - visserligen blev han lurad och grät hela vägen fram till pappa, men han gick! De går jättebra när man håller dem i handen, innan när vi har försökt att gå med dem har de bara haft gummiben och velat ner på golvet igen. Morten har lärt sig att stoppa former i rätt hål. En kväll satt han helt fokuserad i minst en halvtimme; stoppade i klossarna, öppnade burken och hällde ut för att börja om igen. De kan både klättra i och ur soffan nu utan att slå sig. De klappar händer och pussar mot en och härmar mycket av det man gör, så nu gäller det att passa sig. De äter nästan själva med bestick, även om det går långsamt och blir rätt kladdigt. Det bjöds på korv och mos tidigare idag och det var lite lättare än gröten. De spetsade korvarna så fint på gaffeln. Man ser att de förstår saker, jätteskönt att se!

Kattleksaker funkar lika bra

Barnen hittade korgen med kattleksaker. Den var väldigt spännande!


(Kolla in Vidars hår)




Äta själv!

Helt plötsligt har barnen fått för sig att de kan äta själva, men det går väl sådär. Å andra sidan lär man sig aldrig något om man inte får testa, så det är bara till att testa på. Att det blir till att ta fram högtryckstvätten efteråt behöver man inte tänka på just när de äter :)

    
 


Varför är jag förvånad?

"Sånt är livet,
sånt är livet -
så mycket falskhet,
bor det här!"

Inga ord kunde vara mer sanna just nu.






(Nej, detta har absolut inte med Robin eller med mina nära och kära att göra.
Det får ni inte tro. Jag omger mig med bättre människor än så.
Herregud, vuxet folk!)

Det är väl sånt som gör att man känner sig gammal

Tittade på "Föräldrafritt" för första gången nu ikväll, och jag skäms väl lite när jag säger att jag blev upprörd. Ungefär som första gången jag såg "Kungarna av Tylösand" och "Ung & bortskämd" (det här programmet påminner väldigt mycket om "Ung & bortskämd", skillnaden är att de är 8-11 år gamla eller något åt det hållet, vilket faktiskt kan vara en ursäkt till att de beter sig som de gör emellanåt). Eller upprörd kanske är fel ord. Det gör ont att se när barn är elaka mot varandra, fryser ut varandra och beter sig illa. Tankarna går till mina egna barn och rädslan över att släppa ut dem i den stora elaka världen. Att man som förälder inte kan övervaka sina barn och rädda dem från allt ont, det förstår jag också, men jag önskar att jag kunde. Det räcker att skicka dem till dagis så stressas jag av tanken att inte veta hur de tar hand om dem, om de andra barnen ska vara elaka eller slå dem. Läser skräckartiklar om barn som blir brännskadade på dagis, skadade för livet och till och med dör på grund av personalens brister. Mina barn är ju det finaste jag har!


(Morten gav mig nästan en puss förut. Jag tog upp honom efter att de hade sovit middag och han kom med sin söta lilla mun mot min näsa, fast han missade själva pussandet så att säga, och sedan log han jättestort. Herregud vad ens mammahjärta smälter.)

Vecka 18 (17+2)

Det känns faktiskt väldigt skönt att veta vilken vecka jag är i. Jag flyttades ju inte så jättelångt ändå, hade det varit riktigt "illa" hade jag bara varit i vecka 16. Mitt veckobyte är på fredagar nu, så jag är lite sen med inlägget men skit samma. 
     Mår faktiskt fortfarande lite illa emellanåt. Om jag behöver koncentrera mig mycket börjar jag må illa, jättekonstigt. Så var det förra gången också, men det hade gått över vid den här tiden. Jag har börjat känna av bebisen också. För någon dag sedan kände jag av den väldigt väl, men riktigt så tydligt har jag inte kännt sen dess.

Tänkte att jag skulle bidra med en bild. Det kanske är dags nu.



Samarbete i tidig ålder

Mina skruttar fick en bil i julklapp av sin mormor och morfar, denna har de väldigt roligt med. Allra roligast är det när båda leker med den samtidigt - i alla fall för oss som tittar på.



Gott nytt år!

Gott nytt år på er allihop!
     Vi firade tolvslaget med film och mat i gott sällskap - eller vi åt inte vid tolvslaget, men ni fattar. Det serverades fläskfilé och potatisgratäng, precis som hos alla andra nyårsfirare. Får för mig att väldigt många äter just detta på nyår, har jag rätt? Vi firade med Hanna med familj, men barnen sov allt när klockan slog över till nytt år. Däremot fick de vara med när vi åt, så de fick smakat på lite allt möjligt. La dem vid halv åtta och i morse fick jag väcka dem vid tio. Själv fick jag sova tills jag vaknade, det kallar jag lyx!

I vanliga fall brukar jag ha lite ångest över att året går mot sitt slut, men jag har faktiskt inte känt av något sånt i år. Det är som att jag håller emot allt jag kan för att det inte ska bli ett nytt år, men sen när jag vaknar upp på nyårsdagen så känns det bra; nytt år med nya möjligheter så att säga. Jag kanske helt enkelt är nöjd med året som har gått, det känns inte som att jag lämnar massa saker ogjorda. Ska fundera över det där med nyårslöften. Känns inte som att jag har något att lova. Vi pratade om detta igår kväll, och något löfte kanske man inte vill avge, men man kan ju ha önskningar och förhoppningar. Det har jag alltid.


 





Bordet är dukat!



Glada barn innan läggdags!
- observera att Varg matchar tröjan
till vad mina killar hade på sig tidigare under dagen



Grabbarna slappar i soffan såhär på årets första dag


RSS 2.0