En update såhär mitt i natten

Om inte det här är någon typ av värkar så vill jag inte veta hur det känns "på riktigt". Jag upprepar än en gång; såhär kändes det inte förra gången. Har försökt att sova men det gör så ont när de kommer att jag inte kan ligga still. Ringde förlossningen igen(!) för att höra mig för, men det enda de kunde rekommendera var att ta Alvedon och att duscha varmt. Tog Panodil förut och det har inte hjälpt ett skit. Värkarna kommer för sällan för att jag skulle få komma in, men så blir jag orolig och tänker på såna där som föder barn hemma eftersom ingen tror att det är dags än. Trött är jag också. Hon jag pratade med sa att jag skulle vila; jo tack, jag försökte med det men det är inte lätt när man vill undvika att hyperventilera var 7-10 minut. Antingen så får detta lägga av eller så får det dra igång på riktigt, just nu är det bara ett jobbigt mellanting. Ska försöka att "sova" igen nu, men känner att jag har en värk att ta mig igenom först. Och så kan jag upplysa om att det är jätteskönt precis när värken har slutat, för jag känner ingenting mellan gångerna; inget ryggont eller nåt, fortsätt gärna så!

En tripp till antenatal

Jag har tillbringat en liten stund uppe på NÄL. Har tyckt att det har varit lite väl dåligt med aktivitet i magen nu idag, så de gjorde en CTG-kurva på mig. Allting såg bra ut som tur var. Medan jag låg där hade jag "värkar" var femte minut ungefär och det kändes bra att allting såg bra ut även då. Lite nojjig blir jag allt när det inte känns som det brukar. Alltså, de här värkarna. De blir bara värre och värre, inget man ignorerar direkt om man säger så. Hon som gjorde kurvan på mig lät dock väldigt skeptisk, precis som att hon tvivlade på att jag kände av dem. Jo, det gör jag kan jag lova dig! Innan jag skulle åka väckte jag en sovande Robin och han fattade nog inte ens vad jag pratade om. När jag kom hem igen sov han fortfarande, så han visste väl knappt om att jag hade varit borta, haha!

Jag höll på att köra på en grävling på vägen hem! Den kom utskumpande från ingenstans, men som tur var stannade den och jag väjde förbi. Hade mått jättedåligt om jag hade kört på något sånt. Jättesöt var den.



Och det håller på än

Jag tänker vara lite kaxig nu och påstå att jag inte kommer vara gravid så länge till. Jag tror inte att jag kommer vara gravid till helgen ens. Någonting måste ju vara på gång. Har haft ganska regelbundna värkar hela dagen, ibland har jag lite uppehåll men oftast kommer de med ca 8-10 minuters mellanrum, och vissa är så kraftiga att jag får koncentrera mig på att andas lugnt. Ringde faktiskt förlossningen förut för att höra lite, men hon ansåg inte att något är på gång förrän det är 3-5 minuter mellan, så jag håller mig hemma och väntar på att det ska bli tätare helt enkelt. Mig gör det inget, Robin får gärna komma hem först innan det drar igång på riktigt. Imorrn är han ledig så det känns lite lugnare då. Det är lite spännande det här eftersom det inte gick till såhär sist gång. Då var det bara ett obehag i hela kroppen, ringde förlossningen och på väg in kände jag hur ryggvärken blev allt värre. Jag satt aldrig och klockade värkar. Jag vill åtminstone tro att jag inte kommer vara gravid i tre veckor till, det känns verkligen inte så nu.

Det kan ju vara så att någon av er som gissat i början på juni kan få rätt.


Sofie - 24 maj
Annika - 2 juni
Sara - 4 juni
Systra mi & Spikie - 6 juni
Jag - 9 juni
Kusin Anna-Lena - 10 juni
Zara - 11 juni
Frida - 12 juni
Liza - 13 juni
Minette - 14 juni
Johan - 15 juni
Maria - 17 juni


Har jag missat någons gissning så får ni kommentera igen :)

Kan det inte vara på riktigt nu då!

Jag har vaknat till och från i natt av mina förvärkar eller värkar eller vad det nu är. Sen jag vaknade och gick upp nu på morgonen så har de kommit med 5-7 minuters mellanrum, vad ska man tro egentligen? Det är lite jobbigt att våra barnvakter inte hade tänkt att vara hemma idag, men det är väl typiskt att det skulle slå till idag i så fall. Robin har åkt till jobbet så han är inte heller på plats. Men det hade passat väldigt bra om det kom barn idag på ett sätt. Enligt NÄLs beräkningar så kom Morten och Vidar i vecka 38+3, vilket är idag för den nya skrutten. Det hade ju varit lite lustigt om de föddes på "samma dag" så att säga. Plus att min havandeskapspenning gick ut igår, så bättre tajming kan man inte få!

Mors dag, eller hur var det?

Trots att det har varit mors dag idag så har det inte varit min dag. Dålig start på dagen som ni såg i föregående inlägg, sen har jag och Robin suttit vid varsin dator och gjort ingenting och gnällt över att det har varit tråkigt. Typ så har dagen sett ut. Och så har vi gnällt lite på varann emellanåt - bara för att förmodligen. Skulle baka kärleksmums förut (eller brune betar som Robin kallar dem), vilket jag aldrig har gjort förut. Tyckte inte att receptet var riktigt bra faktiskt, för det räckte inte till en långpanna som det stod att det skulle göra, så de blev väldigt platta, plus att glasyren behövde tvingas ut över kakan för att ändå inte räcka till. I vilket fall, Robin provsmakade en, rynkade på näsan och sa att den smakade bränt. Jaha, tack för den! Men det gjorde den faktiskt. På något sätt hade kakan lyckats bränna underifrån, så det blev till att skära bort botten och bara äta överdelen så att säga. Så nej, det var inget lyckat bak. Tur att det inte var något avancerat.

Nu den senaste timmen har jag känt av värkar/förvärkar var tionde minut. Det är för långt emellan för att det ska vara något, men det är ändå roligt att de kommer regelbundet. Ett tecken på att något närmar sig hoppas jag.

Seeeegt

En uttråkad käring, en sur gubbe och två gnälliga barn. Trevlig start på morgonen. Vi vaknade vid halv tio, åt frukost vid tio och det var nästan konstant gnäll och kink, så redan innan elva la vi barnen igen och de somnade nästan direkt. Undra hur länge de hade varit vakna egentligen. Vi har ju på babyvakten, men ibland tror jag att de är vakna utan att "prata" och då är det ju inte lätt för oss att vakna.

Har inga planer för dagen idag. Hade egentligen velat titta på bilar idag, men idag verkar det som att bilhandlarna har stängt. Om man skulle ta och kolla upp lite bilar som säljs privat kanske. Något måste vi ju hitta på.


Jag vill föda barn!!!

En liten jämförelse magar emellan

Jag har verkligen inget att göra, därför bombarderar jag bloggen med inlägg.

Satt och kollade igenom mitt album med gravidbilder och inser att jag (trots mitt beklagande över hur fet jag var) var rätt smal ändå när jag blev gravid - även denna gång. Sist så skrattade jag ju åt att jag hade känt mig så fet när jag blev gravid och sen när man jämför med sista bilden så ser man ju att man var rätt snygg ändå. Det är precis samma sak den här gången. Även om jag ansåg mig ha 10 kg kvar att gå ner så var jag inte så jävla fet ändå. Slänger därför ut första och senaste magbilden så att ni kan få se vad jag snackar om. Visade Robin och han frågade om den första bilden var från den här gången - han hade nog glömt bort hur jag såg ut när jag blev gravid. Han undrade även vart röven hade tagit vägen, haha!


 


Inte roligt att bli väckt mitt i natten

Jag var så arg på Robin i natt! Vaknade vid fyra av att hans klocka ringde (men han skulle ju inte gå upp, så vem som hade ställt den vette fan). Han vaknade dock inte och eftersom jag ansåg att det var hans besvär att ta sig ur sängen och stänga av den låg jag och sparkade på honom tills han yrvaket kunde gå och stänga av den - trodde jag. Den ringde tre gånger till och sista gången satte jag mig upp med ett "MEN STÄNG AV DEN JÄVLA KLOCKAN DÅ!" och gick bort och ryckte ur sladden. Då blev det äntligen tyst.

Vecka 39

Sist gång behövde jag aldrig skriva att jag hade gått in i vecka 40, så jag hoppas att det blir samma den här gången. Vissa dagar tror jag att jag kommer gå över i all evighet och inte få något barn, och andra dagar tror jag att det ska dra igång när som helst (speciellt på kvällarna brukar jag få för mig att vi kommer behöva åka in till NÄL under natten). Vaknade i natt och hade ont nedåt benen och bak i ryggen - och lite i smyg hoppas jag hela tiden att det är något på gång. Samtidigt som det är läskigt så är det allt väldigt spännande. Det är väl såhär på slutet som det verkligen är att vara "i väntans tider". Jag konstaterade precis att så stor som min mage är nu, om man går efter SF-måttet, var den runt vecka 28 sist gång. Jag var alltså så höggravid som jag är nu, plus att det bara blev ännu mer hela tiden, i 10 veckor sist, haha! Ja, lite skillnad är det allt. Men jag kan faktiskt fortfarande böja mig ner och nå golvet, även om jag gärna undviker det.

Kan det få vara sista magbilden jag lägger upp nu?



Husvisning nr 12

Nu var det ett rätt bra tag sedan vi var och tittade på hus, men idag bar det av till Lilla Edet (ja, jag vet!). Det var ett ganska roligt hus med stora möjligheter, men enormt mycket jobb. I beskrivningen som jag läste när vi anmälde oss till visning stod det att två rum var i behov av renovering, och ja det kan man väl lugnt säga, haha! Hela huset skulle behöva lyftas upp och rätas ut för allting var snett och galet. När man gick in i ett av rummen var det nästan så att det var nerförsbacke till andra änden av huset, så illa var det (och jag överdriver nästan inte nu). De som bor där nu har renoverat en hel del, men det var nog inte helt klart i något rum. Överallt var det "Får man bara upp lister där, får målat där, lite tapet där, lite golv där osv är det klart". Plus många andra grejer som att det läckte in lite här och var, elen behövde ses över, värmen funkade inte riktigt, skadeangrepp från någon typ av djur, risk för mögel mm. Så nej, det blir inte det här huset heller, men det var väldigt mysigt.



Välkommen till fattigdomen

Usch vad deprimerande det är att vara på banken. Det är vid såna tillfällen man inser hur fattig man är, haha! Robin blev visst ledig en dag den här veckan ändå. Och sovmorgon fick vi också. Tidigare i veckan har barnen envisats med att vakna vid sju-halv åtta, men idag vaknade jag strax innan tio och det var fortfarande tyst inne hos dem. Sånt gillar vi. De vaknade strax därefter men det var en väldigt lugn och sansad morgon för oss. När vi var klara åkte vi ner på stan för ett besök på banken. Vi skulle verkligen behöva en ny bil eftersom den vi har förorenar hela parkeringen med att läcka olja (och nu har även Renaulten börjat läcka, fast på den är det bensinen som rinner ur). Så en ny bil är av hög prioritet. Problemet är ju då att om man tar ett lån för en bil så påverkar ju det vårt huslån, vilket i nuläget inte är så jättefett om jag ska vara ärlig. Ja, ett dilemma det här.

Bara för att jag inte har något bättre för mig

Den här veckan känns änna lång, och det är bara torsdag. Har inte hänt så överdrivet mycket kan jag inte påstå. Igår hade jag sällskap av morsan så att jag slapp vara själv. Tanken var att Robin skulle ha varit hemma från jobbet, eftersom det var onsdag, men så skulle han på hälsokontroll på jobbet så det passade inte att vara hemma. Då var tanken att han skulle ha varit hemma som idag istället, men då blev han tvungen att jobba ändå. Så det blev ingen Robin hemma den här veckan. Uttråkad känner jag mig också. Fick gå upp alldeles för tidigt imorse för att jag skulle vara nöjd, men barnen tyckte att det var dags att dra igång redan innan klockan var sju. Samma var det igår, men då fick jag dem att somna om igen. Det lyckades inte idag.

Det blev en shoppingrunda på Överby igår. Behövde lite grejer till barnen, pyjamasar bland annat. Har varit runt i lite olika affärer, men har tyckt att det har varit så dåligt utbud. Gick in på Polarn o Pyret och blev nästan rädd när jag såg att en vanlig pyjamas kostade 300 spänn, så där blev det verkligen inget handlat! Det fick bli KappAhl istället. Bara för att jag inte har något roligare för mig så slänger jag in bilder på det som blev köpt:


 

 

 

 

Tyckte att den här var alldeles för rolig

för att kunna låta bli att köpa den!


Första gissningen är passerad

Ja, det blev inget barn i tisdags som första gissningen låg på. Vi får väl se om någon annan får rätt. Robin är lite diffus i sin gissning; "Några dagar efter BF" gissar han på.


Sofie - 24 maj
Annika - 2 juni
Systra mi - 6 juni
Jag - 9 juni
Kusin Anna-Lena - 10 juni
Zara - 11 juni
Frida - 12 juni
Liza - 13 juni
Minette - 14 juni
Johan - 15 juni

En intelligent diskussion far och son emellan

Utspelade sig vid matbordet i förra veckan:

Robin: Banan
Vidar: ..bea?
Robin: Banan
Vidar: Bea
Robin: Banan
Vidar: Bea!

Ja, då vet vi vad han menar när han säger bea i alla fall.

...

Jag hoppar förresten över den där bokutmaningen som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Insåg att svaren skulle bli väldigt enformiga så det blir inte intressant överhuvudtaget - om det ens hade varit intressant från början menar jag. Eller så får jag fundera ett tag till och se om jag kan få lite mer varierande svar, men just nu lägger jag ner det.

Busungar som väcker en på morgonen

Jag fick ett lite oväntat uppvaknande i morse. Vi har ju en babyvakt som väcker oss (läs mig) varje morgon, men idag lät det lite annorlunda. Hörde att barnen började prata och sedan rasslade det till och helt plötsligt lät det väldigt mycket högre - och rätt vad det är börjar den spela (det är en sån där man kan spela vaggvisor för barnen på). Morten hade lyckats få tag i den och satt igång musiken. Efter en liten stund lyckades han även stänga av den och då var det bara till att gå upp. En liten buse det där. Nu ska jag gå in och sätta igång den för natten, men ska ställa den lite längre från sängen idag.

Jordens undergång

De flesta har förmodligen läst att det idag var förutspått att jorden skulle gå under - eller börja gå under eller hur det nu var. Och vi kan nog konstatera att det inte blev så. Många skojar nu om det och kommer med hånfulla kommentarer kring hans felräkning, men jag tycker inte att det är något att skoja om. Jag är ärligt talat skiträdd för att såna här saker ska hända, och vem har sagt att vi kan pusta ut nu? Nej, jag tycker att det är väldigt otrevligt när profetior som denna dyker upp. Man vet aldrig när det är på riktigt.

Är det något på gång eller?

Jag skrev ju i förra inlägget att det kändes som att någon höll på att borra ner sig igår kväll. Kände av det förut idag också. Skulle åka och hämta barnen i Ljungskile och hela vägen ner höll det på att greja och ha sig. Värkte även till i ryggen emellanåt och jag hade en tryckande känsla i hela kroppen - lite sådär allmänt obekvämt. Det kan väl ändå inte vara på gång redan? Visserligen var första "bäst före"-datumet 23 maj så man vet aldrig.

Vecka 38 & barnmorskebesök nr 6

Nu är lillskrutt helt färdig! Går in i vecka 38 idag och då räknas bebisen som fullgången - och för min del kan han faktiskt få komma när som helst nu. Gärna med en liten förvarning dock. Nu kan jag enkelt säga att den här graviditeten har varit lättare än förra. Vid den här tiden sist gång var jag bra trött på att vara gravid. Benen skakade när jag skulle resa mig ur soffan, kunde knappt sätta mig i bilen, fick ta nässpray varannan timme ungefär osv. Nu känner jag mig sådär lagom gravid fortfarande, ungefär som jag var i vecka 30 sist gång. Det är skillnad!

Var även hos barnmorskan idag. Hon kände bland annat efter om han fortfarande låg rätt och det gjorde han. Och inte nog med det, det verkar även som att han är fixerad! Hon kände efter flera gånger och pratade först på ruckbar och sedan fixerad, så om jag inte missuppfattade henne så är han redan fixerad. Med tanke på att han vändes i tisdags är jag glad om han ligger där han ska och hoppas att hon kände rätt. Min barnmorska tyckte inte att vi behövde ses något mer nu, förrän på efterkontrollen. Nej, jag kan hålla med henne. Igår kväll hade jag svårt att somna eftersom lillskrutt höll på med något som gjorde att det högg och hade sig. Det kan ha varit så att han "borrade" ner sig och det passade ju bra.

Dagens resultat:
Vikt: +17 kg (Som sagt, han kan få komma nu, det börjar bli skamligt)
Blodsocker: togs inget idag
HB: 136 (Hon stack mig två gånger för hon litade inte på att första mätningen gav rätt resultat, första stickan visade 124 och den andra 149(!) så hon tog något däremellan).
Blodtryck: 115/75
SF-mått: 33 cm
Hjärtljud: 145


Saker försvinner mystiskt i vårt hem

Nej, de försvunna sakerna går inte att hitta. Nu har jag letat igenom hela lägenheten, men de finns inte! Gjorde ännu ett försök att hitta sakerna under sängen nu när inte spjälsängen låg där längre, men nej. Lyste in under soffan och visst, där fanns det en hel del men ingen bäddmadrass eller förvaringsgrej. Det här är hur konstigt som helst. Någon föreslog ute i bilen, men har ett svagt minne av att ungarna höll på med sakerna här inne när vi hade kommit hem. Bilen städades för inte så längesen också och det känns som att man borde ha reagerat om det låg något sådant där då. Det får helt enkelt bli en resa till Ikea för att köpa sakerna igen. Det här är ju helt sjukt!

Ett steg närmre

Ikväll har vi monterat ihop och bäddat sängen till lillskrutt. Känns lite konstigt att ha en spjälsäng i vardagsrummet igen måste jag säga, men jag vet inte om det gör det hela så mycket verkligare ändå. Ganska snart fick sängen en inneboende, någon som såg jättenöjd ut över att vi hade fixat en säng till just henne, hehe.

Och så något som är fruktansvärt frustrerande! För några veckor sedan var vi på Ikea och köpte lite grejer. Två av dessa är spårlöst borta. En bäddmadrass till en spjälsäng och ett förvaringsfack som man kan hänga i garderoben. Jag kör på uteslutningsmetoden så nu har jag bara klädkammaren att titta igenom centimeter för centimeter. Det är helt otroligt att något bara kan försvinna, jag förstår det inte! Någon som kan känna var dessa saker har tagit vägen?




Mycket nöjd pisse!


Bokutmaning

Sprang på en bokutmaning av en tillfällighet på en annan blogg som jag tänkte ge mig på. Har inte fastnat för den där "30 dagar, 30 inlägg" eller vad den heter, men det här passar mig nog bättre. Nu har jag ju lite otur att min boklista blev raderad från datorn för ett tag sedan. Skulle spara men så sparades den i fel format och försvann, märkligt nog. Man minns ju inte alla böcker man läst, oftast. Det ska nog gå bra ändå.


Dag 1 - bästa bok du läste förra året
Dag 2 - en bok du läst mer än tre gånger
Dag 3 - din favoritserie
Dag 4 - favoritboken i din favoritserie
Dag 5 - en bok som gör dig glad
Dag 6 - en bok som gör dig ledsen
Dag 7 - mest underskattade bok
Dag 8 - mest överskattade bok
Dag 9 - en bok du inte trodde att du skulle gilla, men tydligen älskade
Dag 10 - favoritklassiker
Dag 11 - en bok du hatade
Dag 12 - en bok du brukade gilla men inte gillar längre
Dag 13 - din favoritförfattare
Dag 14 - favoritbok av din favoritförfattare
Dag 15 - manliga favoritkaraktär
Dag 16 - kvinnliga favoritkaraktär
Dag 17 - favoritcitat från din favoritbok
Dag 18 - en bok som gjorde dig besviken
Dag 19 - favoritbok som blivit film
Dag 20 - den bästa romantiska boken
Dag 21 - bästa boken från din barndom
Dag 22 - favoritbok som du äger
Dag 23 - en bok som du länge velat läsa men ännu inte läst
Dag 24 - en bok som du önskar att fler hade läst
Dag 25 - en karaktär som du känner att du kan relatera till
Dag 26 - en bok som fick dig att ändra uppfattning om någonting
Dag 27 - det mest överraskande slutet eller mest överraskande twisten
Dag 28 - favorittitel
Dag 29 - en bok som alla andra hatade men som du älskade
Dag 30 - din favoritbok of all time

Några dagar utan barnen

Morsan frågade för ett tag sedan när hon fick ha barnen igen, och eftersom vi skulle till NÄL igår och har lite andra saker inplanerade den här veckan, så passade det bra att lämna bort dem nu. Idag fick jag mig med andra ord en behövlig sovmorgon. Väcktes strax efter kl. 11 av att Robin ringde, tack för den! Det var väl visserligen dags att gå upp då. Hade tänkt att göra mest ingenting idag faktiskt. Kanske försöka komma ikapp med sånt som har kommit på efterkälken här hemma, nu när jag har möjlighet. När Robin är hemma har jag jättemycket energi till att hitta på allt möjligt, men när jag är ensam hamnar jag mest här framför datorn. Tänkte ta tag i hallen snart. Röja lite och rensa bort. Känns skönt att kunna göra vad jag vill, när jag vill.
     Låter så illa att det skulle vara "skönt" att inte ha barnen hemma, men just nu tycker jag det. Jag har inte alls den energin som jag vill ha för att kunna sysselsätta dem på dagarna, men jag hoppas att den kommer tillbaka sen när jag inte är gravid längre. Om inte annat får jag väl tillbaka lite fysisk styrka. Just nu är det ansträngande bara att lyfta barnen i och ur sängarna liksom. Och så vet jag att de har det bra hos mormor och morfar, så det känns lugnt.

Knivslagsmål på gården

Okej, riktigt så dramatiskt var det kanske inte. Jag och Robin hörde hur det började skrika och ha sig ute på gården och nyfiken som man är går vi ju såklart och tittar vad som händer. Där ute står ett tiotal killar som gapar och har sig, bland annat är det någon som säger åt någon annan att stoppa ner kniven. De höll på en stund och när de började prata om knivar igen så ringde jag till polisen, men då var de redan på väg. Hörde att det lugnade ner sig medan jag pratade i telefon så polisen kom samtidigt som jag ringde. Såg att några av grannarna stod ute på sina balkonger och tittade på, så det var nog fler än jag som hade ringt. Hörde aldrig vad det handlade om egentligen, men Robin var ute en sväng och enligt polisen var det något gängrelaterat. Seriöst, gängslagsmål i Trollhättan - skärpning!

Hur tror ni att det gick nu då?

Jag kom till NÄL med inställningen att lillskrutt inte skulle gå att rubba, att han skulle vara alldeles för stor. Går därifrån med ett lyckat vändningsförsök - mycket nöjd! Ska väl inte jubla än kanske, men i nuläget ligger han som han ska och det är jag nöjd med. Senare i veckan ska jag till barnmorskan för att se om han ligger kvar, men jag tänker utgå ifrån att han gör det. Så det så!
     Har hört flera gånger att Bricanylen man får intravenöst för att få livmodern att slappna av ska vara det mest obehagliga av allt i den här processen; att man får hjärtklappning och lite smått panik. Jag märkte inte av den. Kände att jag blev varm i ansiktet, och röd enligt Robin, men någon hjärtklappning kände jag inte. Var (och är) lite allmänt skakig bara, men det var ingen fara. Det gjorde inte heller ont när hon vände honom. Det allra första var lite obehagligt när hon tog tag i huvudet och skulle få honom att börja snurra, men det berodde nog mer på att jag väntade på att det skulle göra mer ont, men när det inte blev mer så var det lugnt. Man kan ju tro att det borde kännas ganska mycket när ett barn i den här storleken vänder håll i magen, men icke. Då kan man ju fundera över hur slapp jag är egentligen, haha! Gjorde en CTG-kurva både innan och efter vändningen och hon sa att det kan inte se bättre ut, så det känns lugnt. Jag frågade om hon kunde göra någon viktuppskattning, och enligt henne så hade hon inte upplevt honom som stor när hon höll i honom och det låter ju lovande. Något TUL var det inte tid till tyvärr.
     Det som jag tyckte var det värsta med det här var att bli stucken. Hatar ju nålar in i ådrorna, verkligen något av det värsta jag vet! Hon testade handen först, eftersom jag hade ett så rakt och fint kärl där, men hon lyckades inte få till det. Stack mig men det kom väl inte rätt, så hon fick sätta en i armen istället. Så nu är jag snyggt perforerad både på handen och i armen. Ser lagom svullen ut på handen också, men har inte vågat ta bort plåstret än.

Nu snart så..

Nu bär det snart av till NÄL. Det gick allt att sova i natt även om jag somnade alldeles för sent och vaknade ett par gånger. Det kändes jättekonstigt att packa BB-väskan igår, som att vi ska in och föda barn idag. Det ska vi väl ändå inte?

Tankar inför vändningsförsöket

Nu närmar sig vändningsförsöket med stormsteg. Det allra bästa hade väl varit om vi kommer dit och de ser att han har vänt sig rätt, men jag tror faktiskt inte att han har gjort det eftersom det känns som det har gjort tidigare. Igår kväll fick jag en stark känsla av att även den här graviditeten kommer sluta med snitt. Det bara kom över mig från ingenstans. Det "lustiga" är väl att jag faktiskt inte vill det. I typ 30 veckor hade jag väldigt svårt att föreställa mig en vanlig förlossning, men sedan vände det och inställningen blev istället att jag allra helst vill slippa snitt - och nu när jag vet att det finns en stor risk att det blir så, så är jag inte alls sugen på att snittas igen. Tänk vad man kan ändra sig.
     Det finns ju alltså risker med ett vändningsförsök. Det kan hända saker som gör att man blir akutsnittad på plats - typ klubbad i huvudet och uppskuren för att det måste gå jättefort allting. Med andra ord kan det bli barn för oss nu i veckan, men riktigt så dramatiskt tror jag inte att det slutar. Däremot kommer jag gå dit med inställningen att han ligger i säte, går inte att vända och att det blir ett planerat snitt. Det är så det känns som att det kommer bli. Läste på lite kring vändningsförsök och fick veta att det kan vara svårt att vända ett stort barn. Nu vet vi ju inte att han är stor, men eftersom det har funnits en antydan till detta så är det lika bra att tro att det är så. Vi får se hur det slutar helt enkelt. Jag tror ju att det finns en mening med allt som händer; är det inte tänkt att han ska komma ut den vanliga vägen så är det inte det. Det kanske är den inställningen som gör att jag inte känner mig nervös än. Det som händer det händer och jag kan inte göra så mycket åt det. Och lite spännande är det allt!

När tristessen slår till är det shopping som gäller

Jag har världens sämsta fantasi när det gäller att aktivera familjen; är det inte Ikea så är det Överby. Idag blev det Överby. Egentligen skulle vi ju ha varit där igår, men eftersom jag inte mådde som önskvärt så fick det bli idag också - eller istället ska jag väl säga eftersom det bara var en barnvagnshämtning som blev av igår. Idag blev det shoppat lite mer. Var ute efter kläder till killarna och jag fick faktiskt hittat lite grejer. Vidar fick två t-shirts och Morten tre. Lite orättvist, men jag hittade en sån fin på KappAhl och det fanns ingen matchande till Vidar så det fick faktiskt bli så. Däremot köpte jag en matchande body till lillskrutt och då sa hon i kassan "Vad fint med två som ser likadana ut" (alltså storebror och lillebror syftade hon på). Jo, jag har visserligen redan två som ser ganska precis likadana ut, men det kunde ju inte hon veta ;-) Gick av en slump även in på Cubus och hittade varsin luvtröja till dem. Har letat efter det ett tag, men antingen har det inte funnits, eller så har rätt storlek varit slut. Det var väl det som blev inhandlat, men jag får vara nöjd med det. Hade velat lägga ut bilder, men kläderna finns inte på deras hemsidor och just nu ligger kläderna i tvätten så jag kan inte ta kort på dem heller.
     Vi tog oss även en fika när vi var där och det satte verkligen igång godissuget nu känner jag. Är jättesugen på att baka, men tänker inte ge mig på äggen vi har igen! Orkar inte med en dag till med sån mage som jag hade igår. Herregud, kan ju bli matförgiftad av mindre.

En vanlig lördag

I morse blev jag först väckt av att en katt slog upp sovrumsdörren och kom instudsande i sängen, tätt följd av två skruttar med smattrande fötter. Robin hade sovit på soffan (nej, vi hade inte bråkat, han somnar där ibland) så jag ställde ut babyvakten till honom för att slippa vakna av att de började prata där inne. Tydligen hade Robin vaknat av att Vidar gallskrek; han hade på något sätt lyckats dra ut den där pinnen längst ner på rullgardinen och brutit av den(!). Varför han var arg vet jag dock inte. Men han blev snabbt glad igen när han fick komma in och härja i vår säng. Härligt att vakna av glada barn!

Hela dagen har jag känt mig väldigt konstig. Vi var iväg för att göra några ärenden förut idag, bland annat skulle vi rösta så att vi slipper göra det imorrn. Jag fick gå långsammare än vanligt; hade ont i ryggen och hade en jobbig tryckande känsla i hela kroppen. Det var nästan så att jag var rädd att det var något på gång. Det lugnade sig senare, men jag är fortfarande väldigt trött och känner mig mosig i huvudet. Dock har ryggvärken släppt som tur är.
     Ett av våra andra ärenden var att hämta den nya barnvagnen, så nu kan man bocka av den saken från listan också. Jag satt kvar i bilen med barnen medan Robin hämtade vagnen och när han kom gående med den såg den löjligt liten och smal ut, haha! Är så van att se honom bakom vår pansarvagn. Han tyckte också att det kändes lite löjligt; var ska man hålla händerna liksom, handtaget är ju så smalt! Var tvungen att testköra vagnen på väg in till oss, så jag satte Morten i den och han satt så fint där så. Kommer nog vänja mig vid att köra en "vanlig" vagn också skulle jag tro.





Vecka 37

Wohoo, för en gång skull uppdaterar jag på rätt dag!
     Idag har jag för första gången (okej, bortsett från ett tillfälle för många många veckor sedan) känt av en mensvärksliknande känsla i hela underkroppen. Lite molande värk och att jag liksom blir sådär tung i benen eller hur jag ska förklara det. Skönt att det finns några tecken på att det börjar närma sig slutet av graviditeten. Det bökar runt och har sig där inne så det nästan gör ont emellanåt. Blir även nojig när det drar och har sig runt snittet; får för mig att hela jag ska spricka upp - tror inte att det händer så jätteofta, men man vet ju aldrig. Annars är det väl som det brukar vara. Ser fram emot nästa vecka och vändningsförsök.
     Tydligen ska magen kunna börja sjunka ner nu, men det tror jag inte att jag har märkt av. Förra gången gjorde den väl inte det alls (vart skulle den ta vägen i så fall liksom), men den här gången kanske man får uppleva det. Tydligen ska man kunna få lättare att andas då och det hade ju varit trevligt.






Lite smygreklam

Är med på Smartson och "tävlar" om att bli testpilot för nya Kesella.




Såhär ser en dag ut nu för tiden

Det är ganska frustrerande enformigt att gå hemma just nu. Dagarna ser i princip likadana ut, mest beroende på att jag inte "kan" ta mig någonstans. Visst, jag är inte oförmögen att ta mig utanför dörren, men bara tanken på att fixa i ordning barnen, gå ner och hämta vagnen, ta mig ut tillsammans med allt detta och försöka göra något ger mig ångest och gör att jag bara vill lägga mig på soffan. Sånt får jag passa på att göra när Robin är hemma och det finns ett par armar över. Det är tungt att bära runt på barnen.

Man kan väl säga att dagarna när vi är ensamma hemma ser ut såhär:

7.30 - barnen börjar vakna.
8.30 - feta mamman drar sig ur sängen och hämtar upp barnen; byter till kläder och äter frukost, därefter leker vi en stund.
10.30 - förmiddagsvila, de brukar visa tendenser till att vilja sova igen men oftast somnar de inte riktigt med en gång utan ligger och pratar och skrattar inne på sitt rum en stund.
10.30-13.30 mammatid då jag sitter vid datorn, läser, viker tvätt, röjer undan osv.
13.30 - barnen vaknar; dags för lunch, därefter leker vi igen.
15.30 - eftermiddagsvila.
16.00 - barnen vaknar om de ens har sovit något; dags för lite mat igen.
16.30 - Robin kommer hem och barnen får något annat att titta på.
17.00 - eftermiddagsdampet börjar nu ungefär; dvs helt galna barn som håller på att riva lägenheten samtidigt som de grinar och dunkar huvudet i golvet om vartannat, detta varvat med helt överspeedade barn som hoppar runt i soffan och biter varandra i fötterna osv.
18.00 - dags att sova för natten!

Ganska exakt såhär ser det ut varje dag. 

De senaste veckorna har faktiskt barnen börjat sova mindre. Det låter kanske som något negativt, men i vårt fall är det nog rätt bra. Tror inte att det är normalt att barn i den här åldern sover 18-20 timmar på ett dygn. Dels vaknar de tidigare på morgonen (kan även bero på att det blir ljust och varmt så fort nu), och dels sover de inte alls lika länge på dagen. För bara ett par veckor sedan var det standard att sova middag i 3-4 timmar, men nu är det knappt att de sover i två timmar. Det är ju skönt för en själv när de sover mycket eftersom man då hinner med att göra lite mer, men samtidigt får man ju tänka att barnen ska ha lite vakentid också. De är ju faktiskt barn nu och inte bebisar.


Bara en intressant notering såhär innan läggdags

Herrejävlar, min röv känns helt misshandlad! En åkomma som jag tydligen har drabbats av den här graviditeten är att magen helt plötsligt börjar protestera; gör jätteont en stund, känner hur det gurglar och kör runt bland tarmarna och tortyren avslutas med kallsvettande på toaletten följt av ränneskita. Det kommer allt oftare märker jag och jag tror att det har ett samband med att jag har ätit för mycket. Idag kan jag i alla fall dra den slutsatsen. Satte i mig en fjärdedels vattenmelon nu ikväll, strax efter att jag hade ätit potatisbullar och nästan en hel chokladkaka. Det är bara till att skylla sig själv, men det är så dags att tänka på när man sitter där och hyperventilerar på toaletten.

Nu hoppas jag att tortyren är över för den här gången för nu ska jag gå och lägga mig.

Era gissningar

Jag bad ju att ni skulle gissa vilken dag lillskrutt kommer, så jag kanske skulle ta och sammanställa en lista över er som har kommit med gissningar:

Sofie - 24 maj
Systra mi - 6 juni
Jag - 9 juni
Kusin Anna-Lena - 10 juni
Zara - 11 juni
Liza - 13 juni
Minette - 14 juni
Johan - 15 juni


Om fler vill gissa så är ni välkomna med förslag :)

Vad gör man inte för att få tiden att gå?

Eftersom det åskade en stund här förut så drog vi ur alla livsviktiga apparater, vilket innebar att vårt tidsfördriv försvann. Så medan jag satt i soffan och åt choklad så byggde Robin med Duplo. Skåda underverket; Robocock!



Grillning på Hunneberg

Idag har vi tillbringat eftermiddagen på Hunneberg tillsammans med familjen Mellqvist. Barnen tyckte säkert att det var spännande att hitta pinnar och kottar i skogen, det är ju inte så överdrivet ofta vi är ute så får jag väl erkänna. Tanken var att vi skulle äta korv med bröd allihop, men barnen tänkte inte riktigt samma. De åt väl nån tredjedels korv var innan den åkte ner på backen, men de verkade nöjda ändå. Vidar satt still på bänken i säkert 20 minuter (om inte längre) trots att han inte hade något att äta på, vilket överraskade åtminstone mig väldigt mycket. Efter att grillandet var klart tog vi oss en sväng genom skogen innan vi åkte hem igen. När vi hade varit hemma en stund började det åska och ösregna, så vi hade tur som inte stannade längre än vad vi gjorde.


Mycket oskyldig korvtjuv!




Grillmästarna




Alla "stora" barn samlade på samma bild.




Korvätande, innan den åkte på marken.


Brist på fantasi

Jag har ett litet dilemma angående killarnas rum. Det går inte att möblera det barnvänligt längre! Först hade vi dem mot ena väggen, men så lärde sig Morten att tända och släcka på knappen som var alldeles vid hans säng, så vi blev tvungna att ändra om annars hade han hållt på med det hela nätterna. Det gick bra ett tag, men med den möblering vi har haft nu så har han kommit på att man kan dra ut en sladd som har suttit alldeles vid hans huvudände av sängen. En morgon när jag kom in till honom så hade han dragit ut sladden, både ur väggen och ur Internetgrejen som den hör till, så han hade sladden lös i sängen. Jag vill ju inte hitta honom strypt en morgon så nu blev det till att möblera om igen innan det händer något. Den möblering som är nu vet jag inte hur det kommer gå med, för nu har Vidar tillgång till fönstret och rullgardinen. Har en känsla av att han kommer hålla på att greja med den (nej, han kommer inte åt några snören eller så), typ dra i den och ha sig. Vi får se, för nu vet jag faktiskt inte hur jag ska ställa sängarna längre. De är bannlysta från väggen med sladden, plus att de inte får stå så att killarna når varann för då håller de på att ta napparna av varann och så blir det aldrig lugn och ro där inne. Nedanför fönstret är ju ingen hit och om det finns några fler alternativ så har jag inte kommit på dem än. Det blir till att fundera vidare känner jag.

Vecka 36

Så har man gått in i vecka 36 också. Barnet väger ungefär 2200-2500 g, undra hur väl det stämmer på min lilla kotte. Hade väldigt gärna gjort ett TUL för att få veta hur stor han är, eftersom det finns antydningar om att han kommer bli stor. Får väl se om de kan kolla det när vi ska göra vändningsförsöket nästa vecka.
     Tittade på "En unge i minuten" igår igen och jag sitter och grinar som en idiot när de föder barn - tur att Robin har gått och lagt sig vid den tiden. Man skulle kunna tro att såna program skulle göra en lite avskräckt, men jag längtar bara ännu mer. Tror att det är tack vare detta program som jag har kommit över den "förlossningsrädsla" jag har känt av. Inte för att jag längtar efter just själva födandet, men jag längtar efter lillskrutt. Är så nyfiken på hur han ser ut och vad det är för en liten typ. Tänk att det bor en liten människa där inne, det är faktiskt jättehäftigt!

Robin tycker att jag har antagit en sexig S-form i kroppen nu ;-)



En blivande vegetarian?

Har jag sådan tur att vi har en blivande vegetarian i huset? Idag serverades det blodpudding till killarna (kräks lite i munnen bara jag tänker på det) och Morten åt glatt, medan Vidar smaskade i sig tomaterna och sedan ställde tallriken åt sidan. När jag försökte få honom att äta la han över sin blodpudding på Mortens tallrik. Haha, så härlig!

Begynnande 30-årskris?

Jag och Robin pratade härom dan på om vi håller på att bli gamla. Bland annat märks det med all den nya teknik som kommer. Jag sa att om jag skulle köpa en ny mobil så behöver den ha funktionerna att jag ska kunna ringa med den och skriva sms, plus att det kan få vara en okej kamera. Mer behöver inte jag. Och jag känner mig skitgammal när jag inte förstår (och faktiskt inte bryr mig om) vad alla dessa nya saker är; iphone, ipad, ipod, android och allt vad det heter. Jag behöver liksom inte kunna surfa med mobilen, vad ska jag med det till? Det använder jag min dator till. Jag behöver inte heller kunna se på tv vart jag än befinner mig. Tycker att det kommer så många onödiga saker nu. Det kanske är ett tecken på att man börjar bli gammal, vad vet jag.

Som en tröst kan jag tillägga att jag fick visa leg när jag skulle köpa trisslotter härom dan. Hon i kassan var förmodligen yngre än vad jag är och hon skrattade till när hon såg mitt körkort och sa "Jaha ja, du ser väldigt ung ut". Trodde kanske att min mage skulle få folk att ta mig för att vara lite äldre än 17, men tydligen inte, haha!

Filmtips ikväll

Om ni inte har sett Twilight så tycker jag att ni kan slå på tv:n ikväll och titta på den. Mmmm.. Edward.. mm <3 Ja, jag är tantsjuk, jag vet! Och så är jag lite sucker för tonårsfilmer också, så bättre kan det inte bli. Lite för mycket romantiskt dravel visserligen, men i det här fallet gör det inget. De andra filmerna är inte riktigt lika bra, men den första har jag väl sett ett antal gånger - till Robins stora förtret (han suckar och sätter sig vid datorn när jag drar igång filmen).




Barnmorskebesök nr 5

Har gått och väntat med spänning på den här dagen, eftersom förra besöket avslutades med att konstatera att lillskrutt fortfarande låg i säte. Har inte känt några direkta förändringar så jag misstänkte att han gjorde det nu också, och tyvärr hade jag rätt. Om ett par veckor har vi bokat in ett vändningsförsök och det ska bli ganska spännande faktiskt. Känner ingen större rädsla eller oro inför det i nuläget. Hoppas bara att det lyckas - nu när jag har intalat mig själv att jag visst kommer klara av att föda barn så vill jag gärna göra det. Man lyckas med att vända barnet rätt i 50-60% av fallen och jag vill verkligen tillhöra den procenten. Om man inte lyckas vända barnet (eller om barnet vänder sig tillbaka igen), så får man välja mellan att föda barnet i säte (nej tack!) eller att bli snittad (hör och häpna, nej tack!). Så det finns inga alternativ; lillskrutt, du ska vända dig - allra helst får han vända sig av sig själv innan det är dags för manuell vändning.

Dagens resultat:
Vikt: + 15 kg
Blodsocker: 4,0
HB: togs inget den här gången heller
Blodtryck: 125/70
SF-mått: 32 cm
Hjärtljud: 144

Vecka 35

Ja, jag är sen med veckobytet idag med. Fredagar är tydligen helt kasst att ha ny vecka på. Sist gång var det väl lördagar om jag inte minns helt fel och det kom jag tydligen ihåg. Whatever.
     Den senaste veckan har jag börjat känna mig väldigt gravid. Det tar emot att plocka upp saker från golvet och det känns att det är något i magen som är så pass långt att jag inte alltid kan röra mig riktigt som jag vill. Däremot tror jag inte att han har vänt sig rätt än, för det känns likadant som det har gjort hittills. Han har två dagar till på sig, sedan ska jag till barnmorskan och känna hur han ligger och då hoppas jag att huvudet är neråt och att han stannar så.
     Det här ska jag väl egentligen inte säga, men jag är väldigt tacksam över att jag får sova på nätterna. Vaknar oftast en gång framåt halv fyra för att gå på toa, men sedan är det lugnt. Sist gång vid den här tiden var jag väl uppe en gång i timmen för att gå på toa, otroligt glad att slippa detta! Det är mycket som skiljer den här graviditeten från förra. Med andra ord är det rätt stor skillnad beroende på hur många barn som bor där inne och det hade man väl kunnat räkna ut. Och jag som tyckte att jag hade en lätt graviditet förra gången..



När tror ni att det är dags?

Ja, nu börjar det närma sig. BF om 37 dagar, lite drygt en månad med andra ord. Vad tror ni andra, när kommer lilla skrutten? Själv tror jag faktiskt på utsatt datum, 9 juni. Tycker att det låter som en väldigt bra dag.

RSS 2.0