Nu är vi halvvägs!

Jajjemän, nu har halva tiden gått. Bara resten kvar. Det känns ju lite knäppt när man tänker så, för å ena sidan känns det som att jag har varit gravid jättelänge men ändå inte, och att det då (förhoppningsvis) är ungefär lika lång tid kvar. Det är ju inte tänkt förrän till hösten och det är ju låååångt dit, eller inte.



BVC-besök, 11 månader

Det har nog blivit någon förskjutning i besöken för jag har inte för mig att man brukar ha något besök vid den här tiden. I vilket fall så väger Knut nu 10,9 kg och är 75 cm lång. Han blir ju 11 månader nu och det händer litegrann, men det känns inte som att det är någon jätteskillnad mot för en månad sen. Han har lärt sig att klättra, så nu klättras det för fullt, både upp i soffan och på andra möbler. Det gäller att hänga med för han förstår ju inte hur man tar sig ner. Och han stod upp i ett par sekunder nu i helgen så vi får se hur lång tid det tar innan han får för sig att ställa sig själv. Jag märker att jag tagit dåligt med kort nu det senaste. Har inget sådär väldigt nytaget kort på honom så det får bli en upprepning av ett tidigare inlägg.


Alltså det här med namn

Vi kommer ingenstans känns det som. Det är å andra sidan ett tag kvar innan vi måste ha bestämt oss, men det känns skönt att ha något som man känner ligger lite högre än de andra på listan. Vidar kom vi ju på bara ett kort tag innan de kom och då kändes namnet så självklart direkt jag sa det. Det kanske blir samma den här gången. Om det blir en tjej så har det varit klart sen innan jag blev gravid typ; Elsa Hedvig Irmelin. Robin har vare sig godkänt eller protesterat så jag vet inte var han står i den frågan direkt. Vill han något så får han komma med något eget, annars blir det så. Vi har med namn från bådas släkter så han borde inte klaga tycker jag.

Killnamn som står högt på min lista är då följande; Vilgot, Valle/Valdemar, Eberhard, Algot, Egar, Kettil, Trond, Tord, Valter, Astor och mina två superfavoriter Horgh och Thyrfing som Robin totalvägrar eftersom han säger att ungen kommer bli mobbad, haha! Alla namn är inte tänkta som tilltalsnamn, men jag hade mycket väl kunnat tänka mig ett barn som heter Thyrfing. När vi väntade Morten och Vidar var mina förslag Tengil och Thyrfing, men Robin tyckte att jag var galen. Ja, det kanske jag är men till skillnad mot honom så kommer jag åtminstone med förslag.

Jag är glad att jag inte bor i Danmark

I alla fall om man ska gå efter det som visas på "Unga mödrar". Jag vet att jag har skrivit om programmet tidigare, men jag blir fortfarande upprörd när jag tittar på det (och ändå fortsätter jag att titta). Det känns som att i stort sett alla som är med hotas att bli av med vårdnaden om sina barn, blir erbjudna avlastningsfamiljer eller att de blir jagade av soc för allt möjligt. Är det så lätt att bli av med sina barn i Danmark? Jag blir ju nästan rädd! Sen vet man ju inte allt som ligger bakom det som händer i programmet, men i så fall kan jag tycka att de kan låta det framgå lite mer, för som det är nu låter det nästan som att de blir fråntagna sina barn bara för att de är unga, utan att få en chans att bättra sig om något skulle vara fel. Helt galet!

Å andra sidan kan jag bli ganska upprörd över beteendet hos dem som är med också, men jag anser inte att det är så illa att de borde bli av med sina barn. Nyligen var det ett par som hade varit tillsammans ett tag, varav tjejen har ett barn med en annan kille och killen har barn med en annan tjej. Hon hade i vilket fall blivit gravid med honom och de var så glada för de hade ju velat ha ett barn ihop sedan de blev tillsammans, och i programmet efter så har han dumpat henne och hon har tagit bort barnet. Jaha, det var ju en oväntad vändning. WTF?! Jag blir faktiskt lite upprörd över sånt, även om det är deras liv och det är fritt att välja hur man vill göra, så upplever jag det som att de bara kastar bort ett liv för att de själva.. ja, jag vet inte vad jag ska säga. Eller ett annat par som har ett barn tillsammans. Killen hade varit otrogen tidigare under deras förhållande, men de hade blivit tillsammans igen och försökte på nytt, men sedan lämnade killen henne igen för att hon inte städade tillräckligt mycket(?!). Efter ett tag hade hon tydligen visat för honom att hon visst kunde städa och ta hand om ett hem (ja, det är iofs en förutsättning men ja..) och då var väl han lite mer villig att "ta tillbaka henne",  förutsatt att hon klädde upp sig lite oftare och sminkade sig till vardags osv. Allvarligt talat?! Han ska vara glad att hon vill ta i honom med tång ens! Och ännu sorgligare var väl att hon gjorde som han sa.


Ja, jag vet att jag hetsar upp mig över ett tv-program. Men va fan, det händer inte så mycket annat här, haha!

Ifall jag någon gång skulle förtränga..

..så vill jag bara påminna mig om att 2,5 år är en fruktansvärd ålder! Är det detta som är trots eller blir det värre? Och så är de ju så helt underbara emellanåt att man bara vill gråta för att vi är så lyckligt lottade.

Barnmarknad i Stenungsund

I helgen var vi iväg till en barnmarknad i Stenungsund. Har aldrig varit där innan, men det var allt ett bra ställe som är värt ett besök igen. Bra priser och en hel del märkeskläder, men det blev inte handlat så jättemycket ändå. Inte så långt att åka för vår del heller, speciellt inte när man väljer att sova hos morsan och farsan. Passade även på att lämna in egna saker till försäljning så dagen gick väl +/-0 ungefär, haha.


Till Morten och Vidar:

 

Till Knut:


 

Till bebisen:



Det är roligt att lära sig något nytt

Knut fick testa att äta själv med bestick för första gången idag. Han äter ju gärna med fingrarna annars, men vi har aldrig testat att sätta en sked i handen på honom. Det var en hit!



Framtida yrke - inte frisör!

Robins kommentar när han såg mitt tilltag igår:
"Men stackars barn! Så ska han ju inte behöva se ut!"


Ännu fler namnförslag

Då går jag igenom de andra namnförslagen jag har fått.

Namn ni föreslagit och som finns på min egen lista: Vilgott/Vilgot, Egil, Vilmer, Tord och Astor. Flera har även föreslagit Rune, och OM vi skulle välja ett släktnamn så finns det på listan, men jag vet inte hur aktuellt det är. Robins morsas morfar hette Rune så det finns ju i släkten i så fall. Algot är också ett släktnamn från min sida som kan vara aktuellt. Guthorm var ju en hit! Det skulle dock Robin aldrig gå med på, haha!

För konstiga: Are, Öjvind, Alfrid, Ingemund, Sigismund och Etvig.

Såna där namn som jag ser lite som skojnamn (och som därför inte är aktuella): Povel, Evert, Igor, Sigurd, Torsten, Sune, Ragnvald, Bror och Jarl.

Namn som jag associerar med andras barn eller av någon annan anledning blir fel: Eddie, Björn, Alfred, Hjalmar, Otto, Olle, Sixten, Atle, Joar, Elis, Aron, Frans, Hugo och Nils.

Fel typ av namn: Stefan, Tim, Joel, Mikkel, Calle, Pelle, Gusten, Allan, Edvin och Sigge.

Och såna som det egentligen inte är något fel på, men som ändå blir nej: Helmer, Frank, Artur/Arthur, Elmer och Harry.


Jag är väldigt tacksam över alla namnförslag ni ger mig, rätt vad det är kanske det dyker upp ett namn som fastnar så om ni orkar får ni gärna fortsätta :-)

Ge mig ett lock till sängarna!

Jag är så trött på dessa kvällar! Det tar uppåt två timmar innan Morten och Vidar kommer till ro och kan somna. De har allt möjligt för sig för att inte sova. Vi lägger dem vid 19.30, men de somnar inte förrän vid 21-tiden. Vissa kvällar, som denna, somnar de ännu senare. Det funkar inte heller att lägga dem senare för då håller de bara på längre. Att ta bort middagsvilan har jag funderat på, men jag misstänker att den behövs fortfarande. Oftast vill de själva gå och lägga sig en stund på dan och jag kan bara fantisera om hur olidliga de skulle vara om de inte gjorde det. De är likadana oavsett om de varit inne hela dagen eller om de har varit ute och sprungit av sig. Enda undantaget kan vara om vi har varit iväg så att de är suuupertrötta när vi kommer hem, men så kan vi ju inte göra varje dag. De klättrar ur sina sängar, bajsar typ fem gånger var bara för att få komma upp lite till, röjer runt med alla grejer de har på rummet, slänger ut kläder ur garderoben och byrån, bankar på fönstret osv. Senaste påhittet var att dra ur sladden till modemet för då kom mamma springande direkt. De är inte arga alltså, utan de härjar bara loss som fan! Ibland är de så trötta att de håller på att haverera men de ska ändå inte sova. Och så ska de ha taklampan tänd, annars är det första de gör när jag stänger dörren att springa upp och tända igen. Just sånt här gör att jag funderar på vanliga sängar till dem nu, det kan ju inte gärna bli värre än vad det är. Vi har dragit oss lite för att byta ut spjälsängarna eftersom de har kommit till ro så bra i dem, även om de har klättrat ibland. Men nu vette fan.

Någon som har några kreativa förslag som jag själv inte tänkt på?

Genomgång av era namnförslag

Dags att gå igenom era namnförslag kände jag, och för att inte få fler förslag på namn som vi redan har till våra barn, eller som är alltför lika de vi har (typ Vide), så kan jag ju skriva att våra barn heter:

Lars Morten Valfrid
Tore Vidar Hartvig
Tage Knut Gottfrid

och det är väl lite den stilen vi är ute efter även till nästa om det blir en pojk, men det är verkligen jättesvårt med killnamn nu. Vi har liksom redan arbetat fram nio stycken. Skulle det bli en pojk igen så kommer det med stor sannolikhet inte bli några släktnamn den här gången, det känns som att dessa är slut nu. Jag har mina utfreakade namn som Robin säger att ungen kommer bli mobbad för, så enligt honom behövs det något annat. Jag är fullständigt nöjd med mina val, men jag tänker inte skriva vilka det är eftersom de är så otroligt bra att alla andra också skulle vilja döpa sina barn till det i så fall ;-)


Men för att gå igenom era förslag då:

Vissa av namnen är några av mina favoritnamn, Valdemar, Valter, Valle, Alvar och eventuellt även Ture, men tyvärr går inte dessa hem hos Robin. Inte än i alla fall.

Några av era förslag är såna namn som mina kompisar från skoltiden heter (även om de är gamla klassiska namn), så det känns inte som några namn jag skulle vilja ge mina barn; Oskar och Gustav. Jag tänker inte på dem som gamla klassiska namn, utan för mig är de i stil med Johan, Robin, Erik, Emil osv, med andra ord alldeles för vanliga.

Vissa namn är bara för konstiga för min smak; Lit, Alve, Emlin, Grim, Emrik, Tamlin, Grim, Imre, Lo, Midas, Odin, Sindre, Sindri, Sandor, Tyre och Hjalte.

Andra namn har jag redan en koppling till eller associerar med andras barn; Loke, Love, Malte, Hjalmar, Arvid, Finn, Tristan, Folke, Joar, Vincent, Sven, Ebbe och Nils.

Och så är det namn som det egentligen kanske inte är något fel på, och som även varit uppe som förslag de tidigare gångerna, men som ändå inte slagit igenom av olika anledningar och inte kommer göra den här gången heller; Melker, Manfred, Isak, Ivar, Vendel och Eskil.

Och så finns det såna namn som jag bara känner "NEJ!" när jag hör: Dag, Abbe, Gunnar, Göte, Reidar, Harald, Sture, Ruben, Frej/Frei, Frode och Henning.


Man ska vara kräsen när man väljer namn till sina barn, men kom gärna med fler förslag :-)

Barn är bara ärliga..

Vi satt precis och åt lite macka, radion är på och jag sjunger ju hellre än bra om man säger så.

Vidar: "Mamma inte sjunga! Låter illa."

Jaha, tack för den..


..skitunge.

Är era barn såhär?

Ibland undrar man ju alltså. Mina barn kan vara hur snälla och goa som helst, därför blir man ju lite (läs mycket) frustrerad när de beter sig som om djävulen flugit i dem. Idag har det varit en sådan dag, gap och skrik hela dagen för minsta lilla grej. Trots att vi varit ute och rastat dem. Dagar som de bara är inne kan jag förstå om rastlösheten tar över, men jag kan inte gå ut med alla tre själv. Eller ut kommer jag väl, men jag kommer inte komma in med alla tre igen, så jag väntar till dagar då Robin är hemma. I vilket fall så hjälpte det inget större att gå ut med dem, de var lika tråkiga ändå. De kan liksom bli arga över att filten ligger fel, såna (i mina ögon) löjliga grejer. Men det som retar mig mest för tillfället är allt det här tjatet. Jag orkar inte vara pedagogisk hur länge som helst, det finns gränser för det också. Barn är barn och de testar allting, det förstår man ju, men just nu är de over the top rätt många gånger. Och när man säger till dem något så upprepar de: "Vidar inte stå på bordet, ramla ner, slå sig" och två sekunder senare så är han likförbannat uppe på bordet! Det är så med allting. Det låter kanske inte så jobbigt, men när det är så ungefär 9 timmar om dagen då blir det jävligt tröttsamt, tro mig!

Och så känns det som att det är så många grejer vi skulle behöva lägga lite energi på; få dem nappfria, blöjfria, byta ut sängarna och matstolarna bland annat. När jag läser om andras barn så låter det som att det bara är till att byta ut matstolar och sängar och allt vad det kan vara och så rullar allting på som vanligt. Här hemma är allting en kamp, ALLTING! Vi köpte Tripp trapp-stolar för ett tag sedan eftersom vi anser att barnen är så stora att de borde fixa att sitta i dessa, men tydligen inte. Vi har fortfarande kvar "bebisstolarna" så att vi kan låsa fast dem vid behov. Det låter illa, men hellre det än att de springer runt och kletar gröt och annan mat på tapeterna. Det brukar börja med att vi sätter dem i TT-stolarna men 9 gånger av 10 får vi byta tillbaka eftersom de vägrar sitta ner. Okej, jag kan godkänna att de står upp och äter, det spelar mig ingen större roll, men de ska hålla sig på stolen och inte på vare sig golvet eller bordet. Och det ständiga tjatet om att använda bestick. De är 2,5 år ffs! Eller har jag för stora krav på dem? Ska inte barn i den åldern kunna använda bestick? En vanlig måltid här hemma brukar börja med att vi försöker vara tålmodiga och pedagogiska, men det brukar sluta med "Använd gaffeln, sitt ner, ät med gaffeln, drick ordentligt, sitt ner, använd gaffeln, inte slänga mat på golvet, sitt ner" osv osv. Det är fruktansvärt tjatigt! Att ignorera funkar inte heller något större, då sitter de tillslut med tallriken på huvudet och all mat uthälld. Det låter som att vi har två babianer här hemma, och ja, det kan man nästan tro ibland! Jag vill inte ens fundera över hur det kommer bli när vi tar napparna ifrån dem. Hade en tanke att jag skulle börja med det nu i veckan, men den där stunden på dagen då alla barnen sover är helig så jag ville inte börja bråka med dem just då.

Och när de har somnat så undrar man varför man var arg..

Vi vet vad det blir!

Vi väntar ännu en pojk. I alla fall om man ska gå efter bikarbonatstestet, haha. Då blir det verkligen till att gräva långt bak i namnbanken för killnamnen är fanimej slut här. Någon som har förslag som passar ihop med de vi redan har, i fornnordisk/gammal gubbe-stil?

Spindeljakten


Ultraljud

Idag var det dags för ultraljud. Den där oron och spänningen hade inte riktigt infunnit sig, förmodligen eftersom vi redan varit och tjuvkikat då vi gjorde KUB-testet. Oron kan jag dock gärna vara utan, som förälder oroar man sig ändå tillräckligt mycket. Å andra sidan hade nog bakslaget känts desto tyngre om det nu visade sig vara något allvarligt fel på vårt barn (eftersom jag var så inställd på att allting förmodligen var bra), men enligt läkaren som gjorde ultraljudet såg allting så fint ut så. Det var en väldigt aktiv liten en som låg och vred på sig hit och dit. Jag frågade som de andra gångerna om de fortfarande inte kollar kön (det vet jag ju att de egentligen inte gör, men frågar gör jag ändå), och till min förvåning sa hon att hon kunde kolla när den hade lagt sig lite bättre. Fick gå upp och kissa och röra på mig för att den skulle vända lite på sig, men när hon väl kom åt att kolla låg navelsträngen i vägen, så det blev inget kollat där. Då är det nog inte tänkt att vi ska veta, utan det får bli en överraskning. Ska jag gå på magkänslan tror jag att det blir en pojk till, ska jag gå enligt tabellerna som stämt innan blir det en tös. Vi får se helt enkelt. BF blev flyttat en vecka bakåt som jag misstänkte, nu är det 16 september som gäller.


Den här bilden är lite creepy, haha!


Påskafton

Påskafton firades hos min släkt i Ljungskile. Det var väldigt spännande med påskägg, barnen bokstavligt talat slet dem ur händerna på mig. Vet inte riktigt vad det hade tagit åt barnen, de var helt superspeedade hela kvällen, och det blir ju inte bättre av att en äldre kusin triggar igång dem ännu mer, haha! Och Knut har tydligen lärt sig saker utan vår vetskap; plötsligt tog han en stol som han gick runt med.


Tyckte att den här bilden på Morten var helt underbar, haha!



Barnen blir stora

Nu i helgen blev Knut 10 månader och Morten & Vidar 2,5 år. Det rullar på, väldigt fort också, och det händer så mycket med barnen. Mest märks det väl kanske på Knut, eftersom motoriska framsteg ofta syns mer, men man kan väl tänka sig hur mycket som händer i huvudet på Morten och Vidar - och Knut också för den delen.

Morten: Stora intresset sen en ganska lång tid tillbaka är bilar, traktorer, tåg och allt vad maskiner heter. Han ska gärna ha med sig en bil i sängen när han ska sova. Han kan vara ganska givmild, men inte när någon tar "hans" bilar, då jävlar! Han kan sitta hur länge som helst och köra bilarna fram och tillbaka och är helt inne i sin värld. Leker och busar rätt bra med Knut. Han kan bli världens dramaqueen emellanåt och det är så fruktansvärt synd om honom då. Väldigt morgonpigg är han också, halv sex ska man gå upp om han får bestämma.

Vidar: Han har inga specifika leksaker som är favoriterna så direkt, utan han leker med lite allt möjligt. Han går ofta omkring med sin snutte-anka och låtsas att den är en bebis, torkar den om näsan och ska byta blöja. Det som är roligast är nog sånt man inte får pilla på, ska gärna klättra upp i fönster och öppna dörrar. Att hjälpa till med tvätten eller att kolla vad mamma och pappa gör är ofta intressant. Han har ett hetsigt humör och får riktiga vansinnesutbrott emellanåt. Väldigt intresserad av vad som händer runt omkring och pratar gärna i flera dagar om något som hänt, just nu är det "pappa borrat sängen" och "fjäril på mormors vägg".

Knut: Ställer sig upp och går längs möbler, börjar bli lite mer stabil i midjan men det tar nog ett tag till innan han börjar gå. Visserligen går han emellanåt på händer och fötter, vilket M&V gjorde strax innan de började gå, men jag tror inte att det är dags än. Väldigt charmig när han inte är trött eller hungrig, då vänder det fort och han blir ett litet monster. 8 tänder har han fått nu. Säger ljud som låter som "mamma", "pappa" och "titta där". Hittade honom precis sittandes på soffbordet, men hoppas att han tog hjälp av en kudde som låg bredvid. Såna grejer behöver han ju inte lära sig än. Och kattlådan är fruktansvärd intressant!

 

Vidar

 

Morten

 

Knut

 

Hela blöjligan samlad!


RSS 2.0