Tålamodet tog slut

Efter 2,5 timmars konstant härjande gav vi upp och satte tillbaka sängsidorna igen. Kände inte att jag var sugen på att slåss med detta själv på dagarna. Jag inbillar mig att det kommer gå lättare när de inte sover middag längre..

Har man inte problem så skaffar man sig

Nu har vi nog gjort bort oss, men ikväll skruvade vi av ena sidan på Morten och Vidars spjälsängar. De håller på att hoppa runt med dem på morgonen så vi fick för oss att de kanske skulle bli lugnare av att kunna komma och gå som de vill. Hur tänkte ni då, frågar ni er nu - och ja, det gör vi också, haha! Först blev Morten helt vansinnig och skulle inte alls ligga i sängen (det som annars bara är till att lägga dem och så somnar de oftast), men efter att ha fått med sig ett par bilar att leka med i sängen blev det lugnt en stund. Nu har han tröttnat på bilarna verkar det som för nu kommer han ut till oss hela tiden. Han är inte arg, men han verkar inte vilja sova heller. Precis när jag tänkte skriva att Vidar inte hade kommit på att han ville gå ur sängen så kom han också springande här. Vi har nog att göra några dagar, och hur det ska gå att sova middag i fortsättningen vill jag inte ens fundera på. Det jag dock inte förstår är hur de som tillverkade sängarna tänkte. Den brädan som man ersätter sängsidan med trodde jag skulle bli en sån där inte ramla ur sängen-bräda, men det var det inte. Så det är ju fritt fall till golvet i nuläget. Konstigt.

Vem sa att 2-åringar var mysiga?!

När jag har berättat att vi har tvillingar på 2 år får jag emellanåt kommentaren "Åååh, då är de i en sån där mysig ålder!" När då, undrar jag då. De skriker och blir arga för allting, de slänger mat runt sig när de äter, de klättrar på allt och ska gärna stå i fönstret och banka på rutan, de drar i tavlorna, taklamporna och röjer i alla skåp de kommer åt, de puttas, spottas, bits och nyps. De lyssnar inte vad vi säger, oavsett om vi försöker vara pedagogiska, höjer rösten, sätter oss och pratar lugnt och sansat eller handgripligen lyfter bort dem från det de inte får hålla på med. Och just det där att de håller på att hetsa varann hela tiden! Om den ena blir tillsagd att han inte får göra något så gör den andre såklart precis samma sak. De känns allmänt hopplösa just nu faktiskt.

Dags att chocka lite kanske?

Ja, vad säger man? I början på september är det tänkt att vi ska ha en bebis igen om allt går som det ska. Det kom ganska oväntat, men ändå har jag hela tiden varit glad över det. Det blir ju väldigt tätt så jag vet att det medför en hel del praktiska... problem, men jag väljer att vara glad ändå. Vi har själva vetat om det ett tag, så vi har hunnit smälta det nu, men resten av släkten vet ingenting. Så nu sitter jag här och väntar på upprörda samtal allt eftersom de läser min blogg.

 


Mammaträff i Stockholm

Helgen har tillbringats i hufvudstaden tillsammans med Robin och Knut. Sen jag blev gravid med Knut har jag pratat med andra mammor som också var beräknade till början på sommaren -11, och nu i höstas bestämde vi oss för att träffas på riktigt. Vi kom dit på fredagen och träffade två andra familjer som också bodde på hotellet och på lördagen var det dags för träffen. Det var jättekul att träffa folket IRL, även om de flesta var och såg ut som jag hade föreställt mig blir det såklart något annat att inte ha en skärm mellan sig när man pratar. Vi pratar redan om att ha en träff till snart, fast på den här sidan Sverige, och jag hoppas att det blir av!

På söndagen var det dags att åka hem igen, men innan vi åkte ville vi vara lite kultiverade, så vi gick på Vasamuséet tillsammans med en av de andra familjerna som bodde på hotellet. Tror inte att jag har varit där förut, och det är ju bara en båt att titta på egentligen, men det känns som något man kanske ska ha gjort. På väg upp till Stockholm hade Robin sett ett ställe som han ville titta närmre på på hemvägen, så i Strängnäs stannade vi till på ett museum med pansarvagnar. Arsenalen hette det och var relativt nyöppnat om jag fattade det rätt. Robin är ju rätt insnöad på pansarvagnar eftersom han håller på att spela ett spel där man åker runt och skjuter på varann, så det tyckte ju han var jättekul att gå runt där och se dem på riktigt. Sen kanske jag tyckte att två timmar var lite väl lång tid att tillbringa där, men vi råkade ut för en riktig vagnnörd som pratade mycket och gärna. Och det heter inte pansarvagn förresten, utan stridsvagn, det är tydligen viktigt!

Åtta timmar tog hemresan, så vi var ganska trötta allihop när vi väl kommit hem. Och Knut som inte alls gillar att åka bil skötte sig faktiskt bra ändå. Det är klart att det blir tråkigt att bara sitta, det tycker ju vi andra också, men vi vet ju att det finns ett slut på det. Det var bara till att försöka underhålla så gott det gick den tid han inte sov.

Bilder från träffen får jag lägga in senare, de är på Robins telefon just nu och jag vet inte om jag får lägga ut andras barn till allmän beskådan hur som helst.


Utsikten från hotellfönstret

 

Knut installerar sig på rummet

 

Robin åker vagn


Ute och leker

Vi hade besök av barnens farmor nu i helgen och passade på att gå ut och leka. Morten och Vidar var lite svårfångade, men jag fick med Knuts tänder på en bild. Mitt lilla monsterbarn, haha!


Barnen äter

Tyckte att Knut var lite söt när han åt macka nu i veckan, den hamnar inte alltid där det är tänkt. Morten och Vidar är ju rätt söta de med.

 


Knut står..

..i alla fall om han har något att hålla sig i. Härom dan hittade jag honom ståendes mot tv-bänken när jag kom in i vardagsrummet. Den här gången fick han hjälp ner så att han slapp slå sig. Han har inte riktigt förstått det där med att sätta sig ner än. Lite ertappad ser han allt ut.



En lista om mig och Robin

Hittade en lista hos Lina som jag kände för att roa mig med en stund:

Vad heter ni? Linda och Robin
Hur träffades ni? Genom en gemensam bekant. Jag lärde känna henne och frågade efter ett tag om hennes kille hade någon snygg singelkompis. Hon föreslog Robin, men när hon sa att han "var en sån som tränade på gym" backade jag - på den tiden raggade jag bara upp magra rockerpojkar och Robin hamnade inte riktigt i den kategorin. Jag hade honom på min msn ganska länge, men pratade bara med honom någon gång sådär. Sen skulle jag vara parkeringsvakt på Decibel i Bengtsfors när han var där och söp och det var väl där det började. Vi träffades även kvällen före då vi våldgästade en fest hemma hos honom. Såg honom sitta i soffan och kände väl att "honom ska jag ha!" Och det fick jag.
Är ni förlovade? Nej, men vi har pratat på det hur många gånger som helst. Vet dock inte hur en ring på fingret skulle förändra vårt förhållande.
Bor ni ihop? Ja, han flyttade in hos mig ett halvår efter att vi träffats första gången.
Har ni barn? Jajjemän, tre stycken och fler hoppas jag att det blir.
Har båda körkort? Ja, jag har haft mitt några år längre än vad han har dock.
Isåfall, vem kör bäst? Hmm.. Robin är bättre på vissa saker och jag på andra, så det jämnar nog ut sig.
Kommer du ihåg er första kyss? Absolut, har den på kort!
Vem sa "Jag älskar dig" först? Jag, Robin har typ aldrig sagt det till mig i nyktert tillstånd.
Vem är äldst? Jag, tre år äldre.
Vilka stjärntecken är ni? Stenbock och Skytt
Vem fyller först på året? Jag eftersom jag fyller i januari, sen fyller Robin i december och det skiljer tre veckor på oss.
Vem är längst? Robin, han är 14 cm längre än mig. 
Vem sjunger bäst? Jaa du, vad svarar man på det, haha! Robin kan härma Eddie Meduza jävligt bra.
Håller ni varandra i handen på stan? Nej, väldigt sällan. Vi är liksom inte såna.
Kände ni varandra innan ni blev ihop? Nej, men jag hade genom vår gemensamma bekanta hört lite om honom så lite koll hade jag väl.
Blev du kär vid första ögonkastet? På sätt och vis, när jag väl fick se honom IRL så.
Har ni någon speciell låt? Nej, men jag har låtar som påminner om honom, men ingen gemensam.
Har ni varit utomlands tillammans? Paris, Budapest och London.
Vilket är ert bästa minne? Borde väl vara när barnen föddes. Det är det största i alla fall, sen har vi ju andra minnen som är väldigt bra; Londonresan, vardagliga tillfällen som jag inte orkar räkna upp här. Ett uttalande han gjorde som jag aldrig trodde att han skulle säga - och då var det nästan för sent. (Låter kanske kryptiskt, men tänker inte gå in på vad det handlar om, haha!)
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Robin sitter vid sin dator och spelar, jag går mellan datorn och tv:n.
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? Nej
Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången? Ca 8 mil eller vad det nu kan vara mellan Vänersborg och Långed.
Blir du lätt svartsjuk? Inte nu längre (inom rimliga gränser förstås).
Brukar ni bråka? Inte nu längre. Det är mest jag som skäller över städning eller andra såna där vardagsgrejer.
Ringer eller SMS:ar ni mest? Det beror på vad vi vill. Vi ringer nog mest.
Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel? Helt klart armarna - ansiktet är ju väldigt fint också.
Brukar nån av er prata i sömnen? Haha, Robin gör det. Säger helt sjuka saker ibland! "En kräftmaskin, det skulle man ha!"
Hur länge har ni varit tillsammans? Till våren blir det 7 år.


First kiss!


Min bil är död!

För ett par veckor sedan fick vi ombesiktning på min Renault, idag skulle Robin greja lite med bilen så att den skulle gå igenom besiktningen igen, men istället för att fixa den lyckades han göra sönder alltihop så nu är den död! Förstör min bil bara, gör det!

Någon som är sugen på att köpa en reservdelsbil, eller kan tänka sig att lägga ner arbetet som krävs och sedan ha en bil som rullar ett tag till, så är det bara att hojta till. Den säljes billigt.

Som man bäddar får man ligga..

Usch vad illa jag mår! Och jag har enbart mig själv att skylla. Köpte godis förut och har tryckt i mig alldeles för mycket. MEN jag måste berömma mig själv då jag inte har ätit B&J-glass sen jag slutade med Viktväktarna, det är som att något tvång har släppt. (Ja, jag är lite fucked up när det gäller att "förbjuda" mig saker.) Tror dock att det behövs en viss uppstramning av godisätandet här hemma, det går överstyr hela tiden.

Men nu då?

Och jag tror att vi har en krypare här snart. Både igår och idag har Knut tagit flera riktiga krypsteg. Det går lättare när han är på mattorna, men vi har inte så många så det blir inte så ofta. Men idag tog han några på vanliga golvet också, så nu tror jag faktiskt att han kryper snart - det sa jag iofs sist gång också, och det är väl typ en månad sen, men men.

Svar till "Vad säger dom? del 2"

Bant - elefant (ett rätt där!)
Tiff - kex
Babadda - sköldpadda
Nos - snor
Tunken - kudden

De flesta ord de säger nu förstår man så de där "roliga" orden blir allt färre, men några har de kvar som man får försöka lista ut. Det är helt otroligt hur mycket de har lärt sig att säga sen de fyllde 2 år. Nu säger de relativt förståeliga meningar, exempelvis sa Morten härom dan "Mamma rumpa lukta bajs". Jaha, tack för den, haha! Och när vi ändå är inne på temat bajs, vilket både jag och barnen tycker är våldsamt roligt ibland, så var Morten så söt förut. De har en leksak som man kan spela in ljud på, så jag spelade in "Morten luktar bajs" och när han spelade upp det blev han helt bestört och utbrast "NEJ! Morten ren! Morten inte lukta bajs, Morten ren!" Haha, så söt. Lite elakt kanske, men han roade mamma i alla fall.

Barnet lär sig saker

Igår ställde sig Knut upp mot soffbordet. Han såg väl något där uppe som var intressant, fick tag i detta och om han sedan släppte eller ramlade vet jag inte men ner på golvet for han. Det var ju roligt en stund i alla fall - och imponerade på sin mamma gjorde han också. Trodde inte att han hade såna skills än.

Ack denna sjuka hjärna

Undra vad som hände i min hjärna i natt egentligen. Jag hade tre mardrömmar efter varann och däremellan vaknade jag till ett par gånger av att jag slog ihop tänderna så hårt att jag trodde att de hade gått sönder. Visst att man kan vara förvirrad på natten, men det gjorde faktiskt ont. En av drömmarna var riktigt fruktansvärd så jag vaknade med hjärtklappning och visste inte vad som var sant, även om jag i drömmen tillslut förstod att jag drömde.

Jag vet inte riktigt hur det började, men plötsligt var jag mitt inne i en jakt på en riktigt vidrig människa. Det försvann barn (även vissa vuxna men mest barn) och hela stan var ute och letade efter de försvunna. Även mina barn var borta. De flesta som försvunnit återfann man styckade i påsar utspridda lite här och var, vissa gömda på de mest konstiga ställen medan andra låg helt öppet. Det ryktades även att den här människan hade en stor mal där han slängde ner de han hade tagit tillfånga, så man såg en sörja av gamla människor veva runt i en stor maskin. (Svårt att förklara men det var verkligen vidrigt, speciellt när man inte visste om ens egna barn låg där i och snurrade.) Plötsligt hörde jag hur någon ropade "Mamma!" och jag trodde att det var något av mina barn som hade hittats, men när jag såg barnet var det någon annan och jag blev så besviken - och fick såklart skuldkänslor för att jag inte var glad över att det barnet hade hittats utan hellre hade velat att det var någon av mina. Stämningen i drömmen var så sorglig. Folk hade panik, gick runt och letade efter sina nära och kära och man visste aldrig när nästa påse skulle hittas. Jag gick in på ett sjukhus och fick en ond aning om att det fanns något i deras frys, och mycket riktigt låg det påsar med kroppsdelar även där. Där fick jag även syn på en säng där det låg två personer inrullade i lakan. Det stack ut en liten hand som jag kände igen och när jag fick lyft på lakanet var det Vidar. Såhär i efterhand får jag för mig att han levde, men det kanske bara var för att göra drömmen mindre hemsk.

Jag vaknade i alla fall där och kunde inte somna om än på ett tag. Fick även för mig att någon hade tagit sig in hos oss och tagit mina barn, och det gjorde ju inte saken bättre. Ibland undrar man ju.

Husvisning nr 19

Eller hus var det inte, utan en bostadsrättslägenhet/radhus eller vad man nu kallar det. I Uddevalla den här gången, där har vi inte tittat på så många bostäder. Inte för att vi vill bo i Uddevalla egentligen, och inte för att det var det ultimata boendet för vår del, utan det hade i så fall varit en tillfällig lösning som hade sparat oss mycket bensinpengar. Robin hade kunnat gå eller cykla till jobbet istället för att pendla en timme om dagen. Sånt är ju värt mycket, men tyvärr blir nog själva boendet för dyrt för oss ändå. De hade renoverat det helt i vår smak, så (utifrån det vi såg) var det bara till att flytta in. Aningens för litet, ett större sovrum och två mindre på ovanvåningen. Det hade säkert gått att lösa, men de små rummen kändes för små för att rymma tre barn ändå. Huset var bra på ett sätt, men nackdelarna och den dyra månadskostnaden får oss att säga nej (även den här gången) - och för min del känns ju Uddevalla fruktansvärt att behöva flytta till, men som en tillfällig lösning kan jag väl kompromissa lite.






Vad säger dom? del 2

Vad säger barnen nu då?

Bant
Tiff
Babadda
Nos
Tunken

Stackars lilla Vidar

Vidar var lite väl aktiv en stund här idag, vilket slutade med att han ramlade in i tv-bänken så att blodet sprutade. Kanske inte riktigt så dramatiskt, men han landade med munnen rätt på kanten till tv-bänken så han slog upp en bit av läppen, samt att han förmodligen bet sig från insidan och fick en fläskläpp. Vad jag kan känna så sitter tänderna kvar där de ska. Han var inte så jättenöjd, men lugnade sig ganska snart ändå. Jag förstår inte riktigt hur han landade för han fick liksom två jack bredvid varann. Resten av kvällen var han som vanligt; han åt och lekte så det kändes inte som att han påverkades så jättemycket av det. Men klart att han måste ha ont. Morten pekade på honom flera gånger och sa "Bida ont munnen". Lilla hjärtat!


Trötta småbarnsföräldrar diskuterar

Igår kväll hade Knut lite svårt för att komma till ro när vi skulle lägga honom och följande diskussion utspelade sig:

Jag: Fan vad tråkig han är.
Robin: Jag vet! Man skulle ha något som man sprutade på honom så att han somnade, typ en spray.
Jag: Ja det hade varit bra! ...men det hade nog inte varit så lagligt.

Och när vi ändå pratar hus..

..så kan någon rik och generös person gärna få köpa det här till oss. Det ligger där jag vill bo och med viss justering var det helt okej! En barndomsvän till mig växte upp mitt emot det här huset, så jag har lekt en del i dessa trakter när jag var liten. Grannen bredvid hade en karusell på tomten, det var rätt häftigt på den tiden kan ni tänka er!


Haha, mitt hus är till salu!

Det här var lite lustigt. Varje gång vi åker via Högsäter för att komma till Långed brukar jag säga att jag vill ha det här huset, att det ser så mysigt ut. Nu vill jag ju inte bo i Högsäter, men blev glatt överraskad när jag såg att det nu är till salu. Det var oväntat stort måste jag säga. Och visst ser det mysigt ut, men som sagt, inte Högsäter.


Så länge huset är till salu kan ni trycka på bilden.


En kväll nu i veckan


Klappa händerna när du är riktigt glad

Knut har börjat klappa händerna. Såg det första gången för ett par veckor sedan, men visste inte om det var en medveten handling. Nu den senaste veckan har han gjort det flera gånger om dagen så han vet allt vad han gör. Just när jag filmade blev det inte så mycket som han brukar (såklart), men fick med lite i alla fall. Det är tydligen extra roligt när man håller på att byta kläder på honom.


RSS 2.0