Skulle vi flytta eller?

Vi trodde ju att vi skulle flytta förra veckan, men när vi kom till lägenheten visade det sig att hallen inte var klar och lite andra, i våra ögon, nödvändiga saker inte var färdiga nog för att flytta in, så den senaste veckan har vi bott hemma hos mina föräldrar. Eftersom vi har varit i lägenheten och grejat nästan varje dag den senaste veckan är det ju väldigt skönt att slippa åka mellan Trollhättan och Ljungskile varje dag. Och när vi ändå hade packat ner i stort sett allting inför vår (vad vi trodde) flytt så kändes det väldigt tråkigt att behöva packa upp sakerna igen och vänta. Det fick bli såhär. Trodde att vi skulle ha flyttat som i onsdags, men så blev det inte heller. Fick i alla fall besked om att det inte händer mer i vår lägenhet nu förrän om två veckor tidigast. Vet inte riktigt hur vi ska göra. Jag tror ju inte att mina föräldrar vill ha oss hängandes här i två veckor till, men just precis nu kan vi inte flytta in med alla ungar heller. Vi håller på att packa upp för fullt, men det tar ju lite tid. Att ha massa lådor ståendes överallt är alldeles för spännande för barnen, plus att målaren har kvar sina grejer i några rum gör att vi inte vill ta med oss barnen dit just nu. Det börjar i alla fall närma sig en inflyttning nu.

Barnmorskebesök nr 6

Vikt: +13 kg
Blodsocker: 6,8
Blodtryck: 110/70
SF-mått: 29 cm
Hjärtljud: 148
 
Vecka 33 och dags för ett besök hos barnmorskan idag. Vi brukar inte diskutera så mycket när jag är där, det rullar ju mest på som tur är, så det är inget direkt att rapportera. Frågade om hon kunde känna hur bebisen ligger eftersom jag tycker att jag känner den överallt och själv har svårt att få någon uppfattning om det. Den ligger i snedläge som hon kallade det, med huvudet nedåt. Antar att det är rätt okej just nu, men till nästa gång ska den gärna ha lagt sig rätt annars kan det bli tal på en vändning den här gången också. Men huvud ner får som sagt vara godkänt i nuläget.
 
De senaste dagarna har jag börjat tänka "hon" om bebisen. Det har jag inte gjort innan. Har ju en känsla av att det är en pojk igen, men härom natten drömde jag att det var en tös. Har inte drömt någonting om kommande bebisen tidigare, eventuellt något i början men jag minns inte om det var så. Det är väl så mycket annat runt om som tar upp plats i hjärnan så att jag, konstigt nog, lyckas förtränga att jag är gravid. Fast emellanåt blir jag rejält påmind om att någon annan bor där inne.

Nu börjar det dra ihop sig!

På fredag flyttar vi! Fick ett samtal idag om att det börjar bli inflyttningsklart. Allting kommer inte vara färdigrenoverat, men det är så att vi kan köra dit grejer. Längtar så sjukt mycket! Jag har någon naiv tanke om att det äntligen kommer bli ordning och reda när vi kommer dit, men eftersom det fortfarande är vi som ska bo där så kanske jag ska sluta tänka så. Visserligen är det 30 kvm större och mycket mer möjlighet till förvaring, men ändå. Jag måste hinna bli en annan människa tills på fredag bara, i så fall löser det sig, haha.

Dagens barncitat

Morten (sagt med förtvivlan i rösten): "Det är inte saft. Det är kiss!"
 
Händelsen kring detta får ni fundera på själva ;-)

Underbara barn

När barnen skulle lägga sig förut påpekade Vidar att han hade bajs på lakanet så han ville inte sova där, fullt förståeligt. Robin bytte lakan medan Vidar sa med tillrättavisande röst; "Linda, du måste faktiskt tvätta!" Härliga barn!

Det blev väl inte riktigt som vi tänkt oss men..

Ja, jag tjatar om de här jävla tapeterna, jag vet, haha! Men nu har vi valt nya i något mer sansade kulörer, som jag utgår från kommer vara godkända att sätta upp. De ser fruktansvärda ut på bild, men i verkligheten är de inte sådär pissgula utan de går i metallic. Inte halltapeten dock, den är vit och beige. Tapeten som det var såna diskussioner kring är den vi faktiskt tillslut får i köket. Målaren förstod inte varför den första gubben hade sagt nej till den i ett mindre utrymme, så han tog ett snack med honom. Honom gillar vi. Tydligen har det börjat tapetseras nu och jag är väldigt nyfiken på hur det ser ut.
 
 
Hallarna:
 
 
Vardagsrummet:
 
 
Köket:
 
 
Vårt sovrum:
 
 
Morten & Vidars rum, tillsammans med vita väggar:
 
 
Knuts rum, tillsammans med vita väggar:
 
 
Minsta rummet:
 
 
 

Lite trött blir jag allt

Fick ett samtal idag angående vårt val av tapeter till nya lägenheten. Vi måste välja om tapeter till alla rum utom två, trots att vi dels valt tapeter ur deras egna godkända pärmar. Av deras godkända tapeter var det bara en enda som både jag och Robin fastnade för direkt, och den fick vi såklart inte ha kvar. På ett sätt kan jag väl förstå lite av deras resonemang, men samtidigt inte. Vi hade tänkt att ha den i hallarna och vardagsrummet eftersom dessa rum hänger ihop, men enligt han som ringde skulle det bli för extremt. Jovars, men när vi frågade om vi kunde ha den i köket, vilket skulle bli en mycket mindre yta, så var den fortfarande inte godkänd. Plocka bort den ur era pärmar då! Sen att tapeterna till barnens rum inte godkändes kan jag kanske förstå, men när jag pratade med målaren lät det som att det var upp till oss om vi ville ersätta dem när vi flyttade eller inte. Så nu blir det tapeter i vitt och beige i hela lägenheten istället. Ett annat argument för att vi var tvungna att välja nya tapeter var att de måste kunna hyra ut lägenheten efter oss också och att en pensionär kanske inte skulle gilla tapeterna. För det första; vad ska en pensionär med en femma till, ärligt talat? Och för det andra; varför ska dennes åsikt väga tyngre än vår? Alltså, ni ska se tapeterna som man kan välja på, helt tragiskt tråkiga verkligen. Det känns lite gammalt och förlegat på det stället om jag ska vara ärligt. Visst, jag är väldigt tacksam över allt de gör (vilket kostar en hel årshyra enligt han som ringde), men samtidigt är det ju inte vårt fel att de inte underhållt lägenheten på 15 år så att det blir massa jobb på en gång. Det blir säkert okej när vi väl flyttat in och fått dit våra egna saker, men just nu känner jag bara att det är tråkigt. Längtar tills vi kan flytta och få det som vi själva vill.

Shopping på Ikea

Det blev en heldag i Göteborg idag. Främst för att åka till Ikea, men det blev även att vi gick i några andra affärer. Behövde bland annat ett nytt tangentbord eftersom mitt helt plötsligt bestämde sig för att ge upp - fast bara vissa knappar konstigt nog. Största anledningen till ett besök på Ikea var för att kolla hur vissa saker ser ut i verkligheten så att vi vet vad vi har att välja på. Det är lättare än att sitta hemma och spekulera i om och ifall. Det är även lättare att engagera Robin om han ser sakerna IRL. När jag visar på datorn är han väl sådär måttligt intresserad. Vi köpte allt lite saker också, men inte så mycket. Det blev lite gardinstänger och annat smått, utöver detta blev det mest inhandlat till förvaring. Var på jakt efter en spisfläkt, men det var tydligen svårare än vi trodde att få tag i. Hyllan längst ner hade vi tänkt att ha i hallen fast vänd åt andra hållet så att den ligger ner. Köpte backar till den på Jysk i förra veckan och i min fantasi blir det bra. Får se hur det ser ut på riktigt sen. Jag upprepar mig; jag längtar verkligen efter att få flytta in nu!
 
 

En liten sten har nog släppt nu

Nu är lägenheten såld på riktigt! Vi träffade köparen för att skriva papper och fixa med betalning idag, och även om det inte är helt klart än så känns det lite lättare om hjärtat. Nu finns det på papper i alla fall och vi får hoppas att allting har gått rätt till. Det är ju inte varje dag vi säljer bostäder så det finns ingen direkt rutin på det, men vi får tro att det är som det ska vara.
 
Jag vill bara flytta härifrån nu. Det ska bli så kul att få inreda nya lägenheten och att få komma i ordning. Här hemma har vi gett upp för längesen. Jag är otroligt glad över att vi har haft möjlighet att köra iväg saker till mina föräldrar tills vidare, annars hade vi verkligen levt i ett flyttkaos. Som det är nu är det väl mest att vi skiter i allt. Igår dammsög jag och det kändes som att det var tre veckor sen senast - det var det ju inte, men man kan väl säga att städning inte kommer så högt upp på listan längre. Vi går bara och väntar.

Havets hus

En spontan resa till Havets hus blev det idag. Morten och Vidar har pratat en del om fiskar det senaste, att de har fiskar i sina vattenglas och sånt, så jag tyckte att det kunde vara lite roligt att visa dem riktiga fiskar. Det var nog ganska uppskattat, även Knut tittade och pekade på det som rörde sig. Jag å andra sidan blev ännu mer övertygad om att man INTE ska bada i havet. Såna otäcka grejer som håller till där! Efter typ halva vägen tyckte Vidar att det var roligare att springa runt på egen hand, han utforskade diverse personaldörrar och försvann några gånger. Inte för att han egentligen kunde komma så långt kanske, men visst hinner man tänka en del under tiden han är borta. De blir ju bättre och bättre på att "gå lösa", men det är inte jättekul alla gånger, speciellt inte när man själv rör sig i samma hastighet som en gammal tant med rullator. Även om det blev mycket bilåkande och barnen var överdampiga innan de somnade så var det ett bra val att åka dit idag. Tyvärr blev det inte ett enda kort taget. Inne på själva Havets hus var det så mörkt och vi hade fokus på annat, och sen blev det inte att kameran kom fram.

Nu kan det inte vara långt kvar..

..tills Knut börjar gå. Idag har han gått uppåt 10 steg eller mer ett par gånger, och ännu fler gånger har han tagit kanske 4-5 steg efter att ha rest sig upp från golvet. Jag blev väldigt överraskad då jag såg att han följde efter mig ut till köket förut, men jag reagerade inte på att han faktiskt gick först. Det är en helt annan målmedvetenhet och stabilitet i det han gör. Det syns på honom att han fattar att han kan något nytt. Jag som trodde att han skulle gå vid 13 månader fick lite fel, men börjar han nu så var min gissning inte helt galen.

Att på kvällstid bekanta sig med sina grannar

Vi var iväg en sväng till Ljungskile i eftermiddags för att köra saker till nya lägenheten. Det är ju aboslut inte klart där med renoveringen än, men vi kunde ställa grejer i förrådet åtminstone. Jag längtar så fruktansvärt mycket efter att få se hur "vår" lägenhet växer fram ur det som är nu. Vi har inte riktigt koll på vad de hade tänkt att göra, då de lite oväntat även har dragit upp golven i vissa rum. Tapeterna har vi ju bestämt, men det händer andra grejer som vi inte visste om från början. Det är riktigt spännande det här. Hade helst velat att allt vore klart tills imorrn, men riktigt så fort jobbar de inte - fullt förståeligt med tanke på vad de har att göra.
 
Efter att vi hade varit i lägenheten åkte vi hem till mina föräldrar, tiden rullade på och när det var dags att åka hem insåg jag att vi inte hade taggen till ytterdörren med oss. Ungarna har fått dille på att leka med våra nycklar så det är inte alltid de ligger där vi själva tror att de ska ligga, och i det här fallet hade de dragit loss taggen. Den behövs efter kl 21, vilket klockan skulle hinna bli innan vi var hemma. Det var bara till att åka och hoppas på att någon granne skulle vara snäll och öppna åt oss. När vi svängde in på parkeringen såg vi hur en av grannarna precis stängde balkongdörren, typiskt! Det blev till att stalka lite folk över eniro och ta reda på deras telefonnummer. Första grannen jag ringde till var i Värmland, som även berättade att en av våra andra grannar var i Finland. Jag fortsatte att ringa till en av de andra, men under tiden jag ringde var det en av grannarna som skulle ut, vilket visade sig vara dottern till den jag höll på att ringa. Jag sa till henne att jag precis hade ringt hennes mamma, men då berättade hon att även hon var i Finland, så det var väl "tur" att åtminstone hon var hemma. Kändes lite skumt att ringa grannarna som vi egentligen inte känner, men hellre det än att betala massa pengar för att jouren skulle komma och låsa upp åt oss. Ja, Linda är snål, det är hon.

Det här med dagis alltså..

Jag har funderat en del över det här med att vi ska skola in Morten och Vidar på dagis. Vi har ju fått plats till dem och inskolningen ska börja i slutet på augusti, för att sedan dra igång "terminen" i början på september. Och med dagis kommer massa sjukdomar. Det räckte att vi var där och hälsade på för ett tag sedan för att hela familjen skulle bli sjuk (och fortfarande dras lite med sviterna av det). Tänk då att vi skolar in dem, sedan blir vi sjuka och mitt i allt det här ska jag föda barn och ha en nyfödd hemma i misären. Är det värt det? Jag tycker att dagis är så fruktansvärt äckligt och ohygieniskt. Barnen var ju fan sjuka hela tiden sist de gick där, så det var inte mycket vi fick ut av den tiden vi betalade för. (Jo, vi fick veta att Vidar är äggallergiker, det är ju alltid något.) Visserligen är de äldre nu, men det känns som att de drar på sig allting så fort de träffar andra barn. Det kan man väl ta för att de ska vänja sig, men tanken på att ha en nyfödd som också kommer drabbas av allt känns inte okej. Man kan ju förmodligen skjuta upp inskolningen, men då känns det som att man får vänta antingen till efter nyår så att den minsta har blivit så pass stor att det inte känns lika "farligt" att drabbas av allting, men då är det mitt i kräksjukor och influensor. Nej tack! Och ska vi inte skola in dem då så kan vi ju lika gärna vänta till nästa höst, vilket gör att tanken med att vi ens skulle sätta dem på dagis från första början försvinner. Har jag varit hemma med fyra barn så länge så kan jag lika gärna fortsätta, typ. Nej, jag vet inte hur man ska göra. Hur hade ni gjort?

På tal om det där med hoarding..

Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att vi har en hel del grejer i vårt förråd. De flesta av dessa saker har vi (eller jag) gått igenom nu i helgen och sorterat in i olika kategorier; sälj, släng, spara av nostalgiska skäl och ta med till nästa lägenhet för att användas. Det kanske finns en hoarder i mig trots allt. Robin stod väl mest och skakade på huvudet när jag hade jätteångest över att göra mig av med nån liten skitgrej som jag typ aldrig använt, och själv vet med mig att jag aldrig kommer använda, men trots detta tvekade att göra mig av med. Såg framför mig dessa tanter som är med i klubben för sjukliga samlare och bestämde mig fort för att göra mig av med skiten. Jag ÄR inte sån! Dock blir jag jävligt förbannad på Robin när han bara tar mina grejer och slänger dem, det är inte hans val att göra. Så av drygt 20 lådor blev åtminstone 6 st säljlådor och en del grejer slängdes eller kommer försvinna på ett eller annat sätt. Ogillar dock såna saker som jag "behöver" spara av en eller annan anledning, men som jag egentligen inte vill ha kvar. Får se hur det blir med dessa.
 
 
 
Dessa lådor (och några till) har alltså
bara stått i förrådet de senaste fyra åren..
 

Gratis är gott!

Jag la ut en sak till bortskänkning alldeles nyss och det tog väl inte ens fem minuter innan den hade fått en ny ägare. Eller den är inte hämtad än, men det är sagt att hon ska komma senare i veckan så jag får väl tro att det blir så. Folk gillar sånt som är gratis tydligen, det rullade in många intressenter på väldigt kort tid kan jag säga, haha!

Vecka 30

Herregud, vad det rasslar på helt plötsligt då! Det är bara 76 dagar kvar och jag börjar få känslan av "Hur fan ska vi hinna?". Allt det här som har med flytten att göra tar ju också sin tid, och även om det inte är beräknat någon bebis just nu så känns det som att allt händer på en gång. Det som tar mitt fokus just nu är ju allt det som har med våra lägenheter att göra, vilket är fullt förståeligt, så att tänka på att jag är gravid mitt i allt blir nästan för mycket.
 
Vecka 30 har varje gång varit ett delmål, även om det egentligen inte är något rent kroppsligt som gör någon skillnad (eller ja, en vecka till är ju alltid bra). Vecka 34 däremot är ett riktigt delmål att se fram emot, för då är lungorna på bebisen utvecklade. Det får bli nästa mål helt enkelt.
 
 

RSS 2.0