Agaton har tagit ett steg mot att bli stor

Hittills har Agaton sovit i en korg bredvid vår säng, men nu börjar han bli lite för stor för den, så de senaste nätterna har han fått sova i sin spjälsäng, ensam i vardagsrummet. Och det känns så hemskt! Det är ju inte ett dugg hemskt egentligen, men det har känts så skönt och tryggt (och bekvämt, hrm) att ha honom nära oss. Nu känns det som att han ligger SÅ långt bort. Vi har tyvärr inte plats för en spjälsäng i vårt sovrum, och att han skulle sova i vår säng är uteslutet, annars hade han fått sova inne hos oss tills det inte funkade längre. Det är faktiskt första gången jag känner att jag VILL ha ett barn så nära. Undra vad det är för speciellt med Agaton.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0