Vänner sökes

"Tjej på snart 30 vintrar söker vänner att skratta ihop med. Jag gillar inredning, böcker, att dra igång projekt och bygga luftslott, och mina egna barn. Du får gärna själv ha barn, dålig humor och inte skrämmas av att jag ibland kan uppfattas som socialt efterbliven."
 
Kanske inte riktigt så illa, men sen vi flyttade till Ljungskile har jag märkligt nog börjat känna ett behov av att lära känna människor. Det är en känsla som jag inte haft på säkert 10 år, om inte mer, så ni förstår kanske när jag säger att det är en väldigt främmande känsla för mig. Jag har funderat på vad detta beror på. När jag flyttade till Vänersborg var det för att plugga, med andra ord hade jag ingen tanke på att bli kvar där. Även studietiden är för det mesta en tillfällig fas i livet, som visserligen kan ge en vänner, men som det inte är tänkt att man ska bli kvar i för evigt. Sen flyttade vi till Trollhättan och jag tror att jag haft den känslan även där, tanken att bli kvar har inte riktigt funnits. Är det vad som har hänt nu alltså, har jag "settled down" och funnit mig i tanken på att det är här vi ska stanna för resten av våra liv? Det är ju ingen motbjudande tanke, men lite oväntad. Så det kanske är därför som ett behov av att lära känna människor har kommit smygande. Men hur gör man för att lära känna nya människor egentligen, utan att verka creepy? Det finns några som jag känner att jag skulle vilja ha runt mig, men hur gör man? Jag är inte så bra på sånt här, haha!
 
Som tur är har jag ändå ett fåtal människor runt mig som jag, trots att vi träffas alldeles för sällan, ändå räknar som mina vänner. Utan Internet hade mitt sociala liv varit totalt obefintligt, det ska jag erkänna. Och sen vet jag inte riktigt när jag skulle hinna klämma in att vara social på riktigt mitt i allt det här, men andra människor lyckas ju, så varför inte jag?
 
 
 (Fast om det faktiskt finns någon där ute som skulle vilja ta en fika någon gång, så är jag inte omöjlig *hrm*)
 

Så går det när man lämnar ut sitt lösenord till andra

Haha, min bloggdesigner är ju rolig.. ;-)

En sån där dag man bara vill glömma

Idag har det varit en sån där dag som jag fasade för innan Agaton föddes. Han skrek nästan hela morgonen, förutom en liten stund när vi åt frukost för då kunde jag gunga honom med foten, och när han låg i vagnen till och från dagis (thank god!). Det kändes som att ingenting funkade i morse. Barnen vaknade för tidigt, åt för långsamt, ville inte klä på sig, skulle inte gå till dagis, sket precis innan vi skulle gå, you name it. Jag har hittills varit så glad över att det gått så bra att låta Morten och Vidar gå själva till och från dagis, men idag ställde sig Morten mitt i vägen och skulle inte följa med helt plötsligt. Det var inte läge för diskussioner just då, så om någon såg oss undrade de väl vad det var för skitmorsa som var ute med sina ungar. Men det får de tycka i så fall. Han var en skitunge så det jämnade nog ut sig.

Nya tider

Ny bloggdesign. Tryck F5 om ni fortfarande ser den gamla.
Gjord av Linda såklart.

Agaton 2 månader

Redan två månader sedan som vår lilla goding kom till världen. Hittills har han varit typ världens enklaste barn. Han äter och sover, äter och sover. Nu den senaste veckan har han börjat bli lite mer vaken, men är vaken max två-tre timmar på ett dygn. Idag hade han tydligen nästan vänt runt för första gången. Han hade legat på mage och kommit över på sidan - vänt och vänt.. vält snarare, men det har han inte gjort förut så det var något nytt. Han sover hela nätter, typ 21-07 eller något sånt och alla föräldrar vet hur otroligt tacksamt det är. Vissa nätter vaknar han fortfarande för att käka lite, men de blir färre och färre. Och så "pratar" han och är väldigt glad av sig. Trevligt barn.
 

Ibland är det bara sådär behagligt

Det är faktiskt inte så jobbigt med fyra barn som man kanske kan tro. Vissa dagar suger ju stenhårt, såklart, men överlag känns det helt okej. Jag trodde att det skulle vara mer eller mindre katastrof hela dagarna, så jag är glatt överraskad (den här gången också). Det är ju väldigt tacksamt att Agaton sover typ 22 timmar om dygnet just nu, det ska jag inte förneka, men det lär det väl bli ändring på framöver (men det tar vi då). Och så är vi väldigt glada över att han i snart en veckas tid har sovit hela nätter. Även om jag anser att man får vara nöjd så länge det håller sig till bara en nattmatning, så är det ändå väldigt mycket skönare att få sova utan att behöva bli väckt. Känner mig allmänt lugn i själen just nu. Saker bara rullar på, det känns skönt.

Tillfällig sinnesförvirring

Shit.. jag har ju inte bloggat på skitlänge!

Äntligen äntligen äntligen!

När vi flyttade in här fick vi höra att det var framdraget för att kunna koppla in en tvättmaskin, det var det inte. Så i över tre månader har vi gått och väntat på att det skulle bli gjort. Förra fredagen fick vi vattnet inkopplat och nu i veckan kom elektrikern och fixade så att vi fick ström framdraget också. Gissa om jag tvättade direkt det var klart! Visst, jättebra med gemensam tvättstuga, men med fyra barn.. nej tack. Detta är en veckas tvätt, och då hade vi ändå lämnat bort några maskiner till morsan.
 

Knut pratar

Den senaste tiden har det verkligen lossnat för Knut när det gäller talet. Han härmar så mycket och förstår ännu mer. De ord som han kan nu och gärna upprepar hela tiden är kah (katt), bäbi (bebis, Agaton alltså), ah-ah (klocka), bajja (både bajsa och blöja, detta var typ det första efter mamma och pappa som han lärde sig), bläh, pippi, backa (macka) hej hej, bampa (lampa), puss puss (han säger det inte så, fast man fattar att det är det han menar), "Macka Packa" från I drömmarnas trädgård - vet inte om jag ska skämmas eller vad jag ska säga om det, haha! Jag kanske har glömt nånting, men allting annat kallar han för "baba" eller "bappa".
 
 
 
 

Barnmarknad i Vänersborg

Hela dagen har spenderats på barnmarknaden i Vänersborg. Blev tillfrågad igår om jag ville vara med och hjälpa till, och det tackar jag såklart inte nej till! Emma som håller i barnmarknaderna testade på en ny variant, det som jag kallar för klädbytardag och som jag själv anordnade för ett par år sedan. Det var jätteroligt att få vara med, och tiden gick hur fort som helst. Från ungefär en kvart efter att det hade öppnat till en kvart innan det stängde var det fullt ös, det kändes som att jag tittade bort en kort stund och så var dagen över. Jag stod i kassan och drog bort lappar från kläder (ni som varit på klädbytardagar förstår vad jag menar, ni andra.. ja, ni fattar kanske ändå), det har jag roat mig med i ungefär tre timmar idag, haha! Sen tog det lång tid efter att det hade stängt innan vi kunde gå därifrån. Emma hade räknat med att vi skulle vara klara vid fyra, men först framåt sju kunde vi låsa och åka iväg, så det tar allt längre tid än man tror. Jag klagar inte, jag har som sagt haft jätteroligt. Fina fynd gjorde jag också. Allt detta för strax under 400 spänn, det är så det ska vara att handla!
 
 
 
Det syns inte på bilden, men det är tre par byxor längst upp till vänster också.

När motivationen tryter

Jag slutade ju med Cambridge när jag fick magsjuka, ville inte riskera att koppla ihop CK-smaken med spy. Tänkte att jag skulle passa på att gå över till Viktväktarna istället när jag ändå hade brutit ren kur, vilket var min tanke från början (fast inte riktigt så snart). Men herregud vad svårt det är att hålla motivationen uppe! Jag äter lite för mycket varje dag märker jag och det är ju inte så det funkar. Förra veckan är kanske förståelig. Vi hade ju kalas och alla fetton vet att det är svårt att låta bli de där kakorna och tårtbitarna som blivit över efter kalaset. Men jag trodde att jag skulle dra igång på nytt nu när ny vecka började, men icke. Jag vet inte vad som hände faktiskt, jag orkar bara inte bry mig just nu känns det som. Det är som att hela min kropp skriker "Jag fick barn för bara 6 veckor sedan, låt mig vara!" Men om jag helt skiter i det så kommer jag förfalla totalt. Jag som var så glad att jag hade passerat min absoluta skamgräns för vad jag "får" väga. Jag blir lite trött på mig själv ibland, faktiskt.

RSS 2.0