Morten och Vidar 4 år!

För en vecka sedan fyllde min stora barn 4 år. Herregud, 4 år! Jag minns ju själv saker som hände när jag var i den åldern, de börjar bli stora på riktigt. Nu i veckan har vi varit på 4-årskontroll på BVC och den här gången var de faktiskt inte exakt lika i måtten som de var på 2,5-årskontrollen. Morten är nu 108,5 cm lång och väger 20,8 kg. Vidar är 109 cm lång och väger 19,7 kg. De fick rita lite, visa att de kunde färger och räkna, de kollade även synen. Vidar ska tillbaka för att kolla synen igen om några veckor, eftersom han inte riktigt ville när det var dags för andra ögat. Jag skulle tro att det beror på bristande koncentration, men BVC-tanten sa att det även kan vara ett tecken på brytningsfel, så vi får väl se hur det går nästa gång. Blev för övrigt väldigt imponerad av att de kunde peka ut bokstäverna hon frågade efter, och Vidar visste även att bokstaven V var "hans" bokstav.
 
 
 
 

Barnens dagisfoton

Igår togs det kort på barnens dagis. Hade sådär lite lagom ågren när jag lämnade dem, kontrollbehov som jag har. Vill gärna veta hur de ser ut innan det är dags att fota, förra årets bilder blev allt annat än bra om man säger så. Och jag kan inte gärna lita på att ungarna "stylar till sig" själva innan det är dags, det är inget som barn ens ska behöva fundera på. Har inga förväntningar på att barnen ska lyckas med "seriösa" bilder, vet ju hur det är när vi försöker här hemma, men årets kort får väl räknas som godkända - även om Morten ser smått hysterisk ut ;-)
 
Morten
 
 
Vidar
 
 
Syskonbild
 
 
Måste bara visa gruppbilden också, Vidar är ju för skön på den, haha!
 
 
 
 
 

De börjar bli så stora

♥ De är ju för söta ibland ♥
 

Universeum

Dagen har spenderats på Universeum i Göteborg. Jag har aldrig varit där tidigare, så jag hade ingen aning om vad som väntade, men det var trevligt. Knut och Agaton fick vara hos mormor och morfar så att vi kunde ha en heldag med Morten och Vidar. Det var också trevligt, att bara umgås med barn som man faktiskt kan prata med. Universeum har en dinosaurieutställning just nu, vilket egentligen var anledningen till att vi åkte dit. Barnen är lite galna i dinosaurier för tillfället, så det passade ju bra. Själv hade jag sett fram emot aporna som jag hade hört fanns där, men vi såg bara två små som satt gömda i ett hörn, så det blev inte många apor idag inte. Men det fanns allt andra imponerande djur, en krokodil bland annat. Tror att ungarna tyckte att lekplatsen i källaren var det bästa på hela dagen, så den är ett hett tips ifall man åker dit.
 
Ångrar såhär i efterhand att jag inte tog fler kort, men jag hade väl fullt fokus på ungarna antar jag.
 
 
 
 
 
En bild enbart för dig, kära mor!
 

Projekt blöjfritt - mission complete(?)

I två nätter har vi låtit Morten och Vidar sova utan blöja, och inga olyckor hittills. Det känns inte som att de frivilligt väljer bort blöja om man säger så, så vi väljer att köra den hårda vägen; "Nu är det slut på att använda blöja!". Jag tycker ärligt talat att det känns lite äckligt att byta på så stora barn, speciellt när man har mindre barn att jämföra med. De får ju knappt plats på skötbordet! Inte för att jag tror att vi klarar oss utan olyckor i sängen, men om det fortsätter så som det har börjat ser jag ingen anledning till att sätta på dem blöjor igen. Och vi vet ju att de KAN. Så nu säger vi att de är blöjfria!

Tack för den!

Vidar: "Jag älskar pappa!"
Morten: "Jag älskar också pappa!"
Jag: "Är det någon som älskar mamma då?"
...
Vidar: "Jag suger på fingret! Man får suga på fingret."
 
 
Jaha.. tack för den, haha!

Ja, man ser ju vems barn det är åtminstone

 
 
 
 
 

Så sjukt roligt kort!

Det är sånt här som Vidar kommer älska sin mamma för senare i livet ;-)
 

♥ Morten & Vidar 3 år ♥

Mina små gubbar börjar bli stora. Det märks att de befinner sig i något slags gränsland mellan stor bebis och litet barn. Kan exempelvis tänka mig att de snart kommer sluta sova middag. Får de bestämma själva vill de helst inte sova middag alls, men om de inte sover blir de fruktansvärt tråkiga på eftermiddagen så man kan väl säga att det är för vår egen bekvämlighet som vi "tvingar" dem att sova fortfarande. På dagis verkar det inte som att de sover något längre.
 
Deras utveckling går så fort att man knappt hinner med själv. Rätt vad det är kan de saker som man för bara ett kort tag sedan inte alls kunde fantisera om att de skulle klara av. När vi flyttade hit hoppades vi att de skulle kunna gå bredvid vagnen när vi gick till och från dagis, annars vet jag inte riktigt hur vi hade tänkt att jag skulle klara av att frakta fyra barn själv. Nu känns det nästan löjligt de gånger vi låter dem sitta i vagnen - även om det såklart är väldigt bekvämt för oss att slippa hålla koll på dem hela tiden. Och detta är bara ett par månader sedan. Potträningen går framåt också. Vi har hittills haft två hela dagar utan blöja och olyckor. Det verkar som att skräcken över att sitta på pottan har gått över. Om bara den här trotsen (Nej ursäkta, det fanns ju inget som heter trots - eller hur var det nu?) kunde gå över också, så kanske de blir riktigt trevliga att umgås med.
 
Grattis mina godingar!
 
 
 
 

Kalas för Morten och Vidar

Snart har vi inga 2-åringar här hemma längre (det var iofs längesen jag räknade dem som 2 år men..) och idag hade vi kalas. För första gången hade vi kalaset hemma och inte i en hyrd lokal, det var rätt skönt faktiskt. Visserligen är det tacksamt att slippa storstäda hemma innan man ska ha kalas, men skönt att slippa bära saker fram och tillbaka. Och så hade ju barnen sina rum att leka på när de ätit klart, vilket också var praktiskt. Det var åtta barn här, från 5 veckor till 10 år, och jag skojade med syrran om att "Tänk om alla dessa hade varit mina och Robins". Efter lite räknande kom vi fram till att det nästan hade varit möjligt, aningens tight mellan hennes Viggo och vår Knut, men annars hade det nästan kunnat ha varit möjligt. Hemska tanke att behöva ha den ljudnivån som det var idag varje dag, haha!
 
Det har varit väldigt mycket prat om tåg här nu det senaste, så man kan väl säga att det blev tåg-tema i år. Robin la ner några timmar i köket i förmiddags på att fixa till tårtan, och jag tycker att han gjorde en enastående prestation!

 
Bilder från dagen:
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ännu fler framsteg

Och idag har vi haft en helt blöjfri dag utan några olyckor. Det är ju nästan så man inte tror att det är sant.

Fotografering på dagis

Idag var det dags för Morten och Vidars första fotografering. Jag var i valet och kvalet om jag skulle stanna kvar och vara med när de fotades (är lite kontrollfreak och ville att de skulle se bra ut). Valde dock att gå hem och ångrar mig nu såhär i efterhand. Alltså, de såg väl att vi hade försökt fixa till dem i håret! Kunde de inte ha ordnat till det innan de tog kort? Och när jag ändå klagar måste jag kräkas lite på fotografens hemsida. Vad är det för jävla skitsida där man ska gå in och beställa korten och inte kan se ordentligt hur de ser ut?! Efter mycket svärande fick jag förstorat upp hela sidan, men så "avancerat" ska det ju inte behöva vara. Man såg liksom vagt hur de såg ut, men inga tydliga bilder på ansiktsuttryck eller så. VILL de att man ska bli missnöjd och skicka tillbaka sin beställning, eller hur tänker de? Och så fort jag loggade ut skickade jag tydligen iväg en beställning. Ja, tjena för det var ju precis det jag ville göra, eller? Skitsida som sagt. Ska bli intressant att se hur många beställningar som kommer hem i brevlådan.
 
 
 
 
 
 

Framgång i pottränandet

Nu har vi gett oss fan på att få Morten och Vidar blöjfria inom en snar framtid (eller det tar ju den tid det tar, men vi kör på lite mer intensivt nu). Både idag och igår har Morten satt sig frivilligt och kissat på pottan när det har varit dags för det, inte varje gång men ett par gånger. Det är ett enormt framsteg jämfört med tidigare då det varit total ångest så fort vi pratat om att sitta på pottan. Vidar sätter sig gärna på pottan, men det är ju inte alltid det kommer något och han blir så besviken, haha. Stackarn. Idag gick vi till affären utan att de hade blöja, så vi försöker utmana både oss själva och dem. Någonstans måste man ju börja.
 
Man ska väl inte skriva sånt här om sina barn, men Vidar imponerade verkligen igår. Han lyckades med konststycket att springande kissa genom HELA hallen - notera att vår hall är ca 8 meter lång.

Dagens barncitat

"Vidar vill motorsåga mamma!", sagt med ett illvilligt leende.
 
Trevlig unge..

Det verkar funka med dagis

Nu har Morten och Vidar gått två dagar själva på dagis och det verkar som att det har gått bra. Vidar grät när vi gick idag, men skulle tro att det beror på att han råkade se att vi gick. Men vad ska man göra, jag kan ju inte ta med dem hem varje gång de gråter vid lämningen. Det låter hårt, men det är så det är. (Nu hade det ju visserligen inte varit någon katastrof om de var hemma, eftersom jag ändå är där, men om jag skulle ha jobbat så funkar det ju liksom inte att hålla på så.) Personalen hävdar att det har gått bra när de är där i alla fall så man får väl tro på det. Själv tycker jag att det känns väldigt konstigt att bara ha Knut hemma, och (fy skäms) det är rätt skönt att kunna ägna sig åt bara honom faktiskt. Jag vill ju tro att de har det bra på dagis och att man inte lämnar bort dem till några idioter, men det återstår väl att se. Märker att tålamodet inte har varit helt slut när kvällen har kommit dessa två dagar. För tro det eller ej, även om man älskar sina barn över allt annat så kan de vara fruktansvärt påfrestande ibland.

Nu börjar inskolningen på dagis

Idag har vi varit på dagis hela dagen och skolat in Morten och Vidar. Det gick väl bra så sett, jag hade inte förväntat mig att de skulle kunna sitta stilla i ring. Varför skulle de? De har aldrig behövt göra det innan. Och ärligt talat ser jag själv inte anledningen till varför de ska envisas med såna saker. Vad spelar det för roll om en unge sitter i mitten och är lugn, istället för att sitta en meter längre bak och vara arg? Men jag imponeras av hur lätt de smälter in bland andra barn. De är verkligen inte blyga, utan hänger på när de känner att de vill verkar det som, även om de mest leker själva. Vidar gjorde även sitt första pärlarmband idag och det är härligt att se att de kan sitta och koncentrera sig en längre stund, utan en tv framför sig. De har dock inte sovit ordentligt eller ätit något på nästan hela dagen, så humöret har väl inte varit på topp hos dem ikväll. Vidar är helt hysteriskt trött just nu, men vägrar komma till ro och somna.
 
 
 
Slagna hjältar

Dagens barncitat

Morten (sagt med förtvivlan i rösten): "Det är inte saft. Det är kiss!"
 
Händelsen kring detta får ni fundera på själva ;-)

Underbara barn

När barnen skulle lägga sig förut påpekade Vidar att han hade bajs på lakanet så han ville inte sova där, fullt förståeligt. Robin bytte lakan medan Vidar sa med tillrättavisande röst; "Linda, du måste faktiskt tvätta!" Härliga barn!

Det här med dagis alltså..

Jag har funderat en del över det här med att vi ska skola in Morten och Vidar på dagis. Vi har ju fått plats till dem och inskolningen ska börja i slutet på augusti, för att sedan dra igång "terminen" i början på september. Och med dagis kommer massa sjukdomar. Det räckte att vi var där och hälsade på för ett tag sedan för att hela familjen skulle bli sjuk (och fortfarande dras lite med sviterna av det). Tänk då att vi skolar in dem, sedan blir vi sjuka och mitt i allt det här ska jag föda barn och ha en nyfödd hemma i misären. Är det värt det? Jag tycker att dagis är så fruktansvärt äckligt och ohygieniskt. Barnen var ju fan sjuka hela tiden sist de gick där, så det var inte mycket vi fick ut av den tiden vi betalade för. (Jo, vi fick veta att Vidar är äggallergiker, det är ju alltid något.) Visserligen är de äldre nu, men det känns som att de drar på sig allting så fort de träffar andra barn. Det kan man väl ta för att de ska vänja sig, men tanken på att ha en nyfödd som också kommer drabbas av allt känns inte okej. Man kan ju förmodligen skjuta upp inskolningen, men då känns det som att man får vänta antingen till efter nyår så att den minsta har blivit så pass stor att det inte känns lika "farligt" att drabbas av allting, men då är det mitt i kräksjukor och influensor. Nej tack! Och ska vi inte skola in dem då så kan vi ju lika gärna vänta till nästa höst, vilket gör att tanken med att vi ens skulle sätta dem på dagis från första början försvinner. Har jag varit hemma med fyra barn så länge så kan jag lika gärna fortsätta, typ. Nej, jag vet inte hur man ska göra. Hur hade ni gjort?

Barn säger roliga saker

Ja, barnen säger lite roliga saker ibland. Igår pratade jag med Vidar i telefon och då berättade han "Vidar har en sax på rummet, den är jättefarlig", med mycket välartikulerat uttal. Det lät nog ännu roligare genom telefonen. Och idag när jag sminkade mig stod Morten och tittade på, och när jag la på min "öronsugga" (hans ord), sa han "Mamma målar brunöga", trevligt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0