En obehaglig överraskning

Tydligen överlevde jag att passera 30-årsgränsen. I söndags hade jag kalas för att fira övergången. Vi hade sånt flyt att vi blev erbjudna av familjen Mellqvist att gå på bio på lördag kväll, så vi körde upp alla barnen till mina föräldrar, vilket även innebar att vi var barnfria på söndag förmiddag - och barnfria innebar att kunna förbereda för kalas i "lugn och ro". Så lugnt vet jag inte om det var, men man kunde göra i ordning på ett ställe utan att det såg ut som hej kom och hjälp mig fem minuter senare. Sånt är tacksamt. Jag förstår inte vad man klagade på under den tiden man inte hade barn. Om någonting sket sig eller tog för lång tid hade man enbart sig själv att skylla. Nu får man liksom slå sig fram bland alla barn för att få någonting gjort vissa dagar. Kanske inte så illa men.. Så att kunna städa och duka utan att någon håller på att rycka i duken och möblera om hela tiden är lyx, haha!
 
Kalaset gick bra. Är glad över att vi har ett stort vardagsrum då 16 personer skulle få plats. Man skulle haft ett utfällbart bord i väggen som bara var att dra fram när det var dags för större kalas. Det hade varit fiffigt. Trots att det inte var Nobelfesten vi anordnade var jag sjukt trött på kvällen. Fick dock ett sent och obehagligt sms som fick mig att vakna till. Morsan meddelade att de hade haft inbrott under tiden de varit här på kalas. De hade kommit hem och sett att någon hade öppnat deras sovrumsfönster, inifrån. Snacka om obehaglig känsla! Vad de vet är det "bara" deras guldsmycken som fattas, och det var inget som var förstört, vilket man kanske får vara glad över. De kunde dock inte förstå hur personen hade tagit sig in, och funderade över om han (ja, jag utgår från att det är en karl som har gjort det) hade gått in medan de höll på att göra sig klara för kalaset, och gömt sig i väntan på att de skulle åka. Hemska tanke! Efter ett tag såg de dock att ett fönster var uppbrutet, och tur var väl det. Men allting var så fint gjort, alla blommor och allt som stod i fönstret hade ställts tillbaka precis där det stod, han hade inte röjt runt när han letade saker att sno, utan ställt tillbaka allting som det var. De misstänker att han var kvar när mina föräldrar kom hem från kalaset och att de skrämde iväg honom, vilket gjorde att han fick sticka iväg lite snabbt genom fönstret istället för att smyga iväg utan att det syntes. Och jag är glad att han stack. Det har spelats upp många hemska scenarier i mitt huvud som inte slutade lika bra. Enligt polisen som var där och pratade med mina föräldrar är det öststatare som gör detta. Att de bryter sig in, tar guld och kontanter och skickar till sitt hemland. Jag själv har ingen aning om detta stämmer, men eftersom de jobbar med detta borde de veta mer än mig. Och om det går till så, så anser jag att det borde vara lätt att hitta grejerna igen. De måste ju liksom passera Posten. Men så funkar det såklart inte. Så sina smycken ser de nog aldrig igen.
 
Även om det inte var hemma hos mig det hände är det många känslor som har rörts upp. Först blev jag såklart ledsen för mina föräldrars skull. Han har bland annat snott morsans vigsel- och förlovningsring, sånt går ju liksom inte att ersätta. Sen har jag varit rädd. Rädd för att det ska hända igen, att personen ska komma tillbaka, rädd för vad som kunde ha hänt, och alla "tänk om"- tankar. Och nu är jag mest jävligt förbannad! Vem fan tar sig rätten att bryta sig in hos någon annan och sno deras grejer?! Saker som har ett värde utöver det rent pengamässiga värdet. HAN skiter väl fullständigt i att han snott morsans vigselring. Så du din jävel som har gjort detta; jag hoppas att du åker dit så in i helvete och sätts i fängelse i ditt hemland och blir rövkn*llad med batong varje dag, för resten av ditt liv! Jag har ingen som helst förståelse för ditt beteende.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0