Ta mig härifrån!

Ungarna vaknar alldeles för tidigt, vilket resulterar i att de är trötta och griniga lagom till frukost. "Mamma, jag vill inte haaaaa den här tröjan", "Mamma, kolla vad Knut gör!", "Mamma, Vidar slår mig!", "Mamma, jag vill ha vatten", "Mamma, jag har bajsat!", "Mamma, mamma, mamma, mammamammamamma!" hela förmiddagen, medan jag försöker få till någonting som ens påminner om ordning här hemma. Lägger Knut och Agaton för middagsvila. Knut ligger och skriker - inte argt eller ledset, utan skriker bara rätt ut för att Agaton ska vakna. Lyckas med sitt tilltag vilket gör att Agaton vaknar trött och ledsen utan att kunna somna om. De borrar någonstans i uppgången bredvid, för tredje veckan i rad. Försöker skriva ut min tenta som ska lämnas in idag (vilken jag för övrigt vet är fel, och det stör mig något otroligt, men jag måste lämna in den ändå). Just då väljer skrivaren att fucka ur och skriver ut helt fel saker, och när den väl börjar skriva ut min tenta skriver den ut samma sida flera gånger. Efterblivna jävla helvete! DVD-spelaren väljer att lägga av när ungarna ska kolla på film på middagsvilan och Barnkanalen visar något finskt jävla skitbarnprogram. VEM kollar på sånt på svensk tv?! Ja, men det är väl ungefär så den här dagen har sett ut hittills.

Får jag blackout på lektionerna eller?

Nu sitter jag med en tenta igen. När vi skulle börja den här kursen kände jag mest "Fy fan vad tråkigt!", men sen när vi väl börjat insåg jag att det var ganska intressant och att jag kan ha riktigt mycket nytta av det. Vi läser förvaltningsekonomi och kursen har handlat om bokföring. På lektionerna hänger jag med och förstår oftast vad han pratar om, men nu när jag ska göra tentan är det som att jag inte förstår nånting. Ingenting stämmer och inget blir rätt. Fan vad jag blir trött!

Agaton 7 månader

Ännu en månad har passerat och ibland slår tanken mig att Agaton faktiskt börjar bli stor. 7 månader, han är liksom ingen bebis längre. Bara som en parentes: när Knut var 7 månader blev jag gravid igen, men det tänker jag INTE bli nu. För två veckor sedan fick Agaton sin första tand och sen några veckor tillbaka sitter han stabilt och bra, vilket är väldigt skönt då han mest blir arg om man lägger honom ner. Han vill gärna kunna sitta upp och se sig omkring. Första gången han satt stabilt av sig själv blev jag väldigt förvånad. Jag hade satt honom i rummet med ett leksakshus framför sig och skulle bara gå iväg och göra något. En halvtimme senare satt han fortfarande kvar och "lekte" med huset, så det var nog en hit.
 
 
 
 
 

   

Agatons namngivningsceremoni

Nu är äntligen den senaste tidens planering och stressande över, igår hade vi namnkalas för Agaton.
 
Namnen vi har valt är Odd Agaton Valdemar. Robin envisades länge med att Agaton skulle heta Odd, men jag vägrade. Tillslut kompromissade vi fram att han kunde heta det i andranamn. Han är ju en Agaton, det såg jag redan på BB. Valdemar har jag försökt få med till de andra barnen också, men Robin har inte velat det, men nu kan man väl säga att det var lite brist på andra namn så det godkändes tillslut. Jag är ju glad för det såklart.
 
Odd är ett fornnordiskt namn som betyder udd eller spets. Vi är dock lite internationella och tycker att det betyder konstig.
Agaton är ett grektiskt namn som betyder god eller duglig.
Valdemar är ett nordiskt namn som betyder världens herre.
 
Barnens kusin Loke fick vara fadder till Agaton.
 
 
 
 
 
 
 
 

 


Jag är väl en sån där som kommer vara arbetslös hela livet

Nu är det två år sedan jag jobbade senast. Gick hem i början på april 2011 för att vänta in Knuts ankomst, och sen dess har jag hunnit få två barn. Det känns rätt.. ja, hur känns det egentligen? Pendlar mellan lustigt och sjukt, haha. Två år hemma börjar väl ta ut sin rätt, skulle verkligen vilja ha ett jobb nu. Kursen jag går har kommit halvvägs, imorrn börjar en ny delkurs. Den handlar om kommunens ekonomi, inget jag ser fram emot med glädje om man säger så. Jag har sökt alla jobb som varit relevanta sen jag började den här kursen och har såklart skrivit med att jag går den här, men har det hjälpt? Nej. Det känns faktiskt rätt jävla hopplöst om jag ska vara ärlig. Att ha en högskoleutbildning och riktigt bra betyg från gymnasiet hjälper ingenting. Jag är trevlig och hjälpsam, glad och noggrann. Gillar ordning och reda och VILL sitta och vända papper på ett kontor. Vad är det som gör att jag inte ens får komma på intervju? I nuläget skriver jag inte ens med att jag har barn, eller så är det något jag bara nämner i förbifarten. De kan ju inte gärna döma mig för hur jag ser ut, innan de ens har träffat mig. Vill jag inte tro i alla fall. Känns det hopplöst? Jovars.

Märks det att det är tentaperiod eller?

Nu är det en sån där hektisk period igen. Har haft några veckor på mig att skriva tenta, och det har absolut inte varit lika ångestframkallande som förra gången, men trots att jag försökt att skriva lite när jag fått tid har jag ändå svårt för att göra klart förrän in i det sista. Det är som att jag, precis som många andra, måste ha lite press på mig för att det ska funka. Tentan börjar bli klar i alla fall, så jag kan snart släppa det.
 
Utöver tentaskrivande har jag andra saker som också fyller huvudet. Bland annat ett namnkalas för Agaton som närmar sig med stormsteg. DET är ångest om något! Fy fan, låt det vara det sista nu. Jag hatar verkligen att prata inför folk, men ändå tvingar jag mig själv till att göra det. Det är bara känt folk jag pratar till, men det är jobbigt ändå. Sen har jag ett annat projekt som tar upp tid också, men det får ligga på is just nu.

RSS 2.0