Dags för efterkontroll

När jag skrevs in på MVC i våras fick jag en lapp där det stod vilka veckor man gjorde vilka kontroller. Sist på listan stod det att efterkontrollen görs ca 10-12 veckor efter förlossning och då tyckte jag att det lät evighetslångt bort, det var ju nästa år! Nu var det redan dags. Jag fattar inte hur tiden kan gå så fort, idag är mina kottar 11 veckor. För elva veckor sen låg vi alltså inne på förlossningen vid den här tiden och jag fick blodpåfyllning efter operationen. Min barnmorska gick igenom förlossningsjournalen med mig och när jag läste det som stod kändes det som att vara tillbaka på NÄL. Det var väldigt kul att se vilka tider saker och ting hände, har funderat över det ett tag. Ibland får man frågan hur lång tid förlossningen tog och det är lite svårt att svara på. Enligt papperen började misstanken om att något var på gång vid 16-tiden den 28 oktober och ungarna kom ut efter 19 den 29:e, ska man gå efter det höll det på i 27 timmar, men det låter orimligt. Ska man gå efter vattenavgången - som jag nu faktiskt har fått svar på när den var - så tog det ca 11 timmar. Whatever, ungarna kom ju ut och det var huvudsaken :)

Hade en rätt mystisk dröm förut när jag passade på att sova innan Robin kom hem med hela familjen.
     Jag var jagad av några elaka typer som skulle kunna ha varit vampyrer, men jag är inte riktigt säker. Vet att jag högg ner dom med smörknivar(!) i alla fall och då tror jag att dom dog.. fast dom var väldigt många så det kom fler och fler hela tiden. Så fanns det en av dessa elakingar som visade sig vara snäll och som ville rädda mig från dom andra, så han gav mig en grej som bestod av fyra symboler på rad som man kunde vrida till olika kombinationer. Beroende på vilken kombination man vred in så kom man till olika ställen, en av dessa ledde till honom. Problemet var då att alla kombinationer fanns på en separat lapp och den här lappen slarvade jag såklart bort hela tiden och när jag väl hittade den så var det svårt att tyda hur symbolerna skulle vridas. Lite stressande såklart när dessa elaka typer höll på att slå sig igenom dörren. Vid ett av dessa tillfällen då jag förtvivlat letade efter kodlappen ringde Robin och väckte mig så jag vet inte hur allt slutade, lite irriterande. Någon som vill tyda drömmen åt mig.. ;)

Ont lite överallt

Jag vill ju så gärna att det ska vara något på gång så fort jag får en känsla som jag inte brukar ha. Nu under eftermiddagen fick jag ont i ryggen och var tvungen att lägga mig ner, men då fick jag ont i magen. Det strålade lixom ut mellan magen och ryggen och när jag ställde mig upp fick jag ont i benen också, haha. Tog ett par Panodil och la mig en stund och det lättade väl lite, men inte helt. Tycker att det är för ihållande för att det skulle vara värkar, men tvivlar inte på att det hänger ihop med att något kan vara på gång. Jag har ju tydligen även karpaltunnelsyndrom, vilket man kan få av att man svullnar upp. Tidigare har det bara hållt sig till händerna, att det värker och att det gör ont att böja fingrarna, men nu ett par dar så har det spridit sig upp i ena armen så även där har jag ont. Det är helt underbart vad man går igenom när man är gravid, jag säger då det :)

Sitter här och väntar på att Robin ska sluta träna. Tänkte fjäska med honom så att han hämtar upp mat till mig på vägen hem. Tänkte gjort middag förut men jag insåg att jag inte orkade. Dels för att det gör ont och dels för att köket är fullt av disk som jag inte orkar plocka bort. Då kör man den lata varianten och låter någon annan laga maten åt en, hihi.

Dags snart eller?

Då kan vi konstatera att ingen fick rätt när vi gissade datum. Ingen trodde att det överhuvudtaget skulle gå såhär långt. Jag börjar känna mig lite irriterad faktiskt. Visst att ingen har garanterat mig att tvillingar alltid kommer tidigare, men med tanke på hur det har låtit sen vecka 27 så har jag ändå trott att risken fanns. Här har jag gått och knipt ihop för att dom inte skulle komma så tidigt att vi skulle bli tvungna att stanna på neonatal och allt det här, men vad händer? Jo, snart har jag gått tiden ut. Det är ju fan sjukt. Jag har alltså gått längre med mina två än vad min syster gjorde med sin "enda". Det är ingen katastrof så alltså, jag mår ju ändå bra och tiden rullar på. Hade det inte varit för att jag är så jävla svullen nu att det gör ont att resa sig ur soffan - det är som att benen bara darrar för att dom inte riktigt orkar - så hade jag väl kunnat vara gravid nån månad till. Bristningar har jag redan fått så nu är det skit samma.
     Längtar tills på fredag då jag ska till barnmorskan igen. Ska se vad hon har att säga om allt detta och om hon kan hjälpa mig att få något vettigt ut folket på NÄL. Blir lite rädd när jag läser om andra som säger att om livmodern blir för stor kan det bli att man inte orkar med att krysta sen när det väl sätter igång. Jag vill ju helst slippa snitt som sagt, men även en igångsättning ökar risken för snitt eftersom det kan vara så att kroppen inte riktigt är redo än. Det går väl åt helvete hur jag än gör skulle jag tro.

Vad tror ni?

Åh, vilka förväntningar jag har byggt upp hos er nu, haha! Och tyvärr måste jag göra er besvikna, inga bebisar än.
     Jag tillbringade natten på NÄL, men så mycket mer än så var det inte. Jag åkte ju in igår för att jag kände av huvudvärk och tyckte att det var lite otrevligt i samband med att mitt blodtryck stigit och allt det där. Dom tog lite prover och ett av de där stick-i-armen-proverna var inte jättebra så dom la in mig på antenatal-avdelningen för observation. Fy fan vad deprimerande att ligga på sjukhus! Har inte varit där sen jag föddes för snart 27 år sen och jag hoppas verkligen att jag slipper göra det fler gånger än nödvändigt. Robin var kvar en liten stund, men sen behövde han åka hem för att greja, vilket var fullt förståeligt. Jag försökte sova och fördriva tiden bäst jag kunde, men jag kan säga att om tanken var att jag skulle vila och slappna av så gick det verkligen helt åt helvete. Så stressad som jag kände mig av att vara där har jag inte känt mig på jag vet inte när. På mig funkade det inte i alla fall. Fick mat på eftermiddagen och trodde att jag skulle börja grina för att det kändes så ensamt och hemskt. Som tur var kom Robin tillbaka just då och höll mig sällskap en stund till. När han sen åkte igen kändes det lite bättre än innan. Dom tog två hemska blodprover på mig den dagen och jag tycker verkligen att det är så jävla otrevligt. Tur att Robin var med båda gångerna så han kunde distrahera mig medan dom grejade.
     Natten var också hemsk. Stenhård säng som knarrade av bara fan så fort jag rörde mig. Jag var tydligen den enda på hela avdelningen för tillfället så som tur var hade jag eget rum. Stackars sänggranne som hade behövt lyssna på detta annars. Vaknade även här varje timme för att jag behövde upp och när jag tillslut vaknade för dagen framåt sex på morgonen hade jag så ont överallt så det kändes som att jag lika gärna hade kunnat sovit på golvet, haha!
     Det skulle tas nytt prov även på morgonen eftersom det jag tog på kvällen hade varit sämre än det jag hade tagit tidigare under dagen. Det började med att tjejen presenterade sig som barnmorskestudent och lyckades inte ens ta ett blodtryck på mig med en gång. Jag började känna paniken komma lite smått och tänkte att hon får inte sticka mig i armen! När det sen visade sig att det faktiskt var hon som skulle göra det ville jag nästan gråta lite igen. Jag sa åt henne att eftersom jag tycker att det här är så jävla obehagligt så fick hon se till att göra det bra och då sa hon att hon jobbat som sjuksköterska i fem år ^^ Visst att man inte alltid kan lyckas med allt man gör, men jag kan säga att jag förmodligen stressade upp henne. Först stack hon så att jag kände hur hon grävde runt i ådrorna på mig och sen blev hon tvungen att sticka en gång till eftersom hon bara fick ett rör. Dom andra som hade stuckit så bra dagen innan! Det går ju ganska snabbt över, men grejen är att har man ångest redan innan så inte fan blir det bättre av att det blir såhär. Usch! I vilket fall hade värdet tydligen blivit lite bättre så jag fick åka hem. Det var väl en jävla tur det för annars hade jag åkt hem ändå. Inte i helvete att jag hade sovit i den hemska sängen en natt till! Inte med avsikt att "vila" i alla fall. Nu när jag kom hem stensomnade jag.. gissa vart jag slappnar av bäst.

Nu när jag har fått en försmak på hur det är att ligga inne på NÄL känner jag ännu mindre för att föda barn, haha. Fast då har jag förmodligen Robin med mig och det blir väl en annan sak antar jag. Det är lite lustigt att jag blir så uppskrämd över hela tanken att föda barn så fort det blir lite på allvar. Jag tror att jag är väldigt bra på att förtränga saker i vanliga fall :)

Besök på NÄL

Med tanke på att jag sov bort typ hela dan igår, så hade jag av förklarliga skäl lite svårt att somna på kvällen. Låg och löste sudoku till klockan tre, haha! Vet inte riktigt när jag somnade, men skulle tro att det var strax efter det men sen vaknade jag såklart för att jag behövde upp på toa. Tror dock att detta inte var förrän vid sex så jag fick sova riktigt många timmar på raken där. Tänkte att det var morgon så jag körde igång en maskin med disk innan jag insåg att klockan egentligen var fem eftersom vi hade ställt om klockan men det hade jag glömt. Hoppas att inte grannarna var vakna.
     I vilket fall.. har haft lite småont i huvudet under natten - det började redan igår egentligen men var bara lite sådär irriterande, inte ihållande. Kände att jag inte riktigt ville ignorera detta eftersom mitt blodtryck har stigit och jag är svullen = risk för havandeskapsförgiftning. Ringde till förlossningen på NÄL nu på morgonen och hon jag pratade med tyckte att jag skulle komma in så får dom kolla upp detta. Ska åka om en timme ungefär så det är väl dags att göra sig i ordning. Behöver inte se mer slusk ut än vad jag är :)
     Om jag inte är aktiv på Internet på ett par dagar så vet ni vad som har hänt, hehe!

Vecka 39

Ännu en vecka då och den här veckan har gått hur fort som helst. Ska jag verkligen behöva skriva vecka 40 som rubrik om en vecka också? Det känns ju helt sjukt. Får hoppas att det händer något på tisdag, för bara sen igår känns det som att mina ben har svullnat upp ännu mer. Jag har lixom inga knän kvar utan det är bara uppsvällt. Låter sexigt va ;) Tog allt en bild på benen men den är inte till för allmänheten. Den ska jag ha så jag kan jämföra sen när det har försvunnit igen, vilket jag utgår ifrån att det gör. Lite orolig blir jag när jag känner hur huvudvärken kommer smygande lite smått, men hoppas att det bara är inbillning. Tänkte att jag skulle ringt till förlossningen idag och hört med dom, men jag väntar lite. Det är inte så många dagar tills det är tisdag.
     Känner mig helt jävla färdig idag. Trots att Robin är hemma sov jag till 12 och sen har jag legat och läst och råkade somna igen. Det brukar vara lättare att hålla sig vaken när han är hemma, men inte idag. Trodde att vi skulle åkt på höstmarknaden i Vänersborg idag, men den tanken slog jag ifrån mig ganska snart. Orka gå runt där bland massa folk och svälla, haha!




Låt detta vara den sista magbilden som jag lägger upp.


Barnmorskebesök 10

Ännu ett besök hos barnmorskan avklarat och vi är alla lika förvånade varje gång. 
     Som vanligt lyssnade vi på hjärtljud och mätte magen. Hjärtljuden låg på 143 och 150, så den här gången var det lite mer som det brukar. Förra gången var det lite lägre än vanligt, så dom kanske sov den dagen. SF-måttet var 47 cm, vilket låter hur stort som helst - och det är det väl egentligen också. Jag tittar på kurvan för tvillingar och inser att man som tvillinggravid ska stanna strax under 45 cm. Att jämföra med en enlingsgraviditet är väl kanske onödigt, men bara för att ni ska få ett hum om hur mycket större jag är än en "normal" människa så brukar en sådan kurva sluta på strax över 35 cm, haha! Löjligt ;) Det lustiga är ju att folks reaktioner ofta är; "Oj, vilken mage du har.. eller egentligen inte." Jag tror att anledningen till att jag har så stort SF-mått är för att magen är ganska stor rakt fram eller vad man ska säga. Jag har ju inget åt sidorna, utan ser förmodligen ganska "smal" ut bakifrån. Hade det varit lite mer jämnt fördelat så hade väl SF-måttet kanske hållt sig innanför ramarna. Jag är i alla fall glad över att min mage ser ut som den gör. 
     Mitt blodtryck smyger sakta uppåt. Idag låg det på 140/95 vilket börjar bli för högt. Detta i kombination med att jag har svällt upp som en svamp på kort tid gjorde min barnmorska lite fundersam. Jag har sen inskrivningen gått upp 27 kg(!), varav drygt 10 kg den senaste månaden. Jag och min morsa har skojat om en av hennes kompisar som gick upp 30 kg när hon var gravid.. ja, nu är man själv där, haha! Kan säga att det inte är så svårt att komma upp i de siffrorna när man samlar vatten som en kamel. Det känns som att 20 kg sitter i benen. I vilket fall så ville hon att jag skulle komma tillbaka på tisdag igen så att vi kan kolla läget då. På henne lät det nästan som att om jag inte fått mina bebisar över helgen så får dom fanimej sätta igång mig för såhär kan det inte fortsätta. Hon ringde till och med och rådfrågade någon på NÄL för att se vad dom hade att säga och hon påpekade flera gånger att jag är väldigt svullen nu. Kan ju hoppas att dom tar det på allvar. Risken är att detta är starten till havandeskapsförgiftning och det klarar jag mig gärna utan. Hon såg lite chockad ut när hon tittade på mina ben och hennes kommentar var: "Ja, du är tålig.. du klagar inte i onödan direkt". Känns ju bra att höra att man inte är någon vekling, hehe!

Nähä..

Den första gissningen jag fick in överhuvudtaget på datum som bebisarna skulle komma var dagens datum och det var Robin som jag jobbade med i somras. Inte min Robin alltså. Jag vet inte riktigt om det blir så, men det hade varit passande. Min namnsdag och allt :)
     Efter att ha gjort en hinnsvepning, som jag berättade om efter senaste ultraljudet, så kan förlossningen sätta igång inom 48 timmar. Det kan vi konstatera att den inte har gjort. Men det känns som att det händer saker som är tecken på att förlossningen närmar sig, så vi får väl se. Det blir ju inga bebisar idag, men snart kanske. Ska till barnmorskan imorrn. Det trodde vi inte att vi skulle komma dit igen, så hon blir nog överraskad. Känner inte alls för att gå dit dock. Vill inte behöva förnedra mig genom att ställa mig på vågen *suck*

Snart dags för Unga mödrar.. och sen är det Vem vet mest, SOS Gute, Criminal minds och Nöjespokalen. Hela kvällen fullbokad med andra ord. Lite glass hade inte varit fel (dumma Zara), men det har vi ingen. Fick pizza när Robin kom hem från jobbet förut så jag ska väl inte klaga. Har en stoooor flaska med Cola i kylen också som jag kan trösta mig med. Robin sa att jag kommer bli tjock.. ja, det är jag väl redan antar jag därav vågångesten *hehe*


Ultraljud nr 8

Jag kom allt på ett åttonde ultraljud, vem hade kunnat tro det?
     Läkaren sa att det inte kunde se bättre ut än vad det gör. Dom växer på som dom ska och hon berättade att bebisarna gör andningsrörelser, vilket tydligen bara pigga bebisar gör. Det känns ju bra att allting ser så bra ut. Den ena väger 3200 g och den andra 3000 g och båda ligger fortfarande med huvudena neråt. Onödigt vetande: hon kollade efter hur det stod till med cervix och hon skrattade lite och sa att den fanns då inte kvar längre och berättade att jag är öppen 3 cm, så nu är det bara lite värkar som behövs. Hon gjorde även en hinnsvepning, men det tänker jag inte gå in på vad det är.. det får ni kolla upp själva ;)
     Jaa.. tror inte att det var något mer att rapportera därifrån, men nu tycker jag allt att dom kan få komma. Visserligen har ju jag en gissning på att dom ska komma imorrn och vem vet.. jag kanske har rätt. Jag fick en ny tid om tre veckor, vilket är efter beräknad förlossning. Får verkligen hoppas att jag inte behöver komma på den undersökningen, men å andra sidan har jag ju inte trott att jag skulle komma till de senaste besöken, vare sig till ultraljud eller barnmorska, och se som det blivit. Tycker det är lite konstigt dock att dom låter mig gå så långt. Det var inte snack om att sätta igång någon förlossning här inte. Iofs kanske jag ska vara glad över det, om dom börjar snacka igångsättning kanske något är fel. Och egentligen så vill jag ju att det ska starta av sig självt, det sägs att det blir bäst då. Vill helst slippa snitt.


Tisdag morgon

Här sitter jag i ottan och väller ut åt alla håll. Ska på ultraljud om ett antal timmar, men just nu äter jag frukost och umgås med min kära karl medan han är hemma. Eller umgås kanske är att ta i - vi sitter vid varsin dator bredvid varandra. Han spelar och jag surfar. Jag kallar det för att umgås i alla fall, sen har väl kanske inte alla samma syn på umgänge som jag. 

Jag är väldigt nyfiken på vad tanten på spec-MVC kommer säga idag angående en väldigt snar framtid, det vill säga förlossningen. Som det är nu så känns det som att dom aldrig kommer komma ut, utan att dom har bestämt sig för att bli kvar där inne. Det är som att jag kommer vara gravid för all evighet. Samtidigt är det någon som viskar 27:e i mitt huvud, så vi får väl se.. rösterna kanske har rätt ;)
     På Familjeliv är det rätt vad det är någon som har fått barn utav de jag pratar med. Om de andra som har planerad födsel i närheten av mig börjar få barn så borde ju det innebära att även jag kommer hamna på andra sidan någon gång. Det konstiga är att det verkligen inte känns så. Det är som att det bara är på låtsas allting.

Ska snart återgå till sängen. Känner att jag verkligen inte är redo för att gå upp än. Har ställt klockan för första gången på jättelänge idag. Klockan tio ringer den.. får se om jag fattar att jag ska upp då eller om jag bara stänger av den och tror att jag kan sova bort hela dagen som vanligt :)

Vecka 38

Jag trodde väl aldrig att jag skulle skriva dessa siffror, men nu har jag kommit in i vecka 38. Det är ju helt sjukt. Blev sjukskriven för typ 10 veckor sen eftersom det fanns risk för att bebisarna skulle komma för tidigt.. eller inte. Visst är väl vilan en bidragande orsak till att de fortfarande är kvar men nu får dom faktiskt komma. På familjelivs hemsida står det att barnet är helt fullgånget. Kom igen då, kom ut! Allt är färdigt, vi är redo (eller ja, kanske inte men det blir man väl aldrig) ni är klara, vad väntar ni på? Jag känner faktiskt inget behov av att bli större, mage har jag så det räcker till. Ska bli intressant att se vad dom säger på ultraljudet på tisdag om vi kommer oss dit.


Det är inte så konstigt om jag känner mig som en valross
som rullar fram när jag förflyttar mig *hehe*


Lista

En uppdaterad lista:

28 september - Susanne (min syster)
30 september - Camilla
4 oktober - Svärmor

5 oktober - Robin & morsan
7 oktober - Mia
8 oktober - Zara
9/10 oktober - Annika
11 oktober - farsan

13 oktober - jag & Martina
15 oktober - Zara
16 oktober - Carro
17 oktober - Mia, Martina & Erika
18 oktober - Linda
19 oktober - Sarah & Ellinore

20 oktober - Sandie & Emma
21 oktober - jag

22 oktober - Robin (en jobbarkompis)
23 oktober - Svärmor
26 oktober - Martina & Linda
27 oktober - jag

Nu är det ju folk som har gissat på nästan varje dag framöver.. någon borde få rätt kan man tycka.

Åååh, dessa cravings!

Just nu känner jag mig sugen på allting som är onyttigt. Började fundera över lussebullar förut och så vandrade tanken vidare till julmust och sen var det kört. Ringde Robin eftersom han ändå skulle in till Apoteket på vägen hem från jobbet och tänkte fjäska till mig julmust men han trodde inte att det fanns att köpa i affären nu. Det måste det väl göra.. I vilket fall så tyckte han inte att jag skulle ha det, men jag fick övertalat honom att köpa lite andra grejer när han ändå var ute på Överby, så nu hoppas jag att han har med sig det hem. Annars får han pisk! Ser att han svänger in på parkeringen precis i denna stund.. ska bli intressant.

Mmmm.. han hade allt köpt :D

Fan också!

Nähä, verkar som att bästa datumet att få barn passerar förbi utan några incidenter. Känns inte som att jag kommer få barn inom en timme och det var ju lite synd. Visserligen kan det gå väldigt fort för vissa, men nä.. jag tvivlar.

Nattångest

Jag börjar fan få ångest inför att gå och lägga mig på kvällen. Jag vet att jag har en hel natt framför mig, vilket innebär andnöd, halsont, hosta, uttorkning, toalettspringande osv. När klockan börjar närma sig fyra känns det lite bättre för då vet jag att Robin snart ska upp så jag slipper vara vaken själv i alla fall. Och när det ljusnar är det ännu bättre för helt plötsligt blir det lättare att andas. Väldigt konstigt tycker jag. Kanske skulle ta och vara vaken hela natten och gå och lägga mig på morgonen istället så slipper jag det här. Jag sover ju ändå hela dagarna. I natt vaknade jag faktiskt bara tre gånger, utöver nu när jag gick upp för att äta frukost nr ett. Första gången var klockan 12 och jag tänkte att det skulle bli en helvetesnatt, men sen halv två och sen kvart i fyra, så det var nog en ganska bra natt ändå. Det är allt tur att jag inte har ett jobb att sköta för det hade ju inte gått med dessa sovrutiner. På föräldrakursen i fredags började de andra prata om att det snart var dags att gå hem från jobbet och ladda upp inför barnafödandet och jag kände att ordet jobba var väldigt avlägset. Det är jag och två till som har varit sjukskrivna ett tag så jag var inte ensam om det, men det kändes så främmande att höra hur "normala" människor har det. I vanliga fall blir man inte sjukskriven tre månader innan det är dags att få barn lixom. 

Idag är det 13 oktober.. enligt min beräkning ska vi få barn idag. Får väl se hur det blir med det.

Lördagskväll

Känner mig riktigt sunkig idag verkligen. Oduschad, fet, svullen och oavsett hur mycket jag stoppar i mig verkar jag inte bli nöjd. Tydligen är jag sugen på något som jag inte ens vet vad det är. Och detta trots att det står en flaska Pepsi i kylen. Då kan det ju inte vara det. Sitter och hinkar i mig vatten nu så jag vet ju hur den här natten kommer bli, liksom alla andra. Robin är iväg en sväng och lär inte komma hem förrän sent i natt nångång och inget finns det på tv. Vad ska man hitta på? Har fastnat i en bok av Mari Jungstedt men klarar inte av att läsa för länge för tillslut får jag ont nånstans. Hade velat ringa morsan, men det känns som att det är lite sent för det nu. Dom är säkert vakna, men nä.. 

Jag utgår ifrån att det inte är svininfluensa jag har den här gången heller eftersom jag inte har någon feber. Halsontet kommer och går. Känner mig mest bara trött, snuvig och lite hostig. Hoppas att det går över snart. Hade tänkt att jag och Robin skulle gå tipspromenad imorrn, men så blir det nog inte tyvärr. Såg förra helgen att det har startat igen, men det kanske inte är läge för det. Dels för att jag inte är så jättefräsch och dels för att Robin inte kommer ha sovit många timmar när jag kommer vilja dra upp honom ur sängen. 

Ska återgå till min bok nu..  

Vecka 37

Ännu en vecka har passerat, vilket betyder att jag går in i vecka 37 idag. 
     Om jag ska gå efter det som står på familjeliv.se så bör livmodern börja sjunka nu, vilket innebär att det blir mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Jag hade inte haft något emot att kunna andas lite lättare, men jag vet inte om det är möjligt att bli mer kissnödig än vad jag redan är. Isåfall får jag nog bosätta mig på toaletten. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37 cm - fast detta är ju beräknat på en bebis då. Jag hade ju som sagt 45-46 cm när hon mätte igår, så jag ligger lååångt över den skalan. Visserligen var mitt större än tvillingkurvan också men men.. Det står även att huvudet snart brukar fixera sig i bäckeningången och Morten verkar ju vara fixerad, så det stämmer ju i alla fall. Verkar som att bristningarna börjar komma smygande också.. ännu en anledning för dom små trollen att komma ut. Jag som har varit så glad över att inte ha behövt drabbats av det än. Men det är inte så jävla konstigt att det dyker upp sån skit egentligen, med tanke på hur stor magen är. Robin kommenterade att min mage börjar se hängig ut och jag hoppas att det beror på att den sjunker och inte på vad jag stoppar i mig *hehe*    



Vadå sova?

Varför skulle man få sova lixom? Det är väl helt onödigt, speciellt nu när jag inte har något stort och nytt framför mig som kommer kräva enormt mycket energi. Fan, jag blir så trött! Igår natt sov jag väl tre-fyra timmar och jag kan tänka mig att det var något liknande nu i natt. Jag är så jävla svullen inuti att jag inte kan andas längre, det är ju helt sjukt. Ska ringa till NÄL på måndag och prata lite med dom hade jag tänkt. Fråga om jag verkligen ska behöva ha det såhär. Jag brukar inte klaga i onödan - eller det kanske låter som att jag klagar men det är oftast väldigt mycket ironi i det jag säger - så när jag nu faktiskt klagar så är det verkligen på riktigt. Jag klarar inte av att inte kunna andas längre. Det gör ju inte saken bättre att det verkar som att jag håller på att bli sjuk. Snuvig och ont i halsen. Tror inte att jag har någon feber och det är ju tur det.

Vad händer idag? Ingen aning, förmodligen ingenting. Vet inte vad Robin har för planer heller..

Barnmorskebesök 9

Kan jag har varit på mitt sista besök hos barnmorskan nu? För två veckor sedan trodde jag att det var sista gången jag var där och det kändes lite vemodigt att tänka tanken på att det var slut, men jag kom allt dit en gång till. På morgonen var det sista gången på föräldrautbildningen och det kändes konstigt. Fyra veckor har bara svischat förbi. Jag som inte trodde att vi skulle hinna gå alla gånger innan bebisarna kom, men det gjorde vi. Vet inte om det har gett så mycket att vara där egentligen, men det känns som att det är en sån grej man "ska" göra när man är gravid. 
     Den här gången kändes det väldigt illa att ställa sig på vågen. Jag hade gått upp 22 kg! Visst, jag har pratat om det tidigare att det är många kilon som förmodligen kommer "rinna av" mig sen när bebisarna kommit och sådär, men det känns ändå illa. Det hade känts bättre om jag åtminstone hade kunnat röra på mig lite så att jag hade gjort av med lite skit som jag stoppar i mig. Iofs har jag samlat på mig mycket vatten bara den senaste veckan. Benen ser ut som elefantben verkligen.. inte direkt snyggt. Skulle ta av mig mina tights när vi kom hem från stan förut och jag blev nästan rädd. Kändes som att anklarna var lika feta som låren ungefär.. och då är det illa. Finns många anledningar till att jag vill att det ska vara slut på det här snart. Imorrn går jag in i vecka 37, nästa vecka har jag med andra ord gjort 37 fulla veckor, vilket innebär att bebisarna faktiskt är klara på riktigt. Alltså skulle det inte göra något om dom kom.
     Åter till besöket hos barnmorskan. Förutom skräckupplevelsen på vågen så var de andra värdena bra. Blodtrycket smyger uppåt, men jag hoppas att det inte är någon fara. Vill inte behöva åka på havandeskapsförgiftning såhär på slutet. Hon mätte magen också och först fick hon 46 cm, men ändrade till 45 cm och sa att jag inte fick komma dit fler gånger för nu hade jag nått maxgränsen på hennes tabell *haha* En riktig tjockis på alla sätt ;) Hjärtljuden på bebisarna var något lägre än vad dom brukar vara.. om hon sa 128 och 133 (att det ska vara så svårt att komma ihåg). Robin har klagat på att han varit lite trött det senaste, så jag fick fjäskat till mig att nål-tanten stack honom också för att kolla hb:t, men det låg på 163 eller något liknande så där var det då ingen fara.
     Har länge sagt att bara jag får gå klart den här föräldrautbildningen så kan ungarna få komma sen.. ja, nu är vi klara. Är ni klara nu bebisar?

Morgonklagan

Helvete vad dåligt jag har sovit i natt! Antagligen var jag inte riktigt trött när jag gick och la mig så jag fick ligga och vrida och vända mig ett par timmar innan jag äntligen somnade till. Men när jag väl hade somnat så vaknade jag av att jag behövde gå på toa.. ovanligt. Sen när jag kom tillbaka hade Robin såklart tagit min sida av sängen (fattar inte vad det är.. sängen måste luta eller något). Jag fick tillslut rullat över honom till sin egen sida och då hade jag vaknat till lite så det var svårt att somna om igen. Kunde inte ligga på något sätt som var riktigt bekvämt och när jag väl hittat en position som inte gjorde ont så började jag må illa, haha! Det här är ju fan katastrof.
     Nu har jag ont i halsen också, så jag hoppas att jag inte håller på att bli sjuk. Imorrn är det sista gången på föräldrautbildningen och jag skulle gärna vilja gå på den, men hittills har jag haft någon åkomma de senaste fredagarna så varför inte dra på sig en förkylning det sista jag gör.

Nu ska jag snart lägga mig igen och misstänker att jag kommer sova bort hela dan. Lovade Robin att maten skulle vara färdig när han kommer hem, så jag kan ju se till att vara uppe till typ tre iallafall :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0