Vem är vem?

Det finns allt vissa likheter mellan Knut och Agaton, men så är de ju pseudotvillingar. Ska bli väldigt intressant att se om Agaton blir lik sin bror i fortsättningen också.
 
 

Så sjukt roligt kort!

Det är sånt här som Vidar kommer älska sin mamma för senare i livet ;-)
 

En glad liten skit

Inte den charmigaste bilden kanske, men det gäller att vara snabb när de väl skrattar, haha! Han har gett oss några leenden de senaste veckorna, men det är ju inte alltid man sitter med kameran redo om man säger så.
 
   

♥ Morten & Vidar 3 år ♥

Mina små gubbar börjar bli stora. Det märks att de befinner sig i något slags gränsland mellan stor bebis och litet barn. Kan exempelvis tänka mig att de snart kommer sluta sova middag. Får de bestämma själva vill de helst inte sova middag alls, men om de inte sover blir de fruktansvärt tråkiga på eftermiddagen så man kan väl säga att det är för vår egen bekvämlighet som vi "tvingar" dem att sova fortfarande. På dagis verkar det inte som att de sover något längre.
 
Deras utveckling går så fort att man knappt hinner med själv. Rätt vad det är kan de saker som man för bara ett kort tag sedan inte alls kunde fantisera om att de skulle klara av. När vi flyttade hit hoppades vi att de skulle kunna gå bredvid vagnen när vi gick till och från dagis, annars vet jag inte riktigt hur vi hade tänkt att jag skulle klara av att frakta fyra barn själv. Nu känns det nästan löjligt de gånger vi låter dem sitta i vagnen - även om det såklart är väldigt bekvämt för oss att slippa hålla koll på dem hela tiden. Och detta är bara ett par månader sedan. Potträningen går framåt också. Vi har hittills haft två hela dagar utan blöja och olyckor. Det verkar som att skräcken över att sitta på pottan har gått över. Om bara den här trotsen (Nej ursäkta, det fanns ju inget som heter trots - eller hur var det nu?) kunde gå över också, så kanske de blir riktigt trevliga att umgås med.
 
Grattis mina godingar!
 
 
 
 

Nu börjar det på riktigt

Imorrn ska Robin börja jobba igen. Usch, har förträngt att den här dagen skulle komma. Ännu mer passande är det att Morten och Vidar är lediga från dagis den här veckan, eftersom det är höstlov, så alla barnen kommer vara hemma hela veckan. Det har ju gått förr, så jag ska väl klara det igen. Det känns bara så längesen..

Kalas för Morten och Vidar

Snart har vi inga 2-åringar här hemma längre (det var iofs längesen jag räknade dem som 2 år men..) och idag hade vi kalas. För första gången hade vi kalaset hemma och inte i en hyrd lokal, det var rätt skönt faktiskt. Visserligen är det tacksamt att slippa storstäda hemma innan man ska ha kalas, men skönt att slippa bära saker fram och tillbaka. Och så hade ju barnen sina rum att leka på när de ätit klart, vilket också var praktiskt. Det var åtta barn här, från 5 veckor till 10 år, och jag skojade med syrran om att "Tänk om alla dessa hade varit mina och Robins". Efter lite räknande kom vi fram till att det nästan hade varit möjligt, aningens tight mellan hennes Viggo och vår Knut, men annars hade det nästan kunnat ha varit möjligt. Hemska tanke att behöva ha den ljudnivån som det var idag varje dag, haha!
 
Det har varit väldigt mycket prat om tåg här nu det senaste, så man kan väl säga att det blev tåg-tema i år. Robin la ner några timmar i köket i förmiddags på att fixa till tårtan, och jag tycker att han gjorde en enastående prestation!

 
Bilder från dagen:
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ännu fler framsteg

Och idag har vi haft en helt blöjfri dag utan några olyckor. Det är ju nästan så man inte tror att det är sant.

Fotografering på dagis

Idag var det dags för Morten och Vidars första fotografering. Jag var i valet och kvalet om jag skulle stanna kvar och vara med när de fotades (är lite kontrollfreak och ville att de skulle se bra ut). Valde dock att gå hem och ångrar mig nu såhär i efterhand. Alltså, de såg väl att vi hade försökt fixa till dem i håret! Kunde de inte ha ordnat till det innan de tog kort? Och när jag ändå klagar måste jag kräkas lite på fotografens hemsida. Vad är det för jävla skitsida där man ska gå in och beställa korten och inte kan se ordentligt hur de ser ut?! Efter mycket svärande fick jag förstorat upp hela sidan, men så "avancerat" ska det ju inte behöva vara. Man såg liksom vagt hur de såg ut, men inga tydliga bilder på ansiktsuttryck eller så. VILL de att man ska bli missnöjd och skicka tillbaka sin beställning, eller hur tänker de? Och så fort jag loggade ut skickade jag tydligen iväg en beställning. Ja, tjena för det var ju precis det jag ville göra, eller? Skitsida som sagt. Ska bli intressant att se hur många beställningar som kommer hem i brevlådan.
 
 
 
 
 
 

Framgång i pottränandet

Nu har vi gett oss fan på att få Morten och Vidar blöjfria inom en snar framtid (eller det tar ju den tid det tar, men vi kör på lite mer intensivt nu). Både idag och igår har Morten satt sig frivilligt och kissat på pottan när det har varit dags för det, inte varje gång men ett par gånger. Det är ett enormt framsteg jämfört med tidigare då det varit total ångest så fort vi pratat om att sitta på pottan. Vidar sätter sig gärna på pottan, men det är ju inte alltid det kommer något och han blir så besviken, haha. Stackarn. Idag gick vi till affären utan att de hade blöja, så vi försöker utmana både oss själva och dem. Någonstans måste man ju börja.
 
Man ska väl inte skriva sånt här om sina barn, men Vidar imponerade verkligen igår. Han lyckades med konststycket att springande kissa genom HELA hallen - notera att vår hall är ca 8 meter lång.

Agaton 1 månad

Och hur fort gick den här månaden då, inte gick väl den sista månaden som gravid såhär fort? Idag blir Agaton 1 månad och hittills *ta i trä och allt det där* verkar han vara en väldigt trevlig bebis. Han äter, sover och skiter - typ så. Hittills har vi oftast kunna lägga honom vaken i sin säng på kvällarna och så har han somnat av sig själv - ni anar inte hur skönt det är att slippa vagga till sömns, vilket vi är vana vid sen tidigare. Han ligger och stånkar och frustar en stund men sedan somnar han. Sen vaknar han någon gång vid 4-snåret för att käka och så somnar han om igen. En natt (samma natt som jag fick magsjuka, så jag hade ingen nytta av det just då) vaknade han inte förrän vid 5 för mat, han hade alltså sovit 7 timmar i sträck. Det gillas!
 

Och där sket det sig med Cambridge!

Vaknade tidigt imorse och hade magsjuka. Större delen av dagen har jag tillbringat sängliggandes, dels för att jag blivit yr så fort jag rest mig upp och dels för att inte smitta resten av familjen (nu är det bara Agaton kvar som inte haft magsjuka här hemma). Vågar inte köra på Cambridge just nu då jag är rädd för att koppla ihop smaken med magsjuka och aldrig kunna dricka det igen. Helt otroligt dålig idé att få magsjuka när man går på kur kan jag upplysa er om, det finns liksom inget att spy upp.
 
 
(Såg såhär i efterhand att rubriken var väldigt vitsig..)

Cambridge - 2 veckor

Vikt: -0,6 kg
Midja: -2 cm
Mage: -2 cm
Höft: -1 cm
 
Inte för att vågen gav något imponerande resultat den här veckan, men måttbandet visade ju helt okej ändå - trots fusk i helgen. Det jobbiga med Cambridge är att man blir så bortskämd med extrema siffror på vågen att man (läs jag) inte tycker att det är bra nog om man gått ner under ett kilo på en vecka, utan att det gärna ska vara 2-3 kg minus på vågen. Att ha gått ner ett drygt halvkilo på en vecka är ju också helt okej, egentligen. Det är ju bara första veckan som brukar visa såna där riktigt bra siffror, sen lugnar det sig, oavsett fusk eller inte. Eller sitter jag här och försöker intala mig att det där "frossandet" i helgen inte spelade någon roll, haha! Nu är det ny vecka och den här veckan tillåts inget fusk. Sista veckan med ren kur förmodligen.

När man får en sån där "aha-upplevelse"

Den här helgen har vi nästan varit barnfria, vi har "bara" haft två barn hemma. Det är rätt sjukt egentligen hur ens referensramar ändras beroende på hur många barn man får. Tänk de som har uppåt en tio ungar, de tycker säkert att 6-7 barn är "bara", haha! Morten och Vidar följde med hem till mina föräldrar i fredags och kommer hem imorrn igen var det tänkt. Ibland kan det vara skönt för alla att kunna få och ge lite mer uppmärksamhet. Det har varit så extremt lugnt här hemma de här dagarna. Jag har till och med haft energi över när barnen har gått och lagt sig på kvällen. Och ännu bättre, jag har haft energi under dagtid också. Igår bakade jag och Knut som jag nämnde tidigare, hur ofta gör jag det annars liksom? Vi har även kunnat greja lite under tiden barnen har varit vakna, idag exempelvis sattes det upp lite grejer på väggarna som vi gått här och väntat på att få upp. Jag har även passat på att städa i ordning i största allmänhet. Hade en intention att ni snart ska få se hur vi bor, men med tanke på hur vi har det här allt som oftast vill jag inte ta kort på förödelsen. Men snart kanske..
 
Det är både bra och dåligt att inse hur mycket tid och energi ens barn tar, men att Morten och Vidar tydligen tar så fruktansvärt mycket energi av oss just nu var vi kanske inte riktigt medvetna om. Vi pratade om detta igår och kom fram till att det till stor del nog beror på allt ljud de ger ifrån sig. Det är så väldigt mycket gap och skrik här hemma i vanliga fall, och de här dagarna har ljudnivån sänkt sig många decibel. Knut som i vanliga fall brukar grina och skrika har knappt gjort det. Visst att han fortfarande blir sur när han inte får som han vill, men det har inte alls varit det där konstanta ljudet. Man blir ju trött i huvudet av ljud, så det är fullt förståeligt om vi är trötta på kvällarna. Och allt gnäll! Herregud vad jag bara vill stänga in mig själv i en liten låda när de sätter igång. "Jag vill inte", är väl ungefär det Morten säger hela dagarna - varvat med ett "bajskorv" då och då. Ja, jag stänger av när han börjar så, jag orkar faktiskt inte. Utöver allt gapande tar såklart det rent praktiska arbetet mycket energi av oss. Det känns som att jag inte bytt en enda blöja de här dagarna - och då hade ändå Robin magsjuka en dag så jag gjorde allting. Vi försöker ju potträna dem, men det går sådär. Det är mest trauma kring allt det där just nu verkar det som. Det kommer ju inte som någon överraskning att det är mycket jobb med fyra barn, men att det är två av dem som kräver betydligt mycket mer än de andra har jag inte riktigt tänkt på.
 
Jag försöker intala mig att vi kommer ha det betydligt lättare om kanske ett halvår. Alla barnen blir ju större, och ju större de blir desto mer klarar de av själva. Tänk när både Morten och Vidar är blöjfria, kan klä på sig själva och äter utan att hålla på att grisa hela tiden. Då är det ju bara halva styrkan kvar = hälften så mycket jobb! Vad ska vi göra med all ledig tid?
 
Just nu kanske vi ska fundera över hur vi kan göra för att underlätta kring Morten och Vidar på bästa sätt.

Ibland undrar man ju..

Igår kväll hade Agaton lite svårt för att komma till ro. Han hade somnat i sängen i vardagsrummet och när jag bar in honom till sin säng inne hos oss (jajjemän, han har lyxen att ha två sängar) vaknade han till och ville inte somna om igen. Vi gav honom käk och då brukar han somna efter det, men inte igår. Vi gjorde som vi brukar göra för att han ska somna, men det hjälpte inte. Inte ens att lägga honom mellan oss i sängen funkade. Låg vakna till 2-tiden innan jag kom på att han behövde byta blöja. DÅ somnade han med en gång efter det. Ibland kan man ju fundera på om vi verkligen har några barn sen tidigare, haha!

FAIL!

Jag erkänner, jag tillät mig att äta idag. Eller äta och äta, jag bakade med Knut och sen blev jag liksom tvungen att se hur det hade blivit *hrm*. Jag förstår inte varför det ska medföra så mycket skuld och skam i det, men det är ju såklart den känslan som ligger och gnager. "Varför kunde jag inte stå emot?", typ så. Va fan, skitsamma egentligen! Det är bara mig själv det drabbar, jag bestämmer över min egen kropp. Om jag kände att det fick vara värt det just då så fine, det roar säkert någon skadeglad också. Undra hur mycket det gör på vågen när det är dags att väga sig nästa vecka?
 
Kan bidra med en bild från imorse, tycker ärligt talat inte att jag är så jävla fet!
 

Saknar jag Trollhättan?

Jag satt och tittade igenom gamla kort igår. De flesta är ju tagna i vår gamla lägenhet och tanken slog mig att jag knappt tänkt på den eller Trollhättan sen vi flyttade. Jag som var rädd för att jag skulle sakna lägenheten jättemycket när vi väl flyttat, men det har jag inte gjort. Har inte heller riktigt tänkt tanken att jag saknar stan, trots att jag gillade Trollhättan som stad väldigt mycket när vi bodde där. När jag går genom "byn" här tänker jag ofta på hur skönt det känns att vara tillbaka. Det är inget stort ställe, och utbudet av vad som finns här är ganska begränsat, men det stör mig inte. Känslan jag får när jag går här väger liksom upp bristen på annat. Vill man ha något annat än det som finns här kan man åka till Uddevalla, eller varför inte Trollhättan - det är inte orimligt långt bort. Så nej, jag saknar inte Trollhättan, otroligt nog. Jag var ganska rädd för det innan vi flyttade, men det var tydligen en obefogad rädsla.

Premiärbesök på BVC

Idag var vi på Agatons första BVC-besök. Han hade gått upp fint i vikt, väger nu 5075 g och var 56 cm lång (dags att rensa i garderoben med andra ord). Han har gått upp drygt 600 g på tre veckor och det är säkert okej. Han låg en kurva över normal på både längd och vikt så det är inget jag oroar mig över. Däremot kommenterade BVC-tanten att hon tyckte att han har en kort sån där sträng under tungan och att de ska hålla lite koll på det. Det kan bli så att man blir tvungen att klippa av den, annars kan han få problem med talet. Aldrig hört talas om att det kan vara så, men verkar ju inte helt ovanligt nu när man kollat runt lite. BVC-tanten blev lite lustig när jag kom dit. Vi har köpt ny vagn till Knut och Agaton (vilket jag glömt att berätta om här kom jag på), där de inte sitter bredvid varandra utan en fram och en bak. Just nu när Agaton är liten ligger han liksom under stolen där Knut sitter, så BVC-tanten hälsade på Knut och pratade lite allmänt. Sen tittade hon på mig och frågade var bebisen var med tonfallet "Du har väl inte glömt honom hemma?" Visserligen är jag lite förvirrad av mig, men inte riktigt så illa - inte än.

Shopping på Gekås!

Idag åkte jag med min "gamla" familj till Ullared, åh ljuva Ullared. Missade en resa nu i våras så det kändes som att jag behövde komma dit. Fokus den här gången låg på kläder till Morten och Vidar, men självklart blev det lite annat också. Köpte en vinterjacka till mig själv, mer praktisk än snygg. Det märks att man börjar bli gammal. Och vet ni vad, vi såg både Boris och Ola-Conny!
 
Bilderna blev lite mörka så det kanske är svårt att se vad det är, men jag hade ingen blixt på kameran för tillfället. Håll till godo.
 
Till Morten och Vidar:
 
 
 

Sex byxor, fyra tröjor och två skjortor.
 

Två "lurvjackor" med tillhörande byxor och vinterkläder. 
 


Till Knut:
 

Ja, det ligger en vinterjacka gömd där bland allt det svarta.


Till Agaton:
 
 
Till hemmet:
 
 
 
Missade den tjusiga kaffeburken, så den fick en egen bild.

Cambridge - 1 vecka

Vikt: -5,2 kg
Midja: -3 cm
Mage: -4 cm
Höft: -3 cm
 
Första veckan brukar ju oftast ge ett väldigt bra resultat, så även den här gången. Ännu bättre än sist faktiskt. Det är som sagt lite synd att det inte går i samma takt hela tiden, fast det hade kanske inte varit så hälsosamt att gå ner fem kilo i veckan (dock väldigt önskvärt!). Det ska bli intressant att se hur mycket ren kur ger den här gången. Två gånger den här veckan har jag varit fruktansvärt sugen på att fuska lite, och jag hade säkert gått ner ändå, men fick väl intalat mig på något sätt att det inte var värt det. Bra gjort Linda, bra gjort!

Varför denna tortyr?!

Den frågan är lätt att ställa sig emellanåt. Doften av bullar, tillagar mat som jag själv inte "får" äta, handlar mat, matreklam på tv HELA TIDEN - har ni tänkt på hur otroligt mycket reklam det är för mat och godis eller liknande på tv, haha! Och själv sitter man här med sina jävla shakes! Fast det är fullt frivilligt, och när jag ställer mig på vågen är det SÅ värt det. Tänker inte säga några siffror än men nedåt går det, och fort går det! De första dagarna brukar ju vara såhär så det kommer förmodligen lugna sig dagarna som kommer nu, men det hade varit fint om det hade gått i den här takten hela tiden. Då hade man ju snart varit nere på målvikten.

Hur många heter samma som dina barn?

Jag roade mig med att kolla upp statistiken över mina barns namn, alltså hur många som har samma tilltalsnamn som mina barn.
 
Morten: 514 st
Vidar: 1 768 st
Knut: 6 282 st
Agaton: 177 st (vår Agaton blir nr 178 med andra ord)
 
Trots att det var flest som heter Knut har jag väldigt svårt att tro att han någonsin kommer behöva dela namn med någon annan i sin klass (eller på skolan), det är nog större "risk" att det kommer dyka upp ett par Vidar under skolgången.

När man inte får den man älskar..

..får man älska den man får, eller hur brukar man säga?
 
Jag funderar lite över det här huset som vi var och tittade på i förra veckan. Egentligen så har huset allt som vi har frågat efter; stort kök (eller ett kök vi får plats i i alla fall), hall modell större, ett rum till varje barn (även om de inte får lika stora rum allihop), en tvättstuga som uppfyller mina krav, både badkar och dusch, inglasad altan (kanske inget vi efterfrågat, men ett plus i kanten), trädgård som vi bara kan släppa ut ungarna i, dubbelgarage osv osv. VARFÖR ska det ligga i Stigen av alla ställen för?! Kunde det inte ha legat här för samma pengar, haha! Det lutar väl kanske lite åt att vi ska gå och titta på det igen, men att vi tar med oss någon den här gången som eventuellt tittar på andra saker än vad vi gör. Något fel på huset måste det ju vara med tanke på att det legat ute så pass länge utan att ha blivit sålt. Jag menar, folk köper ju hus i Stigen annars, så varför har detta legat ute nästan ett år?

Tredje gången gillt

För tillfället är all mat äcklig, jag är inte sugen på någonting och jag äter bara för att jag måste. Inte ens godis är gott - men jag äter det tyvärr ändå. Perfekt tillfälle att köra igång med Cambridge med andra ord! Satsar på 10 kg bort och så får vi se sen. Känner mig hur fet som helst och vill bara komma i mina kläder igen, åtminstone mina fetkläder. Och så vill jag slippa se det här svullna ansiktet i spegeln varje dag. Om jag kunde låta bli att bli gravid den här gången så kanske jag har något för att jag svälter mig också. (Kan visserligen trösta mig med att Cambridge-tanten inte trodde att jag vägde så mycket som jag gör).

RSS 2.0