Tack för den!

Vidar: "Jag älskar pappa!"
Morten: "Jag älskar också pappa!"
Jag: "Är det någon som älskar mamma då?"
...
Vidar: "Jag suger på fingret! Man får suga på fingret."
 
 
Jaha.. tack för den, haha!

Julfirande nr 3

Och gårdagen bjöd på tredje och sista julfirandet för i år. Man märker att man börjar bli vuxen när man kan bli trött på att fira jul, haha! Eller rättare sagt tycker att det är skönt när det är över. Vi var hemma hos min släkt, och vi är ju inte så många som firar tillsammans (i år var det även bortfall på två stycken, så vi var färre än vanligt), så man skulle kunna tro att det går lugnt tillväga, men sex barn som är 5 år och ner kan föra nog så mycket oväsen. Tänk om en sisådär 30 år när alla dessa barn har fått ett par egna barn (och man själv är farmor, herrejävlar), och firar jul tillsammans, DÅ kan vi snacka många barn som springar runt och härjar. Och vem ska hålla i detta ståhej då?! Nej, här går vi inte händelserna i förväg, haha.
 
Idag har vi varit på mellandagsrea, så jag köpte lite julklappar till mig själv. Köpte bland annat ett par mirakelbyxor som är räddningen för slappa fd gravidmagar. Så ett tips till andra med liknande "problem" är att ta en sväng till Vero Moda och köpa dessa från Pieces, kostar bara 300 spänn. De syns knappt på bilden, men det ligger allt ett par byxor där. Tack vare inspiration från Lina blev en radio inhandlad, behövde en efter att den andra råkade gå sönder. Fan, saker tål ju ingenting nu för tiden - inte ens att bli nedtryckt i soporna under ett vredesutbrott (det var visserligen en skitradio som man aldrig fick något vettigt ljud i, så det var lika bra att köpa en ny). Och en tjusig skylt fick det bli också. Har länge gått och suktat efter denna.
 
 
 
 

God jul till er alla!

 ♥ ♥ ♥
 
 
♥ ♥ ♥
 
(Det ÄR inte lätt att få alla barn att samarbeta på kort..)
 
 
 

Julfirande nr 2

Det blev en lugn julafton i år. Vi firade med vår egen familj på hemmaplan, inget åkande någonstans. Imorrn är det tänkt att vi ska fira med min släkt, och jag tror att det var bra att barnen fick en "ledig" dag så att de hann leka med sina nya saker. Efter att ha kommit hem ganska sent igår kväll sov barnen länge i morse. Både jag och Robin hann gå upp innan de andra vaknade, så vi satt här i soffan och bara väntade på att de skulle komma upp och bli begeistrade över att Tomten hade varit här och lagt julklappar under granen. När det inte kom några barn gick vi tillslut in och väckte dem. De tittade ut, konstaterade att det låg något under granen och så var det bra med det. Knut gick bara rätt förbi, han såg ingenting, haha. Jag trodde nästan att de skulle kasta sig över granen, men vi hann både äta frukost och klä på oss innan vi satte igång med julklappsöppnandet. Igår fick Knut en "bollskjutarmaskin" av Robins syster med familj, vilket vi också hade köpt till honom, och tur var väl det för dessa var det nästan slagsmål om.
 
 
 
 
 
Såg nu när jag lagt in bilden att jag visst hade fotat servisen en gång till,
den fick ju Knut igår, men orkar inte ta om kortet bara för det :-)

Julfirande nr 1

Det känns som att det är fler än vi som tjuvstartat med att fira jul i år. Har nog aldrig firat jul innan julafton tidigare, men att man firat på både juldagen och annandagen hör ju till vanligheterna sen flera år tillbaka. Idag var vi upp till Långed för att fira med Robins släkt. Trots att Agaton inledde med ett skrikmaraton, som vi inte riktigt vet vad det berodde på, gick det över förväntan. Agaton är ju underbar annars så jag vet inte vad det var för ryck han fick, han blev trevlig sen i alla fall. I vanliga fall brukar man ju få springa och passa på Knut mest hela tiden, men nu lekte han jättebra tillsammans med de andra barnen, så man kunde nästan sitta och slappna av. Tänk vad skönt när barnen är så stora att de kan leka tillsammans utan att man oroar sig alls. Knut har en syssling (eller vad det nu blir) som är född ett par månader efter honom, och han gick runt och kallade denne för bebis hela kvällen och såg allmänt nöjd ut.
 
Vägen hem var däremot inte så rolig. När vi åkte upp var det väl okej väder, lite snö på vägarna bara. Men när vi åkte hem var det "snöstorm" (lite överdrivet kanske, men inget väder som jag hade gett mig ut i om vi inte hade varit tvungna att ta oss hem igen). Nu är vi hemma i alla fall och det är dags att ladda för en ny dag av julfirande imorrn.
 
Morten och Vidars julklappar:
 
 
Knut och Agatons julklappar:
 

Nu är det jul, här i vårt hus..

Idag var det dags att plocka upp granen. Glada i hågen hämtade vi upp granen från förrådet (ja, här kör vi på gammal hederlig plast), tog upp den ur lådan, kämpade med att få ihop julgransfoten som vi inte alls förstod hur vi skulle montera (inte så konstigt eftersom vi till en början inte hade alla delar), och när vi väl hade satt i granen och började vika ut grenarna.. då lossnade de, haha! Det var tur att vi inte väntade längre med att sätta upp den, nu hade vi åtminstone tid att köpa en ny. Men det kändes inte som att det var tänkt att vi skulle ha någon gran i år. Jag slängde mig i bilen, möttes av KÖ FRÅN MOTORVÄGEN och in till Torp (vårt köpcentrum), och det gick låååångsamt. När jag väl kommit mig fram och parkerat fick jag en krypande känsla i kroppen och kollade av någon anledning så att jag hade med mig plånboken, det hade jag inte! Den låg så fint kvar hemma på hallbänken, så det var bara till att åka hem igen och hämta den, för att sedan göra samma låååångsamma resa igen. Tänkte att det fattades bara att alla granar skulle vara slut nu, men det var de faktiskt inte.
 
Sedan återstod det bara att klä granen tillsammans med tre hysteriska barn. Alla skulle såklart hjälpa till på bästa sätt, medan vi försökte hindra dem från att välta den. "Fy fan, detta gör vi aldrig om!" kände jag en stund, men det kommer vi såklart att göra. År efter år.
 
 
 
 

Agaton 3 månader

Nu är han ju snart ingen spädgris längre - även om han fortfarande bara äter och sover, typ. När Morten och Vidar var uppåt 3 månader började jag se dem som BARN, tyckte att de var så stora och medvetna om sin omvärld. Det är kanske Agaton också, men han får allt vara bebis ett litet tag till. En sisådär 18 år till.
 
 
 

Med risk för att göra reklam

Jag vet inte vad för konstigt infall jag fick, men av någon märklig anledning har jag hittills i år köpt vörtbröd av fel sort. Ja, det finns bara en sort som är rätt, Skogaholms vörtbröd. Inget annat är gott. Allt annat är torrt eller fel. Därför har jag fått för mig att vörtbröd inte är gott längre, tills jag återigen köpte Skogaholms och förstod att jag bara hade gjort ett misstag. Förlåt mig Skogaholm, jag ska aldrig göra om det igen.
 
Jag skulle inte bli ledsen om Skogaholm skickade mig en årsförsbrukning vörtbröd - och en frys att förvara dem i.

Att ständigt vara uppkopplad

Det är ju inte som att detta är någon ny företeelse som jag nyss insett eller så, men det har blivit väldigt mycket mer påtagligt sen jag skaffade mig en "modern mobil". Det här att man alltid förväntas ha koll på vad som händer (oftast på Facebook). Rätt stört egentligen. Tycker att det blir mer och mer sånt. Jag är med i ett antal köp- och säljsidor på Facebook och om man inte svarat på en fråga inom ett par timmar blir det nästan otrevlig ton, precis som att man ignorerar personen. Herregud, man kanske har ett liv utanför Internet! Man kanske jobbar!

Ätstörd, eller vad är det frågan om?

Under hösten har jag börjat med Viktväktarna igen, men jag vet inte vad det är för fel på mig. Först går jag ner några kilon, blir jätteglad över att jag lyckas göra något som får mig att må bra, att kläderna börjar sitta okej och för att jag slipper gråta när jag ser mig i spegeln, sen bara det vänder och jag helvetesfrossar som om det inte fanns någon morgondag. Och så är jag tillbaka på ruta ett igen; hatar mig själv för att jag är så kass och fet och eländig och så skärper jag mig ett par veckor, går ner i vikt för att sedan frossa, och så håller det på sådär. Viktväktarna är skitbra! Man får äta allt, man får äta mycket, jag behöver inte svälta mig för att gå ner i vikt, och ÄNDÅ orkar jag inte! Eller orkar, jag vet inte vad jag ska skylla på. Det är ju inte som att man måste tänka sådär jättemycket, man får bara inte svulla hela dagarna, that's it. VARFÖR ska det då vara så svårt att bara göra som man ska?!
 
Jag köpte en skylt som jag tycker säger allt.
 
 
 
 

Nu är det sådär igen!

Varför bloggar jag inte, vad är det för fel på mig?!

Lusten till ett liv

Jag nämnde för ett tag sedan att jag har börjat känna ett inre lugn. Den känslan håller i sig. Jag vet inte vad det beror på - att vi flyttat, att barnen blir större och mer självständiga, att jag har möjlighet till mer avlastning - i vilket fall är det en välkommen känsla. Det är som att min hjärna har vaknat upp. Jag känner att en vilja till att göra saker börjar växa fram; skriva, träna, pyssla och rent allmänt engagera mig. När jag är gravid är det som att jag mentalt stänger av. Om det beror på en kombination av extrem trötthet och hormoner (eller något annat) vet jag inte, i vilket fall är det så jätteskönt att komma ur det här. Det känns som att jag varit gravid i fyra år, men nu är det som att jag ser ett slut på det. Att jag kan börja leva igen.

Knut 18 månader

Ja, nu i helgen blev Knut 18 månader. Det känns som att det hänt väldigt mycket med honom det senaste, mycket händer med talet. Det kommer nya ord nästan hela tiden, de senaste är "gåk" (tåg) och "däddy" (färdig, det tog ett tag innan jag fattade vad han menade). Men fortfarande är allting han inte vet vad det heter "baaba" eller "babba", så det är rätt tjatigt att prata med honom, haha. Och så har han väldigt många hyss för sig, ska testa allt han kommer på och ser hur bröderna gör och ska göra likadant. Det här är nog dock bara början.. Vi var på 18-månaderskontroll på BVC nu i veckan och han väger 12 470 g och är 85 cm.
 
 

En för Agaton också

När fick du reda på att du var gravid? 13 januari, 2012 (fredag den 13:e, jajjemän!)
Var bebisen planerad? Absolut inte, förstår knappt hur han har blivit till..
Mådde du illa mycket? Inte mer än i vanliga fall, spydde inte och det gick väl över om jag la mig ner som jag vill minnas det.
Hur blev ditt hår? Ingen större skillnad, det har väl inte hunnit återhämta sig mellan gångerna.
Hade du mycket halsbränna? Inget alls.
Vad tyckte du inte om för mat? Kesella och B&J-glass som jag levt på innan jag blev gravid funkade inte alls att äta längre.

Vad gillade du för mat? Inget speciellt.
När kände du bebisens första sparkar? Minns inte riktigt, det var väl strax innan vecka 20.
När började dina förvärkar? Någon vecka innan han föddes.
Var du ofta orolig? Faktiskt inte. Jag funderade inte så mycket över graviditeten, utan det rullade på. Såklart är man väl alltid lite orolig till och från, men det var inget som tog över så att säga.
Samlade du på gravidtidningar och böcker? Nej, det har jag aldrig gjort.
Sparkade bebisen mycket? Jodå, han kunde allt röra runt rätt bra där inne.
När började du läcka bröstmjölk?
Inte alls.
Fick du bristningar? Nej, inga nya.
Hur kommer det sig att du behöll bebisen? Abort är inget alternativ för mig - och så ville jag ju faktiskt ha honom. Det var som att hela kroppen visste om att jag snart skulle bli gravid igen.
Blödde du nångång? Alldeles på slutet, antar att det var för att förlossningen närmade sig.
Levde du på som vanligt? Det gjorde jag väl. Tog det lite lugnare än vanligt och ville inte bära och ha mig när vi flyttade, men det är väl mest sunt förnuft.
Hur gammal va du när du blev gravid? 28 år.
Hur tog dina föräldrar det? De tycker väl att vi är oansvariga som skaffar så många barn, men det är inget de sagt rakt ut.
Hur tog din partner det? Han suckade nog mest och sa att det måste vara sista barnet nu.
Vart bodde ni? Trollhättan
Hur ofta gick du till MVC? Inget mer än rutinbesöken, så det blev väl 9 st.
Vad var ditt sista SF mått? 34 cm
Hur många ggr åkte du in till förlossningen? Två, fast det var inte många timmar mellan besöken.
Hur många UL gjorde du? 3 st; KUB-test, RUL och inför vändningen.
Hur började din förlossning? Vattenavgång för en gång skull. Eller räknas det som starten även om inte värkarna drar igång direkt?
Hur många timmar tog din förlossning? 36 timmar från vattenavgång, 2,5 timme från aktiva värkar.
Födde du vaginalt eller kejsarsnitt? Vaginalt
Hur mkt var du öppen när du åkte in? 3 cm tror jag att det var, det gick väldigt långsamt.
Vilken smärtlindring tog du? Väldigt hög dos av lustgas, haha!
Hade ni förberett BB-Väskan? Ja, den hade jag lyckats packa ihop tillslut.
Hur var din partner under förlossningen? Han satt där och tittade på, tyckte väl att det var lite otrevligt när hjärtljuden gick ner på slutet.
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? 19 minuter.
Blev det komplikationer? Inga direkt bestående, nej.
Fick du sy? Ja, lite grann.
Hur var vikt och längd? 4420 g & 53 cm.
Ögonfärg? Blå
Hårfärg? Mörkhårig som redan börjat ljusna.
Ammade du? Nej, inte den här gången heller.
Ammar du? Nej.
Hur gammal är bebisen nu? 11 veckor.
Vad tyckte du om förlossningen? Långdragen och det gick inte så fort som jag hade hoppats på. Eftersom det gick så väldigt fort förra gången var jag väl nästan inställd på att det skulle gå skitfort den här gången, det gjorde det inte (fast det gick ju rätt fort när det väl kom igång på riktigt).
Vill du ha en till? Kanske, men har ingen längtan efter fler just nu.
Planerar ni en till? Nej
När kommer andra barnet? Andra barnet har kommit för längesen.
Hur är ert förhållande? Bra, det känns som att båda har vuxit in i föräldrarollen rätt bra.
Hur mkt gick du upp under graviditeten? 19 kg.
Vilken vecka födde du i? BF+3

Ja, man ser ju vems barn det är åtminstone

 
 
 
 
 

Men allvarligt..

Plötsligt tycker jag att tiden går så fruktansvärt fort. Eller fort har jag ju tyckt att den gått ganska länge, men det känns som att jag inte hinner med att göra det jag behöver längre. Barnen går och lägger sig vid 19-19.30 och därefter har vi ju då några timmar som vi kan göra vad vi vill med i stort sett, men rätt vad det är har klockan blivit halv tolv och man skulle ha gått och lagt sig för längesen! Då kommer alla dessa "måste" och "borde" och "skulle ha.." och stressen över att ha kastat bort ännu en kväll kommer över en. Och jag vet inte vad jag gör med tiden heller, jag tittar knappt ens på tv längre, ffs! Men har jag riktig tur blir jag ännu mer upptagen framöver..
 
 
(Eller jo, jag vet mycket väl vad jag gör med min tid.. Facebook kallas det.)

RSS 2.0