Lusten till ett liv

Jag nämnde för ett tag sedan att jag har börjat känna ett inre lugn. Den känslan håller i sig. Jag vet inte vad det beror på - att vi flyttat, att barnen blir större och mer självständiga, att jag har möjlighet till mer avlastning - i vilket fall är det en välkommen känsla. Det är som att min hjärna har vaknat upp. Jag känner att en vilja till att göra saker börjar växa fram; skriva, träna, pyssla och rent allmänt engagera mig. När jag är gravid är det som att jag mentalt stänger av. Om det beror på en kombination av extrem trötthet och hormoner (eller något annat) vet jag inte, i vilket fall är det så jätteskönt att komma ur det här. Det känns som att jag varit gravid i fyra år, men nu är det som att jag ser ett slut på det. Att jag kan börja leva igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0