Grattis söstra mi!

I lördags blev min syster och sambo äkta makar och det vill jag såklart gratulera. Det hela skedde i största hemlighet med bara deras familj och två vittnen på plats (varav jag var det ena). Kort och enkel ceremoni i Dicksonska palatset i Göteborg. Han som vigde dem var ju rolig och avslutade det hela med "You may now kiss the bride!".
 
 

Furuvik

Den här helgen har det varit fullt upp. På lördag morgon gav vi oss av till Gävle. Resan upp gick jättebra - förutom när vi hade en matpaus på Ikea i Örebro och Morten & Vidar satte igång larmet i restaurangen ett par gånger innan vi kommit oss därifrån. Annars sov de mest hela vägen. När vi väl kommit oss fram till hotellet framåt kvällen började vi inse vad för katastrof vi själva gett oss in på. Dels hade de tolkat bokningen fel på något sätt, så de trodde att det var två vuxna och tre barn. När jag sa att det var fyra barn sa hon "Ja, då blir det trångt för er". Tror visserligen inte att det hade gjort så stor skilland ärligt talat, men jag blev rätt trött när jag såg att vi inte hade fått någon spjälsäng på rummet. När jag frågade efter den sa hon att de tyvärr var slut. Okej, så kan det ju vara, men då får de väl höra av sig och tala om det! Nu hade vi turen att det gick att lösa ändå, tack vare att vi hade tagit med oss en resesäng och att Agaton fortfarande är såpass liten att han klarar av att ligga mellan mig och Robin i sängen. Ett riktigt stort minus till hotellet där faktiskt. Att få fyra ungar att somna i samma rum var verkligen inte det lättaste. Det tog ett par timmar innan alla hade slutat springa runt, peta varandra i ögonen, ligga och skrika rätt ut osv. Och när alla väl hade kommit till ro och man själv somnat så vaknade jag snart igen av att Agaton låg och smiskade mig i ansiktet med sin arm. Jag vet inte vad han höll på med, men han var vaken ett par timmar och roade sig med att skalla mig, försöka lägga sig på mig, dunkade huvudet i väggen och slog mig. Han kanske brukar hålla på så på nätterna, vad vet jag, men han ligger ju inte bredvid mig i vanliga fall. Vi somnade i alla fall tillslut.
 
Söndagen bjöd på (fruktansvärt) solsken och värme och det var dags att åka till Furuvik för att träffa Knuts kompisar från en föräldragrupp på Facebook. Vi har pratat sen vi var gravida med våra barn och hade en träff när Knut var runt 9 månader. Hoppas på att detta blir en årligt återkommande grej, för det är kul att träffa såna man pratar med i stort sett dagligen över internet i riktiga livet. Kul att se hur deras barn växer också. Vi fick se lite olika djur, klappa getter och besöka ön där tv-programmet Wild kids spelas in. När vi var inne i gethagen sprang Knut fram till ett får och fascinerades över "häst äta gräsmatta!". Det blir nog ännu roligare om det blir en träff nästa år, nu leker ju inte barnen så mycket tillsammans utan tittar mest undrande på varandra.
 
Vi hade egentligen bokat in oss på hotellet en natt till, men valde att åka hem redan på söndagen. Det var inte något lockande alls i att behöva stå ut med en sån kväll till som vi haft på lördagen, samt att hotellrummet hade obefintlig ventilation, trots öppet fönster. Resan hem var något gnälligare, men vi kom hem i alla fall. Förstår mycket väl om ungarna tröttnade på att åka bil efter att ha tillbringat närmare 18 timmar på resande fot den här helgen. När vi skulle åka vidare efter en matpaus skrek Knut rätt ut "Inte åka bil, det är jobbigt!". Strax efter Lidköping fick Robin bromsa för en älg som sprang ut på vägen. På ena sidan stod mamman och på andra sidan stod hennes barn. Väldigt lurigt det där. Det var helt fri sikt, öppet runt vägen och en stor bred väg, ändå var det knappt att man såg henne komma.
 
Nu vet vi i alla fall att det kommer dröja ett par år innan vi ger oss in på något sånt här igen. ALDRIG mer tro att vi ska kunna ge oss ut på såna här äventyr med alla barnen när de är såhär små. Jag har varit väldigt positivt inställd till den här resan, och vill ju gärna ge barnen en chans (man kan faktiskt bli positivt överraskad också), men nej. Vi får nöja oss med dagsutflykter i fortsättningen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hålgrävande i Aröd

Dagen har spenderats hemma hos min mormor och morfar. De behövde hjälp med att gräva fram en vattenledning, så Robin och min farsa gjorde det medan jag och morsan försökte hålla ordning på dårarna, barnen alltså. Och vattenledningen hittades, med spaden, så det blev plötsligt lite mer vatten är planerat. Men ungarna tyckte säkert att det var kul att vara någon annanstans än hemma, massa gräsmatta att springa på och saker att pilla med. Själv blev jag helt svett av att jaga barn som utforskade min mormors porslinssamling. Nej då, riktigt så farligt var det kanske inte, men många små och ivriga armar är svårt att hålla ordning på när man är van att ha det ganska avskalat runt sig på hemmaplan. Vad skönt det hade varit att ha en egen trädgård att släppa ut ungarna i. Det känns att det saknas något sånt.
 
 
 
 
 
 
 
 
Snyggaste bilden på Vidar verkligen, haha!

En obehaglig överraskning

Tydligen överlevde jag att passera 30-årsgränsen. I söndags hade jag kalas för att fira övergången. Vi hade sånt flyt att vi blev erbjudna av familjen Mellqvist att gå på bio på lördag kväll, så vi körde upp alla barnen till mina föräldrar, vilket även innebar att vi var barnfria på söndag förmiddag - och barnfria innebar att kunna förbereda för kalas i "lugn och ro". Så lugnt vet jag inte om det var, men man kunde göra i ordning på ett ställe utan att det såg ut som hej kom och hjälp mig fem minuter senare. Sånt är tacksamt. Jag förstår inte vad man klagade på under den tiden man inte hade barn. Om någonting sket sig eller tog för lång tid hade man enbart sig själv att skylla. Nu får man liksom slå sig fram bland alla barn för att få någonting gjort vissa dagar. Kanske inte så illa men.. Så att kunna städa och duka utan att någon håller på att rycka i duken och möblera om hela tiden är lyx, haha!
 
Kalaset gick bra. Är glad över att vi har ett stort vardagsrum då 16 personer skulle få plats. Man skulle haft ett utfällbart bord i väggen som bara var att dra fram när det var dags för större kalas. Det hade varit fiffigt. Trots att det inte var Nobelfesten vi anordnade var jag sjukt trött på kvällen. Fick dock ett sent och obehagligt sms som fick mig att vakna till. Morsan meddelade att de hade haft inbrott under tiden de varit här på kalas. De hade kommit hem och sett att någon hade öppnat deras sovrumsfönster, inifrån. Snacka om obehaglig känsla! Vad de vet är det "bara" deras guldsmycken som fattas, och det var inget som var förstört, vilket man kanske får vara glad över. De kunde dock inte förstå hur personen hade tagit sig in, och funderade över om han (ja, jag utgår från att det är en karl som har gjort det) hade gått in medan de höll på att göra sig klara för kalaset, och gömt sig i väntan på att de skulle åka. Hemska tanke! Efter ett tag såg de dock att ett fönster var uppbrutet, och tur var väl det. Men allting var så fint gjort, alla blommor och allt som stod i fönstret hade ställts tillbaka precis där det stod, han hade inte röjt runt när han letade saker att sno, utan ställt tillbaka allting som det var. De misstänker att han var kvar när mina föräldrar kom hem från kalaset och att de skrämde iväg honom, vilket gjorde att han fick sticka iväg lite snabbt genom fönstret istället för att smyga iväg utan att det syntes. Och jag är glad att han stack. Det har spelats upp många hemska scenarier i mitt huvud som inte slutade lika bra. Enligt polisen som var där och pratade med mina föräldrar är det öststatare som gör detta. Att de bryter sig in, tar guld och kontanter och skickar till sitt hemland. Jag själv har ingen aning om detta stämmer, men eftersom de jobbar med detta borde de veta mer än mig. Och om det går till så, så anser jag att det borde vara lätt att hitta grejerna igen. De måste ju liksom passera Posten. Men så funkar det såklart inte. Så sina smycken ser de nog aldrig igen.
 
Även om det inte var hemma hos mig det hände är det många känslor som har rörts upp. Först blev jag såklart ledsen för mina föräldrars skull. Han har bland annat snott morsans vigsel- och förlovningsring, sånt går ju liksom inte att ersätta. Sen har jag varit rädd. Rädd för att det ska hända igen, att personen ska komma tillbaka, rädd för vad som kunde ha hänt, och alla "tänk om"- tankar. Och nu är jag mest jävligt förbannad! Vem fan tar sig rätten att bryta sig in hos någon annan och sno deras grejer?! Saker som har ett värde utöver det rent pengamässiga värdet. HAN skiter väl fullständigt i att han snott morsans vigselring. Så du din jävel som har gjort detta; jag hoppas att du åker dit så in i helvete och sätts i fängelse i ditt hemland och blir rövkn*llad med batong varje dag, för resten av ditt liv! Jag har ingen som helst förståelse för ditt beteende.
 
 
 
 
 

Julfirande nr 3

Och gårdagen bjöd på tredje och sista julfirandet för i år. Man märker att man börjar bli vuxen när man kan bli trött på att fira jul, haha! Eller rättare sagt tycker att det är skönt när det är över. Vi var hemma hos min släkt, och vi är ju inte så många som firar tillsammans (i år var det även bortfall på två stycken, så vi var färre än vanligt), så man skulle kunna tro att det går lugnt tillväga, men sex barn som är 5 år och ner kan föra nog så mycket oväsen. Tänk om en sisådär 30 år när alla dessa barn har fått ett par egna barn (och man själv är farmor, herrejävlar), och firar jul tillsammans, DÅ kan vi snacka många barn som springar runt och härjar. Och vem ska hålla i detta ståhej då?! Nej, här går vi inte händelserna i förväg, haha.
 
Idag har vi varit på mellandagsrea, så jag köpte lite julklappar till mig själv. Köpte bland annat ett par mirakelbyxor som är räddningen för slappa fd gravidmagar. Så ett tips till andra med liknande "problem" är att ta en sväng till Vero Moda och köpa dessa från Pieces, kostar bara 300 spänn. De syns knappt på bilden, men det ligger allt ett par byxor där. Tack vare inspiration från Lina blev en radio inhandlad, behövde en efter att den andra råkade gå sönder. Fan, saker tål ju ingenting nu för tiden - inte ens att bli nedtryckt i soporna under ett vredesutbrott (det var visserligen en skitradio som man aldrig fick något vettigt ljud i, så det var lika bra att köpa en ny). Och en tjusig skylt fick det bli också. Har länge gått och suktat efter denna.
 
 
 
 

Julfirande nr 1

Det känns som att det är fler än vi som tjuvstartat med att fira jul i år. Har nog aldrig firat jul innan julafton tidigare, men att man firat på både juldagen och annandagen hör ju till vanligheterna sen flera år tillbaka. Idag var vi upp till Långed för att fira med Robins släkt. Trots att Agaton inledde med ett skrikmaraton, som vi inte riktigt vet vad det berodde på, gick det över förväntan. Agaton är ju underbar annars så jag vet inte vad det var för ryck han fick, han blev trevlig sen i alla fall. I vanliga fall brukar man ju få springa och passa på Knut mest hela tiden, men nu lekte han jättebra tillsammans med de andra barnen, så man kunde nästan sitta och slappna av. Tänk vad skönt när barnen är så stora att de kan leka tillsammans utan att man oroar sig alls. Knut har en syssling (eller vad det nu blir) som är född ett par månader efter honom, och han gick runt och kallade denne för bebis hela kvällen och såg allmänt nöjd ut.
 
Vägen hem var däremot inte så rolig. När vi åkte upp var det väl okej väder, lite snö på vägarna bara. Men när vi åkte hem var det "snöstorm" (lite överdrivet kanske, men inget väder som jag hade gett mig ut i om vi inte hade varit tvungna att ta oss hem igen). Nu är vi hemma i alla fall och det är dags att ladda för en ny dag av julfirande imorrn.
 
Morten och Vidars julklappar:
 
 
Knut och Agatons julklappar:
 

Barnmarknad i Vänersborg

Hela dagen har spenderats på barnmarknaden i Vänersborg. Blev tillfrågad igår om jag ville vara med och hjälpa till, och det tackar jag såklart inte nej till! Emma som håller i barnmarknaderna testade på en ny variant, det som jag kallar för klädbytardag och som jag själv anordnade för ett par år sedan. Det var jätteroligt att få vara med, och tiden gick hur fort som helst. Från ungefär en kvart efter att det hade öppnat till en kvart innan det stängde var det fullt ös, det kändes som att jag tittade bort en kort stund och så var dagen över. Jag stod i kassan och drog bort lappar från kläder (ni som varit på klädbytardagar förstår vad jag menar, ni andra.. ja, ni fattar kanske ändå), det har jag roat mig med i ungefär tre timmar idag, haha! Sen tog det lång tid efter att det hade stängt innan vi kunde gå därifrån. Emma hade räknat med att vi skulle vara klara vid fyra, men först framåt sju kunde vi låsa och åka iväg, så det tar allt längre tid än man tror. Jag klagar inte, jag har som sagt haft jätteroligt. Fina fynd gjorde jag också. Allt detta för strax under 400 spänn, det är så det ska vara att handla!
 
 
 
Det syns inte på bilden, men det är tre par byxor längst upp till vänster också.

Havets hus

En spontan resa till Havets hus blev det idag. Morten och Vidar har pratat en del om fiskar det senaste, att de har fiskar i sina vattenglas och sånt, så jag tyckte att det kunde vara lite roligt att visa dem riktiga fiskar. Det var nog ganska uppskattat, även Knut tittade och pekade på det som rörde sig. Jag å andra sidan blev ännu mer övertygad om att man INTE ska bada i havet. Såna otäcka grejer som håller till där! Efter typ halva vägen tyckte Vidar att det var roligare att springa runt på egen hand, han utforskade diverse personaldörrar och försvann några gånger. Inte för att han egentligen kunde komma så långt kanske, men visst hinner man tänka en del under tiden han är borta. De blir ju bättre och bättre på att "gå lösa", men det är inte jättekul alla gånger, speciellt inte när man själv rör sig i samma hastighet som en gammal tant med rullator. Även om det blev mycket bilåkande och barnen var överdampiga innan de somnade så var det ett bra val att åka dit idag. Tyvärr blev det inte ett enda kort taget. Inne på själva Havets hus var det så mörkt och vi hade fokus på annat, och sen blev det inte att kameran kom fram.

Lekplatshäng i Lunnen

Idag fick vi lurat med oss nyblivna föräldrarna Erik och Amanda till att hänga i Lunnen. Deras lilla skrutta är bara tre veckor så hon sov mest, men Morten och Vidar härjade på bra på lekplatsen. Knut höll sig till min förvåning på vår filt och lekte med en flaska hela tiden. Tänk vad intressant det kan vara med en kork som går att ta av och sätta tillbaka. Men det märks att jag inte är van vid att vara ute, det kliar överallt på mig trots att jag duschade direkt vi kom hem. Detta otäcka väder, hoppas att det snart tar slut.


 


Fågelmatning på Spikön

Det verkar ha blivit en tradition att gå ner till Spikön och titta på de läskiga fåglarna. Det var väl något mer populärt än förra året men riktigt bra var det inte. Tro fan det, stora gäss som väser en rätt i ansiktet, det hade gjort mig rädd också! Vi tog inte med något att mata dem med eftersom det blir så enormt mycket fåglar runt en då, men familjen Mellqvist hade med sig lite som de slängde in till gamarna. Morten stack fram näsan mot gallret och den ena gåsen trodde väl att han var en stor macka så det var nära att det blev en fullträff där.

Efter det blev det en sväng till lekplatsen här utanför.


Påskafton

Påskafton firades hos min släkt i Ljungskile. Det var väldigt spännande med påskägg, barnen bokstavligt talat slet dem ur händerna på mig. Vet inte riktigt vad det hade tagit åt barnen, de var helt superspeedade hela kvällen, och det blir ju inte bättre av att en äldre kusin triggar igång dem ännu mer, haha! Och Knut har tydligen lärt sig saker utan vår vetskap; plötsligt tog han en stol som han gick runt med.


Tyckte att den här bilden på Morten var helt underbar, haha!



Grill på Hunneberg

I helgen åkte vi till Hunneberg för att grilla med familjen Mellqvist. Skönt att kunna släppa ut barnen i det fria emellanåt. Senast vi var där var jag väldigt gravid med Knut, han kom väl bara ett par veckor efter det skulle jag tro - får hoppas att det inte har samma effekt på mig den här gången.

När vi kom hem var det dags att slänga barnen i säng, men en kort stund efter att vi hade lagt dem hörde vi hur det brakade till inne på Morten och Vidars rum. När jag kom in hade Morten på något sätt lyckats välta byrån, och själv låg han gömd under sitt täcke och grät. Den hade inte vält ända ner på golvet eftersom lådorna hade åkt ut och tog emot, men jag undrar hur fan han lyckades med detta!



Mammaträff i Stockholm

Helgen har tillbringats i hufvudstaden tillsammans med Robin och Knut. Sen jag blev gravid med Knut har jag pratat med andra mammor som också var beräknade till början på sommaren -11, och nu i höstas bestämde vi oss för att träffas på riktigt. Vi kom dit på fredagen och träffade två andra familjer som också bodde på hotellet och på lördagen var det dags för träffen. Det var jättekul att träffa folket IRL, även om de flesta var och såg ut som jag hade föreställt mig blir det såklart något annat att inte ha en skärm mellan sig när man pratar. Vi pratar redan om att ha en träff till snart, fast på den här sidan Sverige, och jag hoppas att det blir av!

På söndagen var det dags att åka hem igen, men innan vi åkte ville vi vara lite kultiverade, så vi gick på Vasamuséet tillsammans med en av de andra familjerna som bodde på hotellet. Tror inte att jag har varit där förut, och det är ju bara en båt att titta på egentligen, men det känns som något man kanske ska ha gjort. På väg upp till Stockholm hade Robin sett ett ställe som han ville titta närmre på på hemvägen, så i Strängnäs stannade vi till på ett museum med pansarvagnar. Arsenalen hette det och var relativt nyöppnat om jag fattade det rätt. Robin är ju rätt insnöad på pansarvagnar eftersom han håller på att spela ett spel där man åker runt och skjuter på varann, så det tyckte ju han var jättekul att gå runt där och se dem på riktigt. Sen kanske jag tyckte att två timmar var lite väl lång tid att tillbringa där, men vi råkade ut för en riktig vagnnörd som pratade mycket och gärna. Och det heter inte pansarvagn förresten, utan stridsvagn, det är tydligen viktigt!

Åtta timmar tog hemresan, så vi var ganska trötta allihop när vi väl kommit hem. Och Knut som inte alls gillar att åka bil skötte sig faktiskt bra ändå. Det är klart att det blir tråkigt att bara sitta, det tycker ju vi andra också, men vi vet ju att det finns ett slut på det. Det var bara till att försöka underhålla så gott det gick den tid han inte sov.

Bilder från träffen får jag lägga in senare, de är på Robins telefon just nu och jag vet inte om jag får lägga ut andras barn till allmän beskådan hur som helst.


Utsikten från hotellfönstret

 

Knut installerar sig på rummet

 

Robin åker vagn


Pulkapremiär!

Typ första gången det är snö som vi har kunnat gå ut med barnen sen de fick pulkor (för ett år sen ungefär..). Tänkte att de skulle tycka att det var hur tufft som helst, men det var nog bara ett konstigt påhitt från min sida. De åkte ett par gånger var. Första gångerna var det väl roligt, men sen blev det bara gallskrik så det var lika bra att sluta. Barnen var svårfångade och ville inte riktigt vara med på bild idag. Fick med en go Knut i alla fall.


Leklandet

I lördags var vi på Trestads lekland tillsammans med en jobbarkompis till Robin. Det är ett år sedan vi var där senast och barnen hade allt ändrat sig en del sen dess, haha! Vi började i den lilla hörnan för att värma upp och barnen klättrade väl lite och sådär, men verkade måttligt intresserade. Vidar var rätt förtjust i en sån där "slå på mullvadar med en klubba"-maskin så den fick mycket uppmärksamhet. De kändes för små för att släppas lösa i den stora avdelningen, men efter en fika fick Morten för sig att klättra upp i ett av tornen som fanns där och när Vidar fick se detta blev han antagligen lite avis och började gråta och sen släppte den spärren. De åkte till och med den långa rutchkanan, fast satt i våra knän då. Undra när barnen känns så stora att man vågar släppa dem helt lösa där inne. Skulle tro att det snarare är mamman i det här fallet som hindrar dem ett tag till ;-)










Bild tagen av Ted

Loppistanten rapporterar

Klockan ringde halv sju i morse, det var längesen jag var tvungen att gå upp så tidigt. Eller tvungen var jag väl inte, men jag ville. Idag var det på schemat att sälja på loppis, och vad jag sålde! Det gick riktigt bra idag. Extra roligt blir det när man inte har förväntat sig något alls i stort sett. Det kändes som att det var ovanligt mycket folk, ovanligt lång tid. Så jag är nöjd, helt klart!

Juldagsfirande i Långed

Och idag åkte vi till Långed för att fira lite med Robins släkt. Det blev inte riktigt som det skulle ha varit eftersom vårt varannat år-firande hade rört till sig, men det blev bra ändå. Robins gamla barndomsvän kom förbi med sin tvillingbror och det är roligt att träffa dem eftersom vi själva har tvillingar - eller inte bara därför, men det kan vara lite extra roligt kan jag tycka (jag tänker sen när barnen blir lite större och förstår att det finns fler som har en tvillingbror). Barnen var helt galet trötta när vi kom hem, Morten blev arg för att det regnade på honom (typ den nivån), men trots detta ville de inte gå och lägga sig. Och det kan man ju förstå, det är väl alltid roligt att leka med nya leksaker. De har inte ens hunnit plocka upp gårdagens grejer eftersom vi varit borta idag. Men imorrn, då ska de få leka!


Till Morten och Vidar:



Till Knut:



Julaftonsfirande i Ljungskile

Då var julafton avklarad. Vi startade firandet lite tidigare än vanligt eftersom vi ville att så många barn som möjligt skulle orka vara med när tomten kom, och det kändes lite konstigt att äta julmat medan det var ljust ute - men hellre det än att barnen har gått och lagt sig eller är supergriniga när det är dags för tomten. Ingen blev rädd för tomten i år, Vidar var framme och grävde i säcken och tyckte att tomten skulle öppna hans paket, så där var det ingen rädsla inte. Barnen var lite otåliga och ville gärna öppna paketen direkt men kvällen var relativt sansad ändå, med tanke på att det var fem barn och den äldsta är fyra år. De sysselsatte sig själva rätt bra med att jaga varann fram och tillbaka. Hela vägen hem hörde vi prat om "tompen" från Morten och Vidar, så det var nog en spännande figur.



Morten och Vidars julklappar:

Knuts julklappar:


Besök hela helgen

Det har varit dåligt med bloggande nu över helgen. Fick finbesök av Linda i fredags eftersom Robin och hennes karl skulle på LAN. Ingen av oss tyckte väl att det var så värst kul att vara ensam så hon flyttade hit över helgen. Har typ bott i soffan tillsammans med en godisskål sen dess också, haha! Körde ju ner barnen till mina föräldrar i torsdags och det kändes skönt att kunna vara bara Linda och inte "mamma Linda". I fredags var det Idol-final så det satt vi och tittade på, och sedan blev vi kvar i soffan typ resten av natten. I lördags tog vi oss ut till Överby (vi som hade sagt att vi inte skulle till några affärer!) för att sedan äta stans godaste pizza; vedugnsbakad pizza på Al Forno. Efter att ha ätit pizza där går det inte att äta "vanlig" igen. Bra för dem, dåligt för vår plånbok, haha! På söndagen var det färdigspelat och dags för hemfärd, men först åkte Linda med och hämtade barnen. Det var väl typ så helgen såg ut. Och inte ett enda kort blev taget! Vi som brukar vara så flitiga med våra kameror. Vet inte vad som hände där faktiskt.

Regnbågsoraklet

Regnbågsoraklet går ut på att man slår tärningar med olika färger och då ska dessa färger kunna ge en hint om hur det kommande året blir. Detta har jag roat mig med idag. Jag besökte henne förra året också, men då gjorde jag en aurafotografering.


Hon började med att tala om hur jag är som person.

Stenbocken, som är mitt stjärntecken, har färgen indigo. Det handlar om att vara en person som sticker ut och att man märker mig oavsett vad jag gör. Så även om jag inte hade varit sminkad eller klätt mig som jag gör så skulle folk ändå ha lagt märke till mig. Hon sa att jag är en rolig person att umgås med och att det händer mycket runt omkring mig (nja, det stämmer väl sådär..). Jag behöver ha människor runt mig för att må bra, men behöver även kunna dra mig undan. Enligt henne passar jag att jobba med kreativa och frilansande yrken. Jag är nyskapande och nytänkande och borde göra saker som andra inte gör. Enligt henne har jag mycket runt det sociala och att jag är duktig på relationer. Jag är tydligen kommunikativ och väldigt social. Jag har en social begåvning som hon gillar hos mig. Jag har även stark empati och medkänsla.

Jag är i hennes värld en katalysatormänniska, vilket innebär att jag går före och banar väg för andra och har tankar och idéer som andra inte har. Jag har många gånger ett otraditionellt tänkande. För min del handlar det om mod, om jag vågar vara den som banar väg för nya idéer eller om jag väljer att jobba i det tysta. Hon sa att det känns som att jag har jobbat en hel del med mig själv och att jag därför har bra självkännedom. Det är dessa personer som tar sig fram, eftersom man är van att vända ut och in på sig själv. Hon menade att jag har väldigt mycket livserfarenhet med mig för att kunna hitta min styrka och modet att våga gå min egen väg. Jag är en gammal själ.

Jag har Saturnus som planethärskare vilket innebär att det kan kännas som att någon håller mig tillbaka. Jag känner på mig när jag är fel ute, det är som att någon säger åt mig att det är fel. Det är ett starkt beskydd samtidigt som det kan kännas som att jag ska foga mig. Jag märker om jag inte är mogen för det som sker. Om något inte är tänkt att hända så är det något som hindrar det från att hända, så istället för att bli frustrerad ska jag tänka att det inte var meningen att det skulle ske (precis min filosofi!). Jag har en osynlig hand som styr och hjälper mig i livet.

Sen började vi prata om det kommande året och kom in på det här med barn och hon blev tyst en stund. Jag hade slagit upp en svart tärning vilket innebär att något ligger dolt. Hon frågade om jag var gravid igen, men det är jag inte vad jag vet. Då pratade hon på att om någon av Morten eller Vidar blir rastlös och får svårt att sova så kan det bero på att han sover på ett currykors. Då kan jag leta upp var energin kommer ifrån och flytta sängen för att få honom att sova bättre. Men hon sa att hon såg ett äldre barn, så det är inte aktuellt just nu. Mina barn sover ju hur bra som helst, så just nu stämmer det inte nej. Hon sa att speciellt ett av mina barn är extra känsligt för energier.

Jag har orange som grundfärg vilket symboliserar att saker tar emot och krånglar lite. Det finns ett motstånd. Jag kan ha spänningar i kroppen som hindrar mig från att göra det jag vill. Det är väldigt mycket bergochdalbana över nästa år. Om jag följer med i flödet är det inga problem, det är när jag försöker styra och manipulera som det blir jobbigt. Vägen är redan utlagd.

Nästa år är ett bra år för att skaffa nya vänner. Jag kan hitta riktiga guldkorn. Men det är mycket runt barnen just nu så det andra får stå tillbaka lite. Jag kommer uppleva att jag är mer intuitiv det kommande året och det är bra att göra upp planer för framtiden. Det här med jobb är inget som är aktuellt just nu, utan jag kan gärna ge det ett år. Det hindrar inte att jag gör upp en plan, kanske tänka på att utbilda mig, men det gör inget om jag inte sätter arbete överst. Det finns annat som kräver min energi. Om jag ändå vill göra något kan jag ge mig på något mindre, kanske arbeta hemifrån, men behöver inte göra någon jättegrej av det bara för det.

Enligt henne kommer vi att flytta i mars. Det ska bli väldigt roligt att se om det stämmer. Hon såg ingen sorg i samband med flytten, vilket också känns lugnande. "Kanske februari, men definitivt mars", så sa hon!

Sen kom vi in på Robin och för att göra det lättare att förstå kan man säga att han är Hjärter dam och jag är Hjärter kung. Dessa kort ligger bredvid varandra och innebär att man har en väldigt stark koppling till den andra personen. Det kan bli som en tidigare liv-känsla. De är även varandras motsatser. När man har en sådan relation är det allra bäst om kvinnan supportar och stärker sin man och ger healing, medan mannen ska lysa upp vägen för kvinnan. I vårt fall är det tvärtom. Det betyder att han ska ge mig stöttning och näring för att jag ska kunna lysa i vår relation. Han är en väldigt mjuk partner, försiktig och helylle. Han är pålitlig och familjen är superviktig för honom. Även om han har gått igenom en del i relationsplanet tidigare så är ändå familjen det som står nära, han skulle gå genom eld och vatten för oss allihop. Han är väldigt känslig, även om man inte kan se det på utsidan, precis som jag. Vi är oslipade diamanter! Han har träffat mig för att han vill förändras som människa på djupet. Han är hjärter dam, han är mamman, vilket betyder att jag var mogen att bli mamma och att ta hand om en familj. Det är därför jag har träffat honom. Han vill förändras. Det är därför vi två är tillsammans. Om inte han är beredd att backa tillbaka, utan vill bestämma, kan det skena lite grann. Men som hon sa "Men sånt kan man inte berätta för en man", därför tyckte hon inte att jag skulle låta honom lyssna på inspelningen av konsultationen, haha!


Ja, det har jag roat mig med idag. Även om man inte ska ta allt sånt här på dödligt allvar så kan det ändå kännas skönt att någon annan talar om för en hur det kommer bli. Just det här med att flytta är något som rör sig mycket och ofta i mitt huvud, så det kändes lugnande att höra ett svar. Sen återstår det ju att se hur väl det stämmer :-)



Tidigare inlägg
RSS 2.0