När man bara står och stampar..

Ni vet den där frustrerande känslan av att man bara går och väntar på att något ska hända, oviss om när det kommer ske, så har jag känt ett tag. Jag väntar bland annat på att få ett jobb, för det skulle lösa väldigt mycket för oss. I mina planer som jag hade i början på året så skulle jag ha ett jobb till hösten, och jag känner att jag har gjort mitt för att öka mina chanser så nu gäller det för omvärlden att erbjuda sitt. Känns dock ganska hopplöst som jag nämnt tidigare. Sen går vi även och väntar på hus, får väl se hur det blir med det. Så ja, det är en allmänt frustrerande väntan i luften här hemma nu. Både för mig och Robin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0