Ibland vill jag ha en stuga ute i skogen..

Det känns som att jag mest gnäller nu för tiden, men i perioder tär det på psyket att gå hemma och då blir det att jag irriterar mig på (små)saker. Jag tycker att det är kanon att bo centralt; nära till affärerna, mina föräldrar, tåg/buss om man nu känner för att åka det osv. Fin utsikt har vi också. MEN det är så mycket ljud hela tiden! Ljungskile är ett litet ställe, inte trodde jag att det skulle låta så mycket som det gör. Det kör förbi stora turistbussar flera gånger i veckan, och var de kommer ifrån eller vart de ska kan man ju fråga sig. Det är inte direkt E6:an vi bor bredvid om man säger så. Moppar och motorcyklar som smattrar förbi, stora lastbilar, sopbilar, dånande traktorer, snöplogen, något som låter som ett jetplan som åker förbi på morgonen osv. Och så bor vi typ en meter från vägen så det låter som att de kör inne i vårt vardagsrum. Trodde att jag skulle vänja mig vid detta nu när vi bott här i snart ett år, men nej det gör jag inte. Vissa dagar längtar jag något så enormt att flytta härifrån just för att slippa alla ljud.
 
Det är som sagt ingen stor väg vi bor bredvid. Att det får plats en stor buss är nästan ett mirakel. Fulla med pensionärer är de också.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0