Bara för att jag är ensam och inte har något annat att göra

Tidigare idag började jag fundera över det här med att det känns som att tiden går så fort. Att det känns som att allting gick långsammare förr. Visst, att tiden var en evighet när man var liten och inte hade någon tidsuppfattning kan man ju förstå (ett sommarlov var ju som ett helt liv), men när man blev lite äldre så hade man ju en annan uppfattning, så varför känns det ändå som att dagarna räckte längre då? Om jag bara tänker lite snabbt känns det som att de senaste tio åren bara har försvunnit förbi, så jag var tvungen att tänka efter vad jag egentligen har gjort sen studenten.


2002 - Tog studenten och efter en månads arbetslöshet började jag jobba på Göfab tian i Göteborg. Hade lite ångest över att skolan var slut och bestämde mig ganska snart för att plugga vidare, men visste inte vad jag skulle bli. Hösten gick åt till jobb och framtidsplaner.

2003 - Jobbade fortfarande i Göteborg, men flyttade hemifrån till Uddevalla på vårkanten och insåg att det började bli ohållbart att vara hemifrån 7-21 för en tjänst på 75 %, och hade turen att en tjänst på Göfab tian i Uddevalla blev ledig. Flyttade över dit och hade istället 10 minuter till jobbet. Fick sparken i början på sommaren (låter dramatiskt, men anledning var att affären skulle stängas ner), blev glad över det eftersom jag hade kommit in på lärarprogrammet och fick lite extra ledighet innan skolan började. Hösten började och livet som högskolestudent. På hösten flyttade jag till Vänersborg eftersom jag inte orkade pendla längre. Insåg ganska snart att jag inte alls passade som lärare och visste väl redan innan året var slut att jag skulle söka något annat.

2004 - Sökte till socialpedagog och kom in. Började nytt program och nytt liv på hösten, skaffade även en katt. Gjorde mitt livs resa; min första flygresa någonsin gjordes helt ensam till Hollywood, USA. Spännande som fan och något jag kommer bära med mig hela livet! 10 dagar i paradiset kan man väl säga. Träffade massa kul folk och utan att ha vetat om det när jag åkte skulle mitt favoritband, My Ruin, spela på en lokal klubb, eller ja "Whiskey a go go" (ett kultställe har jag förstått såhär i efterhand). Fick träffat min största idol och förebild någonsin, och hon pratade med mig! Först i kön utanför, då hon stod och pratade med folket framför mig. Vet inte vad de sa riktigt, men rätt vad det var puttade hon undan den som stod framför mig, pekar rakt på mig och säger "She is much prettier!" eller något åt det hållet. Sedan sprang jag på henne inne på klubben och frågade om jag kunde få ta ett kort på oss ihop. Det fick jag och hon säger till mig "Your eyes are fucking amazing". Ja, jag lever fortfarande på detta, haha! Hela resan var bara så underbar. Det gjorde ont att komma hem igen.

Jag och Tairrie inne på Whiskey a go go

2005 - Hela våren var helt galen! Det var nog precis vad jag behövde, även om det kan ha verkat lite konstigt för andra. Träffade massa nytt folk och gjorde saker jag aldrig trodde att jag skulle göra. Framåt våren gick jag och såg ett relativt nytt band på Roccad i Vänersborg; Crashdïet. Råkade bli lite väl förtjust i gitarristen och påbörjade min jakt, haha! Och ja, jag lyckades få tag i honom och började prata med honom. I början på sommaren träffade jag även Robin. Har skrivit historien om hur vi träffades redan, så det tänker jag inte gå in på igen. Resten av det året var väldigt mycket Robin. Han flyttade in hos mig på hösten och vi skaffade en katt ihop.




2006 - Det här året är en ganska bortglömd del av mitt liv. Det hände inte speciellt mycket. Handlade mest om jobb och skola. Under nästan hela våren hade jag praktik, sen var det jobb på sommaren och till hösten var det praktik igen.

2007 - Minns ärligt talat inte så mycket av den första delen av året. I början på sommaren åkte jag och Robin till Paris med ett par kompisar. Ett tag efter detta tog det slut mellan oss av många skäl. Väldigt lämpligt dök gitarristen från Crashdïet upp igen och började prata med mig när jag var som mest nere. Ja, jag tror på ödet - det var meningen att vi skulle träffas tillslut, vilket vi också gjorde. Helt galet! Allt det där är väl "en annan historia" och inget jag tänker ta upp här. Efter detta kanske Robin fick sig en tankeställare, ännu en sak jag inte tänker ta upp här, men vi bestämde oss för att försöka igen.

Jag och Martin i Karlstad


2008 - Tog examen från högskolan. Åkte till London tillsammans med en ny bekantskap för att se på My Ruin igen. En väldigt snabb tripp; åkte dit dagen som spelningen var och åkte hem dagen efter. Kände att London var en plats jag ville tillbaka till. Åkte även till Budapest på våren tillsammans med Robin och de som vi åkte till Paris med. Flyttade ihop med Robin igen i en ny lägenhet i Trollhättan (här vi bor nu) nästan direkt vi kom hem från Ungern. Jobbade som timvikarie och fick det att gå runt. Trodde aldrig att jag tre år senare fortfarande skulle vara arbetslös. Året handlade ganska mycket om att vänta; vänta på jobb, på stabilitet osv, men även mycket om att resa. På hösten åkte jag och Robin till London för att se My Ruin spela än en gång. De är från USA, så jag ville passa på att se dem när de ändå var "i närheten". På den här spelningen kom Tairrie ut mot publiken där jag stod, klättrade upp på kravallstaketet och la sig ner mot mig! Utav alla människor som stod där valde hon att landa på just mig! Vi tillbringade några fler dagar i London så jag fick se lite mer av stan än vad jag hade fått gången innan.  

   

Första och andra gången jag ser My Ruin i London


2009 - I början på året fick jag en glad överraskning, jag var gravid! Sedan kom överraskning på överraskning; jag var inte bara gravid, vi skulle ha tvillingar! Behöver kanske inte säga så mycket mer. Året handlade om min mage och sedan barn, väldigt mycket om barn.

2010 - Hela året har i stort sett handlat om mina barns utveckling och saker som har hänt runt dem. På hösten fick vi ännu en överraskning; jag var gravid igen!



När jag tänker igenom vad som har hänt så känns det som att jag inte har någon som helst anledning att klaga. Jag har varit med om mer än vad många är under hela sitt liv (ja, jag vill intala mig det). Allting beror såklart på vad man prioriterar i sitt liv, men jag är så otroligt glad över allt som har hänt. Även sånt som till en början inte alls kändes bra har visat sig ha en stor betydelse för det som har kommit sedan, men det vet jag ju egentligen redan från början. Det är liksom så det funkar.





(Eftersom blogg.se suger så jävla stenhårt ser inlägget helt pissigt ut. Uppenbarligen ska man inte kunna lägga in centrerade bilder och skriva text.)


Linda <3 Robin 5 år!

Har ju helt glömt bort att skriva att jag och Robin firade 5 år nu i helgen. Eller firade var väl att ta i, men det är fem år sen vi träffades första gången. Ifall någon vill läsa historien om hur vi träffades så skrev jag ner den förra året. Jag behöver ju inte dra den varje år.


This is the man I fell in love with!




And this is the one who made him stay..




Fast vi är allt rätt snygga ihop ändå!


Dogge

Idag har vi haft namnkalas för våra barn. Skriver om detta imorrn, idag är jag alldeles för slut i hjärnan för att orka komma ihåg vad som har hänt. 
     Sitter och kollar lite halvt på Melodifestivalen. Dogge.. vad gör han där?! Detta fick mig att tänka på när vi sprang på honom i Paris och kände att jag ville slänga ut en bild. Medan jag kollade igenom korten för att hitta just den bilden såg jag massa andra kort. Nu kan jag ju inte lägga ut alla såklart, men ja.. Varför blir det alltid såhär? Ni fattar vad jag menar när ni ser bilderna, haha!




Kändiskåt som vanligt ;)




Vi har precis varit uppe i Eiffeltornet och Robin
skrämmer Angelica med sin otroligt fräscha socka.




Jonas och Robin tar igen sig efter mycket gående.







Riktig konstig dag det här.
Jonas fyllde år så vi hade köpt tårta..
ja ni ser ju vart den hamnade tillslut ;)




Ännu en konstig dag - och nej, det är inte seriöst ;)




Som sagt, varför blir det alltid såhär, haha!




Men det blev allt några fina bilder också :)


Vår officiella dag!

Som ni kanske minns hade jag ett inlägg i början av sommaren där jag skrev att det var fyra år sedan jag och Robin träffades. Det är ju visserligen sant, men vår årsdag är inte förrän idag, den 28 augusti. Så lång tid tog det att övertala honom att våga ge sig in i något mer seriöst. Jag kunde inte riktigt förstå vad problemet var.. alla andra såg oss som ett par under sommaren förutom han. Antagligen kändes det jobbigt att behöva sätta en stämpel på det, det kanske skulle göra allting för allvarligt, vad vet jag.
     I vilket fall.. Han var hemma hos mig i Vänersborg den här dagen för fyra år sedan och på eftermiddagen följde jag honom till bussen och vinkade av honom. Det var måndag dagen efter och han skulle till jobbet och jag skulle börja skolan igen efter sommaruppehållet. Jag minns att jag hade en obehaglig känsla i hela kroppen när jag såg honom åka iväg, det var som att slutet på sommaren även skulle innebära slutet för vårt låtsasförhållande som vi haft över sommaren.
     På kvällen hade vi en diskussion över msn som inte var alltför upplyftande. Jag ifrågasatte varför vi inte bara kunde räkna oss som ett par, när alla andra redan gjorde det, och han drog upp att han skulle känna sig instängd och att han har svårt för att bli kär och sånt där, men det visste jag redan för det hade vi pratat om varje gång ämnet kom upp. Samtalet slutade med att det inte lät så lovande att någonsin träffa honom igen överhuvudtaget. Det gick en stund, jag gick över till Angelica och pratade om det här och hon tyckte att han var konstig och sa att jag borde lämna honom ifred tills han bestämt sig. Jag gick tillbaka hem och framförde det vi pratat om och då sa han "Jag vill ju vara ditt heltidstroll." Detta gjorde mig såklart förvirrad med tanke på vad vi pratat om bara en liten stund tidigare, så jag fick ifrågasätta vad han menade. "Ja, vad säger man.. tager du detta troll?" Ja, det var så vi båda konstaterade att vi blivit tillsammans *haha*
     Fyra år senare, dock med några svackor som få förhållanden klarar sig undan, sitter vi nu här och väntar på våra två bebisar. Det hade man väl aldrig kunnat tro. Men Robin - jag älskar dig otroligt mycket. Även om du är en riktig gris ibland. 



    

4 år - lite historia

Igår var det fyra år sedan jag träffade Robin för första gången.

Ni som "känner" mig vet förmodligen redan att vi träffades på en festival i Bengtsfors som hette Decibel. Jag och Angelica var parkeringsvakter och Robin var full. Parkeringsvakt kanske är att ta i, för jag minns inte att jag behövde göra nånting på hela dagen, folk parkerade bra utan vår hjälp. Jag var mest sur för att det regnade och var kallt, så jag stod och var butter i min sexiga regnjacka och keps. Sen frampå dagen blev det lite finare väder och folk började prata med mig, så det blev lite roligare. Kommer ihåg att jag träffade en annan kille först som hette Mattias som kom från Göteborg. Jag och Angelica döpte honom till walkie-talkie-mannen för han höll på med en gul walke-talkie hela tiden.

Egentligen hade jag träffat Robin dagen innan då jag och Angelica var uppe i hans lägenhet för att kolla läget. Han bodde tillsammans med två andra killar på den tiden och dom hade fest den kvällen. Minns att jag kom in i lägenheten och alla satt samlade i soffan. Nu vet jag inte vilka som var där eftersom jag inte kände dom på den tiden, men jag vet att Robin var där för han var den första jag såg. Min första tanke var "jaha, där har vi Robin." Angelica hade under en längre tid retats med mig om att hennes kille hade en kompis som hette Robin som hon tyckte att jag skulle bli tillsammans med, så på något sätt hade han följt med mig i bakhuvudet även om jag inte hade varit direkt intresserad av honom. Jag hade huvudet fullt upptaget av en viss Martin Sweet. Jag och Robin hade väl pratat på msn någon gång när Angelica var med, men så mycket mer var det inte. På den tiden hette jag "starfucker" på msn. I vilket fall, så kom Robin fram till mig efter ett litet tag och sa "hehe, Starfucker". Minns faktiskt inte om vi sa så mycket mer till varandra men det var iallafall första kontakten irl.

Åter till Decibel då. Även Robin hade vaknat till frampå eftermiddagen så han dök upp där vid ingången till festivalen där vi stod och hängde. Jag och min kamera ska ju alltid vara framme, så jag tog lite kort på folk och sådär, vilket ledde till pusskort som det ofta gör, vilket ledde vidare till att det togs ett pusskort på mig och Robin. Sen var det kört.. The man with the magic lips ;) Han fick höra detta från Angelicas kille lite senare och så ja.. så blev det som det blev. Har jag bestämt mig för att jag vill ha någonting så får jag det åxå. 





                                                                      
Walkie-talkie-mannen är killen med keps och jeansjacka.
Robin med Finntroll-tröja.
Jonas och Angelica på högerkanten.





The man with the magic lips

RSS 2.0