Är det inte typiskt så säg?

Det har ju inte varit något brinnande intresse för vår lägenhet när den legat ute till försäljning, det kan jag inte påstå. Det har varit fyra familjer som varit och tittat på den, och dessa fyra kom ganska snart efter att första annonsen kommit ut. Sen har det budats lite halvhjärtat, folk har kommit och gått i budgivningen kan man väl säga. Sen tillslut var det ett par som la ett slutgiltigt bud och så var det bra med det. Såld! Vad händer då? Jo, då dyker det upp två till familjer/personer som visar sitt intresse. Men va fan?! Ni kunde väl ha varit lite snabbare så att ni kunde ha varit med och dragit upp priset lite? Lägenheten har ändå legat ute i en månad nu. Suck.

Shopping från Villervalla

Villervallas rea började i förra veckan så jag kände mig manad att köpa lite grejer. Det blev inte så mycket, men det får väl räcka. Att göra slut på pengar har vi inga problem med i den här familjen.
 
Till Knut:
 
 
Till Morten och Vidar:
 
 
 
 

En liten tjuvkik på vår nya lägenhet

Det blev inte att vi fick några nycklar till vår nya lägenhet idag, de som bor där nu hade inte städat klart så det blir väl på måndag skulle jag tro. Oss gör det inget för vi kommer ändå inte flytta in på ett tag. Men vi fick gått dit och tillsammans med vaktmästare, målare och snickare gått igenom vad det är som ska göras i de olika rummen. Vi har sånt flyt att ALLT ska göras i ordning. Vi får välja nya tapeter till alla rum! De ska även in och greja lite i köket med diverse "detaljer" så det här blir säkert jättebra, det känns så i alla fall. Sen är tydligen inte inomhusarbete av högsta prioritet den här tiden på året, plus att det är semestertider, så det kan hända att det inte är riktigt klart tills vi ska flytta in, men de skulle försöka göra så att det är beboeligt i alla fall.
 
Efter att vi hade varit i lägenheten passade vi på att välja tapeter. Jag tyckte att det tog hur lång tid som helst när vi stod där och bläddrade i pärmarna, men om man jämför med när vi skulle flytta hit så gick det nog egentligen väldigt fort. På någon timme hade vi valt tapeter till åtta olika utrymmen. Nu var vi lite begränsade visserligen eftersom vi inte ville behöva betala för alla rum, så vi var lite "snåla" och valde gratistapeter till alla rum utom tre. Och sen återstår det väl att se om tapeterna till barnrummen blir godkända.
 
 
 
Båda hallarna och vardagsrummet
 
 
Köket
 
 
Sovrum 1 - minsta rummet
 
 
Sovrum 2 - vårt sovrum
 
 
Sovrum 3 - Knuts (och förhoppningsvis nya bebisens) rum
 
 
Sovrum 4 - Morten och Vidars rum

Barn säger roliga saker

Ja, barnen säger lite roliga saker ibland. Igår pratade jag med Vidar i telefon och då berättade han "Vidar har en sax på rummet, den är jättefarlig", med mycket välartikulerat uttal. Det lät nog ännu roligare genom telefonen. Och idag när jag sminkade mig stod Morten och tittade på, och när jag la på min "öronsugga" (hans ord), sa han "Mamma målar brunöga", trevligt.

Det går bra nu

Efter att ha varit konstant stressad i en månad var den här dagen mycket välkommen. Det började med ett samtal från HSB som berättade att vår nya köpare är godkänd av föreningen, med andra ord kan försäljningen gå igenom. Nu återstår bara lite pappersarbete och ett besök till banken så är det klart. Men jag tänker inte andas ut förrän allt är färdigt. Sen ringde vaktmästaren som har hand om vår nya lägenhet. Han ville att vi skulle komma dit så att vi kan ta en kik på lägenheten tillsammans och gå igenom vad som behöver göras innan vi flyttar in. (Gärna allt, inte mig emot, haha!) Och nu ikväll kom en kille och köpte min bil, så nu slipper vi ha den ståendes. Bara för att det har varit sånt flyt idag kände jag mig tvungen att skrapa en Trisslott som jag hade liggandes och visst vann jag - bara 25 spänn visserligen, men det är ju alltid något. Hela den här veckan har varit bra egentligen, men just idag var det som att det small till. Fick ett besked tidigare i veckan om att hon som tagit hand om Bettan kommer skicka in papper om ägarbyte. Det har funkat jättebra med hennes andra djur och med familjen, Bettan är snäll och gosig som hon brukar och det verkar ju lovande. Så nu har mina tre stora stressmoment som jag haft hängades över mig den senaste tiden börjat släppa. Det är som sagt en väldigt välkommen känsla.

Ska man impulshandla ska man göra det ordentligt!

Den här följde med mig hem igår
- och det kanske var på tiden att även jag blev lite modern.
 
 
 
 

Barnmorskebesök nr 5

Vikt: +12 kg
Blodsocker: 4,5
SF-mått: 27 cm
Hjärtljud: 130
 
Jag som inte tycker att min mage har vuxit någonting det senaste, och så hade den ökat med 5 cm. Jag ligger fortfarande precis på normalkurvan och det känns ju bra. Jag tror att bebisen låg och sov när barnmorskan började kolla efter hjärtljuden. De var väldigt låga, typ 110, för att sedan sticka iväg uppåt 200 när hon väl fick skakat liv i den. Men de var ändå lägre än de varit hittills, låg runt 125-130. Och att jag "bara" hade gått upp 2 kg den senaste månaden kändes också jätteskönt. Har ju känt mig som en flodhäst tidigare, men nu de senaste veckorna är det som att det har lugnat sig lite med det.

Än har inte stenen släppt men..

..imorrn är det tänkt att vi ska skriva kontrakt med nya ägaren till vår lägenhet! Det räckte tydligen bara med att mäklaren kom hit på besök så blev vår lägenhet såld, haha. Jag vågar inte säga att det är så än, kontrakt ska skrivas och nya ägaren ska godkännas av HSB, men det är ju helt klart så nära en försäljning vi har varit hittills. Även om vi inte kommer få någonting över på försäljningen efter att vårt lån är betalt så är jag ändå glad. Jag slipper vara stressad över att inte se något slut på våra dubbla hyror och det är också värt något. Självklart hade jag velat ha både 50 och 100 000 spänn över efter försäljningen (eller ja, jag hade varit glad med 10 000 spänn också), men det är vad det är. Man ska vara glad över det "lilla" - i min värld är det inte litet att slippa betala hyra på typ 15 000 i månaden. Det är värt hur mycket som helst.
 
Och på tal om det här med mäklaren. Vi var inte helt ute och seglade när det gällde värdet på lägenheten, utan vi tänkte precis samma. Han tyckte att vi hade så fin lägenhet så, det var inte mycket att anmärka på som han sa. Han tyckte att vi hade det så städat och i ordning. HahaHAHAHA! Ja, kom hit en dag då barnen är hemma, då ser det inte riktigt ut såhär. Jag hade en väldigt bra känsla av att lämna över försäljningen till honom, men nu verkar det ju inte som att vi behöver det - och det är ju också skönt på ett sätt.

Trots att vi sänker oss så lågt vi bara kan..

Jag hoppas att vi aldrig nånsin mer behöver sälja en bostad! Nu är det snart en månad sedan vi la ut den till försäljning och man kan väl säga att det har hänt otroligt mycket i huvudet under den här tiden. När vi flyttade hit och renoverade den trodde vi i vårt naiva sinne att vi faktiskt skulle ha någon nytta av att lägga ut dessa pengar på att förbättra standarden, men ack nej. Det är tyvärr inte så det funkar. Jag vet att det har hänt mycket både med Sveriges ekonomi och själva Trollhättan de senaste fyra åren, men någonstans ville jag tro att ens arbete faktiskt skulle vara värt något. Att folk skulle värdesätta att det inte är ett kök med gamla gula köksluckor och brun spis, utan istället nya vitvaror och fräscha skåp. Bara det är för mig värt jättemycket. I min värld är det även mer värt att ha snygga neutrala laminatgolv istället för plastmatta a la 80-tal, plus alla smådetaljer vi har fixat till (som bättre förvaring, vilket inte ens existerade när vi flyttade hit). Att man sen vill tapetsera om är fullt förståelig, det är väldigt sällan man flyttar in någonstans och faktiskt tycker om tapeterna som sitter där - speciellt om ett rum är chockrosa, det är nog inte så många som gillar det. Men jag undrar hur folk tänker. Jag förväntar mig inte att vi ska få tillbaka vad vi har lagt ut på lägenheten, det gjorde jag inte ens när vi höll på att renovera, men är inte ens arbete värt någonting? Jag trodde även att vi skulle få fler intressenter än vad vi har haft, och jag trodde inte att det skulle vara så jävla omständigt att få till en försäljning. Folk budar och backar ur, budar och backar ur.
 
Nu till veckan får vi besök av en mäklare som ska värdera lägenheten åt oss. Det kan ju hända att vi är helt åt helvete med våra krav och önskemål, så det kan vara bra att få en utomståendes åsikt kring det hela. Tanken är väl att vi sedan ska anlita denna mäklare och förhoppningsvis öka chanserna att få den såld, men det känns som att vi kan förlora alldeles för mycket pengar på det om inte han heller lyckas. Hur gör alla andra som säljer lägenheter häromkring? Går de med på skambud som är långt under gränsen för vad som är acceptabelt bara för att få sålt? Det känns som att vi ändå har sänkt oss så lågt vi bara kan nu, vi har slutat fantisera om att få någonting över efter försäljningen och fokuserar bara på att kunna lösa in vårt lån och bli av med lägenheten, men det duger tydligen inte det heller. Det är fan sorgligt.

Nej, jag tänker inte önska glad midsommar

Den här dagen har varit så låååång, och så tråååååkig! Det låter hemskt, men jag har längtat efter att ungarna skulle gå och lägga sig hela dan. Jag har verkligen inte varit på humör för att vara mamma idag (man får ha såna dagar också). Det känns som att alla har varit trötta och allmänt sura så det har ju inte gjort saken bättre. Vill bara att det ska bli nästa vecka, för har vi tur får vi nycklarna till vår nya lägenhet då. Om inte annat börjar världen att leva igen efter helgen. Tänkte att jag skulle ta en sväng till Överby imorrn, men så har de stängt! Jävla sätt.

Jag är väl ingen hoarder?

Det känns ganska otroligt, men ju mer jag packar ner desto stökigare känns vår lägenhet. Vad är det rimliga i det? I vanliga fall brukar man ju stapla lådor på varann som står överallt, så då kan det vara förståeligt, men vi har lyxen att kunna köra iväg grejerna så att vi slipper ha barn som röjer runt med det vi packat ner. Hittills har vi packat ca 40 lådor, plus en del säckar och lite andra grejer som stått här till ingen nytta. Man kan väl säga att det som är kvar nu är sånt vi faktiskt behöver. Så 40 bananlådor med grejer som vi egentligen inte behöver, vad säger det om oss, haha! Sen har vi 30 lådor till i förrådet, plus allt annat som inte får plats i lådor. Och när jag säger vi men jag förstås mig själv.

Herregud, ge mig!

Lantlig idyll, eller vad ska man kalla det? För en nätt liten summa på 13 miljoner. Jag frågade Robin om vi hade köpt det om vi hade kunnat, men han tyckte det var onödigt. Vadå onödigt?! Nog fan hade vi köpt det om vi hade haft pengarna till det! Vem hade inte det?
 
 
Så länge annonsen finns kan ni klicka er in för att titta på fler bilder och info.
 
 
 

Jag är tydligen sjuk på riktigt

Kunde inte sova i natt för jag hade så ont i halsen att jag inte kunde svälja eller andas ordentligt, och örat bara dunkade. Kände mig lite löjlig som ringde till Vårdcentralen i morse, men uppenbarligen var det ett bra val. Jag har öroninflammation av en värre sort, det var nästan så att läkaren ryggade tillbaka när hon tittade, haha! Så nu har jag fått penicillin och inbillar mig redan att det känns bättre. Jag fick även salva mot min ögoninflammation som jag dragit på mig, och den hjälpte faktiskt direkt. Det svider inte alls i ögonen på samma sätt och det där suddiga är nästan borta. Ibland är det bra att vara lite sjåpig.

Projekt potträning, ett litet framsteg

Jejj, nu har det premiärkissats på pottan! Efter att Morten och Vidar hade vaknat efter middagsvilan fick de gå utan blöja. Jag vet inte hur man gör när man pottränar, men tidigare har det inte blivit något resultat, så vi körde den hårda vägen idag. Av med blöjan och se vad som händer. Jag känner att de börjar bli alldeles för gamla för att ha blöja nu. Ett mål hade varit att ha dem blöjfria till dagisstarten, men vi får väl se hur det går med det. Men det är då inte lätt att få dem att förstå vad vi menar. Jag vet inte om vi säger det fel, eller om de faktiskt inte fattar, men att säga till innan de behöver sätta sig på pottan funkar inte. Det har varit en del kiss på golven här idag, men det är väl så det är. Tillslut blev det i alla fall kissat på pottan och det var Vidar som stod för den bedriften!

Men vad är det för skit jag har åkt på?

Det började med ögoninflammation som nu har utökats till halsont, riktigt jobbig torrhosta, heshet, nästäppa (som inte har med att jag är gravid att göra), perioder då jag känner mig febrig, och nu idag lock för örat. Helt underbart är det. Känner mig bara fräschare och fräschare. Är det för att vi besökte dagis i förra veckan? I så fall har vi en härlig period framför oss nu till hösten.

Hej då Bettan..

Nu ikväll blev Bettan hämtad av sin nya matte. Hon ska få flytta ut på landet där hon kan komma och gå som hon vill - och där hon förhoppningsvis slipper ligga gömd hela dagarna för att undkomma alltför nyfikna barn. Det känns skitjobbigt. Jag har blivit ett sånt där rövhål som jag tidigare har föraktat, men vad fan ska man göra? Nya matte har redan tre katter, så vi har sagt att vi ger det lite tid för att se om det funkar först. Det kan hända att Bettan kommer tillbaka igen, men det återstår att se. Jag gråter ju inte om hon skulle komma tillbaka, men samtidigt funkar det ju inte som vi har det nu. Det känns jättekonstigt att hon är borta. Fan, ska nog gå och gråta en stund.



Vecka 28 - trimester tre

Ja, då går vi in i tredje och sista trimestern. På familjeliv.se står det "Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig." Jaha, vad är det jag har haft innan då, haha?! Känner mig mycket mer hetsig den här gången, men tro fan det med allt som är runt omkring. Ungen ska väga ca 1 kg nu, men det känns som att växandet har stannat av. Känns inte som att det har hänt någonting med magen på ett par veckor, men det har det säkert. Det lever runt för fullt där inne i alla fall så jag är inte orolig.



Var det någon som sa var?

När två av tre barn har och har haft ögoninflammation dröjer det inte så länge innan gravida mamman med det otroligt dåliga immunförsvaret drabbas. Ögat är helt kletigt och det blir liksom suddigt när jag blinkar emellanåt. Jag kan klämma fram var och sedan dra ut långa varsträngar ur ögat.. eller var det någon som tyckte att sånt här var äckligt kanske?




Hähähähä!

Fy fan för andra människor.. typ

Jag blir så jävla trött på snikna människor som ska ha allt gratis. Som inte kan bjuda till lite själva, inte kompromissa eller själva bidra. Fy fan säger jag bara!

Allergichock, någon?

Jodå, vi städar allt ibland, men att damma bakom böckerna står kanske inte högst på listan. Eller ja, ganska uppenbarligen gör det inte det.


Saltkällans marknad

I lördags var vi på Saltkällans marknad. Har inte varit där på många år, men kände att jag var lite sugen på att åka dit. Det fanns väl inte så jättemycket som föll oss i smaken, men det obligatoriska marknadsgodiset blev inhandlat och nya mössor till barnen. Kan verkligen rekommendera Kola Design ifall ni ska köpa mössor, hur fina som helst!



Min hjärna behöver semester

Jag har det så fruktansvärt fullt i huvudet just nu, men förhoppningsvis lättar det snart. Har vi lite flyt så löser sig några grejer redan ikväll. Återkommer angående detta..

De avböjer artigt åtminstone

Jag: Är du färdig Morten?
Morten: Ja.
Jag: Ska vi byta blöja då?
Morten: Nej tack!

1-årskontroll på BVC

Nu i veckan var jag och Knut iväg till BVC för att göra 1-årskontrollen. Jag vet inte om vi har gett honom växtnäring eller något, men han hade gått upp ett halvkilo och vuxit 4 cm på en månad! Det är ju ungefär den takten de växer i när de är nyfödda. Nu var han 79 cm lång och vägde 11,4 kg. Jämfört med Morten och Vidar så är han lika lång som de var vid 1 år, men ungefär ett halvkilo tyngre, så det skiljer inte så jättemycket ändå. Jag har hela tiden tyckt att han varit så kort jämfört med sina bröder, men nu har han verkligen vuxit ikapp.

Börjar bli svårfångad


Lycka är att ha en katt!

Eller ja.. kanske inte alltid.



Haha, men who0t?!


Knuts 1-årskalas

Idag samlade vi släkten för att fira Knut. Även om det flöt på bra är vi alla jättetrötta nu, speciellt Vidar som hade dragit på sig lite feber lagom till kalaset, så det var inte många ljud jag hörde inne i barnens rum när vi hade lagt dem. Själv sitter jag här och ser knappt vad jag skriver, men måste hålla mig vaken till Big brother-finalen. Känns lite konstigt också att veta att det är sista gången vi firar något kalas i den här lokalen. Nästa gång det är dags bor vi på ett annat ställe. Men det är jag nog mest glad över.


Bilder från dagen




















Nu händer det grejer!

Jag la ut vår lägenhet till försäljning i tisdags och vi har redan haft två här som har tittat på den, det känns ju roligt. Nu hoppas jag bara att de budar över varann ett tag, haha. Annons kommer även i ttela till veckan så det kanske är någon som nappar på den där också. Jag la även ut vårt matsalsbord till försäljning nu i eftermiddags (lite impulsivt, även om jag var villig att sälja det). Det blev sålt och hämtat för någon timme sen, så där var det verkligen en snabb affär! Känns lite tomt här i rummet nu, men det är bra för ungarna att ha lite yta att springa på. Har funderat många gånger på att sälja det, men så har det varit bra att ha när man ska ha kalas och sådär, men nu fick det flytta hem till någon annan då jag har tänkt att ha det på ett annat sätt i nästa lägenhet.

RSS 2.0