Furuvik

Den här helgen har det varit fullt upp. På lördag morgon gav vi oss av till Gävle. Resan upp gick jättebra - förutom när vi hade en matpaus på Ikea i Örebro och Morten & Vidar satte igång larmet i restaurangen ett par gånger innan vi kommit oss därifrån. Annars sov de mest hela vägen. När vi väl kommit oss fram till hotellet framåt kvällen började vi inse vad för katastrof vi själva gett oss in på. Dels hade de tolkat bokningen fel på något sätt, så de trodde att det var två vuxna och tre barn. När jag sa att det var fyra barn sa hon "Ja, då blir det trångt för er". Tror visserligen inte att det hade gjort så stor skilland ärligt talat, men jag blev rätt trött när jag såg att vi inte hade fått någon spjälsäng på rummet. När jag frågade efter den sa hon att de tyvärr var slut. Okej, så kan det ju vara, men då får de väl höra av sig och tala om det! Nu hade vi turen att det gick att lösa ändå, tack vare att vi hade tagit med oss en resesäng och att Agaton fortfarande är såpass liten att han klarar av att ligga mellan mig och Robin i sängen. Ett riktigt stort minus till hotellet där faktiskt. Att få fyra ungar att somna i samma rum var verkligen inte det lättaste. Det tog ett par timmar innan alla hade slutat springa runt, peta varandra i ögonen, ligga och skrika rätt ut osv. Och när alla väl hade kommit till ro och man själv somnat så vaknade jag snart igen av att Agaton låg och smiskade mig i ansiktet med sin arm. Jag vet inte vad han höll på med, men han var vaken ett par timmar och roade sig med att skalla mig, försöka lägga sig på mig, dunkade huvudet i väggen och slog mig. Han kanske brukar hålla på så på nätterna, vad vet jag, men han ligger ju inte bredvid mig i vanliga fall. Vi somnade i alla fall tillslut.
 
Söndagen bjöd på (fruktansvärt) solsken och värme och det var dags att åka till Furuvik för att träffa Knuts kompisar från en föräldragrupp på Facebook. Vi har pratat sen vi var gravida med våra barn och hade en träff när Knut var runt 9 månader. Hoppas på att detta blir en årligt återkommande grej, för det är kul att träffa såna man pratar med i stort sett dagligen över internet i riktiga livet. Kul att se hur deras barn växer också. Vi fick se lite olika djur, klappa getter och besöka ön där tv-programmet Wild kids spelas in. När vi var inne i gethagen sprang Knut fram till ett får och fascinerades över "häst äta gräsmatta!". Det blir nog ännu roligare om det blir en träff nästa år, nu leker ju inte barnen så mycket tillsammans utan tittar mest undrande på varandra.
 
Vi hade egentligen bokat in oss på hotellet en natt till, men valde att åka hem redan på söndagen. Det var inte något lockande alls i att behöva stå ut med en sån kväll till som vi haft på lördagen, samt att hotellrummet hade obefintlig ventilation, trots öppet fönster. Resan hem var något gnälligare, men vi kom hem i alla fall. Förstår mycket väl om ungarna tröttnade på att åka bil efter att ha tillbringat närmare 18 timmar på resande fot den här helgen. När vi skulle åka vidare efter en matpaus skrek Knut rätt ut "Inte åka bil, det är jobbigt!". Strax efter Lidköping fick Robin bromsa för en älg som sprang ut på vägen. På ena sidan stod mamman och på andra sidan stod hennes barn. Väldigt lurigt det där. Det var helt fri sikt, öppet runt vägen och en stor bred väg, ändå var det knappt att man såg henne komma.
 
Nu vet vi i alla fall att det kommer dröja ett par år innan vi ger oss in på något sånt här igen. ALDRIG mer tro att vi ska kunna ge oss ut på såna här äventyr med alla barnen när de är såhär små. Jag har varit väldigt positivt inställd till den här resan, och vill ju gärna ge barnen en chans (man kan faktiskt bli positivt överraskad också), men nej. Vi får nöja oss med dagsutflykter i fortsättningen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Syster

Men ju mer man reser med barnen, ju mer lär dom sig. Det är ju inte så lätt för dom heller.

2013-07-08 @ 15:17:01
Postat av: Anonym

Men ni kunde väl tatt med en Nany? Syster, mormor, farmor?

2013-07-08 @ 22:26:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0